Hej raringar!

Har ni haft en fin helg? Här har det varit lugnt och fint, vi har inte gjort några större utsvävningar. Jag hade först tänkt att jag skulle börja rensa i Tuva-Li och EmmyLous rum, men latmasken slog till och jag hade inte alls lust. Men ska väl försöka locka fram orken i veckan. Jag ska tapetsera om i deras rum, det känns så himla mörkt med den gråa färgen som är just nu. Det ska bli en ljusare greige färg på väggarna, samma som vi har i vardagsrummet. Och sen ska jag tapetsera en del av rummet.

Jag har letat efter ett gammalt nätt (lagom) skåp till tjejernas rum också. Det ska helst inte vara för djupt, max 50 cm djupt och det får gärna vara lite högre. Det finns ju hur många fina skåp som helst, men alla har varit för stora som vi fastnat för. Jag är lite sugen på att åka på loppis, men samtidigt så känns det fel just nu. Kan man göra något utan att känna sig som en brottsling i coronatider? Jag är hellre för försiktig, man vet ju aldrig. Men å andra sidan så vill man ju stötta de som lever på sina affärsverksamheter också. Svårt det där. Det finns ju dock en del auktioner på nätet, det kanske får bli min nya grej?

Oliver var förbi oss. Barnen jublar när storebror kommer hem. Härligt att se kärleken mellan syskonen. Mina underbara ungar, jag älskar dom så mycket att det gör ont. En fråga som jag ofta får är ”hur  får jag tiden att räcka till för alla barn?” Det får man bara, vi har blivit en väldigt sammansvetsad familj. Och vi tar oss tid för alla. Sen tror jag mycket handlar om inställning, vi försöker alltid se allt från den ljusa sidan. Det ordnar sig på ett eller annat sätt, bara vi får vara tillsammans. Nu har de stora barnen flyttat hemifrån, och även om det var en stor omställning (mest för mig) så har det blivit hur bra som helst. Klart jag saknar barnen men vi pratar i telefonen flera gånger i veckan. Jag är så stolt över Victor och Oliver, kärleken jag känner när jag ser det liv som de nu själva bygger upp är överväldigande. Oerhört stolt.

Oliver trivs i Norrköping. Han ska titta på en ny lägenhet pratade han om, en nybyggd tror jag? Precis vid arenan där han tränar fotboll om jag inte minns fel. Den kostade lite mera men det var det värt. Boendet betyder mycket, och sen att det blir närmare till träningar är ju helt fantastiskt eftersom han tränar nästan alla dagar i veckan.

Jag och Oliver har påbörjat ett litet projekt som vi har pratat mycket om. Just nu är det än så länge en ide, vi får se vart den leder. Men förhoppningsvis till något riktigt bra och roligt 🙂 Vi jobbade lite med det när han var här i helgen. Livia var en bra sidekick, man skulle kunna tro att hon var projektledare.

Just det, innan jag glömmer bort det. Jag m å s t e bara tipsa er om en favorit som jag använder. Bland alla mina produkter i badrumsskåpet  så är allt från Clinique bland de bästa produkterna jag vet. Och den här moisture surge 72-Hour Auto-Replenishing Hydrator är MAGISK! Alltså på riktigt är detta en magisk burk!

Det är sååå viktigt att återfukta huden, då mår den som bäst. Och nu i det här kalla vädret så torkar huden ut fort och då är det ännu viktigare att återfukta. Jag får ofta torra fläckar i huden, så frustrerande. När man ska sminka sig så syns de tyvärr ännu mera då. Ja några av er kanske känner igen er? Just den här årstiden är värst för mig, jag får en jobbig blandhy och det enda som hjälper är den här krämen. Den är ju en favorit även på sommaren, eller året runt skulle jag säga. Men just nu på vintern så är den min räddning!

Ni får lite produktinfo här nedan under bilden…

Moisture Surge™ 72-Hour Auto-Replenishing Hydrator innehåller aktivt aloevatten som hjälper huden att skapa sin egen fuktreserv för att kontinuerligt återfukta sig själv. Formulan binder all fukt i huden, för en otroligt fräsch och fyllig hud med frisk lyster. Gelcremen är rik på hyaluronsyra, naturens perfekta fuktmagnet, och tester visar att fukten bevaras nonstop i 72 timmar – även efter rengöring av ditt ansikte. Produkten är allergitestad och 100 % parfymfri. Dessutom icke-aknegen och oljefri. Passar alla hudtyper.

Vips så är alla torra fläckar borta! Dessutom tycker jag att den ger fina linjer i ansiktet. Rynkorna blir finare liksom 😉

Jag såg att det var 20% rabatt på den här krämen nu och därför ville jag tipsa er ♥ Ni hittar den HÄR!

Fick en Vitamin C Exfoliating Gel av min mamma häromdagen, hon lämnade den i brevlådan. Hon är ju så rolig mamma, helt plötsligen kan man få ett sms ”lämnade något i brevlådan, det kan du testa!” haha 🙂 En annan gång fick jag lösögonfransar i brevlådan. Sådana som man tydligen fäster med magnet. Men jag har inte vågat prova de ännu. Mamma är makeup och hudvårdsproffs, herregud det som inte min mamma kan om detta ämne är inte värt att veta. Jag själv var länge ett hopplöst fall, och mamma skällde på mig i flera år. Men nu så har jag insett att huden mår som bäst om man är rädd om den, och då åldras man också rättvist. Så tack mamma för vitamin C gelen, ska använda den!  

När ni ändå är här och läser, så skulle jag vilja passa på att fråga er vad ni tycker om det HÄR! 

Tummen upp eller ner?

Kram på er! ♥

Okej nu måste jag tipsa er om bästa dealen! Fick precis ett mejl om att min favoritbutik kör 30% OFF på ytterkläder och värmande accessoarer. Här ser ni mina favoriter som jag önskar mig!

Du kommer till erbjudandet genom att klicka HÄR! 

Det finns massor med fina ytterkläder hos Lindex i olika färger, jag som alltid köpt svarta jackor har blivit så förtjust i ljusare färger. Sen är svart alltid svart, det funkar alltid! Men visst är dem här fina!?

Den här nedan önskar sig Engla-Freja, ska nog passa på att köpa den till hennes födelsedag.

Passa på att fynda en varm gosig jacka du med, eller kanske en snyggare kappa till finare tillfällen ♥ Klicka HÄR för att komma direkt  till kampanjen.

Kram / Madeleine

Dagens bekväma kontor i vardagsrummet. Gud jag är så trött idag så jag nästan mår lite illa, ska berätta varför alldeles strax. Har väl också fått en liten svacka sedan jag fick mitt ”anfall” vad det nu var? Gallsten? Magkatarr? Jag har i alla fall varit noga med kosten och fortsatt att ta en omeprazol om dagen. Känns bättre nu, men enligt alla era erfarenheter som ni delat med er av så har jag förstått att det kan komma tillbaka typ när som helst om jag har otur, så jag ska väl ta mig mod att söka för de här besvären på min vårdcentral. Samtidigt så vill jag inte belasta sjukvården med mina problem just nu. Kanske dumt att tänka så? Men mina problem (även om det var det värsta jag varit med om) känns ändå som en bagatell mot hur andra har det just nu. Kan jag leva på en stund till så väntar jag hellre tills jag verkligen måste söka för det.

Ett av våra bästa köp någonsin är våran bäddsoffan i vardagsrummet. Inatt så fick Engla-Freja ont i huvudet, inte vanlig huvudvärk utan sin hortons huvudvärk. När hon får ont så brukar hon inte vilja vara i sitt rum på övervåningen eftersom hon blir så snurrig i huvudet och får svårt att gå. Vid ett tillfälle så höll hon på att ramla ner för trappan så därför får hon vara nere. Vid sådana här tillfällen är bäddsoffan otroligt bra. Sängen är dessutom förvånande bekväm för att vara en bäddsoffa.

Vi köpte bäddsoffan på Ikea dagen innan Livia föddes. Kommer aldrig glömma det hahaha! Micke blev lite svettig när jag berättade att ”proppen” gått, där stod vi på utlämningen och väntade på varor. Men det gick ju bra till slut ändå 🙂 För er som undrar så heter soffan Vimle.

Barnen tycker också att det är mysigt att bädda ut soffan ibland och titta på film. Det blir lite festligt på något sätt. Eller som EmmyLou säger ”det känns som om vi är och campar”. Inte alla som kan erbjuda camping i vardagsrummet 😉

Jag har trots min trötthet hunnit jobba en liten stund på morgonen. Min trogna kollega hjälper mig generöst. Kramigare unge finns nog inte, alla våra barn är kramiga. Vill gärna sitta nära och gosa. Det finns nog inget bättre i livet. Ibland undrar jag hur många gånger man pussar på sina barn per dag?

Nu ska jag berätta varför jag är så trött. Ni får gärna dela med er av era tankar hur just ni känner och resonerar.

Sedan pandemins start så har vi varit väldigt försiktiga med vilka kontakter vi har, vilka vi träffar och hur vi träffar. Barnen har inte fått vara med sina kompisar på fritiden och det har såklart gjort dom ledsna. Vi har försökt förklara så gott vi kan och även om de trots sin ålder ändå förstår så blir de besvikna. Herregud hela den här livssituationen är ju lite overklig, jag tycker ju det är svårt och jobbigt så jag kan bara tänka mig hur barnen känner kring detta.

Det hela blir ju också problematisk när alla inte tänker likadant. Och så är det ju, man får ta sina egna beslut och man resonerar olika. Men  ofta har vi fått ta diskussioner här hemma som låter ungefär såhär…

Varför får X leka med den och den? Varför får X vara ute?

Ja ni fattar. Att föräldrar sätter olika regler är inget konstigt, det är inte unikt pga Corona. Men just i den här frågan så har det blivit mera märkbart att vi alla har olika sätt att se på det. Vi har valt att ta det säkra före det osäkra, det har känts rätt för oss att begränsa kontakterna så mycket som det bara går. Även om jag känt mig som världens sämsta mamma när barnens kompisar ringt på dörren och frågat om barnen kan komma ut och leka.

Nu har barnen ändå fått den sociala biten med sina kompisar i skolan och det är jag väldigt glad för. Grabbarna har dessutom fått gå på sina fotbollsträningar när de har arrangerats utomhus. Nu är det inga träningar så den kontakten är satt på paus för tillfället. Lite skönt tycker jag, för där blir det trots allt ännu en kontakt med olika barn och vuxna som de annars inte träffar. Det känns på något sätt tryggt att det bara träffar personer från skolan.

Så i förrgår så kom frågan igen, Charlie och Colin frågade om de kunde få leka med en klasskamrat efter skolan? Jag avfärdade direkt frågan eftersom vi har sagt att sådant får vänta. Tårarna och besvikelsen var som ett slag i ansiktet på mig. Usch vad jag tycker det är jobbigt. Ännu en gång fick jag vara den dumma mamman och förklara varför vi inte kan leka med kompisar nu. Men grabbarna kontrade med att de träffar sina kompisar i skolan varje dag och menade på att det inte spelar någon roll då!? Och ja, de har väl en poäng i det antar jag. Jag lovade att prata igenom allt med pappa igen, så Micke och jag pratade som det. Vi har vänt och vridit på det och till slut så enades vi om att barnen får leka med sina klasskompisar utomhus. Jag behöver inte ens förklarar hur det emottogs av barnen va?

Den lyckan! Helt plötsligen så var vi världens bästa föräldrar 🙂 Och igår så fick de äntligen leka med sin bästa kompis från skolan. De hade bestämt att åka pulka i lilla backen precis bredvid oss och Colin bestämde att vi skulle grilla korv utomhus. De slutade med att flera barn från klassen kom dit och helt plötsligen grillade Micke korv till ett helt kompani. Grannflickan som bor granne med oss och som också går i EmmyLous klass kom med ut och åkte pulka och fick en korv med bröd. Vi höll avstånd och det gick faktiskt bra.

Barnen somnade med ett leende på läpparna igårkväll. Det var den bästa dagen på länge. Första gången på flera flera månader som de fick leka med kompisar efter skolan. Tänk så bra det blev ändå! Men äventyret tog på krafterna för min del.

Hur tänker ni med barn och umgås med kompisar? Får de leka efter skolan? Och i så fall inne eller ute? Hur gör ni?