När liten blir stor…

Sen uppdatering. Vi påbörjade inskolning på dagis i torsdags. Det gick jätte bra och Tuva-Li trivdes bland alla barnen. Fredagen gick även den fantastiskt bra. Det verkar som hon tycker det är spännande och det finns mycket nytt att utforska . Det känns jätte skönt. Sen ska man väl inte ropa hej än. När mamma och pappa plötsligt inte finns där så kanske det blir en helt annan grej. Och lite tårar får man väl räkna med. På måndag ska vi lämna henne korta stunder men finnas tillgänglig. Jag har absolut ingen brådska med hennes inskolning och ser hellre att vi går lugnt fram så alla känner sig trygga, både för Tuva-Lis skull och för våran.

image

 

Jag har varit helt sänkt i några dagar. Trött, hängig och frusen, jag har inte haft ork till något. Det känns som om nått är på gång i kroppen och det vore ju inte så konstigt efter Charlies febriga dagar i veckan. På det har jag toppat allt med en häftig diskussion med min stora son. Åh jösses, det kom ingen bruksanvisning med föräldraskapet hörrni! Men nu förstår jag uttrycket ”små barn små problem stora barn stora problem” jajemän alla småbarnsföräldrar det är den bittra sanningen! Försent för att ångra sig är det ju också och det är ju inte öppet köp på dom heller!

Jag ringer min kloka och visa gamla mamma som snabbt besvarar mina bekymmersamma klagomål med att påminna mig om livet ”men lilla Madeleine hur var du själv när du var i den åldern?” Ja inte var jag sådan i alla fall! Med risk för att låta gammal nu, men visst fan är det skillnad på dagens ungdom!? ”Ja men lilla gumman sådana är dom nuförtiden”. Jag som lovade mig själv att inte bli en frågvis och jobbig mamma, vad hände!? De flesta av mina vänner har ju inte barn i min ålder eftersom jag blev mamma så tidigt. Mina vänner (de flesta) har mindre barn och har inte kommit in samma föräldraproblematik. Ibland blir det svårt att förstå situationen man är i som tonårsförälder om man inte själv har barn i samma ålder. Jag har har kontakt med Victors bästa kompis mamma och det känns verkligen jätte bra. Vi hjälps åt med att sätta regler och försöker ge grabbarna samma tider om de ska iväg osv. Till saken hör nu då att min son träffat en tjej som bor en bit bort, i en annan stad. Han vill jätte gärna åka dit och sova över men jag tycker att han kan komma hem på kvällen. Just nu är jag världens dummaste mamma som inte alls fattar att ungdomar i hans ålder visst får göra sådana här saker. Men det måste jag precis missat då? Nej jag kommer fortsätta vara en jobbig tråkig och dum mamma. Förhoppningsvis förlåter dom mig sen när de är lite äldre och inser att jag var hård för att jag brydde mig. Klart det är skillnad på dagens ungdomar, det är ju vi föräldrar och vuxna som förändrar dom. Jag kommer ta mitt ansvar…

 

 

  1. anna skriver:

    Jag måste bara fråga vad du är rädd ska hända när han sover där? Vill dem ha sex så kan dem ha det på dagarna oxå 😉 prata om säkert sex då istället. Får han sova hos sina kompisar så borde han få sova hos henne. Prata med hennes mamma eller pappa och kolla vad som är okej med dem 🙂

  2. Linnea skriver:

    Hej!
    Jag fick sova tillsammans med min första pojkvän när jag vad 15 trots att vi var tillsammans innan det. De som stör mig är att
    Om jag hade sovit hos en tjejkompis hade det inte vart några problem även fast hon borde i en annan stad. Typ ”äh det är lugnt, hon sover ändå hos en tjejkompis” men så fort jag ville sova tillsammans med dåvarande pojkvännen fick jag inte det. Fattar inte logiken där riktigt. Har det med sex att göra så ska mina och andras föräldrar veta att det löser man ändå även fast man inte sover ihop 😉 hade du tyckt att det var okej om han sov hos en killkompis men inte hos en tjej så borde du tänka om.

  3. Jag har inte läst en enda kommentar från nån annan om det här inlägget. Men du, hur gammal är äldste sonen nu.. 16 ?
    Om han har en flickvän i en annan stad så är det bästa du gör att kontakta hennes föräldrar. Kanske lär man inte känna varandra på så sätt och det behövs inte heller. Men du får reda på OM de vet att de är tillsammans och så pratar ni fram en lösning och LÅTER dem övernatta hos varann om så är möjligt. Ni gör upp att ni har kontakt inför varje övernattning/aktivitet de unga två ska göra. Det går säkert bra. (sen kan jag nog LITEgrann tycka att du ska ta det med gossen, inte på bloggen, han fixar nog att ligga över, eller vice verca bara ni föräldrar är medvetna OCH överens.Men du måste stämma av med tjejens föräldrar, så det inte är nåt annat ”bus” på gång) Lycka till. 🙂

  4. Julia skriver:

    Brukar tycka om madde men nu när man tänker efter så har annapanna så rätt. Och ni som orkar tjata om stavningen, kanske ni lägger av?

  5. Anna skriver:

    Man börjar ju nästan skämmas över sitt namn när man läser annapannas kommentarer! Verkligen illa!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

LOADING..