Jag lovar att inte säga saker som jag tänker på rakt ut!

Igår grejade jag och barnen vi fixade inför skolstarten. Barnen hade fjärilar i magen. Charlie och Colin fick dela på sig för första gången idag, de som alltid varit tillsammans sedan de blev till i princip. Att det blev just två olika klasser för grabbarna kan jag inte svara riktgt på. Rektorn tyckte det väl att det blev bäst så och för mig spelar det ingen roll. En del tycker att det är bra att dela på tvillingar, att de ska få bli egna individer med egna viljor osv osv. Personligen så tror jag att just det där är väldigt individuellt. Mina grabbar har aldrig varit på varandra eller haft behov att vara med varandra även fast det alltid varit med varandra. På dagis/förskolan så kunde de väl leka ihop men oftast så lekte de med olika kompisar. Colin är en tuff och självständig kille, han pratade först och är totalt oblyg. Han har värsta bollkollen men tyvärr inget tålamod. Charlie är väldigt blyg tills han blivit varm i kläderna, gillar cyklar och cross. Har ingen bollkoll men är en jäkel på motorik, som en liten Tarzan. När vi kom till skolan så följde vi först med Colin till hans klassrum är det okej om mamma följer med Charlie nu? Känner du att du fixar att vara själv direkt? Jag fick en bläng på mig som direkt övergick  i ett fnys mamma du vet att jag klarar mig och jag lovar att inte säga saker som jag tänker på rakt ut, jag ska räcka upp handen först! Sen sprang han iväg. Hahaha ja jo det var ju inte riktigt så jag menade hahaha! Såhär är det, Colin är brutalt ärlig, säger exakt vad han tycker och tänker och ibland delar han liksom med sig av av sina åsikter och känslor och det kan bli lite galet ibland. Men skönt att han räcker upp handen innan i alla fall. Jag gick med Charlie in till hans klassrum och just då infann sig den första separationsångesten jag någonsin sett hos tvillingarna. Charlie tittade på dörren, viskade och undrade hur det gick för Colin. Han klamrade sig fast vid mitt ben och där satt han. Jag försökte få honom att släppa och intalade att allt skulle bli bra och att andra barn inte heller kände varandra. Det var en annan pojke som blev jätteledsen, han hade ingen mamma eller pappa med sig. Jag såg på Charlie att han blev ännu mera osäker och höll mig hårdare. Stackars pojken, jag tyckte så synd om honom. Till slut när det hade gått några timmar så hittade charlie och pojken varandra och lekte som bara den. Mammahjärtat blev helt, jösses vad känslig man är nuförtiden. På rasten så sprang barnen fram och kramade om varandra, och de stora barnen fråga om allt var okej. Det kändes bra och då kunde jag lämna skolan tryggt.

Charlie, Colin och Adam fick välja egna jackor till skolstarten. De ville ha likadan allihop, gråa bomberjackor från HM.

twins1

twins2

twins4

twins3

Apropå skolan, jag hörde på radion igår att 7% av alla skoleleverna i Sverige är mobbade eller har upplevt mobbning. Det låter kanske inte så mycket men det innebär att två elever i varje klass är drabbade av mobbning. Det är så himla ledsamt, och jag lider med dessa barn. Jag vet exakt hur det är! Jag har själv blivit mobbad, fick min nya cykel söndersparkad, under tid också mötas av ord som hora på mitt skåp i skolan. Jag skilde mig från en del andra, vägrade att sättas i ett av ”facken” och gick oavsett alltid min egna väg. Det fick konsekvenser. För mig blev det lindrigt om man ens kan uttrycka sig så när det handlar om mobbning. Men det finns andra som drabbas betydligt värre och som mår väldigt mycket sämre. Siffrorna gör mig arg, tänker att alla tillsammans aktivt kan gör något emot mobbningen. Jag har egna barn som fått befara detta också, känt sig kränkta och inte varit trygga i skolan. Fortfarande än idag kan han prata ilsket om den tiden och känner nog agg mot det han fick uppleva i sina första skolår. Jag blir så arg när jag tänker på det. Inga barn ska ha ont i magen när de ska gå till skolan. Jag tänka mig att några av er som läser min blogg också har någon form av relation till mobbning? Vanligare än man kanske tror tyvärr. 

Snart är första veckan med rutiner och logistik avklarad. Jag har varit tröttare än tröttast, jag menar ovanligt trött. Borde jag kolla upp det kanske? Men imorgon är det fredag och då ska familjen åka iväg på ett litet äventyr, något att se framemot 🙂

Kram / M

  1. Det är så roligt med människor som tror att en lösning på ett problem är rätt för alla! Självklart finns det tvillingar som trivs bäst med att gå ihop och de som tycker det ät stört skönt att gå isär. Som jag har förstått det försöker skolan ofta separera tvillingar i olika klasser. Varför vet jag inte men skulle dina boyz vara missnöjda med det så får ni väll göra något åt det då! Jag tror ni gör helt rätt som går på magkänsla!!

    Angående tröttheten är väl järnbrist den största orsaken bland kvinnor? Det kan ju inte skada att pröva med lite tillskott 🙂

  2. MD skriver:

    Till Annah.
    Jag känner igen mig i det du skriver.
    Bra att man delar med sig av sina erfarenheter.
    Jag hoppas att dina barn aldrig ska uppleva detta.

  3. Annika skriver:

    Usch ja, visst har man erfarenhet av mobbning – att det ens ska vara så. Mycket har blivit sämre med åren dessutom – hörde på nyheterna att BRIS hade 44% fler samtal under sommaren (än förra året tror jag det var) och att det kommer mest från tonårstjejer som inte mår bra.

  4. Sara skriver:

    Hej Madde.

    Jag har en liten annan syn på det här med att dela på tvillingar. Jag och min syster gick i samma klass från 1:an till 9:an och det var väl egentligen inga problem men vi blev tvillingarna och trots att vi är helt olika varandra och är duktiga på helt olika saker så satte lärarna exakt samma betyg på oss trots att det absolut inte var rättvist. Jag är den som alltid har tagit störst plats och varit mest framåt och min syster har varit lite mer försiktig vilket gjorde att jag alltid fick all uppmärksamhet. Hade vi gått i olika klasser hade hon nog haft en helt annan plats i klassen. Tror att det här blir jättebra för killarna.
    Angående din trötthet, har du kollat din sköldkörtel? Det började med extrem trötthet för mig.

    Tack för en bra blogg och för att du inspirerar.

    Med vänlig hälsning Sara

  5. Annah skriver:

    Jodå, var mobbad och utanför under hela grundskolan. Jag var inte stark nog att vara mig själv under den tiden utan försökte anpassa mig för att passa in och slippa mobbingen men lyckades aldrig. Det har satt spår och en av mina stora rädslor är att det skall drabba min tjejer.
    Även jag tar till mig tipset om ferminal – tack!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..