Gravid med nummer tio…

Nummer tio, tio? Det låter som om det bara är en siffra. För mig låter det konstigt, det är ju så mycket mer än en siffra. Det är ett barn, ett liv. Något man inte bara skaffar som om det vore en siffra, eller något man bara beställer. Det blir om det blir, förhoppningsvis av kärlek. Om inte så älskar man sitt barn. Tragiska undantag finns det alltid, men man älskar sitt barn!

Är man egoistisk om man skaffar många barn. När är det bra? Och vem bestämmer det? Jag ser mig omkring och gläds utav hur rik jag är. Vad jag välsignats med, jag vet det låter kristet och det kanske är precis vad det är. Jag har fått nio friska helt fantastiska barn! Jag är tacksam, och jag kunde aldrig drömma om att få så många barn.

Just nu, så tänker jag tänker vi. Framtiden får bestämma. Skulle min kropp klara ännu en graviditet? Om man skulle planera ett barn, vem säger att det skulle gå vägen? Jag är inte gammal, men min kropp har gått igenom mycket. Just nu kämpar jag med att bli stark igen, bygga upp kroppen. Det går trögt, inte alls som tidigare gånger. Men jag har kommit långt, men är ännu inte där. Villl jag börja om? Självklart värt det alla gånger, men vad är det värt om mamma inte orkar leka sen? Inte orkar vara mamma?

Mycket nu. Stora frågor. Många planer. Ny kärlek. Tänker lite till.

nya7

nya8

nya9

nya10

Kram / Madeleine

  1. Det är bara ni som vet om ett till barn är rätt för er. Jag tycker inte det är egoistiskt så länge man känner att man orkar och har tid. Ni vet ju redan hur det är att ha en stor familj och om ni vill ha fler barn så varför inte. Man kan ju aldrig veta innan hur det kommer att bli eftersom varje graviditet är unik. Jag tror att om det är menat att ni ska få fler barn så kommer det också att bli så.

    1. Håller helt med. Blir det så blir det och det är helt upp till var och en att bestämma. Själv är jag mer än nöjd med mina två som faktiskt känns som tio ibland hahaha ha! Ha en bra sommar kramar från Monica

  2. Ni har ju redan så många så ett till kommer väl inte ändra erat liv så drastiskt. Om jag skulle gå från 3 till 4 skulle det innebära slutet på såväl utlansdresor som fjällen och livet som ponnymorsa…Så jag väljer att stoppa pga det samt ålder. Egositiskt? Hade jag haft mycket pengar däremot hade jag lätt fortsatt till kroppen sa ifrån 🙂

  3. Jag tycker att man ska lyssna till sig själv. Vad vill jag och vi? Att andra näsvisa människor kommer med pekpinnar är inget att bry sig om, det finns alltid sånna som kommer tycka att ni har tillräckligt med barn. Men vet du vad, min mormor fick 16 barn! Det innebär att jag har rätt stor släkt vilket jag är glad över. Allt bus med kusiner, mys, värme, gemenskap! Jag skulle verkligen inte vilja byta bort det för allt i världen. Det kommer inte vara en siffra för er madeleine, det kommer vara så mycket mer! Oändlig kärlek och att få följa ett nytt liv! Känns det rätt så varför inte? Tänk positivt så blir det positivt! Kram på er 😉

    1. Tack! Så himla fint skrivet. Även om det är mycket jobb så ger det som du skriver mycket kärlek också <3

      Stor kram!

  4. Låt din kropp avgöra, orkar du bära en till, orkar du leka, orkar du med hela processen igen? Om svaret är ja så kör. Livet ska njutas på det sätt man själv vill inte som andra vill. Så om det är fler barn som gör dig lycklig så är det det du ska lyssna på. Njut av livet, av barnen och din tid med familjen. Lyssna på din kropp, prata med din man och oavsett vilket svar ni kommer fram till så tror jag helt klart, att ni kommer att komma fram till det bästa svaret för just er.

    Om du redan är gravid (vilken man tror av rubriken) så säger jag GRATTIS redan nu 😀 Annars så kör på, tänk, fundera, känn efter och lycka till 😀 <3

    1. Menar antagligen kärleken till ett till barn. Sen behöver vi kanske inte veta riktigt allt om deras liv, varför spekulera i sånt vi ingen aning om har eller sånt vi inte har med att göra.

      1. Nja. Skriver man så vill man väl att läsarna skall förstå vad man skriver.
        Förstår inte heller om en tia låg i magen?

  5. Jag tror du/ni ska låta magkänslan bestämma, den brukar ha rätt.
    Men jag känner igen mig så väl i det du skriver, kroppen är inte som ”förr”, tror du och jag är ganska jämngamla och jag väntar nu bara barn nummer fem men känner ändå att det tar på kroppen betydligt mer än med vår äldsta tjej som jag var 23 när jag väntade.
    Men det får man helt enkelt bara acceptera och det är självklart värt alla krämpor.
    Men när man ska säga stopp det ska vara upp till en själv, inte till omgivningen.

    Många kramar

  6. En annan som har tre barn tänker ju att 9 el 10 inte borde vara så stor skillnad. Men de kanske de e för er. Tycker helt klart ni ska köra på,du måste ju ikapp Mirka.haha. nä men ni är ju ff i blöjstadiet på en iallafall så är nog kanske lättast att köra på nu än att vänta några år. Så tror jag iallafall. Jag önskar er lycka till med vad du än bestämmer.oxh klart blir man nyfiken på om de redan sprattlar en därinne. Kram

  7. Precis som många andra skriver så är det bara Micke och du som kan känna om ni vill ha en ”tia”. Jag hör till dom som anser att varje barn är en gåva, inget man bara ”skaffar”. Jag har en dotter som har haft väldigt svårt att få barn men som nu är mamma till två fina killar genom IVF. Själv var jag nästan 40 år och
    3-barns mamma när jag träffade min nuvarande man. När jag vid 41 års ålder blev gravid fick vi höra en del gliringar om hur tokigt det var att skaffa barn i ”vår ålder”. Min svägerska blev så upprörd över att jag var gravid när jag var över 40 så hon pratade inte med mig på 3 månader. När lilla sladdbarnet föddes för snart 11 år sedan så var mina stora barn 12, 15 och 18 år. Nu har jag alltså fyra barn och fyra barnbarn och dom är var och en, en gåva. Vad jag vill säga Madde, följ era hjärtan!

    1. Och jag som inte tycker att 41 är en konstig ålder alls! Förstår att det måste ha fått dig att känna ledsamhet. Ett barn ska inte göra människor upprörda, ett barn som ni själva valt att skaffa.

      Lycka din dotter som har fått två killar <3 Måste kännas helt fantastiskt att fått barnbarn!

      Tack för dina ord! Kram

    1. Det är nog bara ett sätt att locka fler läsare. ”Gravid med nummer tio, ”ny kärlek; osv. Klart att det sätter igång spekulationer. För är det på någon blogg som folk älskar att spekulera så är det just denna.

  8. Hej! Vad tycker barnen om att få ett till syskon? Brukar ni diskutera det med de innan eller bestämmer ni själva? Tänkte du har ju ganska stora barn.
    Väntar själv barn nr 6 och vet inte hur mina barn tar det, samtidigt som jag känner att jag belastar ju inte de. Det är ju jag som ansvarar helt och hållet för det nya barnet. De behöver aldrig vara barnvakt åt varandra. De är fria att leka med sina kompisar och göra vad de vill.

    1. Fast visst påverkas syskonen, även om man inte använder dem som barnvakt. Hur man än vrider och vänder på det är det ett barn till som ska ha tid och dygnet får inte fler timmar för att man får fler barn. Dessutom är det ju den ekonomiska biten, som alla med många barn påpekar när någon tycker att de får mycket barnbidrag så kostar barn mycket mer än man får. Och det påverkar ju också syskonen. Samtidigt som det blir svårare med skjuts och annat om man är låst till en bebis. Å andra sidan är det ju inte syskonen som bestämmer om man ska skaffa fler eller inte, men de påverkas absolut av beslutet!

  9. Jag skulle nog fundera ordentligt. Ju fler barn ju färre tid till varje. Tänker även på framtiden, hur blir det med ett hus fullt med tonåringar? Kunna resa? Sparande för deras framtid och studier?
    Så tänker jag och får säkert en massa påhopp för det men det är min åsikt.
    Tänker även på att du har skrivit att du kommit i gång med träningen och planerat springa flera lopp och i NY nästa år som jaguppfattade det.
    Du har också skrivit att du haft hobbit med endometrios och med övervikt efter senaste graviditeten och att du inte trivs med det, hänger inte med i vändningarna men önskar er lycka till i ert beslut vad det än blir.

    1. Tror det är bra att fundera på detta både en och två gånger. Ju fler barn man får ju mindre tid har man över för sig själv och sina egna intressen. Kroppen påverkas ju också mycket och det kan vara svårt att snabbt komma i form igen. Håller med om att det är snabba vändningar, när yngsta barnet föddes var Madde väldigt tydligt med att de inte skulle ha några fler men nu har hon plötsligt ändrat sig.

  10. Jag förstår dina funderingar. Det är många känslor i gungning när man står inför ett sådant beslut. Eftersom du redan har många barn så vet du vad det är. Du vet allt det jobbiga men du vet också vilken otrolig kärlek som väcks för varje barn. Jag har aldrig hört någon som har ångrat att de fick ett barn för att de skulle ha orkat leka för lite med det och inte har jag heller hört om någon som tyckt att det hade varit bättre att hen inte hade blivit född eftersom mamma inte orkade leka så mycket med hen. Sådana tankar hör nog mest till mammans ständigt dåliga samvete och det är bekant för de flesta mammor vare sig man har ett eller tio barn. Vad ni tar för beslut är förstås upp till er men låt åtminstone inte ett dåligt samvete avgöra. Det finns inget barn som blir så älskat som ett barn med många syskon. Det är i alla fall min erfarenhet.

  11. Ingen annan än ni som kan avgöra hur många barn ni ”ska” ha. Tycker ni verkar som vilken annan familj som helst, lite fler till antalet bara:-) Min gissning är att ni måste fatta beslut om ni vill ha fler barn eller inte för att kunna behandla din endometrios. Tack för en bra blogg! /Nettan

  12. Själv i en jobbig sits. Helt oplanerat gravida med nr 6. Jag vill behålla men inte mannen. Vill inte köra över honom samtidigt som jag nog aldrig skulle kunna genomföra en abort. Vill ju inte påtvinga honom ett barn till. Så om ni är överens om ett tionde barn är det väl bara att köra. Grattis till att du har en man som vill samma. För det suger när bara en vill och inte den andre.
    Lycka till oavsett vad ni kommer fram till

    1. Vilken jobbig situation! Jag brukar säga att om den ena inte vill ha fler barn så finns det faktiskt sterilisering. Graviditeter händer, trots skydd. Vet man att man absolut inte vill ha fler barn finns det som sagt sterilisering. Otroligt elakt att tvinga sin partner till en abort. Hoppas allt löser sig för er!

      1. Han har faktiskt velat sterilisera sig. Men, hur dumt det än låter, jag har inte gått med på det då det skulle helt ha uteslutit möjligheten till ytterligare barn i framtiden. Då hade det inte funnits en chans ifall han skulle ångra sig. Kalla det egoistiskt eller vad som. Vi var i samma sits för 5 år sen då jag valde att behålla barnet. Klart att han aldrig känt förakt mot detta barn. Tvärtom han älskar det barnet lika som övriga. Får panikångest bara av att tänka tanken abort och piller men vafan har jag satt oss i för jävla sits igen. Han har vetat att jag vill ha en till. Jag har vetat att han inte vill ha fler. Samtidigt har han sagt att jag vet hur jag skulle få honom till att inte kontrollera sig vid oskyddat samlag. Och jag har aldrig velat fulspela vilket jag inte heller gjort.
        Har varit ett par i 19 år så vi känner varandra och kan prata om allt. Kuratorsnack/familjerådgivning är ju en grej men jag kan inte se vad de ska kunna säga för att jag ska kunna svälja ett piller för att göra abort.
        Dumma dumma oss.

        1. Iom en sterilisering så kan man frysa spermier. Det kostar vid eventuellt uttag förståss. Men det är det ju då värt.

    2. Jag var i samma sits som dig med mitt tredje barn, ”Vad göra”. Man är två om att göra ett barn och det är hemskt att ens man kan tycka att det är bara att göra abort. Har man bara möjlighet att ta hand om barnet och inte riskerar sin egen hälsa finns det ingen anledning att göra abort bara för att ”det inte passar”.
      Så resonerade jag och behöll barnet vilket jag är innerligt glad för. Jag hade aldrig förlåtit mig själv om jag hade gjort abort. Lycka till!

  13. Fast Millie, du vet väl inte hur min ekonomi ser ut. Jag kan ju ha vunnit en stor summa pengar eller så är min man och jag höginkomsttagare.

    1. Nej jag har ingen aning om din ekonomi och jag menade rent generellt som en liten kommentar på ditt inlägg att syskonen inte berörs! Inte riktat bara till dig! 🙂

  14. Någonstans måste det finnas ett stop
    Och när är det?
    Viktigast är att båda är med på det.
    Och att man har tid och ekonomi till det.
    Och att resterande barn tycker det är okej med ett syskon till .

  15. Hej jag har inga barn men min högsta önskan är att få barn en dag och efter ett jobbigt år så har jag kommit ut starkare och mitt band till min familj har stärkts på ett helt annat sätt och jag sa de finaste gåvan en förälder kan ge sina barn är syskon . Jag är rätt ung så kanske jag hinner hitta ngn att få barn med , tyvärr verkar de svårt adoptera då man lever själv , vilket jag skulle tänka mig att hjälpa ngn som har de svårt men om typ 10 år hoppas jag sitter där med man och barn , hoppet är de sista som överger en 🙂 Jag tycker ni ska göra de som känns bäst för er , strunta i vad andra tycker 🙂

  16. Vad andra tycker och tänker är inte viktigt!! Vad vill ni?? Lyssna till både hjärta och det praktiska. Orken tror jag alltid finns om man vill, precis som kärleken till fler barn. Man ser till att man orkar!
    Det är bara ni själva som kan svara på dessa frågor!
    Jag förstår din vilja till ett till barn. Det där suget är svårt att stå emot!
    Kram till er
    http://blogg.loppi.se/mammalinda

  17. Tror du kommer klara det galant, men som andra säger tänk efter på vad ni vill! Men det är absolut inte egoistiskt, tror dina barn får all den kärlek med mera som dom behöver om inte mer! Lycka till oavsett ditt val ❤️

  18. Är du gravid därav alla problem ni hade? Verkar så struligt. Skulle inte du fortsätta med ditt företagande och din nya träning?

  19. Hej!
    Jag tycker det är bättre att ta hand om dom barnen man redan har än att skaffa fler.
    Tack för en trevlig blogg.
    Ha en fin dag

    1. Jag skulle inte tro att det är stor skillnad att ha 9 eller 10, men det kostar vansinnigt mycket att ha tonåringar, och man vill kanske kunna ge de det de behöver och önskar, om nr. 10 skulle födas och inte vara frisk? Skulle familjen klara att en av er bodde på sjukhuset i perioder? Den risken är försvinnande liten såklart. Om en av de större barnen får problem, klarar man att fortsätta ha fokus på de mindre? Alltså, skillnaden för er som redan har 9.. Den är väl obefintlig? Själv ser jag fram emot att få koncentrera mig om mina 4, de växer upp, nya tider, det är sååå skönt att få vara med de, att kunna ha hänga med de på aktiviteter, ha tid, alla tillsammans, vi behöver inte dela oss pga att vi har en liten som ska passas. Vi kan följa med på deras intressen, som familj. Vi kan göra resor, där vi bägge föräldrar har tid att vara tillsammans, och ungarna njuter av det, att vi äntligen kan göra saker ihop, inga småttingar som kräver full uppmärksamhet. Men det är oss, så tänker vi. Lycka till, kram!

  20. Hej
    Vet att jag ställt frågan innan men inte fått något svar. Lilla Emmy var det jag frågade om, hon har ingen likhet med syskonen du har ihop med Micke. Kom hon kanske till när ni var separerade? Frågan ställs bara av nyfikenhet inte för att hänga ut eller annat. Saker sker ju under en separation, huvudsaken är ju att ni hittar tillbaka och vad jag sett och förstått så har ju Micke aldrig gjort någon skillnad på barnen vare sig dom är biologiskt hans eller inte. Diplom tycker jag då han älskat och behandlat alla lika.
    Kram Pernilla

    1. Förväntar du dig att Madeleine ska svara dig, ”Ja Pernilla jag blev gravid med en annan man, det är inte M som är pappa till lilla E” ?
      Ärligt Vad är det för fel på dig?
      Hur kan man fråga något sådant?
      Har du inget filter?
      Ingen social kompetens alls?

  21. Innan jag skriver vill jag bara tillägga att du är oerhört inspirerande och verkar vara fantastisk på såå många sätt, jag uppskattar innerligt att du skriver och delar med dig.
    Ett till barn är en gåva i sig men jag kan inte hjälpa att tänka på en son du redan har som kanske behöver dig just nu. På öppna medier har O skrivit att han ”dissar” sin mamma, ”har inga syskon” och behöll sitt efternamn efter morfar när du gifte dig med Micke. Varje familj har sin kamp, sin strid som ingen vet ngt om, men kanske, kanske, behöver han dig? Och ett till syskon verkar vara det sista han behöver just nu?

    Bara funderingar, ingen form av kritik. Du är som jag skrev tidigare, fantastisk.
    All kärlek// Linda

  22. Följ ert hjärta <3 kan du inte berätta lite om hur det gick för din kompis och hennes bebis <3 så underbart roligt för henne <3

  23. Underbara Madde du är en underbar tjej.
    Men tänk nu till för det är ett viktigt beslut.
    Efter allt ni går igenom både du och Micke
    Så tror jag att allt det bästa stannar nu.
    Underbara ungar och allt ni vill är att låta det vara.
    Njut av allt och vänta på barnbarn.
    Kram från en 70 årig dam

  24. Hej!
    Jag har följt dej länge, men aldrig läst kommentarer eller kommenterat förut.
    Det är ganska tuffa kommentarer en del, tyvärr.
    Jag tycker att du verkar så himla duktig! Rena fina barn, fint hemma och viktigast, tid med barnen på olika sätt genom matlagning, bakning, utflykter mm. Du skulle garanterat klara en 10:a också.
    Bestäm efter vad som blir bäst för dej och Micke. Det är ju viktigt att för barnen att ni har det bra.
    Kram från 3 barnsmamma och nybliven mormor.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

LOADING..