Sakta men säkert..

Så… dagarna går. Jag känner mig lite piggare. Egentligen är jag världens lyckligaste och det förstår ni säkert. Jag har den största rikedom man kan tänka sig. Åtta friska och underbara barn. Tuva-Li fyller 1år på lördag. Kändes som det var igår hon kom.

Jag har tänkt på bloggen mycket. Jag har faktiskt tom övervägt att lägga ner den ett tag. Men varför ska jag? Mina tankar och känslor är inte unika. Det finns säkert hur många som helst som känner som jag. Skillnaden är att jag delar dom öppet med er. Inget konstigt. Det kanske hjälper någon. Jag har börjat skriva på en bok. Det kanske har blivit ett substitut för bloggen. Terapi för den dansande själen.

Nu har jag bestämt mig för att uppdatera här oftare. Med risk för en del privata inlägg.

Kram ♥

LOADING..