Ännu en helg har passerat – denna extra betydelsefull!

Publicerat •  Tid att läsa. Ca: 2 minuter

Så var det måndag igen. Jag gillar måndagar, och kanske denna extra mycket. Helgen var full av många härliga stunder. Hela familjen var samlad, valparna föddes och jag fick äran att träffa söta Anna.

Kunde inte bli bättre.

Anna kommer ifrån Stockholm och vi hade bestämt träff i Linköping. Hon tog tåget. Eftersom jag hade varit uppe och agerat barnmorska på natten så var jag enormt trött, och det blev lite pyssel innan vi till slut kom iväg. Väl framme i Linköping så väntade Anna på tågstationen.

En snygg tjej med lättskimmrande rosa läppglans sken upp som solen när hon såg mig.

Anna och jag har mest haft kontakt över nätet – hon bloggar på aftonbladet precis som jag och på den vägen är det. Vi har blivit riktigt goda vänner och jag känner mig enormt glad över att kunna säga att hon är min vän för hon är en helmysig tjej.

Ganska lustigt egentligen hur man kan lära känna någon genom elektronik – snart säger jag BAZINGA och har robotkropp. Men faktum är att utveckligen många gånger är positiv tack och lov. Utan datorn hade jag aldrig träffat Anna. Och jag som alltid får för mig att saker och ting alltid sker av en anledning måste ju säga att datorn är en helt okej utveckling. Tack. Så om nu ödet har för oss samman så finns det en anledning – vi skulle vara vänner.

Anna lider av obotlig cancer. Hon upptäckte en knöl i bröstet för tre år sedan.Trots att hon tidigt sökte vård, och trots tidigare cancerfall i släkten, missade läkaren genom en slarvig undersökning att upptäckta sjukdomen.

Anna bestämde sig att operera bort knölen i bröstet i alla fall – men hamnade då i den vanliga operationskön. När hon slutligen fick vård ett år senare hade cancern spritt sig till lymfkörtlarna och lungorna.

Förbannade helvetes jävla sjukdomar!

Hat – det är så starkt. Man vill liksom inte använda ordet ”hatar” men är det något jag HATAR så är det cancer!

Cancern tog min pappa, min älskade lilla pappa. Den tar nära och kära från många… Det är så orättvist!

Livet har sin gång – men när livet tar från de som ännu ej hunnit leva så undrar man – vad är meningen!?

Men Anna är en kämpe, hon älskar livet och fångar dagen. Och vi hade en jätte rolig dag i Linköping stad.

100_1858.JPG

En huvudbonad och pluta med läpparna – genast var vi oemotståndliga!

100_1857.JPG

Anna matchar – kan det vara festblåsan till nyår? ;o)

100_1852.JPG

Lycklig!

100_1862.JPG

Vi ”bantningsfikar” …

100_1870.JPG

Tjusiga damer!

Det är alltid roligt att träffa människor som ger en bra energi. Mycket skratt och fnissande mellan varven blev det, och jag hoppas att vi snart ses igen! Jag fick en julklapp av Anna, och jag är sååååå nyfiken…

paket anna.jpeg

Undrar vad det kan vara i ?

Vill ni besöka Anna så gör ni det här Cancerbloggen

 En Vän är den
som vet allt om en
men ändå
fortfarande tycker om en.

<3

Sveriges yngsta mormor!

Publicerat •  Tid att läsa. Ca: 1 minut

Jajemän – stolt sådan! Divan-Sivan har kalvat och det blev en av varje :o) Vilken tjej, hon klarade det galant och ännu mera ofattbart egentligen – hur visste hon vad som väntade? Ett riktigt proffs!

familjen.jpeg

Yatzy.jpeg

barbie.jpeg

Det är jag som är svarta katten…

Publicerat •  Tid att läsa. Ca: 1 minut

Eller skulle vilja vara det. Näst intill odödlig, snygg, smidig och farlig. Hur som helst är tavla nummer två nu klar. Fick efter gårdagens inlägg förfrågan om jag skulle kunna tänka mig att sälja mina kontverk. Och visst skulle jag kunna tänka mig att göra det. Kan jag glädja någon med mitt skapande så gör jag gärna det.

pyssel4.jpeg

pyssel5.jpeg

Nu ska jag ägna resten av dagen till tråkiga måsten. Men först ska jag ringa bästa Hannah för lite skvaller över en kopp kaffe. Och med skvaller menar jag – sömnbrist, bajsblöjor och barndregel. Och kanske ska jag reta henne lite för bilden som ligger upp på facebook tagen för sådär sju år sedan – HAHAHAHA! Skönt att man undvikt kameran i sociala sammanhang 😉

Oooops!  

Pappa inspirerar…

Publicerat •  Tid att läsa. Ca: 1 minut

Jag är lite av en boarderline vad det gäller intressen. Det går upp och ner, kul och tråkigt. Något som jag tyckte var kul förra vecka kanske inte är så kul denna vecka. Nja okej jag kanske överdriver lite men jag är väldigt impulsiv. Får jag en tanke i huvudet så måste jag bara genomföra den. Sen går det i vågor. Jag har ju ganska många intressen. Ibland fastnar man för vissa lite mer än andra. Jag har tex spelat piano i hela mitt liv – fast i perioder mera än just nu. Har en hel hög med egenskriven musik som bara ligger.

Länge har jag gått och grubblat på vad jag ska sätta upp på väggen i hallen – ramarna är redan på plats, men innehållet tomt. Igår kom jag på vad som skulle pryda väggen.

Och för det får jag tacka pappa.

Pappa läste ofta serietidningar när han låg i sängen och skulle sova. En av favoriterna var batman. Såklart jag skulle teckna batman med en toutch av mig. Catwomen går nu mera under Ilmrud. Och vips så har tavlorna fått liv . Riktigt coolt!

pyssel2.jpeg

pyssel3.jpeg

Det påminner mig också om hur mycket jag saknar pappa. Det lider mot jul, och nu mer än annars – nej lika mycket. Tacksam över hur han fortfarande påverkar mitt liv. Tack lilla pappa…

Och jo det är sant…

Publicerat •  Tid att läsa. Ca: 1 minut

Ang gårdagens inlägg – Engla-Freja SOPPAR allt under sängen!

Så ordpoliser och rättstavnings tanter – hold your horses!

Engla-Freja säger även bääääret om lammet – hon är 3 år och blandar ihop det ibland!

Bääääää!!!

Vissa jämför barn med datavirus…

Publicerat •  Tid att läsa. Ca: 8 minuter

Då måste jag ha ett helvetes virus hemma hos mig. Ett virus som jag inte skulle kunna leva utan. Vad menar han egentligen?

Skönt att jag har en karaktär – tack!

En vän har en jättestor familj, jag har ingen familj. Om man med familj menar en på egenhand skapad familj. Alltså, krogfylla -> sambo -> BVC -> VAB -> tonårsbarn -> hjärtinfarkt osv.

Människor runt omkring mig börjar växa upp, som det ofta också kallas. Någonting, som med tanke på det facit många av de dårar som envisats med att väva in sina liv i mitt har, torde anses som positivt. Vilket det också är, så länge man antar att det är självförvållat och i alla fall en smula frivilligt. Men min stora fråga efter samtalet med min vän blir hur pass självförvållat det är och huruvida det hela är värt det eller inte.

Vid samtal som det, jag och min vän med den jättestora familjen, hade häromdagen kan jag inte låta bli att börja fundera. Människor runt omkring mig börjar alltså förändra sin verklighet, människor i min närhet börjar likt forna tiders feodalherrar skapa sig alldeles egna skaror livegna avbilder att manipulera. Men tillskillnad mot medeltidens tyranner vänds dessa inledande initiativ till att kunna leka gud, ofta till motsatsen.

I det moderna samhället finns alltid den risken, vilket ibland kan vara en av dess finare egenskaper. Men oftast inte. Släpper man ner garden kan ens verklighet se helt annorlunda ut efter bara några futtiga sekunder. En charterresa till Kos är ett bra exempel på detta, ett exempel de flesta borde kunna relatera till.

Bara genom en enkel efterforskning på facebookstatus:ar (ja, facebook borde numera utgöra grunden för en statistiskt säkerställd undersökning) går det smidigt och snabbt att konstatera, hur dessa avbilder nästlar sig in och helt enkelt tar över mina vänners liv. Man skulle inte helt oävet kunna likna dem vid så kallade trojaner. Ni vet, de där otäcka programmen som nästlar sig in i era datorer och får dem att göra exakt som de vill.

Man köper en ny dator, den startar upp perfekt och alla program fungerar exakt som de ska. Processerna tar inte för mycket resurser och processorn är aldrig överbelastad, minnet jobbar på i det tysta, växlingsfilen blir aldrig för stor och grafik-kortet visar exakt det som man vill att det ska visa. Det finns inga element som stör eller får datorn att krascha. Blåskärmar är en myt andra beklagar sig över.

Ibland händer det dock att det inte räcker med en dator. Det kanske känns lite tomt och konstigt med bara en ensam uppsättning hårdvara. Då kan det hända att man ger sig ut på jakt efter ett komplement. Om någon dator som ger rätt vibbar hittas, kan det hända att denna bjuds in att komplettera upp både hård – och mjukvaran i den befintliga serverparken.

Den nya datorn kan antingen vara väldigt lik den som redan finns, de båda är då oftast väldigt bra synkade och hjälper varandra genom att avlasta hårdvarukostnad och dylika variabler.

Det finns också fall där den nya datorn visat sig vara väldigt olik den som redan finns. Det kan handla om design och hårdvarusammansättning. Den nya datorn kan till exempel vara en så kallad mediamaskin. Vilket då kan bidra till en ökad användning av sociala medier och nätverkande. Chansen är också stor att den nya datorn innehåller program och konfiguration som den första inte innehöll. Det kan till exempel röra sig om stöd för estetiska egenskaper eller en receptdatabas. Detta bidrar till omväxling och nya perspektiv på användning.

I vissa noterade fall har den nya datorn också haft en viss dominerande effekt på den redan befintliga uppsättningen av hård – och mjukvara.

I andra fall kan det röra sig om ett införskaffande av en defekt dator. Detta kan röra både den nya datorns hårdvara och mjukvara. Om detta inträffar, returneras med fördel den defekta produkten.

De båda datorerna sätts upp så att de kommunicerar perfekt via nätverket, det existerar inga korrupta protokoll och inga skickade paket saknas. Därifrån är det sedan väldigt enkelt att börja kommunicera med andra uppsatta nätverk av samma typ.

Ju längre tiden går desto mer exponerade blir de båda datorerna och deras lilla nätverk. Ser man då inte till att vara synkade och till exempel ha de senaste uppdateringar av brandväggar, är det väldigt lätt  hänt att den så kallade barn-trojanen nästlar sig in i nätverket. Speciellt om man kommunicerar med ett annat nätverk som redan blivit smittade.

En av datorerna i nätverket installerar sedan mer eller mindre ofrivilligt barn-trojanen, denna körs vanligen i bakgrunden av systemet, processen heter enligt uppgift JVAMS.exe. Vilket enligt experter står för Jag_Vill_Aldrig_Mer_Sova. Enligt annan statistik är den mediamaskiner mer sårbara mot trojanen. Varför vet ingen, då det är mediamaskinernas resurser som ofta drabbas hårdast av trojanen.

Specifikt för trojanen är också att den aldrig tar sig in bakvägen i systemet. Det är alltså den främrebrandväggen som behöver vara uppdaterad och skyddad för att undvika detta. Men även om allting förefaller vara helt säkert, har systemet ändå visat sig vara sårbart.

Detta på grund av att trojanen, eller varianter av den ibland, bevisligen har en så kallad poser –funktion, som påverkar operativsystemet hos berörd part. Vilket leder till att det berörda systemet poserar som säkert, även fast det i själva verket inte alls är skyddat för vare sig smitta eller intrång.

När JVAMS.exe har körts i nio månader triggas en subrutin som resulterar i att nätverket bryter ihop totalt. Processorerna på båda datorerna blir överbelastade, all kommunikation bryter ihop och bägge operativsystemen vägrar gå ner i så kallat sleep mode. Det senare leder ofta till att uppdateringar inte installeras som de ska och i förlängningen till osynkade drivrutiner.

För att komma till rätta med problemet måste systemresurserna utökas, det krävs en större och snabbare processor – en som klarar av att köra flera processer samtidigt utan att krascha. Det behövs också mer minne och en större hårddisk. En teori är också att JVAMS.exe leder till att flera andra processer och program tas bort från systemet, beroende på grad av infektion och konfiguration hos den andra datorn i nätverket, kan det röra sig om applikationer som tidigare ansågs som väldigt roliga och viktiga.

Observera att ovan nämnda problem bara kan appliceras på windows-nätverk. Om nätverket istället består av de lite mer moderiktiga och öppensinnade apple-versionerna av datorer, så är inte barn-trojanen ett hot. Användarna av dessa måste aktivt gå till en återförsäljare och få trojanen installerad, alternativt importera den manuellt.

Så varför installerar man på eget bevåg en sådan resurskrävande applikation i sitt nätverk? Gör man det med flit? Är det en bugg eller en feature?

Vad jag vill komma fram till med den något insnöade text ovan är egentligen väldigt enkelt. Självklart inser jag också någonstans att barn inte är ett windows-virus. Men ibland känns det som att människan går på autopilot när det gäller fortplantningen.

Något som skrämmer mig på ett par olika plan. Och då syftar jag inte enbart på träningsförsöken som ofta görs på fyllan. Jag syftar på den skarpa övningen. Och det faktum att det ibland känns som om Harry Potter flyger förbi, drar en trollformel och poff – helt plötsligt är fortplantning allt man hör studsa mellan väggarna.

Det första som skrämmer mig en smula är att det hela är väldigt oåterkalleligt (i alla fall på de flesta delarna av vår urballade planet), vad händer om man tröttnar efter ett par veckor? Nej, jag inser att så troligtvis inte är fallet – men det trodde jag om Red dead redemption också.

Likt mönstringen till den stolta armén, skulle det kännas tryggare att veta vad man passar till och vad man får innan man åker.

Det andra som skrämmer mig är som sagt Facebook och de andra sporadiska kontakter jag har med verkligheten – fortplantning förefaller vara ett kontrollerat kaos. Som om jorden helt plötsligt skulle börja snurra runt en annan typ av sol. För att återkoppla till min vän med den stora familjen, hennes vardag förefaller inte vara, det är ett kontrollerat kaos. Se valfri film om det andra världskriget för referens.

Det tredje som skrämmer mig är vårt dna och våra instinkter. Självklart är det programmerat någonstans i vår komplexa kod att vi ska fortplanta oss. Lika säkert som att tjejer gillar farliga alfahannar, att vi tycker om socker därför att sockersmaken likt en försäljare på Hötorget vrålar om att här finns det energi!

Jag är överlag lite skeptisk till att bli lurad och manipulerad, det spelar ingen roll om det handlar om en svart-taxi-chaufför eller mitt dna och mina instinkter. Jag är också ett stort fan av sömn och mer eller mindre spontana fyllor. En gris i en säck, är heller ingenting som jag ansett vara direkt fördelaktigt. Även om jag vid ett par tillfällen under min tid på den här planeten hoppat i en galen säck, men det är helt andra historier.

Allt som jag svamlat om ovan pekar åt ett håll, i en riktning. Som om jag hittat Guybrush Threepwood’s kompass (Till Hollywood-generationen: den fungerar likadant som Jack Sparrows, men uppfanns ett par år tidigare).

Det här med familj verkar riskabelt, det betyder ansvar och ansvar är ofta någonting som det krävs karaktär för att bära upp. Personligen har jag redan en mängd olika åtaganden, imorse till exempel bäddade jag sängen, igår knöt jag skorna och dagen innan det handlade jag mat. Och som om det inte vore nog, så finns det andra nedra måsten också.

Här skulle man kunna luta sig tillbaka och kalla hela fenomenet utrett. Avgjort så att säga. Men det finns en liten, liten sak som stör mig.

De flesta jag känner, gillade inte öl för sisådär en tjugo år sedan. Men de flesta jag känner gillar öl idag.

Vad betyder det? Och isåfall varför?

Vi soppar allt under mattan…

Publicerat •  Tid att läsa. Ca: 1 minut

”Kom nu Engla-Freja nu städar vi!”

”Nääähäää”

”NU STÄDAR VI!”

”Amehh jag vill inte mamma”

”Om du inte plockar upp dina kläder så kastar jag dom, allt som ligger på golvet när mamma ska dammsuga försvinner föralltid.”

”Mamma jag tycker inte om dig” (gap, skrik och tårar)

”Engla-Freja tänk om tomten ser dig nu… Du vet att tomten inte vill ge ledsna och gapiga ungar några paket, det vet du!”

”MAMMA så, nu är det klart” (glad unge)

”Men lilla gumman inte kan du städa så här? Du har ju soppat allt under mattan och under sängen, så får man ju inte städa då fuskar man ju och det tycker inte tomten om heller – inga paket”

”Jaha”

Vi fortsätter att städa…

”Mamma vill inte du ha några julklappar?”

”Jo det skulle väl vara roligt att få några paket”

”Jaa då får vi hoppas att pappa har köpt något till dig, för av tomten kommer du inte få några!!!!!!”

Underbara ungar och tidsbrist!

Publicerat •  Tid att läsa. Ca: 1 minut

Min vecka och det betyder att Oliver är här. Min älskade underbara unge. Alla blir så glada när Oliver kommer, alla går liksom och väntar på ”mammaveckorna” dom är bäst!

Igår kände jag dock att tiden tryter, tänk om man hann med allt man tänkt. Oliver kom nämligen hem med DEN matteläxan – YES! Jag avskyr skolmatte, tycker det är skitjobbigt. Den är förknippad med skolångest. Blä. Micke brukar få ta den biten med matematik i hemmet. Allt annat tar jag gärna. Vilken otur att Micke inte var hemma igår. Så det blev till att ta tag i det själv. Och vilken tur att det just var DEN matteläxan, nu snackar vi mååånga sidor. Men det gick bra, Oliver var aning omotiverad och tjurig över att han just fått den läxan, det räckte inte med att jag var omotiverad liksom. We did it – yeah! Fast det var ganska trevligt, vi pratade om allt möjligt. Det blev våran lilla kvalitets tid – mamma och Oliver tid. Och jag är så glad över att alla mina barn känner en sån tilltro till mig, en avslappnad relation. Mina barn ska ALLTID känna att de kan prata med mig om allting. Underbart.