Vilken eftermiddag och kväll det blev. Livet tar sina vändningar, från lek och skratt till ont och tårar.

Och som om det inte är mycket nog just nu. Otillräcklig sömn, ont och allmänt gnällig över mycket. Människor som hör av sig om det ena eller det andra, aaaah det är inte meningen att verkar arrogant eller nonchalant. Men just nu är jag så osocial och trött att jag inte ens orkar svara varje gång. Det är väl helt okej att känna så? Att liksom koppla bort allt och alla lite? Jag tycker det borde vara okej. Det är absolut inte för att vara elak. Jag måste bara se om mitt egna just nu först innan jag kan vara tillräcklig för andra 💗

Hur som, tjejerna var ute på trädgården och lekte. Micke stod och målade om trädgårdsmöblerna med lurar i öronen. Jag städade tvättstugan som planerat, fick sätta mig ner var tionde minut för att vila 🙈 Helt plötsligt från ingenstans så kom Engla-Freja och Tuvis in med en gråtande EmmyLou. Jag tittade direkt på armen, den går ur led titt som tätt så det blir ju det första man tänker på.

Hon höll sig dessutom över armen, men inte som hon brukar göra när den hoppat fel. Det här var något annat, det såg jag på en gång.

Tuva tröstar EmmyLou och tittar på ringen hon fick på akuten 💗

Jag bad Engla-Freja gå ut och säga till sin pappa att komma in. Armen behövde undersökas av läkare så det var bara för Micke att hoppa ur målarkläderna och åka upp till akuten.

Vi har aldrig *peppar peppar* varit med om några olyckor på studsmattan, men nu var den framme. EmmyLou landade fel efter ett litet kast på studsmattan. Tårarna bara sprutade och vad jag än försökte trösta med så kunde jag inte lugna henne. Micke gjorde sig klar för att åka upp till akuten och undertiden så gav jag EmmyLou smärtstillande.

Väl på plats så möttes dom av en skylt som berättade att det var otroligt mycket att göra på akuten. Just nu har vi många svårt sjuka patienter. Det var bara att räkna med att det antagligen skulle ta en väldans lång tid, eller om det helt enkelt skulle bli så att de fick åka vidare till Linköping. Efter klockan 17 finns det inga barnläkare på lasarettet i Motala. Men självklart går de svårt sjuka före 🙏🏻

Men de fick trots allt inte vänta så länge, en snabb undersökning och sen vidare mot röntgen. De tog en massa bilder men kunde inte direkt se felet, även om det tydligt var nått knas med armen när man undersökte och till utseendet. Eftersom man inte ville utsätta EmmyLou för mera strålning vid röntgen så valde man därför att jämföra hennes bilder med andra barns bilder för att kanske tydligare kunna se om något såg misstänksamt ut. Men de kunde inte säkert se något. Logiskt sätt så kanske de kunde tagit en bild av den andra armen tyckte jag, och det gjorde dom till slut.

Det man kunde se då var kanske en tänkbar spricka (sista bilden till vänster) , dock så brukar dessa tydligen gå hela vägen ut till kant på skelettet.

Vi blev inte mycket klokare än så här. Det kan vara svårt att se skador på barns skelett också. Jag vet när Adam skadade nyckelbenet, ingen såg någonting, men det syntes med blotta ögat att nått var fel. Besök tre och ännu mera röntgenbilder visade till slut att han hade en fraktur. Kanske kan vara så för EmmyLou också?

De valde i alla fall att inte göra mer, utan nu ska vi avvakta och se hur det artar sig. I värsta fall så får vi åka tillbaka imorgon och då får vi se vad de gör? Vi får ta det därifrån helt enkelt.

Hon har ont, men jag upplever inte att det är lika smärtsamt som det var tidigare. Så förhoppningsvis så kan skadan läka fint ändå.

En olycka är snabbt framme, jag är väldigt tacksam för all hjälp vi fick så snabbt på akuten 💗

Jag hoppas natten blir lugn och att jag kan få några timmars sömn. Imorgon jobbar Micke så jag behöver vara pigg.

Kram / Madeleine

Så var cykelfesten i Motala över för detta år. Vätternrundan livar upp staden med alla sina besökare och glada cyklister. Jag tycker det är roligt när det händer något i stan, och jag blir ännu mera imponerad över alla hjältar som tar sig runt Vättern. 300 km är en lång sträcka, längre än vad man tror på en cykelsadel. Jag vet ju inte egentligen men jag kan tänka mig.

Fint också av de cykelteam som cyklar för en god sak skull. Såklart för sin egna skull men jag tänker på alla som samlar in pengar till olika välgörenheter 🙏🏻❤️

Som alltid så går vi ner lagom till starten av Vätternrundan och hejar på alla grymma cyklister. Barnen tycker det är roligt och cyklisterna uppskattar alla hejarop 😍

Mathilde tyckte det var väldigt spännande att heja på alla som cyklade förbi, så pass att hon nu hejar på alla som hon ser cyklar 😂 Lilla skruttan 💗

Lite gravidstatus. Det är varmt, det är tungt och kroppen värker varje kväll när jag ska gå och lägga mig. Allt är precis som det ska vara med andra ord såhär i slutet av graviditeten. Jag ska inte klaga men just det här att inte få sova en hel natt utan att behöva gå upp och kissa eller vakna pga smärta tar på både orken och humöret.

Jag längtar så mycket efter att bara få sova sammanhängande nu, bara några timmar i stöten hade varit trevligt. Jag försöker vila så mycket jag bara kan på dagarna men det blir liksom ingen ordentlig vila eftersom vi har flera barn. De är snälla och försöker låta mig vila men de hörs ändå mina små älsklingar 😅💗

På tisdag är det är det i alla fall dags för mitt sista inbokade barnmorskebesök, jag som så säkert sa till min barnmorska sist att jag inte tänkte komma på sista besöket för att jag var så säker på att bebis redan hade kommit då 😅🙈 Hahaha så blir det nog alltså inte då, ja om hon där inne inte får för sig att komma snart. Hon har ju ett par dygn på sig. Mormor tror att det kommer att bli en liten midsommarbebis, vi får se om hon får rätt.

Nu ska jag hälla upp ett stort glas med is som jag kan knapra på och frossa med lite jordgubbar. I eftermiddag väntar ett par timmar med städning av tvättstugan.

Hörs sen!

Kram / Madeleine 💗

Sommarlov. Äntligen är det sommarlov!

Det känns så härligt att kunna skriva det, som vi har längtat. Så stolt över barnen som kämpat ännu ett år i skolan. Engla-Freja har ju haft det tufft i skolan, men sedan byte av klass så har har allt blivit väldigt bra. Det är en tung oro som släppt. Därför kändes det bra att detta år gå på sommarlov, att veta att hon inte behöver gå och ha ont i magen för att komma tillbaka när skolan början igen. Hon kan äntligen ha sommarlov med glädje.

Jag är lite ledsen över att jag inte kunde följa med på skolavslutningen, men natten till igår var jag mer vaken än sov. Härliga förvärkar, ett tag trodde jag att det kanske var dags att ringa förlossningen. Men jag väntade iskallt och försökte övertyga bebis om att det inte var bra dag att födas på 😂 Det har hängt lite över mig om det skulle dra igång när barnen har skolavslutning. Lite ”meck” med vem som skulle följa med barnen då 😬🤷🏼‍♀️ Morfar tog på sig rollen som avslutningsansvarig om det skulle blivit så, men det är svårt att klona sig till fem personer och finnas till i fem klassrum samtidigt. Dessutom så har han aldrig varit inne i skolan, det hade blivit rörigt! Vanligtvis så är avslutningen på skolgården och då är det ju inga problem att finnas till för alla, men eftersom vi haft ett ordentligt regnväder så flyttades allt in i respektive klassrum. Nu fick Micke springa mellan klassrummen istället.

Det är ju inte hela världen att jag missade allt, men jag hade velat vara där såklart. Istället så firade vi desto mera här hemma, enligt tradition så bakar pappa tårta med extra extra extra mycket jordgubbar. Det är sedan gammalt 🍓

Wille kom hem med fina betyg. Det gör mig varm i hjärtat, han har sina mål i sikte. Vill väldigt gärna prestera bra i alla ämnen för framtida planer. Han har inte riktigt bestämt sig ännu vad han vill läsa och vilken väg han vill gå, men han vet att han vill bra betyg för att öka sina alternativ.

När jag var i hans ålder så tänkte jag inte ens så. Klart man hade drömmar, men inte på det sättet som William. Han är så klok och mogen för sin ålder, min lille farbror 😍

Om ni bara visste hur goda Mickes tårtor är! Den enda tårta jag verkligen gillar. Jag är inte mycket för fika så, men den här är magisk 🍓❤️

Såhär glada blev barnen när jag ropade att det var sommarlovsfika 😄

Och såhär muntra såg de ut när jag sa att jag skulle fota allt jättenoga innan 😖☹️ Hahaha! Stackars ”bloggbarn”, tur att jag bara skojade 😂

Efter en god fika så tog grabbarna i familjen tag i nya projekt i trädgården. Vi (läs Micke) la om plattorna i trädgården, gången som går från parkeringen till verandan på framsidan.

Vi hade redan lagt om allt och sått gräs, men kom på att vi inte alls lagt plattorna bra. Så då är det bara att börja om, gör om gör rätt!

Charlie var en riktig klippa som hjälpte sin pappa, som han slet! Han är stark som en oxe den pöjken.

Idag fortsätter operation trädgård, men idag jobbar Micke så då får jag kavla upp ärmarna.

Kram / Madeleine 🍃