Smittsamma skratt och separationsångest!

Godkväll fina ni! Hur har ni det? Med oss är allt bra. Jag försöker fortfarande att få ihop logistiken här hemma. Det tar några veckor innan man kommer in i nya rutiner. Amningen har kommit igång ordentligt och mjölkstockningen som jag alltid får i början av amningen har lagt sig tackochlov. Eftervärkarna är också borta – halleluja (jag tokdansar av glädje). Sakta men säkert så börjar jag komma tillbaka till mitt vanliga jag. Hormonerna verkar ha lugnat sig en aning också. Jag  är inte lika känslig som för några dagar sen när jag helt apropå kunde börja stortjuta för precis vad som helst. Helt sjukt egentligen hur kroppen kan bete sig. Att man kan bli så känslomässigt påverkad. Jag känner mig liksom nästan lite djurisk. Som en lejomamma som vaktar sina ungar.

september40

Tack rara Nathalie på Pärlis för det fina paketet med rosetter ♥

Men ni förstår säkert vad jag menar!? Nyblivna mammor ska man inte leka med dom kan minsann fräsa och morra 🙂  Den här lilla raringen håller jag hårt i, hon är så söt så det gör ont i mig när jag tittar på henne.

september42

With Or Without You ♥

Det gick bra på jobbet i måndags, härligt att få träffa mina kollegor igen. Och Annas underbara och smittsamma skratt som ekade i correnhuset fick mig på världens bästa humör. Det kändes som en riktigt bra säsongsstart av Snacket Går. Tror många av er som läser bloggen skulle tycka att det var roligt att följa programmet. Jag ska försöka lösa det med min IT-kille så att det går att kolla på klippen här igenom bloggen. Så länge så kan ni hitta Snacket Går HÄR!

Ni som redan har sett programmet vet att jag fick en utmaning. Den ska jag slipa på imorgon och därefter ska jag lägga ut ett litet videoklipp på utmaningen.

Vi käkade en alldeles fantastisk lunch tillsammans, valvakanrester som bestod av paj, kyckling, potatissallad och någon grekisk sallad med fetaost. EmmyLou verkade trivas på jobbet också. Känns så skönt att jag kan kombinera det jag älskar att göra samtidigt som jag kan vara mamma. Känner mig så oerhört bortskämd. Men den 9e oktober ska jag faktiskt vara ifrån min lilla skatt för första gången. Då ska jag på tv-mingel på Harrys i Linköping och träffa alla andra från correnhuset. Ser framemot det samtidigt som jag redan nu får lite separationsångest. Men jag får å andra sida fortfarande separationsångest när jag är ifrån mina stora barn för länge. Går det någonsin över? Hur blir det när barnen säger att de ska resa jorden runt eller när de säger att de ska flytta hemifrån? Åh jösses!

  1. Ja du Madde jag tror aldrig d går över min äldste e 18 å började skolan på annan ort ca 17 mil från oss e lyckligt lottad med att han väljer å komma hem varje helg men fy fasiken på söndagarna Hujedamig trodde d skulle lätta lite men inte men han är glad å lycklig å trivs å då e d absolut värt lite ångest

  2. Hej fina Madde och vilken oerhört fin liten prinsessa ni fick….. Har följt din blogg länge men brukar inte kommentera men nu kände jag att det var läge. Angående ångest för barnen, det har jag haft sen dom kom och det har varit väldigt jobbigt i perioder. Och nu är den sista på väg, har precis köpt en egen lägenhet. För att förtydliga jag har 3 vuxna barn 26, 24, 22år, men separationsångesten släpper liksom inte taget bara för att dom blir en vis ålder eller flyttar hemifrån. Och den är inte pga att jag inte tror dom klarar sig själva, för det vet jag att dom kan, jag är väldigt stolt över mina fina duktiga vuxna barn som klarar att leva själva, jobba, betala räkningar. Men en del av mej skulle alltid vilja ha dom nära. Minns när alla bodde hemma, den absolut skönaste stunden var på kvällen när alla låg i sina sängar då var jag totalt avslappnad och tillfreds…. Men som allt så fårman lära sig leva med hur livets gång är. Men jag tror aldrig att känslan av ångest över att ens barn ska må dåligt, hända dom något kommer att släppa helt. Det blev ett långt inlägg. Kram och hppas ni får en bra dag.
    //Susanne

  3. Nej, den går aldrig över men den ändrar ju klart karaktär.
    Min äldsta är 20 år och bor tillsammans med sin sambo, de väntar barn vilken dag som helst!
    Just nu vill jag verkligen vara med henne hela tiden!!!
    Min minsta är 15 månader och har precis börjat på förskolan, vi har i princip aldrig varit ifrån varandra, en gång för någon var jag på jobbfest i några timmar….
    Jag har följt mina instinkter, även här, och inte lämnat mina barn alls förrän de (och jag) känts redo för det.

  4. Vad fin hon är, lilla Emmy. Jag kan tänka mig att storasyskonen är stolta nu.
    Haha jag är fortfarande hemma med min 15-månaders och vill INTE börja jobba. Trivs superbra med honom hemma men åh andra sidan tror jag att han skulle trivas lika bra på dagis som med mig. Så vi får se hur det blir framöver.
    Kram!!

  5. Gu så söt hon är i sin rosett❤️ Jag kollar alltid på Snacket går men har missat detta avsnitt, måste kolla imorn!! Nyfiken på din utmaning 🙂
    Ju mer jag ser bilder på andras bebisar desto mer längtan får jag!!! Men om en månad är jag beräknad och då vet jag att bebis är ute 🙂
    http://lotte4.blogspot.com

  6. Va härligt att dagarna flyter på och att mjölkstockningen är borta. Sådant är inte roligt alls. Men va fin hon är!!! Precis som syskonen sina 🙂

    Va fint att det gick bra på jobbet också. är skönt när man kn ha med sig barnen utan problem.

    Ha en tok fin torsdag!!!

  7. kram på dig Madeleine! Du skriver verkligen en jättebra blogg. En vän till mig länkade den via facebook för ett tag sedan och nu följer jag din blogg varje dag efter jobbet. Kan lixom inte låta bli 🙂 Du uttrycker dig på ett väldigt unikt sätt.

    Fortsätt skriva! Kram <3

    /Lina

  8. Men va söt lilla EmmyLou är 🙂 Ja den där separationsångesten är inge kul, jag ska snart vara ifrån min lilla tjej som är 6 månader och jag tycker det ska bli riktigt jobbigt. Men jag tror inte det spelar någon roll om barnet skulle vara 3 mån eller 12 år. Utan det är nog lika jobbigt 🙂 Fast första gången är ju så klart värst!

    http://emmmabloggar.blogg.se/

  9. Den lilla bebisen ser ut att skilja sig från dom andra tjejerna som små. Herregud! Du måste väl ändå förstå att den dagen barnen flyttar blir första ggr du kan ägna din tid för dig och din älskling. Det finns dom som gråter och larvar sig! Först Käns det konstigt, men sen blir det står skönt:-) göra precis vad som faller in. Det är livets gång, barnen blir stora och får egna liv och värderingar där ingen morsa kan komma och styra….sånt är livet….du är säkert inte annorlunda…gråter din mamma över att ni inte bor hemma eller har hon ett eget liv? Nu sticker jag på träning när som helst. Reser när tid finns, träffar.barn och barnbarn och åker sen hem till mitt…

  10. Tillägger: Det finns inget jag älskar högre än mina barn och barn-barn. Jag finns alltid när dom behöver mig som te.x barnvakt:-) eller att jag själv ber att få ha barnen eller som den största som själv väljer och ringer och utökar sin vistelse för var dag. Men gråter gör jag inte att dom flyttat hemifrån.

    Härligt besöka dem och sen hem till mitt och mins nya vanor som inte fanns då men idag. Härligt!

  11. Hej Madeleine! Jag vill bara tacka så mycket för en jättebra blogg – har följt dig och din familj sen första gången ni var med i Familjen Annorlunda och nu följer jag din blogg. Jag har precis börjat blogga så kika gärna in på min blogg – jag skriver om vår vardag och tankar och funderingar inför vår första lilla bebis ankomst i november :).
    Ha det fint!
    http://blogg.alltforforaldrar.se/misshancan/

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..