Idag säger jag NEJ! 

Tillsammans mot cancer, nejtillcancer galan. Hela dagen har jag gått med ångest. TV4 ihop med Cancerfonden har samlat in pengar genom att visa nejtillcancer galan. En otroligt viktigt gala för att samla in pengar till cancerforskningen. Men det väcker också minnen och det är just det som får mig att känna ångest. 

Kommer man någonsin över smärtan och sorgen? 

Det har gått många år nu, tolv år i april för att vara exakt. Men saknaden väller liksom över mig som en ångvält ibland. Detaljer gör sig påminda genom en doft, ord och vad som helst. Sådant som jag förträngt kommer tillbaka starkare än någonsin. Beror det på att jag inte sörjde när jag skulle? Var det för att jag bestämde mig för att vara stark då som jag känner mig så svag nu? Min fina pappa. 

Samtidigt har jag blivit äldre, existensiella tankar blir mer verkliga. Små saker blir stora och man värderar livet på ett helt annat sätt. En av tre får cancer, vem blir det nästa gång? Man kan undvika faktorer som är cancerframkallande, men idag kan man få cancer av allt känns det som. Tänker man på det för mycket så blir man ju dum i huvudet. Åtminstone jag. Så hur ska man förhålla sig mot skiten? 

Att min pappa gick bort har tagit hårt. Såklart som det gör för alla som mister någon. Idag under nejtillcancer galan så kunde jag inte fortsätta att titta, det bara gick inte. Gick ut i köket och började diska medans jag brast i tårar. Ville inte visa barnen som var vakna.

 Jag har samlat in pengar till Cancerfonden tillsammans med Sahara Silver. När min bror cyklade ride of hope så designade jag ett armband som symboliserade teamets kämparanda till förmån av Cancerfonden. Jag är månadsgivare. Och jag gör så mycket jag kan, men ändå känns det som jag vill göra mera! Så därför så vill jag uppmana alla att göra vad de kan. Skänk en liten peng till Cancerfonden varje månad eller när ni kan. Det gör så otrolig skillnad! 

Just idag tänker jag lite extra på min fina saknade vän Anna ❤️  

 

Du fick i alla fall gå på gala och ha på dig din nya rosa balklänning. Du var orolig för om din nya frisyr skulle passa ihop med din klänning. Men du hade inget att oroa dig för, du var den vackraste på hela galan!  Saknar dig… 

Kram / Madeleine 

  1. Tina skriver:

    Började titta på Galan igår kväll jag också, men grät bara…
    Tänkte på när vår dotter var sjuk, och fick en sådan jädra tuff
    cellgiftsbehandling. Under den tiden , dog det 13 barn…

    Vi hade tur, vi fick behålla vår älskade unge. Många var dom kvällar, när hon
    somnat, som jag kunde ligga i timmar och bara titta på henne. Kunde inte
    fatta att hon var kvar hos oss!
    TACK alla ni som forskar, TACK alla ni som skänker en slant! TACK:)

  2. Jag tror faktiskt inte sorg blir lättare att hantera med åren. Den bara förändras, byter skepnad. Jag missade galan igår, men så här i efterhand så var det nog tur… Samtidigt är det bra att tillåta sig att sörja. Det behövs ibland.
    Varma kramar till dig
    http://blogg.loppi.se/mammalinda

  3. Sara skriver:

    Grät mig igenom hela programmet. Tänkte på alla som drabbats, inklusive min man som dog alldeles för tidigt samt min Far och min bästa väninna. Alla fick den där djävulska sjukdomen. Minnen ploppar upp varje dag.
    Ha en fin dag med hela din fina familj

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

LOADING..