Att samsova eller inte?

 Så blev det natt. Och det sägs ju att sömnen är viktig. Det känns kanske som om jag är helt besatt i Hippokrates men han  var  jul läkekonstens fader och enligt honom visste man redan på den tiden att sömnen var otroligt viktig. Nu kan man ju då enkelt räkna ut att en småbarnsförälder löper stor risk för ohälsa under småbarnsåren haha.

Emmy har vaknat varje natt i en hel vecka och varit ledsen. Hon har det fortfarande jobbigt med andningen sedan hon var sjuk. Kan ju hoppas att det verkligen släpper helt någon gång. Nu är jag väldigt bortskämd för jag vet att det kan vara sju resor värre, vill inte ens tänka på mjölkproteinallergi och kolik. Tiden då tvillingarna var små var den jobbigaste tiden jag upplevt tror jag. När den ena vaknade så sov den andra och tvärtom.

emmy60

Ledsen anka…

Emmy61

Emmy62

Glad anka…

Emmy samsover oftast med mig. Alla mina barn har sovit hos mig till det att de blivit straxt över året. Det är självklart för mig att ha barnen hos mig på natten. Hur resonerar ni kring samsovning? Jag vet att det finns ju en hel del teorier om just det här med att ha barnen hos sig på natten. Men även tvärtom, att inte ha barnen hos sig på natten. Jag anser att barnen mår bra av att känna sina föräldrar nära. Barnet känner sig tryggt och sover bättre. Dessutom så är det riktigt mysigt också. 

Nu ska jag pussa på min bebis bredvid mig här i sängen – Godnatt ♥

  1. Min dotter är snart tre och sover med oss i sängen … Framför allt för attan är rädd av att vakna i sitt sovrum själv …. Något man borde göra något åt men det får bli en annan gång helt enkelt …

  2. Hon är ju så söt. Absolut ska man sova ihop med sin bebis, tycker jag. Jag har gjirt det med mina 8 barn. Min lilla är snart 5 månader och det är ju så mysigt, skulle aldrig vilja vara utan det. Har aldrig haft problem med att få barnen att sova i sina sängar sen som endel tror. Ta hand om dig och de dina!

  3. När min äldsta va två månader och vi va på läkarbesök sa doktorn ”vill du ha henne i sängen tills hon är 15? Nä, då ska hon sova i egen säng i fortsättningen!”
    Mitt andra barn ville sova själv från dag 1. Inte somna i famnen eller gosa.
    Det tredje bor bokstavligen på mig! Vi sover ihop om nätterna och hon sover i min famn om dagarna. Det sistnämnda kan va lite frustrerande ibland. Omgivningen är väl de som har flest åsikter. Men, det kommer ju inte vara för evigt så jag har gillat läget och tar det med ro! Det äääääär mysigt och hur länge är de bebisar?
    http://lotte4.blogspot.se

  4. Jag tror att det där med att samsova är väldigt individuellt. Vår lilla tjej har inte sovit i våran säng mycket, egentligen bara

  5. Så länge det passa bra för en själv fungerar allt.
    Har alltid haft de nyfödda i min säng men sen har de fått sova i egen säng.
    Tycker inte något har varit särskilt krångligt förutom min yngsta som inte gillade att sova. Han vaknade 511 gånger varje natt och var sådär extremt känslig för ljud när han skulle sova. Tappade någon en knappnål i golvet var han plingvaken.
    Nå han blev äldre, ungefär vid två år så vände det på en femöring. Ett tredje världskrig hade kunnat bryta ut och han snarkade och sov vidare.
    Men som förälder bör man finnas för sina barn oavsett dom ligger i ens egen säng eller i sin egen.
    Ha en toppendag!

  6. jag tror att man som förälder känner vad som passar sitt barn, men man ska även ”lyssna ” på sig själv, vad tycker jag är bäst??

    samsover man och ”tröttnar” gäller det bara att göra övergången till självsova så bra som möjligt för barnet,
    jag har haft alla mina barnen i sängen så länge de ammat 9-10 månader sedan har det alltid sovit i egen säng, med oss i bland sittandes hos sig vid drömmar och liknande , tror egna sägen ska vara en trygg egen plats som är bara ens egen.

  7. Vi har en liten kille på 11 månader och han har sovit hos oss sedan födseln. Dock somnar han i sin säng och vi lyfter över honom när han gnäller till på natten! När han var nyfödd så fick vi pikar av mor- och farföräldrar att ”han sover väl i sin säng?!?!”, ”ni mosar väl honom inte?” osv. Jag tycker att det är upp till var och en att välja hur och var ens barn skall sova. Det som passar för ett barn kanske inte funkar för en annan:) Jag hade varit jätteglad om vår son hade kunnat sova i sin egen säng när han var nyfödd men han var verkligen inte nöjd där, han ville vara nära hela tiden. Sedan dess har vi fortsatt att ha honom hos oss, mysigt!!! 🙂
    Kram!

  8. Våra fyra har alla sovit med oss tills de varit över året.. Alla har sovit bra och ingen har haft problem med att sen flytta över till egen säng i vårt rum innan de så småningom flyttat in i eget rum

  9. Samsovit i början och sedan haft spjälsäng bredvid sängen. Förstår inte hur man kan ha babyn i eget rum tidigt…jag skulle inte klara det!

  10. Våran son på 1,5 ligger i sin säng ena halvan av natten, sen vaknar han och kommer in till vårat rum och då får han sova där resten av natten, så länge han känner sig trygg och alla får sova bra på natten så tycker jag inte att det spelar någon roll om han sover med oss.

  11. Dottern har sovit i egen säng från hon var ca 2 veckor. Dels för att jag inte kunde sova och hon stördes av oss. Hon sov hela nätter från det hon var 1 1/2 månad. Sonen sov i egen säng från det han var ca 3 veckor av samma anledning och i eget rum från det han var 4 månader då han vaknade av minsta lilla ljud, maken och jag fick flytta ut ur sovrummet i omgångar.. När han sov själv så sov han som bäst.

    1. Vid 6 års ålder borde väl barnen kunna sova i egna sängar, ser lika dumt ut att 5-6 åringar åker vagn, för födda med 2 ben är väl dom flesta, mig personligen så låg våra barn i vårt sovrum men i spjälsängen bredvid mig, tror inte dom har lidit av det. men som sagt, alla gör som dom själva tycker är ok.

  12. Har en dotter på 5 månader och hon har sovit i egen säng hela tiden, men i vårt sovrum. Hon sover bäst i sin egna säng och eftersom mannen äter mediciner som gör att han sover väldigt tungt och att han rör sig ofantligt mycket när han sover gör att jag inte velat ha henne sovande i vår säng. Däremot kan hon få komma över på morgonen eller att vi någon gång somnar ihop i sängen på dagtid, men alltid egen säng nattetid. Kan dock förstå föräldrar som har sina barn sovandes hos sig, dels för att det är mysigt och ammar man så underlättar det säkerligen en hel del. 🙂

  13. jag väntar vårt första barn som kommer om några veckor och tipsen på allt möjligt bara dräller över en. Jag tycker det låter sunt att ha barnet jämte sig i sängen och väldigt mysigt. Det enda jag funderar över är när man vill få barnet att dels sova i egen säng och i eget rum. Hur har det fungerat för er?

    1. VAD är det för SUNT att ha barnet i sin egen säng? Det är inga större bekymmer att gå upp ur sängen och ta upp dem när de ska ammas. Så behöver de inte vänjas vid vare sig det ena eller det andra sen. Alla har sin egen sovplats. Men men man gör som man vill. Men glöm inte det egna livet…

      1. Som sagt, det som fungerar för någon kanske är rena mardrömmen för någon annan. Der sunda är väl att man ger sitt barn närhet om barnet kräver det. En del barn mår bäst att sova i sin egen säng hela/delar av natten, medan andra sover gott mellan sina föräldrar. Sen blir ju barn äldre och kommer förmodligen inte sova hos sina föräldrar tills de flyttar hemifrån 😉

        1. Håller helt och hållet med dig där!

          Alla barn är så olika, olika barn kräver olika mycket närhet för att känna sig trygga.

          Jag vet jag själv gick in till mina föräldrar och sov som barn, var ett väldigt oroligt barn så jag behövde få göra det. Skulle aldrig neka min son samsovning om jag märkte att han behövde det.

      2. Vadå inte vänjas? Så tänkte jag med mitt första barn som accepterade det. men det är inga robotar vi ska fostra. Önskar att jag varit lite mer cool med min äldsta Och tänkt att han får sova där han vill Just då, de blir stora snabbt och lär sig att ställa om lika kvickt. mitt andra barn sov hos de första 6månaderna pga mjölkproteinallergi. Där var det bara att gilla läget och va glad för att få sova. Är glad över att jag klarade att gå och stå upp med henne dygnet runt i stort sätt i 3 månader utöver nätterna jag satt upp med henne och sov… Hon skulle ligga tätt in till. Idag är hon två, varje morgon ska hon in till mig och lägga armarna om min hals. Underbar känsla!!

    2. Vi har haft våra barn mellan oss i sängen fram tills att de började krypa och riskerade att trilla ner.. Funkat jättebra att flytta över till egen säng/rum sen, jag har alltid stannat kvar och suttit hos barnen tills de somnat och då har de alltid känt sig trygga med att sova där.. Sen har de ofta vaknat på nätterna och då har de fått komma in till oss i sängen..=)

      1. Jag skulle aldrig kunna ha barnet i sängen tills det började krypa, då känns det som det är lite sent att börja med egen säng, tänk om det händer en olycka och barnet ramlar, skulle du förlåta dig själv då??

    3. Tror det är upp till varje familj att göra som dom vill, mycket kan bero på hur man bor, ex trångt eller har gott om plats, men personligen ville jag ha barnen inne hos oss så länge som möjligt, men altt sådant får ju tiden utvisa enl egna önskemål.

  14. Tja du Madde. man gör väl som man vill med det. Men jag skulle då inte vilja ha ett spädbarn i min säng I spjälsängen bredvid ska de ligga. Varken mamma / pappa eller barnet sover fullt ut när den lilla ligger i föräldrarnas säng. Sen HAR det ju faktiskt hänt olyckor också. Ta upp och amma, snosa, och lägg den lille i sen egen säng sen. Sen ut med dem i annat rum så fort det går. Man HÖR dem ändå, och ungarna mår bättre av det.
    Man är inte sämre eller bättre mamma oavsett vilket man gör, men man ska ha ett eget LIV, vilket innebär en egen liten sovhörna. Sen kan de komma nån stund på morgonen och ligga och gosa, eller om man väljer att sova middag tillsammans. Men nattro ska man ha i sin egen säng enlig mig.

  15. Inte kul när de små är ledsna om nätterna. Hoppas att det blir mer sömn denna natt. Ibland känns det lätt som man missat hela dagen då man varit så tröt pga sömnbristen :/

    Jag är nog lite udda utav mig och resonerar som så att har alla fått sovit gott och vaknar glada så spelar det ingen roll om man samsovit eller var för sig. Visa barn behöver mera närhet för att få ro och andra har inte samma behov. För eller senare så väljer de att sova i egen säng. Så ja hellre sova bäst än sova rätt ;P

  16. Alla mina 4 barn har samsovit. Den yngsta i 3 år. Men nu är det skönt att vi har lite mer plats i sängen även om vi ibland har 3 barn o två katter vissa nätter.

  17. mina barn har sovit i egen säng från dag ett, först i spjälsäng i mitt sovrum ,sen i eget rum från ett år ungefär , har aldrig förstått det här med nattning heller som en del håller på med ,detta är ju något som man skapar själv och som det är lätt att oja sig över senare .. räcker utmärkt med att krama säga :gonatt ses i morrn ! har funkat för mig

    1. Det låter som en superbra lösning tycker jag. För din familj. Men alla familjer är olika och har olika behov. För vår familj passar ett helt annat upplägg. Det finns inte en universallösning som passar alla.

  18. Hej! Så fin familj❤️❤️❤️vi har haft alla 3 i mellan oss. Tror också att det är det mest naturliga. Våra barn är 17,7,2. 2 åringen har börjat sova mer i sin säng nu för att hon själv är redo nu. Tror att barnen blir trygga av närheten o så mysigt! Kram

  19. Jag kan bli så otroligt less på det här snacket om samsovning. Att det är så otroligt tryggt för barnen och det är så otroligt viktigt att ha mamma eller pappa nära under nätterna. Säger vem?! Jag säger varken det ena eller det andra. Jag känner vänner som samsover med sina barn för det är det enda som funkar och jag känner de som gör tvärtom och det funkar minst lika bra. Det finns inget rätt eller fel! Jag tillhör den sista kategorin – de som INTE samsover med sina barn. Varför? För det har funkat för oss. Vi har 3 barn och alla har haft samma rutiner. Jag har helammat i 6 månader och sedan delammat för att sluta vid 8 månader. Under dessa månader har vi haft bebisen i samma rum. Ibland i vår säng, ibland i spjälsäng. Jag ligger gärna ner och ammar på natten och det är ju så mysigt att somna tillsammans ibland! Men när amningen avtagit så har vi flyttat ut barnen till ett eget rum. Jag kan säga att barnen har sovit hela nätter på en gång. De har somnat med en flaska välling och sovit mellan 19-06 varje natt. Om inte det är trygghet så vet jag inte vad? Alla barn är olika. Kan barn känna sig trygga trots att mamma eller pappa inte sover i samma rum under natten? Ja. För oss har detta funkat jättebra och vi har idag barn som sover som stockar. De kliver aldrig upp. Och vi njuter, njuter av sömnen. Barnen är glada och utvilade varje morgon. Jag vet inte hur många gånger vi fått ”försvara och förklara” vårt val för vänner och bekanta. Som att vi gör barnen ”illa” eller något… Jag har aldrig sagt något dumt om andra som samsover med sina barn. Det är upp till var och en. Vi vill alla våra barns bästa, vi vill att familjen ska må bra. Om vi mår bra av detta, hur finner sig vissa rätten att ifrågasätta och klanka ner på vårt beslut? Så himla tråkigt…

    1. Du gör rätt tycker jag, vi körde samma system,när barnen har fått egna rum så har vi gått in och nattat samt en flaska välling, slog aldrig fel att när den var kastad på golvet sov hon som en stock hela natten, körde samma system med grabben, men tror faktiskt inte att dom har lidit av detta, allt gos och puss o kram hade vi efter kvällsbadet med båda barnen och det har gått bra.

  20. Jag förstår att folk samsover med sina barn men jag har valt att inte göra det. Är det kris med sjukdom eller dylikt så givetvis går det bra. Varför samsover jag inte? Samsovning ökar risken för plötslig oförklarlig spädbarnsdöd, enligt mycket forskning. ”å det händer inte mig” tänker ni nu men det händer. Vi förlorade vårt första barn på förlossningen i psd, ett friskt barn som inte gick att rädda tror all hjälp på plats. Jag vill inte ta någon risk med vår lillebror. Så för att inte öka risken att förlora lillebror har jag varit väldigt hård på den punkten. Men visst kan man sakna goset så det är dubbla känslor. Man ska göra det som känns rätt för en själv. Kram till er alla.

  21. Här sover vi också med barnen samtidigt som de också sover i egen säng det är lite olika från natt till natt. Men den tiden de vill sova hos oss i våran sång är så kort i det långa loppet. Jag tror också på att det ger barnen trygghet och en mysig stund av närhet att få sova bredvid mamma eller pappa. Vår 6 åring kommer fortfarande varje natt in till oss och det är sååå mysigt om än trångt när alla barnen och vi vuxna ska dela på dubbelsängen, det är lite som att ligga som packade sillar 😉 Men mysigt!

    1. Vi fick rådet att om barnen kommer upp på natten i den åldern, ska man gå tillbaka med dom till sina egna sängar, och det blev inte precis direkt många nätter vi behövde göra så, det blir så trångt i sängen och vår son var som en helikopter i vår säng, så det blev många sparkar i ryggen och det stör mig i min natt sömn, men det är fortfarande varje familjs egna regler som gäller, alla gör vi olika.

  22. Våra barn är 5 respektive 3 år och vi samsover fortfarande. Det funkar jättebra och precis som någon skrev i sin kommentar; för eller senare väljer de att sova i sina egna sängar. Jag tänker att alla familjer gör det som är bäst för dem och det kan se väldigt olika ut.

  23. Det som är rätt för ett barn eller familj kan vara helt fel för en annan. Du ska göra precis det som känns rätt för dig och ditt barn. Det finns inget facit som passar alla. Hemma hos oss har barnen sovit med oss till ca 2 års ålder. För mig känns det helt onaturligt att lägga bort litet barn. Jag tror att närheten till föräldrarna är otroligt viktigt och skapar trygghet. Jag har dock all förståelse för att alla inte klarar av att sina barn i sängen. Kram

  24. Dottern funkade bra hon somnade i sin säng i vårt rum från typ sex veckor. Medan sonen sov själv från dag ett. Sedan åkte han på komjölksproteinallergi och började då ligga i vår säng om nätterna vid tio månaders ålder för att vi skulle kunna massera magen pp honom och sova de få minuter som magen var lugn.

    jag anser att mamma och pappa vet bäst och gör det som fungerar. Sonen kommer fortfarande in till oss på nätterna, han blir fyra i sommar.

  25. Samsova eller inte….hmmmm… det kan lätt bli en nästan ”religiös” fråga. Att föräldrarna , kanske främst mamman BESTÄMMER SIG för att det är bäst att göra det ena av dom sätten (samsova eller babyn i egen säng) och alla som gör annorlunda är helt tokiga.

    Efter mina fem barn så säger jag DET BEROR PÅ BARNET!!! En del barn gosar och myser andra bara rumlar runt och kör sina fötter stenhårt in i sin mamma.

    Så jag tror man får göra som man vill och det som KÄNNS bäst.

  26. Vi såg fram emot samsovning med våra barn men de vägrade sova med oss och skrek konstant tills vi lade dem i spjälsängen. Så det blev inget med den samsovningen med något av barnen.
    Alla gör det som känns rätt för barn och föräldrar, det finns inget rätt eller fel sätt.

    1. Det var samma för oss! Vår son ville inte alls sova med oss och kom bara till ro i sin egen säng. Bara man möter barnets behov så gör man rätt anser jag.

  27. Jag älskar att samsova med min son. Han är 10,5 månad. Sen han föddes har han vaknat ofta på natten. En bra natt vaknade han ca 5 gånger (dom nätterna var sällsynta) en dålig natt vaknade han 16 gånger. Jag har tänkt sönder mig och provat allt verkligen, förutom någon metod. Han har alltid somnat i min famn. Han är jätte mammig, jag har alltid tagit nätterna. Vi har verkligen försökt. Vi har haft kontakt med barnläkare, tagit prover osv. Men inget har fungerat. Efter 10,5 månad med uppvak HELA tiden så bestämde vi att vi skulle göra en egen metod. Han skulle sova i sitt rum och i egen säng. Vi la ner han i sängen och gick ut (han protesterade så klart) det tog 30 min sen sov han. Han vaknade en gång den natten. Natt 2 och 3 var han ledsen i 10 sekunder och 1 minut sen sov han 19-07 utan uppvak!!! Jag är helt förvånad. Jag hoppas verkligen detta håller i sig.. Vi har provat eget rum och egen säng förut men det har inte funkat. Jag har alltid sagt att jag ALDRIG ska köra någon metod med mitt barn men det var det enda vi inte provat.

    Jag kände mig hemsk som ens prova det. Men det är skillnad på min son på dagarna nu när han sovit nga nätter! Han är pigg och glad och äter mkt bättre. Han åt sig igenom nätterna förut :/ det var det enda som fick han att somna om.

  28. Med första, så sov hsn hos oss mestadels. Men när sambon nästan slänger mig ur sängen, på g av att jag ligger halvvägs över sonen, då blev jag rädd! 🙁
    Andra sonen vägrade sova hos oss. Sov själv, o hela nätter från det han var två veckor.
    Son nr tre, var inte heller så förtjust i våran säng. Inte heller sin egen, men barnvagnen sov han gott i. Men fick snällt flytta till egen säng när han börja röra på sig för mycket.
    Så det där är så olika.
    Den äldsta var den som sov mest hos oss. Men inte kul att vakna med sparkande ben i ryggen, o sambon hade huvud o armar i sin rygg. Vi sov inte gott.

  29. Jag vill inte samsova. Spjälsäng stod alldeles bredvid min säng. Tänkte som så att för det första blir det oerhört varmt att ha barnet under samma täcke, rent livsfarligt för ett spädbarn. Jag vet inte kanske andra har egna täcken till barnen som har dem i sängen. När jag nattammade låg sonen kvar men annars sov han väldigt gott i sin egna säng. När son nr 2 kom efter bara 18 mån fick son nr 1 flytta ut till eget rum och juniorsäng. Vi hade inte ens tränat detta innan son nr 2 kom. Men son nr 2 var överlycklig över eget rum och ingen spjälsäng. Jag undrar hur gör folk som har hela tiden barn i sängen. Hur gör man med sitt sexliv, eller är det inte viktigt. För mig är det viktigt att ha ett sexliv. Känns inte riktigt lika kul med ett sexliv och ha barn i sängen hela nätterna. För mig är maken lika viktig som mina barn är. Jag har trygga och självständiga barn, precis som jag önskade innan jag fick barn. När barnen var sjuka sov dem bredvid oss/mig. Dels för att jag vill hålla koll på dem hela tiden och dels för barnen kände att dem vill ha extra närhet. Så fort dem var friska ville dem själv tillbaka till sina sängar. Konstigt egentligen för när mina barn vaknade på morgonen så väckte dem inte oss utan dem tippade i väg tyst och undersökte köket, vilket var väldigt jobbigt. Tur att våra hundar väcker oss när barnet tippade i väg på egna upptäcktsfärder på morgonen. Och dem har alltid velat ha släckt och mörkt i rummet när dem sover ( dem delar rum) Än i dag när dem är snart 12, 13 år stänger dem dörren in till oss så vi får sova. Andras barn brukar väcka sina föräldrar 🙂
    Må gott !

  30. Jag bor då med min sambo och hans dotter på nu 3 år som han har sen ett tidigare förhållande. Vi har henne varannan vecka. Hon har sovit i vårt rum tills för två månader sedan då vi flyttade till en ny lägenhet. Nu väntar vi tillökning om 5 månader och finns ingen möjlighet att få plats med vår säng, spjälsäng plus en barnsäng, allt i vårt sovrum. Vi har därför nu försökt få sambons dotter att sova i eget rum. Sova ihop har inte gått på länge då hon inte är en liten nätt treåring och sparkar och slåss ganska så rejält då hon sove, så ingen annan får sin sömn. nu när magen dessutom växer och ska få plats skulle det bli ännu mer utav en omöjlighet att sova ihop. Men försöket att sova i egen säng är lika omöjligt. Hon vrålar och skriker och gör utbrott flera stycken varje natt. Vad gör man?

  31. Samsovning is king! Det är ngt av det bästa vi kan göra för våra barn som dessutom är helt gratis. Trygg blir man bara om man får överflöd av trygghet. Självständighet är inget man kan tvinga fram!!! Bra skrivet och underbart att se flera som väljer att samsova.

Lämna ett svar till Marie Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..