Personligt, bak, djungel och hjälp mig!

Första vanliga dagen efter lovet, ordningen är återställd och vardagen är här. Kändes lite vemodigt men samtidigt skönt att komma tillbaka till rutiner. Har ni haft en bra dag? Ni kanske också har återgått till verkligheten?

Jag har tagit igen en massa jobb som har legat och väntat, ringde fel några gånger innan jag ringde rätt. När jag väl kom fram till honom jag skulle prata med så skrattade han när jag pinsamt fick erkänna min miss. Jobbigt när man vet om att något suttit och väntat på ens samtal. Ridå. Men skönt att han tog det bra. Stackarn som jag ringde till några gånger får jag väl uppvakta med blombud och ännu en ursäkt. Jag är så snurrig just nu hehehe.

Tack för alla fina och omtänksamma kommentarer från gårdagens inlägg. Det värmer något enormt mycket ska ni veta! Jag tänker att det alltid finns de som har det värre, som kämpar som lever i skiten just nu! Men för det så är min upplevelse min och väldigt smärtsam och verklig också, jag måste väl bara inse att jag faktiskt får sörja, vara ledsen och må minst lika dåligt jag med. Det har väl med att göra att jag är uppfostrad med att alltid klara mig, alltid sträcka på mig och hjälpa dom som man kan hjälpa som har det värre. Det är inbyggt i mig! Jag har svårt att visa mina känslor, svårt att visa mina tårar, prata öppet om hur jag känner. Jag matar på och dämpar mina egna upplevelser genom att stötta andra. Ibland kommer det ju ifatt, och då kan jag inte hålla tillbaka. Annars så har jag alltid haft lätt att skriva väldigt målande om hur jag upplever och känner och det har hjälp mig mycket och gör fortfarande.

Under senare år så har jag valt att inte vara lika personlig i mina åsikter i mina känslor och med mina upplevelser offentligt. För ju mer man ger av sig själv desto mera sårbar blir man. Det handlar inte om att jag inte kan ta kritik, utan det handlar om att jag blir ledsen över hur folk kan tro att de kan äga ens liv genom att recensera min existens bara för jag valt att bli en offentlig profil på något vis. Jag står för vem jag är, jag är trygg i mig själv och jag är inte rädd för att visa det, det kanske beror på att jag på något sätt fått ta mig genom livets hårda skola, även om jag haft en väldigt bra och kärleksfull uppväxt. Men jag har alltid känt att jag alltid haft något att bevisa, tror säkert att det kan ha med att göra att jag blev mamma som femtonåring. Min tidiga mammaroll som fick människor att tvivla på mitt föräldraskap gjorde att jag kämpade ännu mera och leva efter måttot jädrar-anamna-jag-ska-minsann-visa-er! Idag har jag landat och känner inte alls att jag behöver bevisa något.

Med åren lär man sig mycket om en själv. Så även också att godhet finns men att den tyvärr ofta utnyttjas. Jag har haft nära vänner, riktigt nära vänner som jag öppnat upp mitt hem för. Funnits där för och stöttat som sedan visat sig vara riktiga energitjuvar! Människor som tagit så mycket men aldrig gett tillbaka något, inte ens när det gällt och behövts som mest. Man ger och ger och ger, men får inget tillbaka. Det är minst lika sårande som att mista någon när man till slut inser att det verkligen är så. Jag vill tro gott om alla, jag tror ingen medvetet är elak. Men så är det, människor kan vara riktigt hemska tyvärr och idag och idag är jag inte lika naiv och blåögd.

Tänk vad vis man blir med åren! Det är nu jag förstår vad mamma menar när hon alltid säger gammal och vis 🙂

Nu öppnade jag mig och blev personlig. Jag hoppas det kan stanna som ett förtroende mellan oss ♥

Ikväll var barnen mer än trötta, de blev övertrötta. Det är väl en övergångsperiod, innan vi vant oss. Wille bjöd på cheesecakebak, och det kan man ju inte säga nej till! Lillasyster EmmyLou ville gärna vara med och hjälpa till.

Hon blev utsatt för det obligatoriska äggtestet. Minst sagt förvånad skulle jag säga hahaha. Med det gick bra, äggvitan stannade som tur kvar i bunken 🙂 Det här är en utav Willes absoluta favoriter, ja förutom lillasyster då såklart. Han älskar cheesecake! Han kommer bli ett hett byte den här lille mannen sär han blir stor. En riktig hejare i köket så både lagar mat och bakar minsann. Känns som jag har lyckats med en utav dom i alla fall. (Skojar!) Han har bestämt sig för att dra igång ett eget instagramkonto, jag vet att han skulle bli göda om ni ville följa honom där. Återkommer med vad han heter.

Amen(!) visst ser det väl helt underbart gott ut! Har fått order om att inte röra förens han är hemma från skolan imorgon , vi får se hur det blir med den saken hehe.

Imorgon ska jag ”dema” min vagn för er, kanske filma? Vi får se, men jag är så galet nöjd! Vilken förändring vagnen har fått sedan jag hade en donkey sist. Sen är detta med babyskydd, jag måste bestämma mig snart! Det går fort nu, och jag vill inte stå där på BB och inte kunna ta hem lilla bebisen. Skulle vara så typiskt mig. Ska jag satsa på en besafe? Gaaah! Djungel! Hjälp mig!

Kram / Madeleine

LOADING..