Hej från kaoset. Som ni vet så är det ju lite uppochner med allt just nu. Men vad vore vi utan lite motgång ibland. Man får inte mer än vad man klara av vad det någon som skrev. Tycker ändå vi har fått våran beskärda del av otur och att det kan vara bra nu.

Ni vet mitt lilla dataproblem som jag skrev om häromdagen. Min MacBook Pro var helt död och vägrade ta laddning. Micke pratade med dom inne på Digital Inn i fredags och de har hittat felet. Två kretsar har brunnit och de hävdar force major då de aldrig sett detta problem tidigare. Alltså va fan! Här var jag glad i hågen över att vi köpt till extra protection men ändå så täcker det inte pga att de inte haft detta problem tidigare!? Det kan ju inte vara sant!? Åskan måste ha slagit ner!? Men nej, inte alls. Den slutade ju bara att funka 🙁 15 000kr vill de ha för att laga den, det är hälften av den kostade. Och då ska jag tillägga att om de ska försöka att rädda mina bilder så ska de ha några extra tusen för det.

Det var ju en fantastisk början på helgen… Jag ska ringa mitt försäkringsbolag på imorgon så förhoppningsvis så ordnar det sig ändå. Men jag tycker ändå att det är förjäkligt att Digital Inn hävdar force major för att de aldrig stött på det här problemet innan.

Nog om tråkigheter. Vi har ”ljusat” upp huset lite, eller vi håller på. Vi är inte färdiga än, vi ska byta lite lister, måla lite lister, och måla måla måla 🙂 Det är mycket jobb men när man ser skillnaden så är det såååå värt det. Vi har också bytt golv och det blev en otrolig skillnad. Charlie och Colin sa att de tyckte det kändes som om vi flyttat till ett nytt hus.

Jag visar en liten sneak peek på hur hallen ser ut nu (efterbilderna först). När jag ser det mörka som var innan så blir jag nästan lite deppig. Jag som älskade det mörka gråa golvet och de mörka gråa väggarna. Inget fel på det egentligen, men nu när jag ser det nya ljusa så mår jag så mycket bättre i själen. Och visst blir man mycket piggare och gladare av ljuset.

Älskar alla beiga nyanser, eller greige som jag vill kalla det. Fortfarande lite gråa kalla toner i den beiga färgen. Om ni är nyfikna på vilken färgkod så är det NCS 1502-Y50R och jag valde matt.

Här nedan ser ni en riktigt tilltufsad hall. Den är både mörk och utsliten. Även den platsbyggda hyllan har fått sig en uppfräschning. Visst är den snygg, älskar den! Byggd med kärlek kan man säga efter att jag fått för mig att slita ut det som var byggt där innan. Men slutresultatet blev kalas som tur var!

Tanken är att vi ska byta golvet även i köket sen. Jag vill ha samma golv i hall och kök, det väver ihop det hela mycket finare. Kanske även i vardagsrummet för att få en helhet. Men det blir längre fram, en sak i taget hade nog Anders Öfvergård sagt hahaha. Micke härjar på mig, det här skulle Anders se!!! Han skulle skällt ut dig efter noter! Äsch då, det blir nog bra i slutändan. Att det blir extra rörigt hemma oss är nog inte så konstigt, jag menar vi är ju ett gäng som ska leva i röran undertiden som vi gör iordning också.

Starka hjälpredor!

Ett tag funderade jag på att vara trendig och spara det gamla golvet som låg när vi flyttade in i huset. Tänk er det här röda retrogolvet grrrr vad snyggt! Hade väl varit något?

Nej jag bara skojar. Det här golvet kan faktiskt vara bland det fulaste golv jag sett. Gillar det inte! Men hos någon annan kanske det är jättefint?

Tänk er att hela huset såg ut ungefär såhär.

In med allt som fick plats i vardagsrummet. Här ser ni också att jag målade Ivar-skåpen från Ikea. De är fina som de är träfärgade, men jag tycker det blev bättre målade.

Där fick ni en liten sneak peek på vad vi har pysslat med. Skönt att skingra tankarna med lite kreativt arbete 🙂

Imorgon ska jag till en specialistläkare på hud. Äntligen. Vårdcentralen skickade en remiss för jag vet inte hur många månader sedan, och inte förens nu har jag fått en tid. Just nu är jag konstigt nog fin i mina händer, jag som annars har världens problem. Som tur är så har jag bilder på mobilen som jag kan visa.

Någon gång kanske jag visar er också, men bilderna är typ motbjudande. Lider verkligen av hur de ser ut mellan varven.

Nu ska jag lägga i mig sängen och titta på en film och runda av helgen.

Kram / Madeleine ♥

Idag har familjen varit på Engla-Frejas dansuppvisning i Folkets Hus. Som hon har längtat efter den. Är det någon gång som Engla-Freja skiner upp så är det när hon får dansa.

Hon har haft ganska tuffa veckor med sin hortons huvudvärk, det är så himla jobbigt för henne. Som förälder så står man också maktlös och det är frustrerande. Man vill ju inget annat än att hjälpa henne ifrån värken. Det är så svårt att förklara genom ord hur fruktansvärd den är. Men utan att själv ha haft den eller upplevt den så skulle jag ändå vilja jämför den med förlossningsvärkar. Skillnaden är bara att man inte får något för värken när man har Hortons huvudvärk.

Det gör så ont och inget hjälper, det enda är att härda ut tills den värsta smärtan är över.

Min mammas man Håkan har levt med Hortons huvudvärk nästan hela hans vuxna liv. Hans erfarenheter av huvudvärken har hjälpts oss mycket. Han förstår ju också smärtan Engla-Freja känner. Han har erfarenhet av olika behandlingar, mycket som tyvärr Engla-Freja än så länge är för liten för att behandlas med. Något som vi vet hjälper är medicinsk syrgas och att gå ut och gå och andas. Det är det som lindrat.

Håkan har också behandlats med akupunktur, något som varit väldigt gynnsamt och hjälpt honom ifrån huvudvärken i flera år, och till slut nästan helt och hållet. Och med facit i hand så finns det ju absolut ingen tvekan om att vi också måste försöka.

Vi är evigt tacksamma för att vi fått tid och nu också påbörjat behandling. I fredags var första gången och även om Engla-Freja var väldigt nervös så såg hon framemot att påbörja det som förhoppningsvis ska kunna mota bort Hortons huvudvärk.

Mannen vi går hos har en imponerande lång utbildning. Han har studerat hela sitt liv uttryckte han. Varit runt i hela världen och lärt sig, men också undervisat och jobbar mot många universitet och sjukhus. Det känns tryggt.

Akupunktur och hur det funkar är väldigt intressant tycker jag. Undertiden Engla-Freja fick sin behandling så pratade vi länge om de 5 elementen. De 5 elementen är i kinesisk filosofi de fem grundelement varav den synliga verkligheten är uppbyggd: trä, eld, jord, metall och vatten. Tanken om de fem elementen går tillbaka till Zhoudynastin och blev viktig framför allt inom daoism, medicin och alkemi. Dessa 5 element är kopplade till kroppens organ.

Idag används akupunktur i sjukvården, bla så pratade vi om graviditet och förlossning och att akupunktur blir vanligare och vanligare.

Efter första behandlingen så blev Engla-Freja väldigt trött, och nästan lite snurrig i huvudet. Men det gick över snabbt och nu ser hon framemot nästa tid. Ju fler behandlingar desto närmare ett liv utan huvudvärk förhoppningsvis ♥

I veckan har vi haft Charlie hemma. Han har haft ont i magen. Lille gubben, tycker synd om honom. Det verkar inte bättre än att han har fått likadan magen som storebror Victor. Jädrans skit också. Utesluter det ena efter det andra för att se om det kan lindra lite för magen. Jag har ringt och sökt vård så nu väntar vi bara på att få en tid.

Charlie hade dessa problem när han var riktigt liten, när han var bebis. Då konstaterade man att han hade mjölkprotein allergi. Men det blev bättre med åren och försvann. Men nu är det alltså tillbaka tråkigt nog.

Fördelen med att ha en tråkig mage är nog ändå att man får gosa med sin lillasyster  ♥

Jodå, det rör på sig här hemma. Det ena efter det andra. Tycker det har varit väldigt mycket nu sista tiden. Skulle inte alls bli ledsen om det kunde vara lite lugnt ett tag nu.

Hoppas ni har haft en bra helg hittills ♥

Kram / Madeleine

Det här med att en ”olycka” sällan kommer ensam. Vilket skit alltså, nu vet jag allt om det. Fasen. Inte nog med allt som varit och är, igår när jag skulle sätta i laddaren till min MacBook Pro så ville inte datorn ta laddning. Ska tillägga att det small till lite grann och så luktade det brand.

Någon måste skämta med mig!? Datorn blev ett år gammal i början på september och jag har varit väldigt rädd om den. Det kan inte vara sant!?

Ett besök ner till stan för att köpa en ny laddare i hopp om att det bara var den som var sönder, men icke sa nicke. Det var inte så enkelt för hela jäfla datorn var död trots ny laddare. Man vill ju bara sätta sig ner och tjuta.

Det går minst sagt bra för familjen Ilmrud just nu. Eller inte.

Tur i oturen så hade vi köpt någon extra protection på digital Inn där vi köpte den för ett år sedan så nu är det bara att lämna in datorn på lagning. Skulle ta ca 10 dagar, förhoppningsvis absolut inte längre. Jag är ju ganska beroende av att ha tillgång till mina datorer. Nu har jag min stora iMac och den är fantastisk på alla sätt och vis men macbooken är lite smidigare att jobba vid eftersom den är portabel. Sitter jag och ammar i soffan så kan jag kombinera allt lite enklare om ni förstår vad jag menar.

Till detta lilla dataproblem så hör också ännu ett problem. Alla mina bilder, jag hade sååå mycket jobb på datorn som jag nu inte kommer åt! Dubbelsuck! Försökte komma åt det via bridge i stora datorn men det gick av någon anledning inte. Så ja… just nu är jag inte jätte munter över livets alla problem som regnar över mig. Eller mer haglar över mig.

Jag har inte bloggat på några dagar. Ledsen för det. Men de här cellförändringarna har påverkat mig så enormt mycket. Jag har läst alla era kommentarer, och jag är så glad över att jag har er även fast vi inte känner varandra personligen. Mycket av det ni har skrivit har lugnat mig. Men ännu ropar jag inte hej. Tror inte man kan känna sig lugn förens man har svart på vitt. Ångesten ligger och lurar under huden som ett gift. Väldigt jobbigt att känna ångest, har nog inte känt av det sedan min pappa var sjuk. Det var hemskt, och är fortfarande lika hemskt. Blir samtidigt lite arg på mig själv, arg för att jag är så ”svag” i sådana här situationer. Jag skulle vilja vara stark och orädd. Bara gå upp till operationen och tagga till. Få lite jädrar anammat som jag alltid annars har. Men nej, jag är sååå liten och skör. Världens fjantigaste.

Försöker intala mig att jag måste göra det här och att det går som det går. Jag kan ju ändå inte påverka något, det är som det är och nu måste jag i alla fall göra mitt bästa för att råda bot på det oavsett vad. Jag räknar ner dagarna tills det är dags för operation, det är några veckor kvar.

Samtidigt så har jag sett att många av er har skrivit att man helst ska vänta med cytologprov tills det har gått 12 veckor sedan förlossning. Jag lämnade cytologprov vid efterkontrollen, då var Livia-Leonore typ 6 eller 7 veckor. Ammade kvinnor kan också få ett annorlunda/missvisande resultat på cytologprov. Då tänker jag, eller undrar jag om det kan vara så att det är fel? Borde jag gå och lämna ett till prov för att vara på säkra sidan?

Har också sett att flera av er skrivit att man får gå på ytterligare undersökning innan det blir tal om operation. Att man då tittar med mikroskop och tar nya prover!? Här lämnade jag ett prov och sedan bli jag kallad till operation. Då måste det ju vara allvarligt tänker jag? Tusen tankar snurrar. Har någon av er lämnat prov som påvisat mellan eller svåra cellförändringar som sedan har lämnat ännu ett prov och fått tillbaka att det inte varit något? Dela gärna med er om ni vill och orkar.

Jag borde väl ta kontakt med barnmorskan eller gyn för att få svar på alla frågor. Men jag har orkat ännu, men ska väl.

För att skingra tankarna så har vi sysselsatt oss med renovering här hemma. Vi har ju inget annat att göra (haha). Jag ska visa er lite imorgon. Är så glad över att vi bestämde oss för att göra om, för det blir så bra.

Idag besökte jag och Livia-Leonore bvc. Hon växer så det knakar. Kan ni gissa vad hon väger? *trumvirvel* 5770 gram  och 60,2 cm lång. En riktig tungviktare ♥ Hon följer sin kurva alldeles utmärkt. Nästa gång är det dags för vaccination.

Nu ska jag försöka få Mathilde att vilja ta natt. Lilla fröken tog visst en liten middagslur idag och det är ju livsfarligt att låta barnen göra om man vill att de ska sova på kvällen. Dumma mig som inte hade bättre koll, men det får jag sota för nu.

Vi hörs!

Kram / Madeleine