Trenden att vilja bli kränkt!?

Så jag har tänkt på det här med att uttrycka sig. Vad får man egentligen skriva, bör man egentligen skriva och vart går gränsen för när man faktiskt inkräktar på andras personliga erfarenheter och liv? Jag kan bara gå tillbaka till mig själv, vad tycker jag skulle vara okej att någon annan skriver och säger om mig? Hur mycket får man skoja om diverse saker som rör det liv jag lever? Och vart går gränsen för jämförelser och när man får skriva om det?

Personangrepp är inte okej, det är aldrig okej. Jag har fått min beskärda del av näthat och sjuka människor som stakat mig i år. Och ja, som en del vet så har jag också varit med i ett tv-program som nystade upp lite av det jag levt med. De hittade inte bara en, två och tre olika personer som hela tiden gick in för att näthata och skriva elaka saker om mig och direkt till mig. Jag vet vilka dessa är och jag vet på ett ungefär vilka liv de lever och hur de ser ut. På något sätt så kan jag inte annat än att tycka synd om dessa krakar, de måste ha ett fruktansvärt tråkigt liv som hela tiden måste lägga sin tankeverksamhet och energi på att hata mig. Mig som de inte ens känner. Och ja de som också kanske känt mig (för dessa finns också med bland hatarna) gör det väl av andra anledningar. Jag tror en viss avundssjuka och bitterhet kan ligga bakom det många gånger.

Tänka sig att en del vill framhäva sig själva som offer för näthat och elakheter för att få uppmärksamhet. En del vill det så mycket så att de faktiskt framtvingar ett näthat. Visst låter det sjukt! Men ja i mina ögon så kan jag inte annat än att tycka synd om dom. Ingen vill väl leva med näthat, jag som dagligen har levt med det kan bara inte förstå att man skulle vilja göra det.

Allt handlar nämligen om hur man uttrycker sig. Genom ord och uttryck kan man skapa rubriker, vara kontroversiell, skapa debatter, vara provokativ, förstående, glad, inspirerande. Man kan göra det via sociala media, bloggar, Instagram, forum, tidningar, tv. Allvarligt eller skämtsamt. För visst finns det komiker som uttrycker sig på olika sätt i olika sammanhang.

Personligen så kan jag bjuda ganska friskt på mig själv, även om det kommer till mera allvarsamma ämnen som kanske berör mig. Sen är man så fruktansvärt olika som personer, två människor kan uppfatta samma sak helt olika. Allt beror på hur man uppfattar ett uttryck!

I flera sammanhang så har det skämtats om Familjen Annorlunda, i Ack Värmland så hade man en scen med där man skojar om storbloggande flerbarnsmamma. Det behöver ju nödvändigtvis inte handla specifikt om mig men med tanke på hur jag valt mitt liv så ligger ju det väldigt nära mig själv. Jag bjuder på det, jag skrattar och tänker vad roligt att jag/de gjort intryck på hur vi väljer att leva. Sen är det ju en markant skillnad på att själv välja något och att inte välja. För en del saker kan man ju inte välja i livet.

Som när det kommer till det här med diagnoser. Skriver man ett ord om en diagnoser, sjukdomar, handikapp så finns det alltid de som går i gasen för att de själva har sin erfarenhet! Och ja det kan jag förstå, alla har sina egna erfarenheter. En del har det säkert också jobbigt, det kan jag också förstå. Men för tusan måste man ta allt så negativt? För att jag råkade jämföra ett stort intresse hos ett av mina barn med asperger så hängs jag för att jag minsann inte ska slänga mig med diagnoser hit och dit!

För det första så fick jag lära mig att det finns inget som heter asperger längre, för det heter ju autism! Jo jag visste det faktiskt, och fakta är att en del med just den diagnosen asperger har ett stort intresse för just ett speciellt ämne/sak. Men det fick jag också lära mig att så är det inte helt självklart. Nej okej jag visste det med, undantag finns alltid, sen om det är mera vanligt eller ovanligt får jag väl låta vara osagt. Men på 1177 står det om jag ska citera Du har mycket lätt att engagera dig i ämnen som intresserar dig om du har asperger! (Aha så det finns fortfarande något som heter asperger!?) Så jag antar att jag inte är helt fel ute när jag skriver det. Och även om det är så, så ja måste det inte vara något dåligt! Även här finns det givetvis undantag, om något ämne upptar all ens vakna tid så säger det sig själv att det måste vara jobbigt. Men jag har olika nära vänner med barn som har denna diagnos så jag har sett hur det kan funka. En av mina närmsta vänner har själv denna diagnos och han är den smartaste människa jag träffat, även om han har svårt att se folk i ögonen och blir stressad i vissa situationer och inte alls har samma sociala kompetens som andra har. Han ler och säger att jag kan mycket om mycket i alla fall 😉 

Jag är en ödmjuk person, och oftast optimistisk. Och jag tänker inte be om ursäkt för att jag tycker att det kan vara positivt att ha en specialintresse. Tolkningsföreträde i denna fråga behöver ingen ha heller för att ha en åsikt om det hela. De som tar illa upp kanske själva ska ta ett steg utanför sig egna verklighet. Allt behöver nämligen inte vara negativt betingat! Så nu vet ni hur jag resonerar.

Varför är människor så inskränkta idag? Eller är det bara när vissa uttrycker sig? Slutligen så tycker jag att gränsen ibland kan vara hårfin. Men så länge man inte går till personangrepp så är ordet fritt och vi har än så länge yttrandefrihet som det så fint heter. Eller är det trenden att vilja bli kränkt!? Konstigt nog känns det som alla känner sig kränkta idag. Är man inte kränkt så letar man upp något att känna sig kränkt av?

Idag kan det gå nästan lite till överdrift hur man ska tänka, prata och uttrycka sig! Lite sunt förnuft och lite humor har väl ingen dött av? Det är ju tur att ingen ser mina kortfilmer på snap, där har jag bara mina närmsta och de jag känner väl och det kanske är tur det! Mirka sa häromveckan när jag terroriserade henne med lite filmer hahaha du är en rolig sjuk jävel Madde! 

Det här blev längre än vad jag hade tänkt, jag delar gärna med mig av hur jag tänker och i mitt fall så måste jag lära mig att vara övertydlig och beskrivande när jag uttrycker mig i bloggen. Det som i min värld kan vara självklart kanske inte är det för dig som läser. Jag delar inte med mig av personliga åsikter lik mycket längre av just denna anledning. Men i samtidigt så blir jag irriterad på mig själv att jag inte gör det! Jag är ju den jag är, och ni som vill läsa här läser just därför antar jag!? Och varför ska jag behöva förklara mig i allt jag skriver?

Nu sitter jag på matbordet med skorna på inomhus. Det kommer säkert någon också ha åsikter om, men lugna hörni! Jag är på språng, dogsen ska ut och jag lovar att golven är relativt rena trots att jag har skorna på mig 🙂

Den dagen jag förlorar mig själv till samhällets normaliserings normer och känner mig tvungen att hålla tyst och anpassa mig till vad andra tycker är okej, den dagen kommer jag sluta att skriva! Troligtvis kommer det aldrig att ske, för jag tycker mig ha ganska sunda värderingar även om de nödvändigtvis inte alltid är rätt.

Kram / Madeleine ♥

  1. Du är sån fantastisk människa.
    Jag tycker precis som du att idag letar många efter saker som ska bli ”fel”…

    Stor kram och fortsätt med din underbara blogg precis som den är ❤️

    1. Tack snälla Andrea Dina ord värmde!

      Visst känns det som det är så lite, många verkar leta efter något som ska bli fel! Knepigt.

      Kram till dig! ❤️

  2. Jag läser bloggen ofta och även kommentarerna och det är nästan varje gång som nån gnäller på nåt är det inte det ena så är det det andra. Vi läser väl bloggen för att vi är intresserade och då måste Madde få skriva som hon vill. Vill man inte läsa och kanske störa sig på nåt så läs inte. Det är tråkigt med alla negativa hela tiden, vi kan väl pusha varann istället. Kram till dig Madde , stå på dig.

    http://nouw.com/Fruandreasson

  3. Såklart du ska, ditt (ert) liv, din blogg som vi har förmån att ta del av. Och precis som med vänner och kompisar ibland håller man med ibland inte men man respekterar. Kram till dig och ett riktigt Gott Nytt År

  4. Jag läser fin blogg dagligen och följer dig och din härliga familj på instagram. Du tog upp i detta inlägg om olika diagnoser, att vissa säger att så kan man inte säga om den diagnosen och så kan man inte säga om den! Det kan man visst för det framför sig olika på olika människor. Stå på dig, var den du är! Du är en inspiration

    1. Men hallå!!!! Vad är det Madde gör???? Jobbar inte hon???? Hon jobbar väl som en tok och har många barn. Och jobbar man inte har man att göra ändå. Jag lovar dig.

  5. Bra skrivet. Förstår inte varför man måste skriva dumma kommentarer, det är ju dina tankar och dina ord på din blogg. Gillar man inte det du skriver kan man ju bara låta bli att läsa bloggen. Själv så älskar jag att läsa din blogg, håller inte alltid med, men behöver inte skriva något dumt förde. Fortsätt att vara dig själv Madde. Många kramar och gott nytt år till dig och din fina familj.

  6. Angående Asperger så finns det ju de som har diagnosen, men den används inte för nydiagnostisering (nu skiljer man inte på olika autismsuagnoser för att är så lila).

    Det är dock stor skillnad på ett barn med autism med specialintresse, jämfört med vanliga barn med intressen. De blir väldigt mycket djupare upptagna av sina intressen.

  7. Jag tycker att det provocerar när du skämtsamt relaterar sonens kunskap om fotboll till Aspergers och samtidigt säger att du förstår hur det är att leva med denna diagnos för att du har vänner vars barn har Aspergers. Jag tycker att man ska vara försiktig med att skämta om olika sjukdomar och funktionsnedsättningar. Många är vi som kämpat med att bli hörsammade av BVC, vidare för rätt stöd och anpassningar i skolan, att få en fungerande vardag etc. Man kan inte säga att man förstår om man inte lever i det själv, antingen som individen med diagnos eller som anhörig. Det tycker jag att man ska vara ödmjuk inför och ja, kanske faktiskt ge oss som lever med detta tolkningsföreträde i det som rör denna diagnos.

    1. Jag har ett barn med Asperger (ja, vi kallar ser fortfarande för Asperger) och jag förstår faktiskt inte vad det var som upprörde i det som Madde skrev.
      Vi har också krigat med kommun, skola osv men vi försöker lyfta fram barnets diagnos som en styrka. Hen ska aldrig behöva skämmas för sin diagnos.
      Vi skojar ganska friskt om de situationer som uppstår p.g.a. hens Asperger och hen har själv en ganska avslappnad inställning.
      Vad jag däremot skulle vilja de oftare, är att alla olikheter inom en diagnos lyfts fram. De som har diagnoser är trots allt individer som alla andra människor, men olika personligheter.

    2. Att ens skriva ett inlägg om näthat och att folk är lättkränkta som jämförelse i detta sammanhang….
      Många kloka synpunkter i ditt inlägg, Emily.. tummen upp för det… och även Malin känns som en person som vet vad det handlar om. Dessutom lyckas ni båda på ett klarsynt sätt kan förklara just VARFÖR det kanske inte är så käckt att skoja om diagnoser!
      Som sagt… med lite ödmjukhet och förståelse kommer man långt !
      Gott slut och gott nytt på er alla !

  8. Jag brukar ofta tycka tvärtom mot dig.. he he! Men här i rubriken har du så rätt! Det har blivit en trend. Nu syftar jag inte specifikt på inlägget här Ang Aspergers. Överhuvudtaget i medier! Allt ska liksom analyseras & diskuteras.
    Ibland kanske man ska vänta med att ta illa upp & se på det hela från minst 2 olika vinklar.

  9. Nu är jag ju en av dem som faktiskt tog illa upp av jämförelsen med en fotbollsintresserad son och ett barn med Asperger. Självklart har väl de som lever nära diagnosen tolkningsföreträde! Det är ju som att påstå att jag vet hur det är att ha ett barn med Hortons för min son hade faktiskt ont i huvudet en gång förra veckan. vi lever i oliks verkligheter utifrån det sammanhang vi existerar i. I vårt fall är det en vardag full av anpassningar för att fixa vardagen pga just autism. Det är exempelvis fem gånger vanligare med självmord bland unga med autism än hos neurotypiska, mycket pga av stigmatiserande fördomar och utanförskap. nåväl, jag skrev en kommentar tidigare om just detta och att man lite ödmjukhet och förståelse kan komma långt. Du svarade med ett inlägg om hur lättkränkta vi är .Vilket ungefär bevisar din förståelse. Med detta sagt lägger jag ner. Grattis till din sons intresse för fotboll. Nu ska jag återgå till mitt.

  10. Att ens skriva ett inlägg om näthat och att folk är lättkränkta som jämförelse i detta sammanhang..????
    Mycket kloka synpunkter i ditt inlägg, Emily och även i ditt, Malin..
    Dessutom lyckas ni på ett klarsynt sätt få fram varför det faktiskt inte är ok att använda sig av diagnoser för att skämta med.
    Som sagt … ödmjukhet, förståelse och respekt kommer man långt med!
    Önskar alla ett gott slut och ett gott nytt !

  11. De människor som hela tiden letar fel i det du skriver kommer mest troligt hacka på dig även om du inte skriver om dina personliga värderingar. Vi däremot som läser och följer dig för den du är, den härliga och inspirerande mamma, fru och kvinna du är. kommer bara uppskatta att få läsa om det! Gå din väg och skit i alla bittra troll som gömmer sig bakom skärmar ute i vårt avlånga land. You Go! Tack för att du är du! Och för att du tex vågar visa upp bilder på ett vardagsrum med kuddar och filtar huller om buller. Det visar att det finns riktiga hem där allt inte är perfekt men livet är det ändå!

  12. Jag tror människor reagerar starkt på saken när man skriver om olika intellektuella funktionsnedsättningar eftersom många familjer med barn som har dessa befinner sig i ett rent helvete. Långt ifrån alla, men många har barn som är hemmasittare från skolan, barn som har ångest eller som du inte får röra eller kan tilltala på olika sätt. Media skriver just nu om detta som superkrafter och då tar människor till sig det som ”wow vilken tillgång”, det är en tillgång för många, men för flera är det också en daglig kamp. Jag tror att det är därför många bli upprörda när folk säger ”jag har en släng av ADHD” eller ”Nu är jag lite Asperger”, för det är ett så berett spektrum. Sen är det så att diagnosen Aspergers inte sätts längre utan man hamnar inom Autismspektrumsyndrom. Har någon fått AS-diagnos sedan tidigare så finns diagnosen kvar eftersom utredningen skedde innan man tog bort själva AS-diagnosen.

    Jag läser till specialpedagog så har nyligen läst kurs inom ämnet, har även en väldigt nära släkting med en AS-diagnos så jag har ögonen på båda sidorna kan man säga :).

  13. Hej jag har oxå ett barn med asberger.Som de andra skriver heter det inte det numera utan inom autism spektra.men vårat barn fick ändå diagnosen asberger då det är så klart den och att i vårt fall skulle vara enklare för barnet att förstå..men det är nog oftast man benämner autismspektra..och oftast upptar intresset all vaken tid och allt annat o kompisar osv är helt i de flesta fall ointressant iaf här är det så.

  14. Blir också väldigt irriterad på detta, följer flera bloggar där familjerna har varit med i FA och oavsett vad familjen gör så är något fel, för mkt julklappar, för lite julklappar tex. Stör man sig så mycket borde man inte läsa bloggarna. Tycker din och många andras bloggar är fantastiska Madde! Gott nytt år!<3

  15. Min lillasyster fick diagnosen MBD som liten. Minimal Brain Disfunction. Alla diagnoser får nya namn ju mer utvecklingen går framåt. Tror att man måste lätta lite på kränktheten, om någon säger att ”tror hen har en släng av ADHD idag” dvs. en dag när någon var extra intensiv på en viss sak till exempel. Det är väl inte negativt? Ser många fördelar med ADHD så jag använder det inte negativt. Varför provocerar det så mycket? Om någon skrev ”jag fick en släng av fetma idag” eller ”jag fick en släng av white trash”, ”jag fick en säng av sunkighet” ”jag fick en släng av städmani/maniskt städade” ”jag fick en släng av curlingmamma”, ”jag fick en släng av DIY-morsa” är det skällsord eller mer en målande beskrivning av det tillstånd man vill beskriva med ord?

  16. Sofie! Helt rätt. Nu behöver inte jag skriva det. skulle skriva nått liknande.
    Jag ger mig den på att nån här med ett barn som har autism någon gång sagt, cp, idiot, galning, dåre, din sjuka jävel, hur fan kör du, vilken jävla ful tröja den där hade, vilken jävla hårfärg den har, snackar skit om sin arbetskamrat, vän eller annan osv osv osv osv. Säger någon här ovan, NEJ, då ljuger den. Är det mer rätt? Att snacka skit bakom ryggen på någon annan är det mer rätt än säga att jag fått en släng av damp?

  17. Du är en härlig person..Men det är väl så att människor idag hellre sitter ensamma bakom en skärm än umgås med folk..
    tråkig utveckling o då sprider sig näthatet..Det är lätt o skriva men inte och säga..Om några år har vi en social diagnos ..Fortsätt som du gör ..

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..