Bekvämligheten äter upp oss inifrån. Man byter ut sitt namn mot tråkig, trött och sliten! En vriden, oförskämd och osmaklig bild av morsor.
Varför ska vi hoppa i mysbyxorna på kommando när föräldraskapet har blivit ett faktum? Har jag missat några oskrivna lagar? Eller är det ett privilegium att få vara mysbyxemorsa?
När samhället utvecklades så gjorde moderjord det också. Jag läste någonstans att visst är en nyutsprungen nyponros något att hänföras över, men en överblommad vallmo har också sin skönhet. Och bara för att man fått det finaste man kan få så betyder inte det att man måste glömma bort att vara fin själv. Jag vill vara fin för det finaste – barnen!
Det är ju väldigt stereotypvinnligt att sätta sitt välmående på ytan men för mig så känns det bättre. Känner man sig fin så mår man lite finare. Jag är en överblommad vallmo men en vacker sådan och jag mår bra!
Det var ett tag sen jag skrev den här krönikan, och idag ramlade jag över den och fick en reminder. I lördags var jag fin, kände mig fin. Jag hade en dejt med dansgolvet och föll pladask. ”Tänk om någon hade sett våra partybilder vilket jävla liv det skulle bli då” Men varför? Bara för att man är förälder och mamma så betyder ju inte det att man slutar leva!? Jag är en lika bra mamma nu som innan bortsett från en viss antydan till baksmälla.
Mera disco åt morsorna!
