Hår, separationsångest och PW!

Full rulle hela dagen. Hade tänkt kika in här tidigare idag men tiden har inte riktigt räckt till.

EmmyLou har röjt omkring som ett yrväder, sjungit Vaiana det högsta hon bara kan. Lite skönt ändå att det inte är frost som går på repeat hela tiden. Brorsorna frågar henne om hon inte kan en annan melodi? Men nej det kan hon inte minsann så tar hon i för kung och fosterland.

Men har ni sett ungens lockar!!! Ge mig hennes hår snälla. Jag hoppas hon få behålla lockarna för jag tycker det är så fint. William hade precis likadant hår, tänk att han hade lockar ända ner till rumpan innan hans pappa klippte honom. Kommer aldrig glömma det Madde jag tar med mig Wille och klipper honom så han kan vara fin till vårt bröllop. Ja okej tänkte jag, bara lite på topparna. Ni kan ju gissa om jag fick en chock jag inte var beredd på när Micke kommer hem med en kortklippt liten pojke. Ja såklart han var precis lika fin, och jag fick ju faktiskt de långa stora lockarna knutet med en fin rosett i present hahaha.

Ibland försvinner ju lockarna när barnen blir äldre, och ibland kan de komma tillbaka i tonåren. Hon har så himla mycket hår EmmyLou, jag önskar att jag var duktigare på att göra fina inbakade flätor och sånt. Det är jag inte alls bra på, har kikat på några videos på youtube men får inte ihop det.

EmmyLou tränar på att försöka sätta upp håret själv i tofs. Titta mamma jag kan sätta upp mitt hår i tofs! Så håller hon upp håret med en händerna. Gullhöna!

Just nu är det mycket rollspel, hon leker med sina olika dockor. Hon är så enkel på något sätt, behöver liksom inte ha någon att leka med utan smyger gärna undan själv och leker. Tuva-Li är likadan, likaväl som de kan leka ihop så kan de sitta i varsitt rum och leka. Däremot så har EmmyLou fått lite separationsångest. Om någon i familjen ska åka iväg, göra några ärenden eller vad som helst så uppehåller hon gärna den personen med en massa måsten. Sen blir hon lite ledsen och då ska hon kramas, och efter det så är det den obligatoriska pussen på kinden som hon måste få innan man kan gå hemifrån. Ett himla bestyr för att bara gå ut med hunden kan jag säga 🙂

Idag lämnade jag EmmyLou och Tuva-Li hemma med storebrorsan en stund. Jag och Engla-Freja tog en frisk promenad, sååå himla mysigt med lite egentid med min stora tjej också. Mathilde var med men hon sov genom halva promenaden. Mobilen dog under en kort stund, men vi gick exakt samma promenad som jag gick förra veckan och det var 7,04 km. Viktigt det där hehe.

Engla-Freja har kondition, helt opåverkad så joggade hon upp för sista backen. Själv höll jag på att dö, men skam den som ger sig. Det kommer ju bli enklare och enklare, och när jag gått ner några kilon så kommer det bli betydligt mycket lättare också.

Ska jag vara helt ärlig med er så tycker jag verkligen inte att det är roligt att gå dessa pw’s. Det må vara vackert och härligt att komma ut men fasen jag är inte ute efter att se mig omkring, jag vill förbränna och få upp flåset. Jag vet att jag de första gångerna är så laddad på att komma igång så det går av bara farten just för att man är så peppad. Sen när man har gått några gånger så blir i alla fall jag lätt uttråkad och nästan lite stressad ibland. Då funkar löpbandet bättre för mig på något sätt, man river av sin rundan och sen är det klart. Det känns liksom mera effektivt för mig, men just nu är det smidigare att sätta Mathilde i vagnen och gå. Det är en vanesak också, man måste komma in i det och behålla motivationen.

Vi får heja på varandra och inspirera varandra att hålla igång nu! Det känns så himla bra efteråt även om man måste påminna sig själv om det ett par gånger innan man kommit in i det.

Min plan är att få till minst 1 timmes promenad om dagen. Vad tror ni om det? Inte helt omöjligt va 🙂

Vill passa på att säga tack för att ni kika in här, och tack för alla fina meddelanden jag får titt som tätt ♥ Ni är så fina!

Kram / Madeleine

LOADING..