Äntligen får jag berätta ♥

Äntligen kan jag berätta om mitt och Sahara Silvers projekt. Det här är något vi har jobbat med ett tag och nu hoppas vi att det når ut till så många som möjligt. Allas delaktighet är viktigt och betydelsefull ♥

Mina hjältar! Ride Of Hope. Ord kan inte förklara deras arrangemang. Jag får tårar i ögonen varje gång jag ser den här filmen och det som förklarar deras arbete bäst är att se den här filmen.

http://www.youtube.com/watch?v=j1jh10dacrU

Jag har en hatrelation till cancer. Ni som följt mig länge och sett Familjen Annorlunda vet att jag förlorade min pappa till helvetes sjukdomen cancer. Min pappa pratade aldrig om sin sjukdom, inte ens in i det sista. Jag minns när jag satt på sjukhusbädden bredvid pappa, hans ansikte var insjunket och hans rosiga kinder hade ändrat färg och var askbleka. Ögonen var stora, jätte stora. Det jag visste sedan en lång tid tillbaka var nu svårt att dölja, pappa skulle dö. Jag fick inte fram ett ord jag bara satt där helt tom, pappa tittade på mig och sa ”tycker du pappa ser sjuk ut?” För en sekund hejdade jag mig men jag svarade ja. Visste inte om jag vågade vara ärlig men jag var trött på att ljuga för mig själv. ”Det ingen fara gumman jag ska köpa brun utan sol på vägen hem” Jag log och kramade om pappa, han ville inte att vi skulle oroa oss. Det var sista gången min pappa fick åka hem, hem till föräldrahemmet i smålandskogarna. Jag själv åkte hem till Motala igen med en klump i magen för jag visste inte om det var sista gången jag såg pappa. Mamma berättade att vägen tillbaka till sjukhuset i Oskarshamn var den längsta hon varit med om.

Pappa hade tittat ut genom fönstret och betraktat den blomstrande våren på ett sätt som hon aldrig sett förut. Han liksom sög in varenda sekund av livet som fanns kvar. Innan de kom fram till sjukhusdörrarna tog han fram sin mobiltelefon och tittade på den och i samma sekund så skickade jag ett sms till pappa Jag älskar dig! Det var sista gången han läste ett sms, några dagar senare låg han i koma. Han kämpade in i det sista, han ville verkligen leva. Det ända han reagerade på var ljudet av William som var nyfödd. Han älskade barn, det var meningen med livet. Jag byggde upp en mur omkring och var tvungen att vara stark, men när ingen såg kunde jag bryta ihop. Idag flera år senare har jag lärt mig att det är okej att vara ledsen. Det är aldrig rättvist att förlora någon i cancer. Men tanken på att ett barn ska behöva drabbas skär i mig. Det är svårt för mig att föreställa mig den smärtan min pappa hade fast i ett barn. Ride Of Hope är mina hjältar! Jag är tagen av deras prestation och jag vill göra allt för att stödja deras insamling. I år ska teamet cykla till London och jag kommer följa dom hela vägen.

Ända sedan jag tvingades att bekanta mig med cancer så har jag velat göra något för att hjälpa alla drabbade. Under vägens gång så har många människor passerat i mitt liv. Några har jag förlorat andra har klarat sig undan helvetet. Viljan att göra något har också vuxit sig större. Så för lite mer än ett år sedan så fick jag kontakt med en kvinna som heter Lovisa, hon driver Sahara Silversmycken. Vi klickade direkt och det kändes som Lovisa var någon som jag känt sen länge. Vi bar också på en sorg som vi kunde känna igen hos varandra. Lovisa förlorade sin syster till cancern. Strax efter så tillägnade Lovisa ett egendesignat hjärtformat smycket till sin systers minne som blivit ett av Sahara Silvers storsäljare Victoria. När min storebror Henrik berättade att han skulle cykla med Ride Of Hope så visste jag direkt att det var för pappas skull och för att hjälpa alla cancersjuka barn, då bestämde jag mig för att göra något. Jag tog kontakt med Lovisa och hon blev jätte glad. Självklart skulle vi stödja Ride Of Hope och deras insamling till barncancerfonden! Vi har tagit fram ett armband som ska symbolisera det Ride Of Hope gör och med fantasin så kan man faktiskt av formen av armbandet se två cykelhjul. Symbolen är mest känd som infinity, och vi kommer i all oändlighet sakna de som lämnat oss i förtid och fortsätta att bekämpa cancern. Vi hoppas att så många som möjligt vi hjälpa oss att stödja barncancerfonden och hylla våra tappra hjältar som cyklar till förmån av barncancerfonden och köpa vårt tidlöst vackra Ride Of Hope armband.

rideofhope15

rideofhope12

rideofhope8

rideofhope2

När vi gjorde armbandet så var vi ense om att vi ville ha ett tidlös design som passar i alla lägen, men vi bestämde också vi skulle hålla ner kostnaderna så många skulle ha råd att köpa armbandet. Ni kan hitta det

 

  1. ina skriver:

    Har köpt ett armband. Fint. Tack till dig för fin blogg.Stor kram.

  2. Hej läser din blogg varje dag så bra,nu har jag köpt ett armband så fint=)

  3. Jag kommer definitivt att köpa ett armband.

  4. Linda skriver:

    Hej Madde!
    Tack för en trevlig blogg som du skriver och jag går in och läser varje dag! Det gör jag verkligen! Jag följer dig varje dag och jag kommer att fortsätta med det.
    Jag har tyvärr också förlorat min pappa i cancer i februari i år. Han fick sin diagnos förra året i januari och det var den aggressivaste hjärntumören av dom 4 som finns och dom försökte stråla honom och dom opererade honom också men tyvärr fick dom inte bort den. Min pappa fick leva 1 år och en månad och han blev bara 66 år gammal. Vårat mål i år var att han skulle få finnas på min 30 års dag som var i mars men han somnade in i februari. Tyvärr gick det så fort att varken mamma, jag eller mina syskon hann dit till honom innan han somnade in, han blev försämrad på bara en kort stund. Jag var pappas flicka och har tagit åt mig så mycket av detta och mår så dåligt av detta. Man försöker att vara stark för familjen men ibland går det inte och framför allt ska man vara stark för sin mamma och finnas och hjälpa henne. Hans liv förändrades bara under en natt då han blev sjuk och sen fick han sin diagnos att han hade cancer. Det har varit ett jobbigt år förra året och början på detta året. Jag hade så gärna velat att pappa skulle få uppleva min 30 års dag.
    Jag ville dela med mig till dig Madde för jag vet att du har också förlorat din pappa. Jag hatar denna cancer också! Jag ska gå in och beställa ett armband också.

    Tack Madde för en mysig blogg och det är så roligt att få läsa det du skriver och lycka till med det nya tillskottet i familjen! Så roligt!

    Hälsningar Linda

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..