Söndagen var lugnt och skön. Vi latade oss, tittade på film ihop, spelade sällskapsspel och grabbarna fick ta ner sina skärmar till köket och bygga upp sin lilla spelstation. Vanligtvis säger jag nej till det för att det ofta kan bli lite stökigt med allt ljud. Även om de brukar ha sina hörlurar på sig så pratar (skriker) de högt med varandra. Men de tycker det är såå roligt och rätt som det är så är hela familjen samlad vid skärmarna och hejar på.
Charlie fick sin far att spela FIFA igår och ja det blir ju på blodigt allvar 🙈
Livia sitter gärna bredvid också men hon vill helst att bröderna ska spela Spiderman.
Och se, det blev en vårlig tulpanbukett med videung. Visst får man lite vårkänslor?
Älskar sådana här dagar med familjen när man bara är. Inga storslagna planer, inga krav och inga direkta måsten. Bästa som finns. Jag har t.o.m. ignorerat tvättkorgen idag.
Synd bara att dessa dagar går så fort.
Hoppas eran helg varit bra. Har ni gjort något roligt?
Lördagen började väldigt lugnt och stilla. Jag hade svårt att somna igår, låg länge och vred och vände mig. Till slut så gav jag upp och satte på en film på Netflix. En smörig förutsägbar kärleksfilm om en tjej som träffar en prins. Jag tänkte att den skulle vara bra att somna till. Men jag tittade klart på hela 😅 Skulle läst i min bok istället.
Micke gick upp och fixade med kaffe och frukost imorse, lyx att komma upp till dukat bord.
Jag tände ljus och tog den obligatoriska frukostbilden.
Jag scrollar alltid igenom dagens nyheter när jag vaknar på morgonen för att se vad som hänt i världen medans jag sovit. Just nu känns det bara dystert. Handlar det inte om pandemin, så är det dödsskjutningar, politisk pajkastning eller nått annat tragiskt. Man väljer såklart vad man vill läsa, tur det kanske.
Tack gud för feelgood-program på teven. Såg ni Talang igår? Barnen här hemma satt och jublade över kvinnan som kunde snurra i luften hängdes i sitt hår. Jag hade tappat hela ”peruken” om jag hade provat tror jag 😂 Nu längtar vi efter melodifestivalen, men innan det så har ju Secret Song premiär. Återstår att se vad vi tycker om det, men jag har förstått att man får vara beredd med näsduken. Mycket tårar och känslor.
Mitt senaste secondhand fynd, en vacker gunghäst i trä. Kunde inte motstå den. I väntan på att jag målat några hyllor som ska sitta i tjejernas rum så får den stå kvar här så länge.
Nu ska jag, Adam och Charlie åka och hämta varor. Älskar att kunna handla mat online. Kanske ska unna mig en bukett tulpaner också?
Jag känner mig lite deppig. Vill att världen ska bli som vanlig igen utan pandemin. Vill kunna umgås med min mamma utan att behöva vara livrädd för att eventuellt smitta henne. Även om hon är vaccinerad så är hon i riskgrupp och man vet inte hur hon skulle klara en infektion. Likaså med hennes man, våran Håkan. Barnens morfar. Vill är ju rädda om dom, men vill samtidigt träffa dom så mycket vi kan. Visst kan man ses utomhus, men det orkar inte min lilla mamma någon längre stund.
Ibland tar tankarna över lite. Tur att man inte tänker inte på det hela tiden, då skulle man nog bli lite knäpp. Men nu när smittspridningen är så stor så gnager det extra mycket. Jag kan väl inte vara ensam om de här tankarna?
En annan sak när jag ändå skriver om det. Jag läste Aftonbaldet imorse, anställda på demensboende i Motala kallades in till jobbet med bekräftad covid. Jag blev så arg! Hade jag haft min mamma där så vet jag inte vad jag hade gjort. En sak är i alla fall säker jag hade blivit vansinnig. Grundbultarna i den svenska coronastrategin har varit att skydda de äldre. Det har man ju definitivt misslyckats med i det här fallet, kanske pga missar i rutinerna? Det stod i artikeln att personalen inte fick byta sina ansiktsmasker om de inte var synligt smutsiga. Ändå har socialstyrelsen tydliga riktlinjer för att det inte får skötas så. Man ska verkligen inte underskatta det här viruset, ibland känns det lite som på lotto, vem som blir riktigt sjuk och vem som klarar sig.
Just nu är både klasskamrater och lärare till våra barn sjuka i covid, Det är väl inte fråga om när våran familjen också får det utan mera om när det sker. Känns oundvikligt.
Hur som, jag längtar efter vanlig vardag och jag saknar våra nära och kära 💗
Ledsen att jag är så ”grå” i tankarna. Försökte råda bot på det tidigare idag. Jag satt och tittade på förra årets karameller, gud så vackert trädgården blommade, och alla underbara färger på dahliorna skapade en palett med regnbågens alla färger. Man blir glad när man ser det. Så medan jag längtar till våren så har jag bestämt mig för att börja bära lite mera färgglada kläder.
Jag vet inte om det här är jag? Ni får hjälpa mig och tycka till. Skulle jag passa i den här –>tröjan?<–
Eller tycker ni den –>här<–är bättre? Ni får bestämma vilken jag ska köpa. Eller tycker ni kanske inte någon av dem? 😅 Jag fick bara sådan lust för mera färger.
Här ser ni några av bilderna jag tittade på idag 🌺
