Faster Madeleine…

image

image

image

image

image

image

image

image

image

image

image

image

image

image

image

Var något som jag ogillade att kallas när jag var yngre. Det lät gammalt och tantigt. Idag är jag stolt över att vara faster Madeleine till alla mina brorsbarn.

Mikaela är dotter till min äldsta bror. Vi har inte träffats på sju år, senast var på pappas begravning. Han var väl länken mellan oss, och när han gick bort så blev den länken svag. Många gånger har jag tänkt att ta tag i det, det här med att höra av mig och träffas. Men det har bara inte blivit av. Jag vet visst är det dåligt!

Men så äntligen hade vi bestämt att träffas. Mikaela skulle tävla i trav (heter det så?) Så det blev en resa till mantorptravet. Både jag och Mikaela fick tårar i ögonen och blev sentimentala. Det var så härligt att krama om henne igen. Fina Mikaela. Vi hade massor att prata om och barnen fick träffa sin kusin. Vi hejade såklart på henne när hon red, och trots att placeringen inte blev den bästa denna gång så kändes det som den största vinsten på länge.

Engla-Freja fastnade direkt för Mikaela och visst fanns det likheter mellan dom. Adam var som förtrollad av traktorn. William hade tusen frågor om hästarnas utrustning. Charlie och Colin busade runt och Victor kände mest ”orka”, det här med trav var väl inte riktigt hans grej.

Aldrig mer ska vi tappa kontakten. Och snart ska vi träffas igen. Den bästa kvällen på länge…

  1. Tess skriver:

    Ja man såg faktiskt släktskapet mellan kusinerna 😉
    Engla-Freja var väldigt lik Mikaela.

    Ha en härlig dag!
    Kram!

  2. när ska du svara på frågestunden?
    kram

  3. Linda skriver:

    Montè heter det som är på bilden där iaf=) När dom rider travlopp=) Har själv vart aktiv hästskötare/tränare i många år nu=) Kram på er!

  4. sara skriver:

    vilka fina bilder! och vilken sjukt gullig kommentar ifrån cajsa 11 år!

  5. cajsa skriver:

    Hej madde jag älskar hästar och er med ni har förändrats jätte mycket sen familjen annorlunda jag grät när det va sista avsnitett för jag tänkte gud det här är kanske sista gången jag får se madde men jag hoppas inte det.
    När vi körde upp till dalarna så körde vi genom Motala och jag riktigt tittiade mig omkring och hoppades att kanske få se di vi körde vid en massa gula lägenheter och tänk det va där ni bodde jag blev över lycklig över att bara se området men hade blivit ännu lyckligare om jag hade sett dig eller någon annan i din familj det va samma visa på vägen hem.
    Jag bara älskar dig madde och hoppas att vi någon gång ses även fast jag är 11 år ska fylla 12 men du är de finaste bästa tjej jag någonsin fått se hoppas vi ses

    KRAM

Lämna ett svar till cajsa Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

LOADING..