Våran första vårfika, med barfota fötter och värmande kvällssol. Det njöt vi av förra helgen. Tog till vara på varenda minut vi hade i solen ute med barnen 🤎

Vi har haft sjukstuga sedan påsken och kände oss lite piggare och tjejerna ville väldigt gärna plocka fram utemöblerna och duka fram sina favoritkakor.

Amadeus fick känna gräset under fötterna för första gången, det var läskigt och roligt på samma gång.

Syrenen knoppar sig, längtar tills den slår ut. Om några veckor är det dags om vi har tur. Syren får mig alltid att tänka på skolavslutningen.

Köpte en murgrönsviol, älskar skira och brokiga blommor. Den blommor hela sommaren och långt in på hösten. Kan övervintras frostfritt. Förökar sig mycket, och har ett grönt, friskt bladverk som bildar en matta. Perfekt att samplantera med andra blommor.

Tror jag ska köpa flera och sätta i rabatten under syrenträdet.

Våran virvelvind, älskade Livia 🤎 Hon är en kämpe! Varje dag önskar jag att hon blir frisk. Ber till högre makter att hon ska slippa leva med immunologisk trombocytopeni (ITP). Men det är ju tillbaka igen. Och sist vi var och tog prover så låg hennes trombocyter på 10 som jag skrev i ett tidigare inlägg. Vi hade en plan att besöka onkologen i början på maj med förhoppning om att henens värden blivit stabila igen, men så hände det som inte fick hända häromdagen.

Livia ramlade och landade rakt på ansiktet och det började blöda. Colin ropade, mamma Livia blöder näsblod! Jag blev så orolig och kände paniken växa inombords. Efter mycket om och men så insåg jag sen att blodet inte kom från näsa tack och lov, utan från läppen. Men hon blev omedelbart ganska svullen och det ville inte sluta blöda. Jag försökte trycka isbitar mot läppen och ansiktet för att få kärlen att dra ihop sig och stoppa den värsta blödningen.

Samtidigt så ringde jag direkt till onkologen och fick prata med en läkare omedelbart. Eftersom jag inte visste om hon slagit i huvudet i fallet och eftersom hon ligger så lågt i sina trombocyter så ville dom att vi skulle åka in till Linköping på en gång. Vi chansar inte!Sa läkaren. Så oerhört tacksam för den hjälpen vi får. Ord räcker inte till hur glad jag är för att vi alltid får stöttning och hjälp.

Det här hände på kvällen innan nattning, klockan hade hunnit bli ganska mycket. Amadeus som också har blivit sämre med sin andning och äter nu penicillin för infektion var hängig och ledsen av sina höga feber. Även jag har börjat känna mig sjuk, inte så konstigt efter alla dessa veckor med minimalt med sömn. Hur som helst så stannade jag hemma, och så fick Micke åka med Livia. Han tog med sig Engla-Freja som fick hålla koll på Livia hela vägen in till sjukhuset.

När allt lugnat sig och syskonen somnat så ringde jag till min mamma och grät en skvätt. Kände mig bara helt dränerad och uppgiven, ledsen och trött. Vi pratade en stund och sen kändes det lite lättare att andas igen.

När hennes värden är låga så kan inte blodet koagulera som det ska. Och det är lätt att få blödningar, av minsta lilla. Så ett fall kan få förödande konsekvenser för Livia. Hon har hela kroppen full av både stora och små blåmärken, de senaste dagarna har det blivit värre. Jag trodde därför att hennes värden blivit ännu sämre sen sist (förra veckan).

På sjukhuset tog de nya prover och jag kollade 1177 hela tiden för att bli uppdaterad. Efter ett tag så ringde Micke så jag kunde vara med på högtalartelefon, läkaren berättade då att de nya proverna kommit och att hennes värden fortfarande var alarmerande låga, men ändå kunde man se en liten liten förbättring. Trombocyterna ligger nu på 14, det är inte bra men 4 bättre än sist. Alltid något. Normalt ska värdet ligga på 300-400.

De undersökte även Livias huvud och tittade extra mycket på hennes allmäntillstånd för att utesluta hjärnblödning. Som tur är så var det endast en blödning kring läpp och kind efter fallet. Efter några timmar så fick de åka hem från sjukhuset, eftersom vi bor 5 mil från Linköping så tar det ju en liten stund att åka. Vid 03 var de hemma och vi kunde bädda ner våran virvelvind i sängen.

På morgonen efter (alltså igår) vaknade hon med ett leende på läpparna och berättade om sitt äventyr för storasyster Mathilde.

Idag vaknade Livia med feber, så jag antar att virusinfektionen som Amadeus och övriga syskon dragits med även drabbat Livia nu. Så trist! Man kan säga att vi jobbar i motvind just nu, men så är det ju i livet. Jag hoppas bara att allt snart vänder. Försöker tänka positiva tankar och vara tacksam.

Tar ett litet ”break” ibland och går ut i växthuset. Tittar till alla kallsådder, det ger mig mycket energi ändå. Bara tänka på annat och se framemot alla fina blommor som kommer att komma.

Rosenskära ”double click” blir en riktig juvel i trädgården med sina fluffiga, pompom-liknande vita blommor. De stadiga stjälkarna förgrenar sig bra och levererar rikligt med blommor vilket är tacksamt för alla som vill använda den här blomman till binderiarbeten av olika slag. Den här rosenskäran kan även med fördel användas som bakgrundsväxt i en rabatt med blandade växter. 

Måste dela med mig av något roligt i det lite tråkiga. Mathilde har fått öroninflammation, och nej det är ju inte alls roligt. Men det är första gången hon äter penicillin och hon klarar det!!!! Ni som vet ni vet. Mathilde har selektiv ätovilja och kan inte dricka eller äta något överhuvudtaget som hon inte gillar. Kan inte ens känna dofter utan att kräkas. Men hon har nu alltså klarat av att ta sin medicin vilket är sååå stort för oss.

Det är klart, det är ju inte alls njutbart på något sätt. Och vi måste kämpa lite innan det går ner. Men hon klarar det. Stolt och glad mamma 🤎

Kram / Madeleine

Okej här kommer två must have tips från mig till dig!

För någon som precis lärt sig gilla sina egna ögonbryn och som faktiskt lärt sig måla sina egna ögonbryn så det ser naturligt ut så är mitt första tips världens bästa duo! Dream Brows + Eye Brow duo.

Den ultimata två-i-ett produkten för att skapa naturligt fylliga och definierade ögonbryn. Med hjälp av pennans båda sidor kan du uppnå professionellt resultat med både djup och definition. Den krämiga och vattenresistenta pennan hjälper dig att fylla i och förstärka dina bryn där du saknar hårstrån och den mikrotunna flytande pennan används för att enkelt definiera brynen med trådtunna och hårliknande streck.

Jag har provat ALLT! Men det här kitet slår alla produkter.

Klicka HÄR!för att komma direkt till produkten. Man får världens snyggaste ögonbryn, och det är billigt och räcker länge.

Mitt andra tips är den här skjortan, jag älskar skjortor! Det passar i alla lägen. Om man vill klä sig bekvämt, vardagligt eller uppklätt. Den här skjortan är tidlös men ändå otroligt populär just nu.

Finns en hel kostym i just denna stil och färg, om man vill ha en hel outfit. Men skjortan är ett plagg som alltid kommer till användning. Den finns i olika färger och i många storlekar, det gillar jag också. Att man inkluderar alla oavsett storlek. Trevligt pris är det också. Klicka HÄR!för att komma direkt till skjortan

Nästa vecka ska jag titta på pyjamas till hela familjen, jajamän du läste rätt. Jag ska köpa pyjamas till hela familjen och till familjen som kommer från USA i sommar. Jag har tänkt att vi ska ta lite olika roliga bilder ihop, och på en av bilderna ska vi ha matchande pyjamasar. Vi har också börjat planera lite andra roligheter som vi kan överaska med. Bland annat ska vi låta familjen få fira midsommarafton med oss, vi ska klä en midsommarstång och dansa små grodorna. Alla svenska traditioner ska vi ta fram 😀 Har ni några roliga tips får ni gärna skriva till mig.

Mitt godaste kaffe! Mjölkskummaren gör sitt jobb. Eftersom jag vet att någon kommer fråga om vilken skummare vi har så lägger jag ut en direktlänk, klicka HÄR!Glasen kommer från HM och är bruna.

Kan vi bara ta några minuter och begrunda mina luktärtor också. Mitt lilla experiment. Jag satte dom här alldeles för tidigt. Men visst verkar det som att det har gått bra ändå!? Ska bli rolig att utvärdera sen vilka frön som slutligen blivit bäst. De jag förodlade tidigt i februari eller de som jag satte för ett par vekor sedan.

En sån där podd är också uppdaterad! In och lyssna om ni vill 🤎

Så roligt att få svara på era ”kluriga” frågor 🙂 

Lyssna direkt genom att klicka på länken nedan.

Tidigare imorse när solen kom fram. Jag älskar våren numera, som yngre hade jag svårt för den. Mådde alltid lite knas inombords, kan inte förklara riktigt hur men känslomässigt.

Våren kom att bli ännu jobbigare när min pappa lämnade mig. Kanske visste jag redan att det skulle hända, undermedvetet? Långsökt, eller så hör det ihop? Årsdagen är snart här, imorgon är det 19 år sedan min pappa tog sitt sista andetag. Nej tiden läker inga sår, men man lär sig att leva med dom. Och man får acceptera och hitta ljusglimtar från det fina som man haft ihop.

Våren var så vacker då, lika vacker som den är nu och därför väljer jag att älska den. För jag vet att han skulle velat det, och även fast han inte finns längre så har han lärt mig att se det fina i det jobbiga.

Jag tänker på Karin Boye, ja visst gör det ont. Undrar om vi kände likadant? Hennes dikt ja visst gör det ont beskriver det jag känt väldigt bra.

Men våren ändå, förutom att knoppar brister – nu kan vi äntligen njuta av värmen och det är underbart! Vi försöker vänja Amadeus vid att sitta i sittdel istället för liggdel, men han är inte jätte förtjust i sittdelen. Gillar den inte alls. En liten stund accepterade han att sitta i den sen fick jag byta.

Livias gamla adidas passade perfekt på Amadeus fot. Perfekt när de kan ärva kläder av varandra. Dom här skorna hade Livia när hon var 1,5 år, brorsan kan ha dem när han är 7 månader. Så himla roligt hur olika det kan vara.

Amadeus läkare ringde förut, vi får just nu medicinera med en pariboy inhalator på grund av förkylningsastma och akut bronkit. Det var en stor pojke hörru du! Rejäl kille. Snart 12 kilo och bara 7 månader! Varenda en som jag träffar säger samma sak, förra veckan så träffade vi 5 olika läkare och alla sa samma sak. Läkaren på bvc förutspådde ju att våran minsting skulle bli precis tvärtom, en stor kille. Min farfar var väldigt lång, och hade händer stora som dasslock. Det kanske kommer därifrån? 🤎

Livia blev också dålig häromdagen, eller rättare sagt jag märkte att hennes blåmärken var på väg tillbaka. Det betyder att hennes trombocyter hålla på att falla. Jag och onkologen i Linköping kom överens om att han skulle lägga in en remiss som ligger aktivt hela tiden så jag lätt kan åka och ta prover om jag misstänker att ITP immunologisk trombocytopeni är på väg attkomma tillbaka.

Min känsla stämde. Livia har ITP igen. Hela hennes kropp är full av blåmärken. Och de blir fler och fler.

Mitt hjärta går sönder av oro. Jag tycker det är hemskt jobbigt. Man kastas mellan hopp och förtvivlan. Även om hon haft detta nu ett par gånger så har hon hämtat sig bra och hennes benmärg jobbar för att producera nya trombocyter. Läkaren har då varit positiv och tror ändå att hon kan bli helt frisk men att det inte är ovanligt med några skov.

Jag har ändå känt på mig att det hon ska få det igen, att det kanske är här för att stanna. Jag hoppas verkligen min magkänsla INTE stämmer! Hon måst bli frisk det bara är så 🤎

Jag fick precis ett samtal från onkologen och de vill undersöka Livia lite närmare nu. Just eftersom hon faller så lågt och så ofta nu. Det känns bra att vi får så bra stöd och att det alltid finns hjälp ett samtal bort.

Nu vill man undersöka trombocyterna lite närmare och därför får vi åka in till Kronprinsessan Victorias barn- och ungdomssjukhus i Linköping och träffa personalen på barndagvården onkologi. Om två veckor är det dags och fram tills dess så hoppas vi att inget annat händer och att Livias kropp orkar att reparera sig.

Jag tar en dag i taget, försöker skingra tankarna så mycket jag bara kan. Men det är enklare sagt än gjort. Vi varit i situationer tidigare som varit minst sagt utmanande, den paniken jag kände när Adam var liten och sjuk var fruktansvärd. Vi höll på att förlora vårt barn då. Idag är han frisk och stark och allt gick bra. Hoppas vi kan se tillbaka även på denna tid och att Livia blir frisk. Annars lär vi oss att leva med det på ett eller annat sätt. Det kommer bli bra 🤎

Ledsen för deppiga inlägg här ibland, men så är livet. Upp och ned, saker händer och jag vill vara öppen med att jag kanske inte mår så bra alla gånger fast jag försöker hålla humöret uppe. Men jag vet att ni förstår. Tack!

Under dagen har vi varit ute i trädgården. Kollade till alla mina kallsådder. Just nu har jag 12 godislådor fulla med ”godis”. Tänk alla vackra blommor som förhoppningsvis ska förgylla våran vardag i sommar. I växthuset ska det bli tomater så småningom.

Alla mina dahliakrukor ska tvättas av och trädäcket ska rengöras. Och sedan har vi planer på att tillverka egna stora krukor i betong. Vi testad lite förra sommaren och det blev faktiskt riktigt bra. På bilden nedan längst ner till höger kan man se två små krukor som vi gjorde själva.

Magnolian knoppar, jag håller tummarna för att det ska komma blommor i år. Förra året blev det inga blommor. Jag förstår inte varför, men den kanske inte trivdes? Den såg lite vissen ut om jag ska vara ärlig. Vi bestämde oss för att flytta magnolian för att förhoppningsvis göra den lite gladare. Och jag tycker ändå att den ser finare ut nu så jag håller tummarna för att den ska ge blommor. Om inte annat så kan det ju ta några år för trädet att etablera sig. Eftersom den inte gillar kalk så har jag både planterat den i rodrododendronjord och väljer att gödsla med rododendrongödsel.

Kejsarkronan är på gång. Jag grävde bort den förra året, eller ja jag trodde att jag hade gjort det. Men nej den verkar ju onekligen komma igen. Anledningen till att jag grävde bort den var att jag fick fel färg på den när jag planterade den. Jag köpte halmgul kejsarkrona med limefärgade blommor. Men upp kom oranga. Dt är väl inte hela världen för den blommar ju bara under några veckor i maj. Det som är häftigt med den här blomman är att den lockar till sig fjärilar och avskräcker sorkar och råddjur.

Willes fläderbuske eller jag kanske ska skriva träd har verkligen tagit för sig i trädgården. Jag ska beskära den i dagarna som kommer nu. Tänker att jag kanske ska passa på att försöka ta några sticklingar på flädern. En nyutslagen knopp nu i april och i maj blir en bra stickling när den bryts av md klack.

Tror jag kanske har en vännina som väldigt gärna vill ha en egen fläder 😉 Angelica får ofta sticklingar av mig. 

En glad busunge som sitter i liggdelen. Nöjd över att han vann fighten 😀 Haha! Jag glömde nämna det förut men den här sötnosen har  fått en tand till. Och flera är på väg!

Nu ska vi äta sen middag och sen ska jag ta en lång varm dusch.

Ta hand om er!

Kram / Madeleine