Det här var jag igårkväll. Satt och tänkte på hur glad jag är som faktiskt har er bloggläsare och instagramföljare. Tacksam för att ni vill förgylla mina dagar med era kommentarer och närvaro.
Jag har genom bloggen också träffat människor som idag har blivit mina vänner. Hur fantastiskt är inte det?! När vägar korsas… 🤍

Idag har jag varit på möte inför min operation. Fick trätta en jättesöt sköterska som berättade hur själva operationen skulle gå till. Är ju förstås fortfarande livrädd, för jag tycker det är väldigt obehagligt. Men det kändes bra, och hon var väldigt trygg.

Jag ska skriva mera om det här längre fram, när jag fått det ur världen. När det är klart. Just nu är det bara deppigt kring den historian.

Jag har också hunnit med ett besök på BVC idag. Imorse var jag och Livia-Leonore iväg för att väga och mäta henne. Jag berättade att jag fortfarande tycker att hon låter rosslig i bröstet, och det hörde även sköterskan. Hon gick och hämtad läkaren och efter en kort sund så fick vi inhalera lite adrenalin.
Och helt plötsligt lät hon bra i bröstet, det släppte! Det var så skönt för henne 🤍 Läkaren skrev också en remiss till barnmottagningen, bara så de kan utreda vidare om hon har ev astma.

Apropå saker som släpper, Engla-Freja började med sin akupunktur idag igen. Hon har haft ett uppehåll med nålarna över ledigheterna, men idag var det dags igen.

Vi är så glada över att vi har kämpat på med akupunkturen och inte gett upp, för den hjälper verkligen! Tack gud för det! Att ha Hortons huvudvärk är fruktansvärt, kan inte jämföra det med något annat. Nu vet ju inte jag exakt hur det känns men jag vet hur det är att stå bredvid 😣 Den smärtan är inte att leka med. Skulle vilja påstå att det är smärta som att föda barn typ. Helt galet.

Det har varit en fullspäckad dag helt enkelt. Hoppas på att få en god natts sömn nu, jag behöver det!

Kram / Madeleine

Det här är helgen i bilder, typ. Vi sitter mest på golvet numera, Livia-Leonore älskar att vara på golvet och åla omkring. Hon sitter bra själv nu, och ställer sig i krypposition. Just nu kryper hon mest bakåt, fram tar hon sig med säl liknande rörelser 🙂 Helst av allt vill hon stå upp, hon är livsfarlig. Man kan inte vända ryggen till för då har hon på bara några sekunder lyckats ställa sig upp. Det vore ju toppen om hon i alla fall lärde sig att krypa ordentligt innan hon började gå.

I lördags började jag ta tag i tvätthögen som vit undertiden vi varit sjuka. Ingen av oss har haft någon större lust att tvätta dens senaste veckan. det får man ju lida för såhär i efterhand. Gaaaah tvätt ändå, det kan nog vara bland det tråkigaste jag vet. Värst är det som kommer efter att tvätten blivit tvättad och torkad, då ska allt vikas och sorteras.

Men jag ska inte klaga, det finns väl värre saker att vara upprörd på. Bara vardagligt gnäll som kommer över en ibland.

Efter tvätt så hittade vi på betydligt roligare saker. Vi gav oss ner till sporthallen för att titta på Oliver när han spelade futsal. Inomhusfotboll, så jäkla roligt!

Oliver spelar i ett lag som som heter Dribbla United FK, ett lag som skapades för att göra skillnad. Genom att förmedla kärlek kommer Dribbla United skapa ringar  på vattnet och vara del i att förena staden Motala. Ett projekt som Dribbla United hoppas ska skapa en gnista hos barn och ungdomar så att de genom fotboll och futsal blir mera fysiskt aktiva.

Hos Dribbla United inkluderas alla och alla är precis lika viktiga. Man ska umgås och ha roligt. Och precis så är det faktiskt, inte bara för spelarna på planen. Dribblafamiljen är större än så, hejarklacken bjuder på toner från trummor och får med sig hela publiken på dans.

Sjukt bra initiativ att fokusera på våra unga, det är just dom som är våran framtid!  Engagerade vuxna och trygga händer är precis vad dagens samhälle behöver ♥

Stolt över att Oliver är en i laget. Han har ett stort hjärta och älskar barn.

Här hade Oliver precis gjort mål!

Måste säga att Dribbla United har ett underhållande spel, inte för inte som de heter dribbla kanske 😉 Men det är alltid med stor ödmjukhet och charm. Sånt gillar jag.

Det blev en härlig vinst! Och grabbarna bjöd publiken på en skön dans efteråt.

Oliver är den där lintotten till höger haha 🙂

Den minsta i familjen verkade också uppskatta futsal, det ligger i släkten. Allt som har med bollar att göra är roligt. Damen har fullt fokus.

Efter matcher så blir det alltid kramkalas. Barnen ser upp till sina äldre syskon. Men de gillar också en annan speciell kille som heter Simon. Han jobbar på barnen skola.

Hur söta är inte Charlie och Simon!? 

EmmyLou sa att nästa gång det är match så ska hon ha en tröja som det står Oliver och Dribbla på.

Just nu njuter jag av en kopp kaffe och solen som letat sig in i sovrummet. Älskade sol, som jag har längtat efter ljuset. Jag som annars älskar hösten vill inget annat än att våren ska komma snabbt nu. Jag behöver ljuset.

Den här veckan är det mycket som står på schemat. Allt från bvc-besök, till läkarbesök, till psykologbesök, till akupunkturbesök till logopedbesök. Det är väl konstigt att det alltid blir så mycket samtidigt.

Vi väntar dessutom tålmodigt på besked från åklagare. Det börjar ärligt talat göra mig smått irriterad. Jag får liksom samla mig för att inte få ett utbrott känns det som. Det är ju fasen inte lustigt om samhället ser ut som det gör när ”INGENTING” händer under denna långa väntan.

Och ingen behöver undervisa mig om att det såklart händer saker under väntans gång. Jag vet och förstår att polisen gör ett helt fantastiskt jobb, för mig är dom hjältar som kämpar med alla dessa tuffa och tunga situationer dagligen. Och jag misstänker att åklagren som ska ta beslut i rättssakerna också axlar ett stort ansvar. Men fasen alltså, kom igen nu.

Min son blev misshandlad 5 september!!! Vi är snart inne i februari…

Skriver mer om det senare, nu ska jag rikta all min uppmärksamhet på barnen som kommer hem från skolan strax. Ta hand om er så länge ♥

Varm kram!

Madeleine

Och så var sjukstugan ett faktum. Ni kanske har märkt av min frånvaro? Säg är det inte så himla typiskt när skolorna dragit igång igen?!

Och jag och Micke som kommit igång med träningen, nu blir ju det lite förstört också. Det är väl inte hela världen, men trist! Jag hade i och för sig en teori om att det var därför vi blivit sjuka. Det brukar nämligen bli så när jag börjar träna igen efter uppehåll, jag blir alltid sjuk. Det slår aldrig fel.

En del säger att det beror på att man går ut för hårt, att man tränar för intensivt och inte kompenserar det med tillräckligt bra mat och vila. Ja, det ligger kanske något i det? Men jag tror mera på att kroppen reagerar på det här sättet pga chocken kroppen får rent generellt. Man rensar ju verkligen ut allt ”skit” i kroppen när man lägger om kosten och jag som inte tränat något på såååå lång tid. Inte konstigt om man blir lite ”skruttig” 🙂

Men nu är barnen också sjuka så jag antar att det här kanske är baciller från skolan.

För den sakens skull så behöver man ju inte ge upp sin nya livsstil, även om det är tufft. Den här veckan har verkligen inneburit fokus för våran del. Både jag och Micke hade hellre velat göra det smidigt för oss båda två och bara fixat något enkelt i köket nu när vi inte mår bra. Men jäklars alltså! Vi. Är. Så. Grymma.

Ja jag skulle ljuga om jag sa att det gick smärtfritt och obemärkt förbi hahaha 😀 Våra humör ger vika ibland, vi hugger på varandra (med kärlek oftast), och vi ger gliringar. Man tappar det. Men, vi säger förlåt och kämpar på. Att sluta med socker och utesluta de dåliga kolhydraterna gör att man blir lite knas i både kroppen och humöret innan man vant sig.

I onsdags hade vi kört en vecka med träning (tyvärr bortfall av en del träning också) och bra kosthållning, heja oss! Vi ska väga in oss snart och det är så himla spännande att se vad som har hänt på den här korta tiden. Vad tror ni? 

Det här är min favoritfrukost och mellanmål. Müsli kan jag vara utan egentligen, det är mest för att fylla ut. Men ägg och avokado, mums säger jag bara! Skulle kunna leva på det.

I måndags var det öppet hus i Linköping på Folkungaskolan men pga omständigheterna här hemma med halva familjen sjuk så kunde vi inte åka iväg på det. Det var tråkigt som sjutton. Engla-Frejas dröm är gå på den skolan eftersom de har dansinriktning där. Vi har bestämt att vi ska söka dit, sen kan vi bara hoppas på att vi kommer in där. 3 februari är det antagningsprov vad vi förstår. Ni får hålla tummarna för Engla-Freja ♥

Häromdagen så tittade vi på barnens favoritprogram Wild Kids. Har ni sett det? Man skulle kunna säga att det är ett expedition Robinson fast för barn. Superspännande.

Jag har pratat ganska mycket med Oliver den här veckan. Han letar lägenhet för fullt och vi gör allt vad vi kan för att hjälpa honom hitta något. Bostadsbristen är ju ingen nyhet direkt. Och det som finns om väl hittar något är på tok för stort och för dyrt. Man vill ju göra mer än bara bo kanske, att lägga 10 000kr eller mer i hyra när man ska fylla tjugo bast är ju ingen höjdare.

Helst av allt skulle han vilja köpa en lägenhet, och det är planen så småningom. Men fram tills dess så letar vi vidare. Hans pappa visste någon som hade en lägenhet och den ska han titta på, vi håller tummarna för att det kanske blir den.

I julklapp har han fått ganska mycket bra flytta-hemifrån-saker 🙂 Han har även köpt ny säng och teve.

Idag pratade vi om inredning över telefon, han pratade om hur han vill ha det. Så himla roligt att kunna prata om sådana saker. Hans flickvän Tuva satt bredvid och det blev en väldans diskussion där ett tag haha. Jag vet i alla fall vad jag ska köpa i inflyttningspresent, det blir den här postern med Råsunda. Han skulle bara ha en sådan sa han. Han älskar sitt AIK ♥

Ikväll ska jag bara slappa framför teven, har köpt salladsärtor och dipp. Som jag har sett framemot det. Ska bli så smarrigt!

Hoppas ni får en fin kväll!

Kram / Madeleine