Skickade ett sms till Victor ”har dagen varit bra i skolan?” Fick inget svar. Strax efter såg jag på instagram att det verkade blivit en helt okej dag i alla fall. Skickade ett till sms ”Vad har ni gjort idag då, läxor?” Straxt efter fick jag hjärtstillestånd! Det borde vara varningstext på bebisar! Han är inte längre liten och oskyldig. Även om han fortfarande är lika söt när han dreglar så får han ibland mammahjärtat att rusa!

De stora barnen är i skolan. Vi njuter av en kopp kaffe. Idag ska jag byta gardiner i tonåringens rum. Ett inköp av lite nya växter får det nog bli. Men först ska jag läsa om den hära åttabarnsmorsan i nya Amelia vänta barn 🙂

Sista dagen på sommarlovet spenderade vi i Vadstena. Barnen badade, jag njöt av solen och Micke målade om huset. Hundarna sprang omkring och lekte. Det var en alldeles perfekt avslutning på veckan. Nu kommer vardag och rutiner tillbaka. Känns lite vemodigt, även om sommaren inte är över ännu så är det väldigt långt till nästa sommar. Och hur fort har det inte gått egentligen? Nu väntar hösten och mycket nya äventyr. Barnen pratar om skidsemester. Ja här måste man planera i god tid. Jag ser bara en massa frakturer. Jösses, vilken syn förstår ni. Ingen i familjen har stått på ett par skidor förutom Micke och Oliver. Det ska bli dop och jag tänkte ha en sjuhelvetes 30års fest! Däremellan ska vi lägga golv, måla väggar och förnya sovrummet. Så nog finns det att göra även denna höst och vinter som väntar…

Igår åkte vi hem till barnens mormor. Hon hade en liten överaskning till systrarna Ilmrud. Hon hade köpt två små prinsessklänningar. Jätte söta! Tänkte flickorna kunde ha på sig dom när Tuva-Li ska döpa sig. Colin som älskar att klä ut sig fastnade direkt för klänningarna. Han verkligen ombytlig den pojken. Han älskar allt som har en motor och så kläder. Den här sommaren har också talet släppt mycket. Han bubblar på om allt möjligt. Tvillingarna har varit sena med talet om jag ska jämföra med de andra barnen. De har liksom haft sitt eget språk. Man har lärt sig förstå dom men det är jätte kul att dom äntligen pratar lite. Nu ska det lagas söndagslunch…

Mitt mål var att komma i klänningen till Mickes födelsedag 16 september. Jag och mitt (dåliga) tålamod kunde inte låta bli att prova. För ett par veckor sedan kom jag inte i klänningen. Men det gjorde jag idag! Känslan är lika underbar som choklad är gott. Dessa stunder betalar allt slit. Det går alltså att komma i form ganska fort efter en graviditet. Det bästa av allt är att man inte behöver besöka ett gym eller svälta sig. Jag skulle aldrig ha tid med att springa på ett gym flera dagar i veckan. Och får jag inte äta så blir jag en riktig bitch. Har ni sett snickers reklamen? Där kan ni se mig, väldigt likt!

Jag följer min egen diet. De dagar jag tränar så blir det innan frukost. Då höjer man ämnesomsättning vilket gör att man förbränner fett bättre under hela dagen. Jag ser alltid till att äta en rejäl frukost. Kolhydrater som pasta och potatis etc ska man helst äta så tidigt som möjligt på dygnet. Passande då till lunch. Mellanmålen är viktiga och om  man äter dom  känner man sig aldrig hungrig. Då minimeras också chansen att man småäter. Annars äter jag allt! Nja… något som jag förbjudet är coca cola och alla andra slags läsk.

Snabba power walks i ca 30 min samt lite intervallträning gör sedan susen. Och det här är en bra början. Hur ofta man avsätter de här 30 minuter är upp till var och en. Och hur fort man vill se resultat. Jag tränar 5 dagar i veckan, ledig någon dag mitt i veckan och lördagar. Allt eftersom så har jag lagt på andra övningar. Bålträning tex.

Har man inte råd att lägga pengar på ett promenadband så kan man gå ut och röra på sig. Något som jag annars varmt rekomenderar så är en pilatesboll. Det finns hur många bra övningar som helst till en sådan.

Körde lite pilatesboll med Micke idag, Vi jobbar med att stärka bålen genom att hålla balansen. Det gick sådär, men skam den som ger sig!

Något annat som är bra att tänka på är vilan. Och det borde jag också göra nu, dags för efterlängtad sömn.

Sov gott…

Ett litet bildspel från dagen. Ni som följer mig på instagram känner säkert igen bilderna därifrån.

 Jag Tuva-Li och min vän Ida tog en liten tripp till återvinningen.  Hittade en racer, poeserade som Bolt och övervägde om jag skulle stödja min man i sitt cykelintresse. Men efter typ två minuter så kom jag som tur tillbaka till verkligenheten. Ida höll på att skratta ihjäl sig när jag försökte ta mig över stången, vilket bestyr liksom. Hur man sen ska få till det med trampor och skor som dessutom ska sitta fast på dessa måste vara ett mysterium. Hujedamej.

Hittade ett par söta skor. Tyvärr så var dom lite för stora. Maken skrev på instagram att de var lika med anus så det var väl lika bra att jag inte köpte dom. Men ett par röda pumps måste jag nog utöka garderoben med så småningom.

Ett litet kap blev det trots allt. En helst oanvänd skinnväska för 39kr. Kul när man väl hittar något man fastnar för. Jag tycker det är superkul att gå på återvinningar, loppis och auktioner. Gamla kläder är ju så roligt att titta på. Allt kommer ju tillbaka…

Hem för att sätta igång middagen. Idag blev det biffar med fetaost, persilja, gul lök och vitlök. Enkelt, man blandar ihop dessa ingredienser, tillsätter ett ägg ( i vårat fall två ägg på 1600g blandfärs) Grillkrydda, vitpeppar, svartpeppar och paprikakrydda.

Forma biffarna i önskad storlek och stek dom sedan på låg värme.

Servera med potatis och sås (som du gjort på skyn.) Och en god sallad! 

Voila!

Fantastikst gott. Mätt och belåten, kändes som vi allihop fick paltkoma. Men efter ett par minuter i soffan så kom energin tillbaka. Micke tog med sig kidsen ut och jag tillbringade 40 minuter på löpbandet.

Imorgon är det lördag och då får vi äta lördagsgodis. Jag längtar…

Ibland inser man hur bra man egentligen har det. Alla lever vi olika liv. En del har valt sin väg andra inte. Liksom en del har det bättre än andra. Ibland går det bättre men ibland kan det också gå sämre. Man befinner sig i olika skeden i livet. Det känns på något sätt lite ”fult” att vara fattig, men man får heller inte vara rik. Man kan inte hjälp alla, men tillsammans kan man göra människor runtomkring sig medvetna om världen. Och vet ni vad, det lilla kan göra så stor skillnad. Jag får ofta mejl från er som läser min blogg. Det kan handla om allt mellan himmel och jord. Jag försöker svara alla, men ibland hinner jag inte. Det här mejlet gick rakt in i hjärtat. Kan jag så hjälper jag gärna till! We are the world!

Idag har vi varit på bvc och vägt lilla Tuva-Li. Hon väger nu 4765 gram och är 56,5 cm lång. Hon är en liten tjej, ligger på gränsen att väga för lite faktiskt. Men det är ingen fara för hon följer sin kurva. Engla-Freja var också en liten tjej så det kanske är för att de är flickor?! Observera att jag kör min egen vagn idag (Mikael!) Just nu har jag hängt ut tutten nere på stranden, Tuvis äter och alla de andra barnen badar 🙂

Han går all In nu kan man säga. Jag vet inte om jag väckt en björn som sover eller om jag har hjärntvättat min make? Själv sitter jag och längtar till lördag, då får jag synda. Undrar vilken choklad jag ska köpa? Det liksom vattnas i munnen på mig av bara tanken. Micke har de senaste två veckorna läst om cyklar, träningar och vad för sorts uttrustning han kan tänkas behöva. Har ni sett Cars? Blixten Mcqueen blundar och säger ”jag är fart” Micke säger ”jag är crescent”. Det är sant, hahaha! Vet inte hur många cykelaffärer vi har besökt? Jag stödjer honom till fullo absolut men han börjar tråka ut mig nu. Vad gör han då? Jo han trycker på de känsligaste knapparna som finns. Och nää inte ”dom” knapparna, ännu värre! Han mutar mig med en barnvagn! Det är nästan lite övertramp. Han vet att jag älskar barnvagnar, jag är en barnvagnsaholic om det finns något som heter det? Oväntat har han skaffat en Crescent city. ”Den här ska Tuva-Li åka i när pappa cyklar vätternrundan!” Vad har jag gjort!? Bör jag vara orolig? Det känns som jag kommer bli en cykelänka. Han drömmer om att han kommer i mål, hela familjen är på plats, jag springer fram och omfamnar honom man hör folks jubel samtidigt som  Chariots of Fire – Vangelis spelas i bakrunden och som på film så går allt i slow motion. Och där ser jag kraschen, jag med mitt flyt snubblar och förstör hela scenen. Förövrigt kan jag tillägga att jag inte får köra pappas crescent barnvagn. Sjukt! Ni fattar det börjat gå över styr(et). Kul, jag skrattar åt mina passande skämt, styret. Hjäääälp! Kommer han att få mig att börja cykla nu också, vad händer egentligen?

Och hur töntigt är det inte att köra en barnvagn med cykelhandskar på sig?