Smittsamma skratt och separationsångest!

Godkväll fina ni! Hur har ni det? Med oss är allt bra. Jag försöker fortfarande att få ihop logistiken här hemma. Det tar några veckor innan man kommer in i nya rutiner. Amningen har kommit igång ordentligt och mjölkstockningen som jag alltid får i början av amningen har lagt sig tackochlov. Eftervärkarna är också borta – halleluja (jag tokdansar av glädje). Sakta men säkert så börjar jag komma tillbaka till mitt vanliga jag. Hormonerna verkar ha lugnat sig en aning också. Jag  är inte lika känslig som för några dagar sen när jag helt apropå kunde börja stortjuta för precis vad som helst. Helt sjukt egentligen hur kroppen kan bete sig. Att man kan bli så känslomässigt påverkad. Jag känner mig liksom nästan lite djurisk. Som en lejomamma som vaktar sina ungar.

september40

Tack rara Nathalie på Pärlis för det fina paketet med rosetter ♥

Men ni förstår säkert vad jag menar!? Nyblivna mammor ska man inte leka med dom kan minsann fräsa och morra 🙂  Den här lilla raringen håller jag hårt i, hon är så söt så det gör ont i mig när jag tittar på henne.

september42

With Or Without You ♥

Det gick bra på jobbet i måndags, härligt att få träffa mina kollegor igen. Och Annas underbara och smittsamma skratt som ekade i correnhuset fick mig på världens bästa humör. Det kändes som en riktigt bra säsongsstart av Snacket Går. Tror många av er som läser bloggen skulle tycka att det var roligt att följa programmet. Jag ska försöka lösa det med min IT-kille så att det går att kolla på klippen här igenom bloggen. Så länge så kan ni hitta Snacket Går HÄR!

Ni som redan har sett programmet vet att jag fick en utmaning. Den ska jag slipa på imorgon och därefter ska jag lägga ut ett litet videoklipp på utmaningen.

Vi käkade en alldeles fantastisk lunch tillsammans, valvakanrester som bestod av paj, kyckling, potatissallad och någon grekisk sallad med fetaost. EmmyLou verkade trivas på jobbet också. Känns så skönt att jag kan kombinera det jag älskar att göra samtidigt som jag kan vara mamma. Känner mig så oerhört bortskämd. Men den 9e oktober ska jag faktiskt vara ifrån min lilla skatt för första gången. Då ska jag på tv-mingel på Harrys i Linköping och träffa alla andra från correnhuset. Ser framemot det samtidigt som jag redan nu får lite separationsångest. Men jag får å andra sida fortfarande separationsångest när jag är ifrån mina stora barn för länge. Går det någonsin över? Hur blir det när barnen säger att de ska resa jorden runt eller när de säger att de ska flytta hemifrån? Åh jösses!

  1. Anna skriver:

    Skönt att rutiner å amning börjar komma i ordning 🙂 min lilla tjej är två månader å hade kolik i början så man levde verkligen i en dimma…nu äntligen börjar koliken försvinna;))
    http://annasvarld.vimedbarn.se

  2. Hej Madeleine! Jag vill bara tacka så mycket för en jättebra blogg – har följt dig och din familj sen första gången ni var med i Familjen Annorlunda och nu följer jag din blogg. Jag har precis börjat blogga så kika gärna in på min blogg – jag skriver om vår vardag och tankar och funderingar inför vår första lilla bebis ankomst i november :).
    Ha det fint!
    http://blogg.alltforforaldrar.se/misshancan/

  3. Va söt din dotter är. Stort grattis till familjen

  4. anna skriver:

    Tillägger: Det finns inget jag älskar högre än mina barn och barn-barn. Jag finns alltid när dom behöver mig som te.x barnvakt:-) eller att jag själv ber att få ha barnen eller som den största som själv väljer och ringer och utökar sin vistelse för var dag. Men gråter gör jag inte att dom flyttat hemifrån.

    Härligt besöka dem och sen hem till mitt och mins nya vanor som inte fanns då men idag. Härligt!

  5. anna skriver:

    Den lilla bebisen ser ut att skilja sig från dom andra tjejerna som små. Herregud! Du måste väl ändå förstå att den dagen barnen flyttar blir första ggr du kan ägna din tid för dig och din älskling. Det finns dom som gråter och larvar sig! Först Käns det konstigt, men sen blir det står skönt:-) göra precis vad som faller in. Det är livets gång, barnen blir stora och får egna liv och värderingar där ingen morsa kan komma och styra….sånt är livet….du är säkert inte annorlunda…gråter din mamma över att ni inte bor hemma eller har hon ett eget liv? Nu sticker jag på träning när som helst. Reser när tid finns, träffar.barn och barnbarn och åker sen hem till mitt…

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..