Rör mig ej!

Vad är oddsen? Var alldeles för trött för en sockerbelastning idag, skulle ju har gjort en sådan. Nej jag ringde återbud. Satsade allt på att piggna till när det var dax för ultraljud. Dit kom jag med pigg vet i sjutton om jag var. Kanske inte så lustigt att man är trött när man har ett blodvärde på 102? Aja… Kul att få se de små grabbarna där inne. Det påminner om att det faktiskt är två också, vilket kanske är bra, känns overkligt fortfarande. MEN, visst ligger tvilling nr 1 säte :-S SATAN! Det får inte hända mig. Allvarligt, för det är det verkligen. Jag har inget emot att sticka andra för det har jag gjort många gånger, eller att se otäcka sår osv, men när det kommer till mig själv så är det kört. JAG ÄR LIVRÄDD för allt som har med ingrepp att göra, då menar jag panikångest. Och nu står jag med faktum att jag troligtvis, observera troligtvis måste göra ett snitt. Ja för chansen att nr 1 vänder sig finns fortfarande även om chansen kanske är liten.

När jag skulle föda min största grabb, fick jag ryggbedövning. När den skulle sättas så blev det lite galet, och det gjorde något fruktansvärt ont. Efteråt fick jag även spinalhuvudvärk, och jätte ont i ryggen. Då fick jag min skräck för den bedövning. Beslutade mig direkt efter att jag aldrig mer skulle ta någon sådan bedövning. Så när näst största grabben skulle komma till världen så sa jag redan över telefonen ”ska ni sticka mig så föder jag hemma” jaja tyckte barnmorskan gör det du. När jag väl kom till förlossningen hade jag byggt på min hemska bild av hur hemskt det är att få nålar inkörda i kroppen ”uhhhhh”. Vi var på förlossningen ca 20minuter sen var Oliver född. Utan bedövning, utan kanyl ja utan någonting alls. Smidigt. När nu nästa grabb skulle se ljuset så var jag ju fortfarande hysteriskt rädd för nålar etc , men hade ändå haft en sådan bra förlossning gången innan att räddslan lagt sig en aning. Haha det fick jag för det. 18 timmar UTAN någon som helst bedövning, det var ett helvete! Kanyl fick de faktiskt sätta en men där gick gränsen. Jag som hade ”banat” vägen förut skulle väl inte behöva ligga så länge? Som tur var så hade jag världens bästa kompis med mig. C hjälpte mig igenom helvetet, utan henne vet i fasen. När sen Engla-Freja kom så hade jag fått en annan bild av själva förlossningen. Aldrig i helvete skulle jag ligga några 18 timmar, GLÖM DET! Vattnet gick, det beslutades att jag skulle få ett värkstimulerande dropp. Och med Mickes övertalning så skulle jag prova på att ta nålen i ryggen igen :-S och det gjorde jag. Det gjorde inte alls ont den gången, så jäkla bra grejer tänkte jag. Men med min otur så reagerade jag mindre bra på bedövningsmedlet. Kommer ihåg att jag sa ”nu svimmar jag” sen såg jag att blodtrycket försvann. Skepp ohoj, jag vaknar till och de ger mig något emot mina reaktioner. Bedövningen höll sig kvar endå, och straxt efter jag svamlat något om Borat (Ali G) så födde jag Engla-Freja, faktiskt ganska smärtfritt. Men när lillprinsen kom så var det kört att få någon nål i ryggen. Jag tål inte sånt tydligen. Here we go again ingen smärtlindring här inte. Och aj som SATAN! Med värkstimulerande gick det fort, väldigt fort. Jag hann inte riktigt med att fokusera mig genom värkarna och nu är jag livrädd. Så där är min story…

Fan jag vill inte att någon ska skära i mig. Okej en kanyl det går jag med på, eller en nål i ryggen, ja det klarar jag. Men sen är det kört.

Många har ju klarat sig genom snitt före mig, de har överlevt. Men jag kommer tappa fattningen. Ryser. Söv mig eller rör mig ej!

Nää nu tänker vi bra tankar. Allt kommer gå göööör bra.

SATAN igen!

Jag väljer att förneka detta ett tag till, och så hoppas jag på att den där nr 1 tar sitt förnuft till fånga och dyker med huvudet neråt. Jag accepterar inget annat. Slutdiskuterat. Punkt.

Det otroligt roliga med ultraljudet var ändå att läkaren trodde att det faktiskt var enäggstvillingar.  Och det är ju coolt. Det finns alltså bara en moderkaka, detta betyder ju dock att man måste ha mera koll på bebisarna så de fördelar maten rättvist. Så nu blir det många ultraljud framöver tills detta är klart. Och det är ju bra, betryggande.

Nu ska jag tvinga mig i säng, imorgon ska jag träffa min läkare för en check up down there, alltid lika spännande, hmmmm!

 

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

LOADING..