Innehåller reklamlänkar

Sitter och grejar med tråkigheter. Men kände att jag behövde ett break, så därför kikar jag in här hos er och tankar lite bra energi! Vad glad jag blir när ni kommenterar, och vad roligt att ni också vill dela med er av era erfarenheter emellanåt.

Har ni sett här, liten blir stor. När hände det egentligen? Helt plötsligen pratar hon hela meningar också, gör sig förstådd i väldigt mycket. Och som pricken över i:et så kan hon nu  också ha tofs. Det måste ju bero på det va? Det är tofsen som gör henne så plötsligt stor 🙂 Min lilla söta rara Mathilde-Isabelle.

Idag har vi varit hos Mathildes kompis Leona. När vi kom dit så hade Leona precis somnat, så Mathilde fick leka med alla leksaker helt själv. Det var ju lyxigt att få både all uppmärksamhet och tillgång till alla leksaker. Det är ju alltid roligare att leka hemma hos någon annan.

Men flera gånger så smög Mathilde in och tittade på sin kompis som sov, hon ville nog väldigt gärna leka. Till slut gick mamman med på att väcka det lilla busfröet till Mathildes stora förtjusning 🙂

Det finns nog inget gulligare än små barn som leker ihop ♥ Så charmigt så man får tårar i ögonen. Raringar.

Nyvaken Leona, hon tittar lite skeptiskt på mig och undrar nog vad jag gör i hennes rum när hon precis vaknat. Men det blev ju så mycket roligare.

Efter en trevlig fika och lekdejt så hade klockan blivit så mycket att det var dags att hämta barn på skola och dagis. EmmyLou var överlycklig för det hade blivit hennes tur att ta med en speciell katt (gosedjur) hem. Den ska sova över hemma hos oss tills imorgon. Vilket äventyr kan ni tänka er. Colin följde med sin vän Loke  hem efter skolan, ja han hade tänkt följa med honom hem utan att säga något. Rackarungen. Så två barn fick jag med mig hem, Charlie och Tuva-Li. Engla-Freja och Adam hämtades vid nästa körning. Skulle börja med taxiverksamhet kanske?

Jag hittade så fin juldekoration som jag vill visa er. Jag ska överraska EmmyLou och Tuva-Li med varsina ballerinor. De är ju galna i ballerinor. Ska försöka hitta varsin dekoration till de andra barnen också. Sen har vi en alldeles speciell julgranskula den här julen, den ska blir extra rolig att visa för alla ♥

Jag tror mina minsta tjejer kommer bli överlyckliga för dom här ballerinorna som ni hittar om ni klickar HÄR!

Måste bara passa på att visa de här vackra juliga fyrverkeri-lamporna när jag ändå skriver om juldekoration. Bilden nedan är inte riktigt rättvis, för i verkligheten är lamporna ännu finare! Bilden är väldigt suddig och av dålig kvalitet så därför kan ni inte riktigt se hur fina de är. Men jag lovar, de här lamporna är sååå vackra i verkligheten!

Min mamma har en sån här lampa som hänger i ett fönster hemma, och jag fastnade för den så nu har jag också beställt en 🙂 Ni hittar lampan firework HÄR!

Är ni sådana som planerar färger och julpynt år för år, eller kör ni på samma varje år? Blandar ni färger eller gillar ni att ha de traditionella röda tonerna? Jag själv kan få för mig att byta lite från år till år ska jag erkänna. Jag gillar de riktigt mörka röda tonerna, och det som är lite gammaldags. Men annars gillar jag de kalla, silvriga och gråa färgerna. Tråkig som jag är. Mässing hade jag ett år ihop med marinblåa detaljer, det var också fint.

Den här julen har jag inte bestämt mig ännu, Micke blir galen på mig haha. Men jag hittade mycket fint HÄR, det måste ni titta på. Dessutom är det 20% ♥

När det kommer till julklänningar så har jag alltid varit väldigt svag för spets. Det behöver inte bara vara till jul såklart, spets är alltid tjusigt. Såg den här nyheten, visst är den söt! Jag hade gärna velat att den var lite lite längre kanske. Men om man har tjockare strumpbyxor så skulle man lika gärna kunna ha klänningen som en tunika. Det bästa är att klänningen finns upp till stl 52 och den finns också i svart. Ni hittar klänningen HÄR!

Jag längtar verkligen till julen nu, det ska bli så mysigt. Har ni också börjat få julkänslor? Bara det blir december så ska jag börja plocka fram lite julpynt, men jag kan knappt håll mig. Skulle kunna göra det redan nu.

Nu ska jag fortsätta med dom där tråkigheterna. Men det var skönt att släppa det för en stund. Jag sitter och fyller i en anmälan till skolinspektionen. Jag är så trött på situationerna som blir i skolan, det har gått till en gräns där jag nu inte längre kommer att acceptera det. Och varje gång det blir en ny situation så kommer jag att göra en ny anmälan. Jag vet att man jobbar med åtgärder i skolan, och att man gör så gott man kan. Men det är inte tillräckligt! Och då måste jag som förälder försöka att göra skillnad.

Engla-Freja bytte klass för att hon blev mobbad och slagen upprepade gånger av samma barn. Ofta fick hon höra att hon var en hora. Även om Engla-Freja är en tuff tjej med skinn på näsan så blev det för mycket för henne. De här barnen påverkade även andra barn som också ibland kunde vara riktigt elaka. När hon till slut fick byta klass efter mycket om och men så har allt blivit mycket bättre. Men det är fortfarande inte bra. Idag tex, gick en av de gamla klasskompisarna fram till en av Engla-Frejas nya klasskompisar och sa tycker ni det är roligt att Engla börjat i eran klass eller? Ja svarade den nya klasskompisen och tittade lite undrande? Ja det tycker vi med i våran klass, för vi hatar fortfarande Engla hon är så jävla dum i huvudet! 

Jag har haft så jävla hög toleransnivå, det har varit synd om de här barnen och därför har de betett sig så eller så eller så. De har en diagnos och då måste vi helt enkelt bara förstå det och nästan lite grann acceptera att min dotter blir kallad för hora, och kanske blir slagen då och då. Nej nu får det fan vara bra! Jag vill inte ens lämnat min dotter på skolan, och jag vill inte se henne såhär ledsen mera. Jag går sönder inombords, hur mår då Engla-Freja 🙁

Det var inte meningen att skriva det här nu, men ja det finns ju och påverkar oss hela tiden. Imorgon tar vi nya tag, och försöker göra något åt det.

Kram / Madeleine

Vaknade med ryck tidigt imorse, Victor hade tappat bort sina hörlurar och bjöd på ett riktigt morgonhumör. När han sen kom ner i köket och inte hittade sin älskade oboy så kom nästa utbrott. Han rusade in i sovrummet och var inte alls speciellt tyst när han med stressad och uppretad ton frågade mamma vart har du gömt oboyen!? Jag började bli irriterade redan när jag hörde hur han vände uppochner på sitt rum klockan 04.30 när han skulle hitta sina jäkla lurar. Men att storma in i mitt sovrum och tjata efter oboy fick bägare att rinna över. Förbaskade unge! Mitt tuffaste svar tillbaka var dock inte så tufft kanske haha, men det retade upp honom ännu mera, och det kunde han ha. Oboyen har dina syskon druckit upp! Så det så!  Gaaah vilken unge jag har, jag tjatar på honom att det kanske är dags att skaffa något eget.

Även om han är stor nog att sköta sig själv, och bestämmer själv när han kommer och går så blir det ändå ett stressmoment när han är ute med sina kompisar sent på kvällarna och nätterna. De sitter och spelar, kanske går på fest eller gör något annat. Men faktum är att jag inte kan slappna av när jag vet att han är iväg. Det kanske är inbyggt i oss föräldrar? Man stannar uppe tills alla kommit hem. Och skulle jag somna så vaknar jag ofta flera gånger och då måste jag kolla om han kommit hem, annars vaknar jag ju definitivt när han kommer hem. Sömnen blir helt förstörd. När han flyttar så måste jag släppa det för jag kan ju omöjligtvis hålla koll på hur han är hemma och inte är hemma. Jag slipper dessutom morgonhumöret när han tappar bort sina grejer 😉

Eller börjar man med andra dumheter när barnen flyttar? Åker hem och hälsar på dom ofta? Hjälper till att handla? Tvättar deras tvätt? (det skulle dock aldrig hända) Men ni förstår vart jag vill komma, blir man lite knäpp fast på ett helt annat sätt då? Små barn små bekymmer, stora barn stora bekymmer. Det spelar ingen roll vad du har för vision om dig själv som förälder när barnen är små, det blir ändå annorlunda sen när barnen är stora. Så tell me! Alla ni med vuxna och utflugna barn, oroar man ihjäl sig när barnen flyttar hemifrån? Eller tycker man rent utav att det är lite skönt? Vågar någon erkänna det? Allt detta är med blandade känslor såklart. Tror ens barn alltid kommer vara ens små bebisar, man är alltid lite överbeskyddad och oroar kanske alltid lite?

Alla ni med erfarenhet, berätta gärna hur ni upplevt det när barnen blivit stora 🙂

Tänkte jag skulle bjuda er på en ny helt magisk god kycklingrätt som jag inte har delat på bloggen förut. Egentligen ska man nog servera potatis till den här rätten men nu hade jag inget annat än jasminris hemma så det fick det bli. Det finns många varianter på den här rätten, men jag har gjort om den till min egna så som jag gillar den. Väldigt enkel rätt att göra och en favorit hos hela familjen.

Krämig dragonkyckling med persilja och morötter.

• ca 1 kilo potatis (eller jasminris)
• 4 morötter
• 1 kilo kycklingfilé
• 4 dl crème fraiche
• 1 1/2 dl grädde 40%
• 4  tsk torkad dragon
• 1 1/2  hönsbuljongtärning
• 1 1/2 dl riven gratängost
• 4 msk hackad färsk persilja
• Svartpeppar och grillkrydda efter smak och tycke

Börja med att skala och koka potatisen. Skala och skiva sedan morötterna. Koka dem mjuka i lättsaltat vatten ca 7 min. Skär varje kycklingfilé i 3 bitar på längden. Bryn dem i smör i en stekpanna och krydda efter smak och tycke. Svartpeppar och grillkrydda.Vispa ihop crème fraiche, grädde, dragon och smulad buljongtärning i en gryta. Lägg i kycklingen och låt den koka ca 5 min under lock. Strö över ost och persilja. Servera sedan med potatis och kokta morötter! Ljuvligt gott 😀

Vill man så kan man byta ut grädde mot vatten, och välja lätt crème fraiche. Då får man en sås som inte är lika krämig. Har man barn som är lite känsliga för att det fins kryddor i såsen så kan man göra som jag. Lägga dragonen i en mortel och krossa den lite. Smaka gärna av såsen så ni får en perfekt touch av dragonen. Jag tycker det är gott att krydda lite extra.

Hoppas ni vågar prova, för det är supergott! Gillar ni när jag delar med mig av recept? Ni får gärna kommentera här nedan om det är något ni vill att jag ska fortsätta med. Eller saknar ni kanske något annat i bloggen?

Idag efter maten gick ögonen i kors, det blev total matkoma. Har man dessutom inte fått sin skönhetssömn som man brukar få så känns det nästan som om man är lite bakfull tycker jag. Tjejerna spelade sällskapsspel efter skolan.

Visst är det ett gulligt ”fia med knuff” 🙂 Barnen älskar att spela det här.

Kika in på Instagram där har jag just nu en tävling där ni kan vinna just ett sånt här spel om ni väljer det. Många vinnare kommer art utses så missa inte att vara med att tävla 🙂

Det blir en tidig kväll, men först ska jag unna mig själv en ansiktsmask. Vi hörs imorgon, och glöm inte att kommentera ♥

Kram / Madeleine

 

Idag (igår) är en sådan dag när jag saknar min älskade pappa lite mera. Hade han levt så hade han bjudit över oss på köttbullar och sen hade han busat med barnen tills han stupade. Han hade säkert också dragit på någon svängig låt med saxofontoner i.

Det är så tomt utan pappa, kommer aldrig vänja mig vid det stora svarta tomrum han lämnat efter sig. Det finns så mycket jag inte hann säga. Men även om han fattas mig väldigt mycket så vet jag att han har det bra och det tröstar mig. Jag tror också att han fortfarande finns med oss ibland. Jag får en känsla av det i alla fall. Någon gång i framtiden så träffas vi igen.

Den här dagen handlar inte bara om saknad. För vi har ju en alldeles egen pappa som vi har firat 💕 Micke är en fantastik pappa! Inte bara åt hans biologiska barn, utan till alla barn i familjen. Han har aldrig någonsin gjort skillnad på barnen. Det är jag väldigt tacksam för, barnen har rätt till två föräldrar.

Tyvärr så finns det pappor, inte ens värda att bli kallade pappor som struntar i sina barn. Ofattbart nog. Det däremot gör väldigt ont i mig. Även om vi alltid ”klarat oss” utan dom så kommer det alltid finnas frågetecken hos barnen, och det kommer ju aldrig vara barnens fel. Aldrig. Det är helt och hållet upp till varje förälder att ta sitt ansvar.

Men, vi har turen som har en utav de bästa papporna. Han kommer alltid finnas där oavsett vad 💗

Den här pappan är också ett proffs på att laga köttbullar och det var precis det vi firade farsdag med. Vissa traditioner för man bara vidare helt enkelt ☺️ På eftermiddagen fick vi besök av Mickes bror och syster. Det blev fullt hus.

Det här är egentligen ett paket som var tänkt till julafton. Älskar när man får med vackra presentförpackningar när man handlar. Har köpt flera stycken.

På kvällen så åkte vi förbi hemma hos min mamma och Håkan. Vi uppvaktade Håkan med en fin bukett kärleksört. Min mamma kunde inte fått en finare man och jag och barnen kunde inte haft en bättre ”morfar” och plastpappa ✨🙏🏼 Hoppas ni också hade en fin farsdag!

Kram / Madeleine

Sitter på skolan i Linköping, vi har rast just nu så då passar jag på att kika in här. Som ni märkt så har det varit lite tyst här i bloggen ett litet tag. Ofrivilligt ska jag säga, men det har varit mycket nu och jag har varit helt slut. Varje tillfälle där jag kunnat andas ut så har jag somnat helt utmattad i soffan eller bredvid Mathilde i sängen.

Det är mycket som suger energi just nu helt enkelt. Jag är tom i huvudet, samtidigt så snurrar det en massa tankar. Jag försöker att undvika att skriva om mina tunga stunder i livet, det sprider ju ingen glädje precis. Jag vill hellre dela med mig av glada, roliga och inspirerande stunder. Ni vet allt som ger en feelgood-känsla. När jag själv är nere så blir jag glad av att se glada människor. Tänker att det är precis det jag vill ge utav mig själv också. Glädje till alla som tar sig tid att läsa mina rader.

Men jag är inte mer än människa, och jag har mina dagar som inte är så bra heller. Står med båda fötterna på jorden, tar oftast saker med lugn och ro. Känner mig trygg i mig själv och har bara senaste året lärt mig väldigt mycket om mig själv. Detta pga riktig otrevliga människor som enbart sugit min energi! På ytan så otroligt ”moderliga” och trevliga. Man tror att systraskap och vänskap ändå är något starkt. Men så är det inte alltid, jag visste det ju redan innan egentligen. Inte första gången som jag tvivlat på vänskap. Sett varningstecken och hamnat i situationer där det uppstått konstiga och otrevliga saker. Jag har stärkt mig själv inifrån och ut efter detta. Och jag skulle kunna skriva en avhandling på temat ”kvinnor som föraktar”.

Mitt upp i skit som detta så händer det hemska saker. Hemska saker händer på riktigt i världen. Inget litet skitsnack hit och dit, vem orkar på riktigt bry sig om det. Folk blir sjuka, folk dör! Små barn dör, små oskyldiga barn dör! Vet ni hur det känns att se en av sina närmsta vänner förlora sitt barn? Det är tamejfan bland det värsta jag varit med om. Hela livet får en annan mening. Har tänkt så mycket på just det här, det känns så nära på något sätt. Inte konstigt att tankarna snurrar kanske.

Igår ringer min barndomsvän Madde, hon hade precis hittat sitt ex död. De var bästa vänner, efter ett väldigt långt förhållande på säkert tio år så hade de en fin vänskap. Jag är nog fortfarande i chock själv, kan inte förstå att han är borta. Imorgon är det en vecka sedan jag själv träffade honom. Vi kramade om varandra, pratade och skojade om vardagliga saker. Och igår dog han. Madde och jag har pratat flera gånger på telefon, det var ju inte längesedan hon fick begrava sin pappa efter att hon hittat honom. Usch livet är så orättvist 💔😔 Hur tar man sig vidare efter en sådan här sak?

Jag hann inte skriva klart, nu är jag hemma igen. Sista timman på skolan i Linköping var lite dimmig. Jag hade svårt att koncentrera mig och ska jag vara ärlig så har jag ingen aning om vad läraren sa de sista minuterna. Känner mig utmattad och trött! Jag skulle vilja dela en väldigt rolig sak med er, men jag har svårt att tillåta mig själv att känna den glädjen nu. Det är inte rätt just nu bara.

Jag har haft några hemska dagar, försöker vara positiv men jag kan inte ljuga om hur jag mår just nu.

Imorgon är en ny dag. Och den hoppas jag blir ljusare. Men ni lova mig en sak, älska mera. Kramas mera. Och tänk inte så mycket på vad andra gör, bara gör det som känns bäst för dig! Du har bara ett liv, ta hand om det ♥ Man ska aldrig vänta med att göra saker, en dag kan det vara för sent… 

Kram / Madeleine

 

Lite trötta efter gårdagens galej, men glada i själen efter en så trevlig kväll. Vi gick upp sent imorse och åt en gemensam brunch. Äggröra och bacon, ibland får man lyxa till det. Idag smakade det extra gott.

Barnen kom på den briljanta iden att jag skulle baka idag igen. Tänk att man kan komma in i perioder då man gillar att göra saker mer än annan dagar. Jag har alltid haft perioder då jag gillar att laga mat och baka mera. Sen ibland har jag ingen lust alls. Barnen har tur för just nu tycker jag det är jätteroligt. Har gjort så mycket gott senaste tiden som jag tänkt att dela med mig av i blogginlägg framöver.

I veckan som var så bakade jag magiskt goda bullar. Jag som aldrig lyckas med bullar blev väldigt glad när de blev sååå himla goda. Wille tyckte de var godare än köpebullar, och det antar jag är ett väldigt gott betyg. Saftiga stora och blanka bullar som t.o.m. jag gillade som vanligtvis inte äter bullar annars.

Har testat sååå många olika recept innan men inte fått till det som jag velat. Men den här gången blev de perfekta! Man får höfta lite tills det blir perfekt. Men här kommer receptet som ni bara måste testa!

Magiskt goda bullar!

Vetedeg ♥

• 30 gram jäst
• 9,5 dl vetemjöl
• 2,5 dl mjölk
• 0,5 tsk salt
• 1 dl strösocker
• 1 st ägg
• 110 gram smör (rumstempererat)
• 1 st ägg till pensling
• pärlsocker att strö på

Kanel och mandelfyllning ♥

• 200 gram mandelmassa
• 1 msk vaniljsocker
• 0,5 dl kanel
• 150 gram smör (rumstempererat)

Sockerlag ♥

• 1,5 dl vatten
• 1 dl strösocker

Börja med att smula jästen i bunken till din matberedare. Värm mjölken till ljummen, slå över jästen och blanda runt ordentligt.

Lägg i resterande ingredienser förutom smöret. Kör ihop degen långsamt med krok. När degen gått ihop ökar du tempot lite och tillsätter smöret lite i taget. Kör degen 10 minuter i maskin tills den känns elastisk, glansig och fin på ytan. Sen lägger du ut degen på ett mjölat bord och låter den vila 20 minuter.

Blanda mandelmassa, vaniljsocker och kanel. Tillsätt smöret lite i taget tills du har en slät fyllning.

Kavla ut degen 3-4 mm tjock, degen ska vikas på mitten så det är bra om man kavlar ut degen så den blir mer hög än bred. Sedan breder du ut kanelfyllningen på den utkavlade degen och viker den dubbelt. Sporra/skär ut remsor med exempelvis med en pizzaroller sen tvinnar du till remsorna innan du formar till bullar.  Lägg på plåt med bakplåtspapper. Vill du inte göra knutar då kavlar du ut degen 3-4 mm tjock, mer bred än hög och rulla ihop till en rulle. skiva till lagom stora bullar, lägg i formar. Låt jäsa till dubbel storlek, ca 1,5-2 timmar.

Tips på hur du kan forma en fin bulle är svårt att förklara. Men ta en remsa och vira runt två fingrar på ena handen. Den bit som blir över,  inte snurrats, träs rätt över bullen och fästs på undersidan. Då blir det en fin och läcker kanelsnurra. Är det svårt att förstå hur jag menar så hittar ni en film på det HÄR!

Under tiden som bullarna jäser så passar du på att blanda samman vatten och socker i en kastrull och koka upp tills alla sockerkristaller har smält. Sen ställer du den åt sidan.

Sätt ugnen på 190 grader varmluft. Pensla bullarna med ägg och strö över pärlsocker. Grädda i 9-11 minuter och tänk på att dom ska få en fin gyllenbrun färg. Precis när bullarna kommit ut från ugnen så är du snabb att pensla dom med sockerlagen. Det är hemligheten bakom att få bullarna sådär fina och glansiga. dessutom så behåller bullarna saftigheten.

Nu blir det bullkalas för hela slanten med lagom nöjda barn ♥

Själv ska jag hoppa in i en dusch nu. Jag och en vännina ska gå på Mia Skäringer ikväll. Köpte biljetterna för väldigt länge sedan, men hade glömt bort det. Så kan det gå när man är smått förvirrad. Tur jag har så fina vänner som påminner mig om saker och ting haha.

Jag ser verkligen framemot att gå på den här föreställningen. Och kanske får den mig att faktiskt publicera ett inlägg som just nu ligger som ett utkast. Det handlar om kvinnor, och hur otroligt elaka och manipulativa kvinnor faktiskt kan vara. Hur falskt det kan vara i den här ibland ytliga ”världen”. Det handlar om utseende och ideal och hur det påverkar oss alla. Smutskastning. Väldigt länge har jag påverkats av att vilja passa in, hållit med i saker fast jag egentligen inte alls har velat det. Jag tappade bort mig själv ett tag, men när man fått tid till att reflektera och enbart i tystnad titta på så inser man –  sådant vill jag inte vara del utav det längre! Jag är min egen, och jag står för mina egna åsikter och tankar även fast dom alltid inte är rätt. Man lär så länge man lever. Men jag känner ändå att inget egentligen någonsin ska få tysta mig!

Det handlar om att kvinnor bör lyfta varandra, istället för att vända kappan efter vinden. Det handlar om självinsikt och hur verkliga incidenter har format mig som person. Man kommer så otroligt mycket längre i livet om man har positiva människor omkring sig. Det handlar om att ge och ta. För oftast är det bara åt ett håll!

Så nu ser jag framemot att bli riktigt inspirerad och upprymd av härliga Mia!

Kram / Madeleine ♥

Vilken grym kväll vi har haft! Vi är alla så himla glada efter halloweenfesten Mickes bror Johan arrangerade i Berg. Johan och sen en tjej fixade världens jäkla partaj! Det hela var nog inte tänkt att bli så stort som det blev, men ja Johan räknade med att det skulle komma ca hundra ungar. Jag räknade inte, men väldigt många kom det 🙂 Allt detta för barnen skull ♥ Jag tycker det är helt fantastiskt gjort att greja med ett sånt här stort projekt. Många föräldrar på plats hjälptes sen åt och hade roligt ihop med barnen.

Discolampor, hallowendekoration, musik, godis, dricka, spökvandring och som pricken över i:et så kom det också superhjältar. Bästa kvällen någonsin uttryckte barnen i bilen på vägen hem. Vi bidrog med lite läskig rökeffekt, vi köpte en rökmaskin förra året och den kom väl till användning.

Adam och Engla-Freja åkte dit tidigare och hjälpte till.

Tuva-Li tycker det lite otäckt att bli sminkad. Hon var så orolig innan festen om hon skulle klara av att bli sminkad. Men vi var försiktiga och resultatet blev superläskigt! Hon var så nöjd över sitt utseenden 🙂

Ett tag var det kö in, många förbipasserade undrade nyfiket vad det var för tillställning. Johan kanske skulle extraknäcka som Bergs nya festfixare 🙂

Inne på discot vare det full ös. Barnen dansade, hoppade och sprang omkring. Alla var glada och det hände förvånansvärt inga olyckor.

Här försöker Johan få lite uppmärksamhet från ett gäng danssugna barn. Det hade blivit dags för spökjakt!

Ett gäng sådana här otäcka barn låg gömda längst vägen 😀

Efter spökjakten blev det disco en stund men efter det så kom ett gäng välkända superhjältar som minst sagt gjorde succé!

Alla barnen flockades runt hjältarna. Alla ville kramas, känna och klämma på dom ifall de verkligen var på riktigt. Charlie blev väldigt fascinerad i spindelmannen. Han släppte honom inte en sekund.

Superhjältarna gjorde alla barnen såå otroligt lyckliga! Fint att de ville ställa upp en lördagkväll och överraska barnen.

Efter festen hjälptes vi åt att städa, sen styrde vi bilen mot Motala igen. Vi alla tände ljus på kyrkogården för min pappa ♥

Hoppas ni haft en lika fin lördag som vi haft!

Kram / Madeleine

Just nu sitter vi i bilen på väg till Linköping. Vi ska äta den traditionella kalkonmiddagen hemma hos Mickes föräldrar.

De stora barnen är hemma. Wille sov över hos en kompis natten till idag och de lanade så han var aning trött när vi hämtade honom. Hans flickvän Amanda sov över hos oss och hade tjejkväll med Engla-Freja. De dukade upp med godis och chips, och de blev nog kanske lite sent för dom också. Engla-Freja sitter  nämligen och gäspar bak i bilen.

Victor var på fest igår, han hann ångra sig både en och två gånger innan han till slut kom iväg. Jag vaknade av att han trillade in framåt småtimmarna.  Han var inte särskilt tyst, jag hörde hur han började gosa med hundarna. Sen tog han med dom ut i trädgården.

Det där med små barn och stora barn 😅 Jag har sovit som en kratta och känner mig allt annat än pigg. Därför känns det extra härligt att bli bortbjuden på middag idag. Efter middagen så har vi blivit bjudna på halloweenfest i Berg. Mickes bror Johan har styrt upp ett jättekalas för alla barn. Det skulle tydligen komma en massa barn. Min utklädnad är klar, behövs inte mycket smink idag. Går under namnet zombie och kommer som jag är 😂 Älskar när naturen har sin sköna gång utan att man behöver anstränga sig. Hade dock varit mera fördelaktigt för min skull om det hade varit halloween året om haha.

Igår var jag i Vikingstad och fick krama om fina Emelie. Precis när jag behövde det! Alltid härligt att umgås med Emelie, vi skrattar alltid mycket!

Vi planerar att åka iväg på en resa ihop med barnen. Eller ja vi drömmer om det, så himla roligt vi skulle ha.

Nu är vi framme i Linköping, ville mest bara titta in och säga hej och önska er en fin lördag 🖤

Kram / Madeleine

Jag har målat om köket. Har jag visat det? Tror inte jag gjort det, jag är så vimsig just nu. Det är så mycket jag skulle vilja skriva om, men berättar senare. Mycket som händer nu. Hur som, köket. Det blev sååå fint! Nyanserna skiljer sig lite på bilderna här eftersom skuggorna faller i takt med att solen gick ner. Men jag blev väldigt nöjd med resultatet.

En otroligt varm beige men med gråa toner från Beckers. En ”greige” kulör som heter LIN. Älskar grått och beiget ihop, det har blivit mina favoritfärger att inreda med, och en bra basfärg. Då kan man luta sig åt både det kalla och det varma.

Dessa hyllor ihop med trähängaren som ska målas i samma greigefärg hoppas jag kunna ge liv till väggen. Visar er när det är klart.

Engla-Freja har varit på stan och köper nya byxor ihop med Angelica. Tänk att hon blivit så stor nu att hon vill och kan göra det ”själv”. Min älskade unge!

Angelica har äntligen flyttat hem nu från ”förvaringen” där hon tvingades att bo. Ja jag skriver förvaring för så som det fungerat så är det inget annat. Jag vet att man inte kan skräddasy ett boende för alla det har handläggaren på socialen sagt till mig flera gånger, men jag ifrågasätter hur det sköts och hur man väljer att inte se till den enskilde individen. Jag mår ärligt talat illa av att veta hur en del har det. Det är så skönt att ha henne hemma nu, hon har en egen lägenhet och lever ett bra liv. Hon blev dömd till LVU på helt fel grunder, för att hon påstods ta droger på ett sätt som inte alls var sant! Hennes sk. nära anhörig en familjemedlem tvingade i en henne gräs. Och när hon sedan sa att hon inte ville så hotade hen med att sätta dit henne och ringa till socialen. Men Angelica stod på sig och sa nej, hon ville inte röka gräset. Personen ifråga ringde och anmälde henne och framhävde sig själv som ren och ansvarstagande och socialen gick på det helt och hållet! Efter urinprov som visade att hon rökt gräs så sattes en dom – LVU. Ett år på behandlingshem med andra människor som hade/har grova narkotikaproblem.

En del skulle kanske säga att hon får skylla sig skälv som ens rökte det där gräset. Men som underlägsen, och väldigt väldigt liten, ensam och skör så är det inte en självklarhet att stå upp för moralen och för det som är rätt. Är det dessutom ens enda familj som upprepade gånger försöker intala en att gräs är den bästa självmedicineringen när man inte mår bra psykiskt så är det inte lätt.

Hennes fosterfamilj som hon haft sedan hon var 2 år har lyst med sin frånvaro, den lilla trygghet som fanns om det nu fanns någon var helt borta. Hon hade bara den där nära anhöriga som tvingade i henne droger. Också hade hon oss, men hon vågade inte vara till besvär.

När hon berättade hur allt låg till så var det ingen som trodde på henne. De sa att det var förnekelse, hela tiden var det förnekelse. Jag ringde och förklara hur allt låg till men kände inte att de trodde på mig heller. De hade köpt hela storyn som den här personen målat upp. Angelica var en knarkare och allt hon sa var lögn och  brist på självinsikt! Det här hände under en period där vi inte hade kontakt, hon var helt ensam och hade enbart den här familjemedlemmen som knarkat hela sitt liv från och till. Hade hon tagit kontakt med oss när hon var ensam så hade detta troligtvis aldrig hänt! Men det hände…

Vi var förtvivlade, maktlösa och arga. Men det hjälpte inte, det spelar ju liksom ingen roll hur man än vrider och vänder på allt. Har det sats en dom så har det, att få socialen att häva domen är inte heller något man gör bara sådär. De hade sin skeva uppfattning och hade aldrig tagit sig tid att lära känna Angelica. Eller för den delen läsa på heller. När jag läst igenom Angelicas papper från socialen så har historien inte ens stämt överens med verkligheten! Det är skrämmande rent av.

Vi fick enbart ha kontakt på utsatta tider, det satt alltid personal bredvid när vi pratade till en början. Varje söndag under flera månaders tid åkte jag till Söderköping för att hälsa på Angelica. Det var när vi sågs som vi fick prata helt ostört. Hon var rädd, ledsen och kände att livet var väldigt orättvist. När jag ringde och ville få kontakt med personal så ifrågasatte de min uppfattning om Angelica också. Jag försökte förklara att hon bott hemma hos oss under en väldigt lång tid innan allt hände. Men jag ansågs tydligen också haft en släng av förnekelse. Jag har fått läsa rapporter om detta, alltså fyfan vad förbannad jag varit rent ut sagt!

Samtidigt så försöker jag i mitt inre lugna ner mig med att de faktiskt har erfarenhet av just det här. Att många klienter och deras anhöriga kanske ofta säger precis som vi sa för att försköna problemet? Jag vet inte, men någonstans inom mig så letar jag en förklaring på varför i helvete personalen och de ansvariga kan bedöma så fruktansvärt fel. De ville inte chansa för Angelicas skull, jag fattar det! Men hur kan de tagit så fel? Hur kan personkännedomen vara så fruktansvärt dålig?

Psykologen pratade upprepade gånger om hur Angelica skulle erkänna sitt drogberoende och att hon skulle erkänna inför sig själv och andra i gruppen att hon var knarkare. Hon vägrade! Och varje gång hon gjorde det så var det en förnekelse. Det provocerade psykologen, och många gånger så utnyttjade han sin ställning genom att tala om för Angelica vad hon var och inte var. Hon hade ofrivilligt rökt gräs några få gånger och det gjorde henne inte till en knarkare.

Jag kokade inombords varje gång vi pratades vid. Jag ringde upp och ifrågasatte personalen på hemmet. Jag var som en jobbig igel som aldrig gav mig. Vid ett tillfälle så kommenterade psykologen Angelicas kläder, han sa inför hela gruppen att om man klär sig som hon gör så drar man till sig problem och signalerar fel saker. När jag fick höra det så brann det i huvudet på mig! Ingen säger till en kvinna vad hon ska ha på sig eller inte. Det är kränkande! Feministen i mig ringde upp och var vansinnig. Jag fick några konstiga förklaringar, jag bad personalen att framföra att jag gärna ville ha kontakt med den här psykologen. Han ringde aldrig upp mig, och på söndagarna när jag hälsade på Angelica var han ledig.

Det pågick ungefär såhär och ett tolvstegsprogram påbörjades. Det handlar till stor del om att komma till insikt också, man får uppgifter där man ska svara på saker som handlar om ens drogberoende. Det är mycket gud och annat helt orelevant som vävs in i programmet enligt mig. Men varje gång Angelica inte kunde svara på frågor som inte rörde henne på det sättet så förnekade hon och i och med att hon gjorde det så kom hon inte vidare.

Moment 22.

Det blev svårt för oss att trösta, och även om det tog emot för mig att säga det så bad jag Angelica att erkänna. Erkänn att du är en knarkare även om du känner att du ljuger för dig själv! Ja jag bad henne att spela med och det är helt sjukt. Men hon var tvungen för att på något sätt komma vidare och göra ”framsteg”. De andra som bodde på boendet gjorde inte annat än att prata om droger, det var typ det enda samtalsämnet. Angelica som aldrig varit beroende blev som en terapeut till de boende, men samtidigt orkade hon inte höra om det. Vi överklagade och hade en fantastisk advokat som kämpade för att rätten skulle döma bort LVU:et. Men socialen tryckte på att det skulle vara kvar ett helt år och vi var chanslösa. Jag vittnade men det gjorde ingen skillnad heller. Vi försökte hålla Angelica över ytan och peppande henne med att hon klarat ett halvår och att det max bara var ett halvår till. Det kom nya boenden både nu och då. Den ena mera påverkad än den andra. Det blev hotfulla situationer som gjorde att Angelica fick låsa in sig skräckslagen på sitt rum. Någon hotade med att döda henne och de andra. Avgiftningen gjorde att en del rent av blev farliga. Några fick psykoser och snodde bilen på behandlingshemmet. Det slogs sönder saker, och framförallt så fanns det hela tiden droger på behandlingshemmet!!! Angelica höll sig undan allt det här, det enda hon gjorde var att smuggla in en mobiltelefon på sitt rum som ingen någonsin fick reda på att hon hade. Varje kväll skrev vi till varandra, hon berättade om hur dagarna såg ut vad som hade hänt. Det blev en trygghet både för henne och för oss. Det satt människor i alla åldrar på det här hemmet, en del hade LVM. Den äldsta under denna tid var långt över femtio. Och där var Angelica tjugo år, ensam och rädd.

Jag ska inte bara prata illa om det här, även om det varit väldigt illa för Angelicas skull. Det är bra att det finns, men det ska absolut inte vara på det här sättet. Det ska inte vara någon slags förvaring för att samhället inte vet vart de ska göra av dessa människor. Det här är bara en liten del av allt, en liten insyn i vad en ung tjej gått igenom. Även om Angelica inte haft några grova drogproblem så ska vi inte förminska de som haft det. Även dom är människor med en historia, de har säkert inte haft det lätt av olika anledningar. Men de behöver en helt annan hjälp och de behöver fylla dagarna med meningsfulla saker. Få hälsosamma rutiner och något att göra på dagarna. Den här slags vården behöver mera resurser, det kostar  otroligt mycket för samhället så egentligen så har de inte råd att INTE ge mera resurser. Dessa människor kostar samhället omkring 4000-5000kr om dagen!

Jag tittade på en dokumentär som verkligen visade hur Angelica haft det, en dokumentär som berör. Det gjorde mig väldigt ledsen att se den för mycket av allt kände jag igen av allt hon berättat och av allt jag själv sätt. Och med den vetskap om att hon suttit fast sådär ett helt år utan den problematiken, pga att en människa gjort som den har gjort. Alltså det gör mig bara arg! Att socialen inte valde en annan lösning.  Ni kan titta på den HÄR! 

Det gnager i mig att Angelicas utan tvekan var helt felplacerad. Och det är jag inte själv om att tycka. En del personal sa detsamma efter ett tag så mina tankar och åsikter kunde inte varit så fel.

Man kan ju bli helt fel av att tänka på det här. Men samtidigt så måste man prata om det och våga lyfta frågorna. Varför hör man så lite om just det här på nyheterna och i media. Någon förändring måste det bli och det är därför jag skriver om det! (självklart med Angelicas samtycke).

Det finns så många där ute som är anhörig till en drogberoende, jag vill bara säga att ni är fantastiska som kämpar för de ni älskar ♥ Våga prata om det så gör vi skillnad tillsammans för dessa människor!

Ta han om er!

Kram / Madeleine

 

 

Mina älskade små sjuklingar. De är så snälla fast de inte mår bra. Engla-Freja är hjälpsam, hon är lite som mig blir stressad över minsta   lilla oordning. Så idag har hon gått omkring och städat här hemma. Hon skäller på sina småbröder, ja sin storebror med. Hur svårt kan det vara egentligen att bara plocka undan sitt skit!? Det var med en viss tjurig som hon sa till dom. Jag blir så full i skratt, det är som att höra sig själv 😬🙈

Jag lovade pannkaksfrukost imorse, eller det blev mera brunch. Det händer aldrig, eller väldigt sällan att jag gör pannkakor. Men ibland så, och ni kan ju tänkte er hur glada barnen blev. Jag tycker det är mycket smidigare att göra våfflor, typ samma sak va? Fast våfflor är mycket godare tycker jag. Men allt för barnen ❤️

Mathilde tyckte jordgubbarna såg inbjudande ut, pannkakorna kunde syskonen få ha för sig själva. Hon är så kräsen när det kommer till mat. Det går inte att servera vad som helst till damen.

Men det var väldigt roligt att få vara med och sockra pannkakorna.

Bland det roligaste jag vet är att fota detaljbilder och framför allt mat och bakverk. Det är så jäkla roligt! Tänk att få ge ut en bok med Wille, med några utav familjens paradrätter. Och samtidgt få producera fram fantastiska bilder. Vilket projekt 💁🏼‍♀️

Någon gång kanske, det är en dröm utav många drömmar!

Kram / Madeleine

Innehåller reklam

Precis när ja skulle korrläsa och trycka på publicera igår så började Mathilde knorra. Lilla hjärtat har blivit sjuk, hon är mammigare än någonsin. Hon som redan är väldigt mammig sedan innan. Hon är som ett litet plåster. Själv har jag vridit till ryggen på något sätt, jag får alltid ont på samma ställe. På höger sida precis under bröstet, nedanför revbenen och så strålar det rakt igenom fast i ryggen. Svårt att förklara men i vissa lägen gör det så ont så jag tappar andan, precis som någon sticker knivar rakt in i ryggen.

Det brukar gå över efter en veckan om jag tar det lugnt. Micke har sagt till mig att jag har som en muskelknut på just det här stället på ryggen. Kanske inte är så konstigt egentligen. Jag har burit många barn och i fel ställning, belastat ryggen väldigt mycket mer än normalt efter alla graviditeter. Fasen alltså man borde träna upp bålen och ryggen, och vara mera rädd om kroppen som ska orka hålla ihop i många många år. Ingen hemlighet att det är bra att röra på sig, men jag skulle nog behöva koncentrera mig just på ryggen ja och magen.

Ibland när VitaePro reklam snurrar på teven så tänker jag alltid dom där superkapslarna skulle jag behöva till min onda kropp. Som om jag vore mycket äldre än vad jag är 😅🙈 Äsch jag vet inte om de funkar? Men ibland känner jag mig väldigt gammal i kroppen. Går som en skruttig krokig liten gumma på morgonen innan kroppen kommer igång hahaha. Känner någon igen sig? 😬

Så just nu är det lite tufft här hemma med en sjuk ”bebis” och en mamma som har ont i ryggen. Men vi deppar inte ihop för det, kunde ju varit värre. Men vet ni, här i Motala härjar maginfluensa nu!!! Jag får rysningar av att bara skriva det. Undra om det är mycket sådant på andra ställen i landet också just nu? 

Jag färgade som sagt håret. Testade ett nytt märke, det blev såklart inte som jag velat. Att jag aldrig lär mig 😅 Ibland ska man helt enkelt gå på säkra kort som man vet funkar. Nu måste håret vila lite och under tiden så ska jag köpa något bra silverschampo och balsam. Köra både en och två inpackningar. Fick några bra tips på Instagram, bland annat skrev någon om en produkt från från Maria Nila. Så nu har jag klickat hem det. Håller tummarna för att den är bra.

Måste visa er min nya gosiga tröja. En sån där perfekt tröja att ha till både jeans, mysbyxor eller varför inte till en kjol. Jag har länge letat efter en lusetröja, jag hade en för hundra år sedan. Men så såg jag den här och tyckte den var så fin ✨ Och den var verkligen så fin som jag trodde. Ni hittar tröjan HÄR!

Jag älskar stickade tröjor, älskar att ”sticka ut” (haha skojar). Just nu får ni 25% genom en kod som ni ser på hemsidan HÄR! 

Älskade lilla Mathilde med sin charmiga hockeyfrilla!

Det har redan hunnit bli kväll igen. Önskade att dygnet hade flera timmar. Vi tittade på så mycket bättre tidigare ikväll, fina Louise Hoffstens kväll. Har alltid gillat henne, vuxit upp med hennes musik på radion. Tycker hon verkar vara så otroligt jordnära och fin som människa. Roligt att se de andra artisternas tolkning av hennes musik också.

Imorgon ska jag och barnen baka och göra goda fikadrinkar. Hoppas på att det blir succé 😀💗

Kram / Madeleine

Innehåller reklam

Idag är det två månader kvar till julafton. T v å m å n a d e r 🎅🏼🌲 Jag tycker det är sååå mysigt. Jag har ju alltid älskat julen, det har alltid varit min absolut bästa tid på året. Sedan jag var riktigt liten så har jag alltid haft varma och fina minnen från julen. Familjens tid på året.

Efter att min pappa gick bort så blev julen aldrig densamma på något vis. Han var länken i kedjan som gjorde att vi höll ihop, han hade nog önskat att vi förvaltat det han byggt upp på ett bättre sätt. Det gör mig ledsen ibland när jag tänker på det. Vi misslyckades och det gör att jag får otroligt dåligt samvete ibland. Det är inte längre samma traditioner, inte alls samma familj nu som då. I flera år hade jag så otroligt svårt att acceptera det här, julen som varit min lyckligaste stund blev något jag bara ville ska vara över. Så mycket jag bara kunde så tog jag på mig en mask och spelade teater under den här tiden. Jag hade ju själv barn och ett ansvar att skapa samma känsla som jag själv vuxit upp med. Det var nog min räddning i sorgen, att jag hade något att kämpa för. Det är nog inte förens nu egentligen som jag kan njuta av julen igen. En saknad kommer det alltid finnas, en saknad av vad man hade. Nu har jag/vi våra egna traditioner och det känns ändå bra i hjärtat. Man ska aldrig känna sig misslyckad över sådant man inte kan styra över. Det är bara så dumt att ge sig själv skulden över något som man inte kan påverka. Istället får man skapa något bra utifrån det man har. Jag vet inte vad jag ville säga med det här egentligen, det var inte alls meningen att skriva om det här faktiskt. Det kom bara ur mig, men jag vet att många mår dåligt under julen och oavsett varför så kan det bli bättre och det kommer någon gång bli bättre också. Kanske kan det vara en liten tröst om någon läser här och känner att julen är tuff ❤️

Som jag skrev igår så pysslade vi med kransar. Vi håller på att måla om i köket, det blir en kallare linbeige färg. Jag har beställt kroklister (heter det så?) trähängare som jag ska måla i samma färg som fondväggen, precis som jag har gjort i sovrummet. Sen ska jag hänga dessa vackra kransar på dom. Jag lovade att visa bättre bilder på den första kransen vi gjorde. Man kan ju fylla dessa kransar med allt möjligt, men jag ville ha det ganska ”rent”. Hade alla möjliga blommor att välja emellan, men så blev det enkelt bara eukalyptus och vita ljung 😅

Med ljusslinga så blev det mera ”juligt”, eller varför inte ha nu till hösten och vintern innan julen kommer. Jag köpte alla grejer i blomsterbutiken, är ni också sugna på att göra fina kransar så kommer ni med all säkerhet att kunna hitta detta hos eran lokala florist.

Eukalyptus är ju alltid fint, och de passar till allt. Jag köpte en gång ett stort eukalyptusträd, hade en vision om att jag skulle kunna sköta det. Haha det gick inte alls så bra 🙈 Det jämrar jag mig över ibland, för jag tycker det är så vansinnigt snyggt.

Jag måste visa er, den röda tråden som ger en helhet. När vi ändå pratar om kransar, titta vad jag hittade! Jag studsade som ett litet barn av lycka. Jag vet urfånigt, men hur fint skulle det inte vara att klä in dessa adventsljusstakar precis som kransen ovan!?

De kommer blir så fint i köket, jag längtar så mycket efter att få ta fram dessa små raringar. Måste man vänta till första advent?😅

Vill du också ha en adventsljusstake Glory precis som den här? Då hittar du dom HÄR! 

Letar du inspiration till jul så hittar du massor inspiration HÄR!

Vi hörs av imorgon, ta hand om er så länge.

Kram / Madeleine

Igårkväll hade tjejerna dans i vardagsrummet. Småsyskonen ser upp till sin storasyster och vill göra precis likadant som henne. Det är så roligt att titta på dom. Charlie och Colin, tycker också det är roligt men de höll sig bakgrunden.

Engla-Freja lär dom koreografin som hon har lärt sig i sin dansgrupp.  Vi var på dansuppvisning förra veckan, kom på att jag har glömt visa er det. Ska göra det så fort jag fört över bilderna 🙂

Mathilde är inte sen med att svänga på höfterna. EmmyLou kör sitt egna nummer, allt som har med balett att göra. Det är nog den filmen som går mest varm här hemma – Ballerina. Kika på den ihop med barnen, charmig film.

Det hela går lätt lite över styr 😅 Snart hoppade de från bordet och gjorde det ena mera tuffa hopp än det andra 🙈 Busungar!

Jag som hade tänkt att vi bara skulle pyssla lite stillsamt. Ibland får man välja sina fajter. Men de hade ju så roligt och då får man helt enkelt blunda lite för sådant som de vanligtvis inte får göra.

Jag köpte blommor och en ring häromdagen på viblomman våran lokala blomsterbutik. Tänkte vi skulle göra våra egna kransar som vi ska dekorera hemmet med. Vi testa lite igår bara för att se hur det blev. Tuvis var ett riktigt proffs, vi satt länge och pysslade. Det blev superfint.

Här kan ni se lite av hur det blev. Det finns så mycket man kan pynta med beroende på årstid. Eukalyptus passar alltid. Man kan sätta en liten ljusslinga i nu till vintern. Och vet ni idag är det ju bara två månader kvar till jul så då får man tjuvstarta lite med ljusslingor tycker jag 😉 Vi hörs senare så ska ni få se bättre bilder och resultat av våra kransar!

Kram / Madeleine 💗

Innehåller reklamlänkar

Mörka ringar under ögonen kan man få av olika anledningar har jag läst mig till. Man sover för lite, eller för mycket. Äter mindre bra mat. och ibland pga sjukdom. Åldern påverkar väl en del också.

Jag tycker jag ser så trött ut av mina mörka ringar under ögonen. Jag har ju världens sämsta hy, på riktigt är den så dålig alltså. Och så ska jag också åka på mörka ringar under ögonen nu också. Och en jäfla massa rynkor hahaha. Det går utför nu tror jag minsann!?

Men om jag ska vara lite allvarlig nu, det är faktiskt så att min hy blivit riktigt kass och därför så provar jag lite av varje för att se om det hjälper. Lägga mig under kniven känns inte aktuellt. Ansiktsmaskerna som ger huden extra mycket näring och återfukt har blivit mina favoriter. Jag vet inte om jag inbillar mig men jag tycker att det blir skillnad.

Idag köpte jag dom här DARK CIRCLE REDUCER minimizing patches. Nu ska jag testa dom ett par gånger så får vi se om de kanske kan trolla bort lite av de mörka ringarna. Hittade några tips på nätet och ett av dom tipsen var att lägga in sin ögonsalva i kylskåpet. När man då smörjer sig så kyler det de mörkar ringarna under ögonen och ev svullnad lägger sig. Kanske värt att testa?

Har ni några bra produkter som ni använder som ni vill dela med er av? Jag är ju en färsking när det kommer till sådant här. Alla tips tages emot tacksamt ♥

Titta inte på håret nu! Jag färgade det idag och ja, som alltid så blir jag lite gul innan jag fått i ordning på det (matchar skorna haha). Jag har bestämt mig för att bli grå. Vad tror ni om det? Är väldigt förtjust i kalla färger som ni vet, så nu tänkte jag bli kallt blond (som vanligt), fast sen ännu mera åt det gråa hållet. Jag hoppas jag lyckas på egen hand, men det märks.

Men det var inte håret jag skulle visa er. Jag älskar kläder, det är bland det roligaste som finns. Och även om jag gillar att klä upp mig så är det bästa som finns att vara riktigt riktigt bekväm. En tunika är alltid skön, speciellt om det är 30% rabatt på den. Nejvars de är ju alltid sköna men det är faktiskt 30 % rabatt på den nu och kostar bara ett par hundralappar. Ni hittar den HÄR!

Det finns matchande byxor, det är 30 % på de också just nu och kostar bara 174kr ni hittar dom HÄR!

Jag är galen i sådana här set. Det bästa som finns! Man kan vara både bekväm och faktiskt ändå se okej ut.

Måste passa på att visa min vinterjacka som jag beställde också. Bästa köpet på länge! Den kostade 559kr det var 30% rabatt på den med. Jag har ringt runt till alla mina vänninor, min mamma och grabbarnas flickvänner och sagt att de alla ska klicka hem en likadan vinterjacka. Jag beställde blå, men den finns i svart också. Alltså jag är så nöjd! Den satt som en smäck 😀 Passade mina former perfekt dessutom. Motsvarade mer än vad jag förväntade mig om jag ska vara ärlig. Ni vet man ser något som ser supersnygga ut på nätet och på modellerna. Sen när man får hem varan så sitter den inte alls lika snyggt som när man såg varan på nätet och så blir man besviken. Det här var tvärtom! Den var verkligen så fin som den är på bild! Ni hittar jackan HÄR! 

Men passa på att fynda för den kommer säkert sälja slut!

Om man inte gillar just den här stilen och modellen på jacka, så kan ni hitta en massa andra snygga HÄR! Och många är det väldigt bra rabatt på just nu!

Jag ska fota jackan så ni får se hur den ser ut på mig.

Jag har en liten Mathilde som ligger och sparkar bredvid mig i sängen. Hon har inte somnat ännu. Det blev kanske en alldeles för sen middagslur idag? På kvällen var vi och hälsade på hos min vännina Veronica och hennes godingar till barn. Lilla Esther på 1 år körde FaceTime med sin storasyster Melina, det kan vara bland det gulligaste jag sett. Hon pratade, pussade och tjoade med telefonen, sen drog hon en liten dans på det. Mathilde tyckte det var roligt att träffa en kompis, kan ju vara därför hon är extra mycket uppe i varv ikväll.

Men nu ska jag pussa lite på henne så somnar vi nog snart ♥

Kram / Madeleine

 

 

En busig liten Tuva-Li och en fantastisk vacker bukett från våran lokala blomsterbutik viblomman. En alldeles perfekt kombo om jag själv får säga, men jag är ju såklart lite partisk kanske 😀

Jag älskar dom här färgerna, när det kalla möter det varma. Och jag är så otroligt nöjd över mitt nymålade skåp, det blev verkligen så fint i vardagsrummet. Mera ombonat och personligt på något sätt.

Vi ska måla om vardagsrummet. Just nu ser det nästan lite ”skitigt” ut. Vi målade på renoveringstapeten efter att vi satte dit den, men sen såg vi efter ett par dagar att det lös igenom lite. Så det måste vi ta tag i. Kommer nog välja en varmare vit/beige färg till väggarna. Tänk om jag hade tagit tag i det direkt, det där med att skjuta saker fram hahaha.

Favoritblommor ♥

Jag skrev ju för ett tag sedan att jag skulle testa att färga dynorna till stolarna som jag fyndade på Ikea. Stolen kostade 99 kr st, ett riktigt fynd och med lite färg på så blev de väldigt fina. Jag har använt mig av samma färg som till skåpet jag målade om. Akrylatfärg från Beckers och färgen Grus som jag blivit väldigt förtjust i. Och det enda underarbete jag gjorde var att slita lite grann med ett fint sandpapper innan, sen målade jag.

Och ser ni den lilla detaljen som hänger på skåpet? En tofs, sådana som var väldigt populärt att ha runt gardinerna på 80 och 90-talet. Maria Montazami satte väl en trend för några år sedan, men nu kommer tofstrenden tillbaka. Tofsarna ska hänga som detaljer både här och där. Jag fyndade den på återvinningen för ett par kronor. Den var klarröd men jag färgade den också. Dock så gjorde jag misstaget att färga tofsarna ihop med dynorna så därför fick dynorna en touch av lila i sig. Nåja, jag får köpa nytt tyg eller färga dynorna mörkare så det inte slår igenom.

Här nedan kan ni se före och efterbild på stolarna. Stor skillnad.

Jag målade stol för stol, en i taget. Jag tröttnade efter två stolar. Så himla tråkigt att måla stolar. Men fint blev det.

Någon skrev att de ville se förebild på skåpet jag målade så här kommer en bild till på det.

Det verkar som alla inte kan se mina inlägg här på bloggen? Och när jag publicerat inlägg så har de inte kommit ut direkt konstigt nog. Jag vet inte vad det är för fel men ska kolla upp det imorgon. Jag måste dubbelkolla att det faktiskt blivit publicerat. Allvarliga i-landsproblem 🙂

Idag har Micke varit i skogen med Adam från tidig morgon till sen eftermiddag. Jag har städat och grejat, känt mig så trött de senaste dagarna. Med allt som varit nu så känner jag mig tröttare än vanligt. Jag har fått ett ”munsår” på näsan, ja eller vad det nu är?’ Så konstigt för jag har bara haft munsår fyra gånger i mitt liv, varje gång har varit när jag varit gravid. Och en gång tidigare satte det sig på nästippen precis som det gjort nu. Jag ringde till mamma och beklagade mig, hon vet exakt vilka salvor som man ska använda, hon är ett proffs på allt sånt. Men det första hon sa var ” jaha är det på gång nu igen?” Nej mamma jag är inte gravid!!! Inte vad jag vet om i alla fall. Men nu blir jag ju fasen lite nervös, kanske borde köpa ett gravtest imorgon och försäkra mig att fallet inte är så.

Nu ska vi kvällsfira lite. Vi ska fira två olika saker 1. Angelica har flyttat hem och är av med sitt LVU (ÄNTLIGEN!!!) Vilken resa alltså. Det blir ett separat inlägg om detta, det finns så mycket som jag skulle vilja ta upp ang det. Men ni hittar ett gammalt inlägg om det HÄR! 2. Angelica fyllde 21 år igår så vi ska fixa lite gott fika.

Ta hand om er ♥ Så hörs vi snart!

Kram / Madeleine

 

Ledsen för min frånvaro. Jag har inte riktigt haft ork att blogga. Den här gångna veckan har helt satt mig ur fas.

I onsdags grät jag, jag vet inte när jag grät så mycket sist? Vi var på lilla Amelines begravning. Min kära vän har förlorat sin dotter. Känner mig fortfarande helt tom i huvudet. Jag ville bara gå och lägga mig och vakna upp till en helt ny dag. Men dagarna efter känns fortfarande tomma. Hur då föräldrarna och familjen mår kan jag inte ens föreställa mig 😭 Jag skulle bara vilja kunna förändra verkligheten, göra något! Ingen ska behöva begrava sitt barn. Ingen. Man frågar sig om det verkligen finns en gud när det blir såhär. Det är bara orättvist och hemskt!

Jag har aldrig sett en så vacker liten flicka. Hela hon utstrålade glädje och kärlek. Precis som hennes mamma, ja och pappa med såklart. Maktlösheten och sorgen liksom griper tag i en på ett sätt som inte går att beskriva. Jag känner så mycket, jag har ju barn själv. Och jag har sett hur mycket familjen kämpat 💗 Det blir så nära inpå något sätt, och jag trodde verkligen att hon skulle få växa upp och leva. Mamma Sanna har delat med sig av sin lilla solstråle och varje dag hade de sina rutiner med härliga musikstunder och spa. Hon gjorde varje dag speciell för sin dotter.

Min fina vän skulle fått ha sitt barn kvar, allt annat är ologiskt och hemskt! Hur kommer man över en så stor sorg? Gör man det någonsin? Eller lär man sig att leva med det? Jag är så ledsen för deras skull! Det gör så ont.

När vi kom hem från begravningen så frågade barnen hur det var? Det blev en allvarlig stund, och de alla tog in vad vi berättade. Det var så otroligt vackert. Alla rosa blommor som låg överallt, precis som den finaste sommaräng du någonsin sett. Alla ljusen runtomkring lyste upp som en aura i regnbågens alla färger. Tonerna av Amelines favoritmusik gav en varm känsla i magen. Det var precis som hon var där med sin familj 💗

På kvällen tände vi ett ljus, kramade om varandra och tänkte mycket på Ameline och hennes familj. Livet är skört, man vet aldrig vad morgondagen har i sitt sköte.

Vänta inte med att höra av dig till den där personen du inte pratat med på länge. Glöm inte ringa din mamma och pappa. Krama dina barn. Bråka inte om småsaker, bråka inte överhuvudtaget. Våga be om ursäkt och säg förlåt! 

Kram / Madeleine

Somnade i sängen med en förkyld Mathilde på bröstet igår. Idag var den som bortblåst vilket är väldigt skönt. Engla-Freja fick feber i förrgår, måtte vi nu bara inte gå in i en ny runda med sjukdomar 😣🙄 Intalar mig att det är något tillfälligt bara. Mathildes försvann ju snabbt och idag så verkar storasyster ändå bättre så jag hoppas hon är redo för skolan imorgon.

Fick mejl i veckan att det går löss på skolan, jag kammar barnen frenetiskt. Livrädd ha ha ha. Kör sådant där Prevent spray, tycker det är superbra faktiskt. Sedan vi började med det så har lössen inte kommit (peppar peppar).

Har läst alla era kommenterar från förra inlägget. Tack för att ni vill dela med er av era erfarenheter och känslor kring ämnet uppfostran. Det är väldigt intressant. Alla får tycka olika, men en sak blir jag provocerad av. Eller egentligen inte, jag ger ju blanka faen i vad folk tycker och tänker om mig. Men att skylla min ”bestraffning” på att jag har så många barn är för mig helt sjukt! Man kan ha förutfattade meningar om stora familjer, och ja ibland kan jag förstå det också. Men det finns alltid undantag överallt, antal barn behöver ju nödvändigtvis inte spela någon roll för hur man väljer att uppfostra sina barn. Och jag är den första med att skriva under på att jag avskyr metoder, det finns inget värre än olika ”barnmetoder”. Anna wahlgren ger mig rysningar, ja på riktigt! Alla ”jagvetbäst” böcker kan också ge mig klåda. Det folk inte förstår är att dessa människor gör detta för att det säljer, dvs de tjänar pengar på det! Det dom inte tänker på är att det påverkar folk, och då måste man vara väldigt försiktig tycker jag.

Folk får barn hela tiden, det är ett ämne som aldrig går ur tiden och man kan fortsätta att tjäna pengar på det genom hela livet. Så länge du har gjort dig ett namn eller blivit någon slags överlevnadsguru i ämnet så säljer det. Alla som har barn vet att det ibland blir tufft, så tufft att man vill slå huvudet i väggen. Kommer då någon på en lösning för alla dessa mammor och pappor som är redo att kasta in handduken så SÄLJER DET! Har du redan ett varumärke och vet att du når ut till en bred publik ja då kan du också tjäna kosan på det. Just därför får jag lite kli på kroppen när kända profiler helt plötsligen skriver en bok om graviditet eller barnafödande när de väntat ett eller kanske två barn! Jag menar kom igen nu, jag har fått tio barn och har numera vuxna barn och känner mig inte alls som ett proffs som kan vägleda och hjälpa andra föräldrar i något som ska vara rätt. Det blir nästan liksom lite pinsamt.

Sen kan man se på det med andra ögon. Jag kan ju skriva en bok om vad jag upplevt och vad jag personligen tycker och tänker. Dela med mig av vad jag skildrat genom alla år med barn, många barn. Och andras barn. Jag har ju faktiskt tagit hand om andras barn trots att jag har tio egna barn. Det handlar inte om att jag vill ha någon guldstjärna eller sätta mig själv på en piedestal, nej det handlar om medmänsklighet värme och starka moderskänslor. Något som jag vill tro att alla har inom sig. Vem vill inte hjälpa någon som lider!?

Jag skulle kunna argumentera emot forskningen kring att man inte ska bestraffa sina barn hur mycket som helst. Jag anser fortfarande att en konsekvens av något man gjort som är fel är rätt. Det lät kanske rörigt. Men man pratar givetvis med sina barn i första steget, hjälper inte det så är ett utegångsförbud eller indragen tevespelstid inte alls dumt! Hur är vårt samhälle uppbyggt? Med lagar och regler, hur skulle det sett ut om vi inte hade det? Varför skulle inte ett barn kunna ha lagar och regler också? Och sjävklart pratar jag nu inte om småbarn som är ett, två år osv. De barn som blivit så pass stora så de vet bättre än att tex göra något de inte får göra. Med regler kommer trygghet, och gör man fel och inte kan prata sitt barn till rätta så måste man visa att man menar allvar. En del barn är också mera impulsiva, och del är kanske väldigt lugna.

Alla barn är olika det får man inte glömma, det finns ju ingen mall för hur man ska jobba med sina barn och uppfostra. Man känner sitt barn bäst själv  förhoppningsvis. Därför gillar jag inte bestämda metoder. Jag hörde lite om syskonbråk och barn på TV4 idag, de hade en psykolog med i rutan. Och de hon sa  var väl givetvis helt rätt kanske, men samtidigt så knöt det sig magen på mig. Hon pratade om barn generellt, hur kan man göra det egentligen? Det finns inget generellt med barn, och just därför de är barn! de utvecklas på olika sätt och olika snabbt. Det är så otroligt viktigt att understryka det! Allt annat kan framkalla en känsla av att känna sig misslyckad som förälder.

Man får ha ett öppet sinne och lita på sin magkänsla ♥ När någon frågar mig eller vill ha tips på hur man får in bra sovrutiner hos sitt lilla barn, så svarar jag alltid – läs inga böcker om olika metoder! Lär känna ditt barn och prova dig fram, det tar tid ibland men oftast blir det bra. Jag vet inte hur mycket trams jag läst, lägg ditt barn i spjälsängen och gå därifrån. Låt barnet ligga där, buffa på rumpan fem gånger och släck lampan och gå därifrån bla bla bla. Nu hittade jag bara på något men i stora drag precis så. Sen sitter det någon stackars mamma och gråter över att hennes bebis inte alls somnar och bara skriker och skriker. Konstigt!? Barnet kanske behöver sin mammas närhet istället för en ensam spjälsäng i mörkret. En del barn behöver mera närhet, ja medans andra barn kanske inte alls tycker om det och då funkar det klockrent. Poängen jag återigen vill komma till är – lär känna ditt barn! Hitta dina egna rutiner och låt ingen annan säga åt dig vad som är rätt och fel.

Vi kan väl bara vara överens om att vi gör så gott vi kan och att vi inte accepterar en massa skräpböcker som folk enbart tjänar pengar på?! Idag har jag haft en minst sagt lite körig dag med en massa logistik 😀 Såhär skrev jag på Instagram…

Lunch idag 👩🏼‍🍳🍝 Satt inte och njöt direkt även om det var väldigt gott, slängde i mig maten för att hinna med mina hämtning lämningar hit och dit. Började morgonen med att lämna barn på skola och förskola. Hem igen och rasta hundarna, bädda alla sängar och ta disk. En snabb runda till affären, avverkade två telefonmöten. Hem och lämna maten, för att sen vända om och hämta Wille i skolan och skjutsa honom till ett orienteringsprov. Hann svänga förbi Micke och lämna snus. Väl hemma igen så lagade jag mat ☝🏼 Ut med hundarna igen, satte mig och åt. Mätt och belåten var det dags att hämta Tuva-Li och EmmyLou på respektive olika ställen. Hemma igen och hunnit ta disken, svarat på mejl och hängt en tvätt. Nu är det dags för ännu en tripp mot skolan för att hämta hem resten av småfolket. Sen har jag ett par timmars jobb vid datorn, har jag tur så får jag sällskap av liten trött Mathilde som i nio fall av tio somnar i knät på mig när jag jobbar. Borde redan nu börja fundera på vad vi ska äta till middag, men jag lovar att det blir något lättlagat. För efter det står det läxläsning på schemat. Hade Engla-Freja varit frisk hade det varit handbollsträning ikväll också. Har en känsla av att vi missat en tandläkartid, får kolla upp det när jag hinner. Ser framemot lite besök ikväll, nattningen tar inte jag 😂✌🏼En vanlig måndag i mitt liv, verkar jag smått förvirrad och lite snurrig så vet ni! Fridens liljor 😙 #vardagslogistik

Man kan ju inte annat än att älska måndagar!

Kram / Madeleine

Herregud vilken dag. Jag har haft en tuff vecka, och lördagen började med bråk på övervåningen. Den slutade på samma sätt igårkväll också. Usch man blir så trött i huvudet. Våra grabbar är inne in någon slags fas just nu, ja det måste vara så? Bråken avlöser varandra och det ena är mera energikrävande än det andra. Micke har varit iväg hela veckan med sin jakt, och jag har fått rodda med det mesta själv. Med alla fritidsintressen, barnens läxor, mina egna läxor och allt annat runtomkring så har det varit lite kämpigare.

Men så är ju livet ibland, det blir tufft. Men det är bara att rida ut stormen och kämpa på. Jag försöker vara konsekvent, har jag sagt nej så är det nej. Ska erkänna att jag ibland av samhetskval kanske ger med mig ibland. Misstänker att jag inte är själv om det? Hahaha. Men hörni tänk om föräldraskapet alltid skulle vara enkelt. Idag har mina älskade söner utegångsförbud, och jag har upprepade gånger förklarat varför. När pappa kommer hem så kommer vi få gå ut ändå så det så! Nej det kommer de ju inte, tror absolut på att man tjänar på att vara konsekvent ihop som föräldrar och stötta varandras beslut.

Anledningen till utegångsförbudet är hårda ord och knytnävar. Är det något jag INTE accepterar så är det fula ord och definitivt inte fysiskt våld. Ja jag vet att det kanske hör till grabbar, men det spelar ingen roll! Där förståndet tar slut tar nävarna vid. Just nu är jag en elak mamma, världens elakaste mamma. Men det tar jag, jag tror faktiskt utegångsförbudet känns ordentligt idag när vädret är så fint ute och kompisarna på gatan spelar landhockey. Men de kommer definitivt lära sig något utav detta.

Jag har sett att andra föräldrar som följer mig på Instagram inte alls köper min uppfostran. De tror minsann inte på ”bestraffning” (dumt ord överhuvudtaget i sammanhanget tycker jag). Deras ide om ett bra föräldraskap handlar om att pedagogiskt sitta ner och lugnt och stilla prata med barnen. Förlåt men, jag vet inte vad jag ska säga, i vilken värld lever ni i? Självklart pratar man med sina barn! Det är ju en självklarhet. Men det sättet funkar inte på alla barn, och vet ni barn är smarta. Om de lär sig att mamma och pappa lugnt bara förklarar vad som är rätt och fel så kommer de med all säkerhet att göra om det! De vet ju ändå att det inte kommer att komma några större konsekvenser mer än så. Sen är barn olika, och gränserna testas på olika sätt. Men är det något jag sett för mycket av så är det ”lata” föräldrar. För det är just precis vad jag tycker att dom är! De föräldrar som inte aktivt engagerar sig i sina barn, som inte har en aning om vad de håller på med. Som inte tar en runda på stan på kvällarna för att se vad som händer. De som inte skjutsar, och lär känna barnens kompisar. De föräldrar som aldrig finns där!

Har man en schysst dialog med barnen och tydligt visar att man bryr sig och finns där så blir allt så mycket lättare. När barnen blir större så behöver inte ”hyssen” nödvändigtvis handla om att de vill göra det där som de egentligen vet är fel, utan faktiskt att de bara vill bli sedda! Sedda av sina föräldrar.

Därför tror jag på att man tydligt ska visa vad som är rätt och fel och att försöka att alltid vara konsekvent. Det gäller i alla situationer.

Jag är inte den föräldern som alltid tar mitt egna barn i försvar, tvärtom! Ett exempel var härom veckan på barnens skola. Jag ser att Colin bråkar med ett gäng barn på skolgården. Jag väntar ett par minuter för att invänta att personal på skolgården ska ta tag i situationen. När ingen kommer så blir jag fruktansvärt irriterad och känner att jag själv får ta saker i egna händer. Så jag går fram till barnen med bestämda steg och frågar vad som har hänt? Den ena hade sagt det, och den andra hade sagt det och sen kom en knuff och en till knuff. De allesammans hade varit dumma. Efter hundra ursäkter åt höger och vänster så blir jag arg eftersom tjafset inte leder någonstans. Det kommer fram någon fritidspersonal och säger till barnen att gå därifrån. Det köper jag inte! Så jag står kvar och pratar med barnen och de får allihopa be varandra om ursäkt innan vi säger hejdå. Personalen på skolan hade gått därifrån då (inte okej!!!) Jag tog ingens sida, möjligen att jag kanske var lite hårdare mot Colin, men jag tyckte att de varit dumma allihop.

Jag vet att det svårt, man vill ju alltid sina egna barns bästa. Men att vara naiv och inte tro att ens egna barn gör fel är bara att göra dom en björntjänst. Mina åsikter är helt prestigelösa, men jag har faktiskt varit med ett tag. Jag har gått igenom många jobbiga år med tonårsbarn. Och trots detta så kommer jag aldrig vara ett proffs på föräldraskapet, man vet bäst själv som mamma och pappa. Däremot så tror jag absolut på att vi kan lära oss av varandra. Och stötta varandra som föräldrar.

Sen är det alltid svårt det där med andras barn och ens egna. Jag själv skulle absolut uppskatta om någon annan sade åt mina barn om de hade gjort något fel. Och med det menar jag inte Nu får du sätta dig ordentligt vid bordet och äta fint! Man uppfostrar såklart sina egna barn, men hade det varit en sådan situation där mitt barn var hemma hos någon annan och inte kunnat bete sig vid middagsbordet så är det självklart för mig att man säger till. Förstår ni hur jag menar?

Jag tror det viktiga är att man är lyhörd, finns där och är trygg! Även om jag är världens dummaste mamma idag så förstår de innerst inne ♥

Nog om det. Höstvädret är magiskt och värmen är underbar! Jag passar på att föreviga varenda tillfälle jag får. Drömmen just nu är en ordentlig skrivare, det kommer ta mina planer ännu längre fram. Jag har så mycket jag vill göra, och med små steg fram så kommer jag komma dit. Tänk bara att kunna skriva ut bilder som dessa 🙂

Tuva-Li tyckte hon såg en älva ♥

Den kanske flög iväg bakom oss?

Nu hoppas jag kvällen blir bättre än dagen. Jag ska fortsätta måla stolar, och sen kanske det blir ett dopp i bubbelpoolen 😀

Kram /Madeleine

Hemma igen efter en otroligt lärorik och rolig kurs i Linköping. Mina torsdagar är heliga. Jag älskar att plugga och jag älskar att fördjupa mig i det jag tycker är absolut roligast – foto, photoshop, konst och skapande.

Just den här torsdagen fick jag verkligen en aha-upplevelse. Ni vet när man har gjort saker utan att veta om det? Och när man väl får reda på det och verkligen kan utnyttja den förmågan ännu mera, ja så slutresultat blir ännu bättre. Vilken grej alltså! Svårt att förklara exakt vad jag pratar om, men det hela handlar om bildkomposition, färgcirkel med komplementfärger. Hur människan läser in en bild. Bildteori med triangelkomposition, diagonalkomposition, tredjedelskomposition och femtedelskomposition.

Man kan gå tillbaka så långt som till när Leornado Da vinci var verksam. Det hela handlar om det jag skrivit om här ovan, så inte för inte filmen Da Vinci koden blev till. Det ligger ju rätt mycket verklig vetenskap bakom de filmerna. Så spännande och intressant.

Och som jag skrev så har man mycket av det här i sig redan. När jag tittar på många av mina bilder så ser jag tydligt hur min syn på en bild blivit en komposition enligt triangelkompositionen och även tredjedelskompositionen med tydliga brytpunkter. Och nu när jag vet om hur man oftast läser av en bild positivt eller ja negativt beroende på vad man vill få ut av sin bild så vet jag ju mera hur jag ska tänka när jag ska bygga upp en bild. Detsamma gäller med färgen.

Jag ska inte nörda in djupare på det nu, ni kanske inte ens tycker det är roligt 😅 Men i alla fall, jag känner en otroligt tillfredsställande aha-känsla över det hela. Och med också så utvecklas jag och tycker det är roligt.

Mathilde har varit väldigt mammig idag, som alla dagar. Hon har mig kring lillfingret haha. Älskade lilla busfrö. Orden börjar komma mera och mera. Mamma, pappa, lampa, apa, bil, Victor, Eja (Engla-Freja) hej, hejdå, namnam (”godis”) och en massa andra ord. Hon ljudar hela tiden och försöker få fram meningar. När man inte förstår henne så blir hon vansinnig.

Det är så olika när barn börjar prata, Victor var supertidig, medan Oliver istället var lite sen. Sen jämnar det oftast alltid ut sig i slutändan ändå.

Älskar dom här dressarna, så himla söta. Kommer ihåg när det blev poppis med sådana här dressar, eller one piece som de kallades för. Alla skulle ha sådana 🙂

Imorgon ska jag till studion och städa lite. Jag kanske delar in allt i komposition, och bygger upp allt helt nytt hahaha

Kram / Madeleine

Innehåller reklamlänkar

Älgjakten har dragit igång i södra Sverige. Att vara i skogen har alltid varit en stor del utav mitt liv. Jag är ju uppvuxen med att känna doften av barr och gran i trollskogarna nere i Småland. Lukten av en sprakande eld och de grönrutiga flanellskjortorna. Det kanske är därför jag också älskar hösten. Jag får så mycket energi av att vara ute i naturen. Det är enligt forskning också bra att vara ute och ta skogspromenader, blodtillförseln förbättras genom ökad syretillförsel. Andningen blir lugnare och kroppen får en boost av frisk luft. Det motverkar stress och utmattningssyndrom. Det finns så mycket positivt med att vara ute, men just skogen sägs ha väldigt positiv inverkan på människan ♥

Att bara sitta och ta en kopp kaffe, prata och eller bara lyssna på skogens viskningar. Det finns inget mera fridfullt! Balsam för själen.

När jag var liten så kommer jag ihåg att jag ibland ilsknade till för att mina föräldrar envisades med att jag skulle följa med ut i skogen. Det var ju inte alls roligt, men ibland är man tvungen att ha lite tråkigt sa alltid min mamma. Och det slutade ju faktiskt alltid med att jag hade superkul! Man fick leka med det man hade tillgång till – naturen. Stenar, grenar, löv och bark. Det blev både båtar, gubbar och fina slott.

Jag är absolut för en teknisk och mera uppkopplad utveckling. Det är väldigt positivt och lärorikt för barnen, för människan idag. Men samtidigt ska man aldrig glömma var man kommer ifrån, det verkliga livet. Vi är inte robotar som kan ladda energi i ett eluttag över en natt. Vi är av kött och blod och behöver syre. Vi har känslor och behöver beröring, beröring av livet. Och ja, vi behöver att ha lite tråkigt ibland för att kreativt få skapa med vårt inre.

Jag är tacksam för att jag är uppvuxen med det, och jag är glad över att få ge mina barn exakt samma uppväxt. Och de älskar att vara ute och vi är ofta ute tillsammans. Prova vetja, bara en dag i veckan. Släpp allt och bara åk ut till en skog.

Vi åkte ut i skogen med fyrhjulingen häromkvällen. Packade matsäck och stannade till vid jaktstugan som ligger precis intill en liten sjö. Ljuset var helt magiskt, jag var tvungen att ta några bilder.

Har ni tankar på att skaffa en AVT, fyrhjuling, moped, dirtbike, fiddy eller kanske en elcykel? Då kan jag varmt rekommendera er att surfa in på motorsweden.se där kan man köpa bra kvalité för en vettig peng!

De kan Sveriges bästa priser på mopeder, perfekt till min William när det är dags moppe 🙂 De har paketpris på moped där man får moped, hjälm och lås för ca 13 000kr Och dom är superfina! När vi köpte moped till Victor så kostade den 38 000kr, helt galet!!! Vi sparade i flera månader för att kunna köpa den till honom. Så ja på motorsweden.se så är ju priserna mycket trevligare!

Solen har värmen har kommit tillbaka till oss idag, brittsommar. Då ska jag passa på att ta med familjen ut.

Men jag har Tuva-Li hemma från skolan idag. Hon kändes varm igår och var hängig, och när hon vaknade imorse så sa hon att hon inte kände sig helt hundra. När jag tog en temp på henne så visade termometern ingen feber i alla fall. Vi får se hur det utvecklar sig, man kan ju känna sig sjuk i alla fall även fast man inte feber.

Jag ska hinna med att sätta mig med mina läxor också, lite stressad över det eftersom Micke är iväg och jagar från väldigt tidig morgon till kväll. Man får pussla lite så man får ihop livspusslet. Jag kör på att muta kidsen. Ja jag vet, jag må vara världens sämsta mamma, men lite godis mitt i veckan och en ny film på teven hoppas jag kunna få några minuter för mig själv.

Jag tycker det kan vara lite orättvist ibland att Micke får så mycket egentid. Han kontrar med att amen vadå jag är ju egentligen inte borta mera än om jag skulle vara på jobbet!? Jo några timmar extra blir det allt, och dessutom så vet jag ju att han inte är på jobbet. Den lilla detaljen hahaha! Herregud, om jag skulle få såååå mycket ensamtid, att få sitta i skogen från 05 till 19 varje dag i flera dagar… Halleluja! Och missförstå mig inte nu, jag missunnar honom inte, absolut inte! Jag vet bara inte om jag skulle klara av det, mitt dåliga samvetet skulle äta upp mig tror jag. Men jag vet, jag måste träna på att bli mig själv lite. och att göra saker själv.

Ska jag vara ärlig så kan jag ibland blir väldigt avundsjuk på de föräldrar som ”lätt” bara kan lämna allt ansvar till den andra och åka iväg och göra saker för sin egna skull. Jag skulle med vilja kunna göra så. För mig själv.

Härligt vardagsgnabb 😀

Ni får hålla utkik här på bloggen senare idag, då ska ni få tips på andra roliga saker man kan göra ihop med barnen. Och så ska jag ska dela en rolig film!

Kram / Madeleine

Jag har haft några riktiga skitdagar. Ni vet sådana där dagar som man tyvärr har ibland. Det enda positiva med dagar som dessa är väl att man uppskattar dom bättre dagarna ännu mer.

Jag ältar en del saker, tänker och har svårt att glömma. Jag bara är sådan som person. När det handlar om människor som jag älskar så är jag lojal och ibland är jag kanske för lojal för mitt egna bästa. Ni vet hjärtat säger en sak och huvudet en annan. Man vet inte vilket ben man ska stå på. Just det här kommer och går, något som jag själv måste jobba med. Acceptera och kanske inte släppa men kunna leva med. Jag vet luddigt, men att skriva om det helt öppet här kan jag inte göra eftersom det involverar andra personer. Någon gång kanske.

I det här så har jag ändå kommit väldigt långt med mig själv, som jag nämt tidigare. Självinsikt är mäktigt, när man till slut får det så lossnar väldigt mycket av tankar som kan störa ens välbefinnande. För det är trots att man själv som bestämmer över hur man vill leva och tillsamman med vad. Man skriver sina egna regler och det finns ingen i hela världen som kan bestämma något annat. Just det där sista är inte alltid en enkel match. Hela livet får vi lära oss att man ska anpassa sig. Hela samhället är uppbyggt på regler, bra regler också förvisso. Men jag talar om andra regler rent socialt. Man ska se ut på ett visst sätt, klä sig på ett visst sätt och följa alla självklara koder som någon hittat på.

Att gå emot strömmen och inte alltid följa det som sägs ska vara på ett visst sätt kan vara tufft, men det kan också vara det rätta. Man måste bara komma underfull med det. Jag har ju i och för sig aldrig gjort något enligt ”boken”. Jag är den som alltid gått min egna väg. Samtidigt så påverkas jag av min omgivning, och att påstå något annat skulle vara ren och skär lögn. Media och allt annat som händer omkring mig påverkas jag såklart av. Man ska alltid följa sitt hjärta och man ska alltid vara ödmjuk. Du kan komma hur långt som helst i livet, jobba dig till fantastisk framgång. Lära känna människor som för dig och kanske andra är ”viktiga”. Ta dig uppåt i livet och leva som en kung. Och allt detta är okej, varför inte egentligen!? Men man ska aldrig glömma bort att vara ödmjuk och komma ihåg vart man kommer ifrån. För inget av ovanstående spelar nämligen ingen roll om du blir tex dödssjuk. Det spelar ingen roll om du är framgångsrik och känner en massa häftiga personer. Det kan inte rädda dig då. Man kan varken köpa liv eller vänskap. Tiden på jorden är lånad, och en dag är det dags att lämna tillbaka den 🙏🏼 Därför ska man vårda tiden och försöka leva i nuet.

Jag är glad över min familj, och deppiga dagar blir oftast glada tack vare dom. Jag hade med mig tjejligan ut i skogen igår. Underbart att andas friskt luft. Det motverkar stress, det visar forskning. Micke var hemma och grejade i trädgården, grabbarna lekte med granbarnen.

Jag lockade Engla-Frejas hår, Buster ville hemskt gärna vara med. Han är så stor, som en stor nallebjörn.

Hon har blivit så stor Engla-Freja, ofattbart hur fort det går ❤️ I helgen hade hon en klasskompis hemma över natten. De gick ut och åt pizza och sedan så stängde de in sig på Engla-Frejas rum och tittade på film.

Inorgon börjar dagen tidigt. Börjar med ett telefonmöte. Hoppas kunna få en god natts sömn 🙏🏼

Vill passa på att säga tack till er. Tack för att ni vill kika in här, det gör min dag 😘

Kram / Madeleine