Vi kämpar på!

Efter ett par tuffa dagar och nätter så börjar vi komma på banan igen. Bloggen har fått vila medan jag har fokuserat på barnen och familjen. Engla-Freja mår bättre efter sin misstänka halsfluss i nacken, jag vet det låter ju helt galet att ha en sådan där, men det var väl enklast förklarat för gemene man. Hon har alltså en infektion i nacken, det kallas säkert för något helt annat egentligen. Men efter några dagar med antibiotika så mår hon nu alltså mycket bättre och även fast hon är väldigt trött så har hon orkat varit vaken och skrattat mellan varven.

Det var väldigt obehagligt att se henne så begränsad pga värken och det är ju inte lustigt om man befarar något allvarligt med så konstiga symptom med kramper i händerna också. Men vet ni, jagar så himla himla glad över att vi fått träffa så duktiga läkare rakt igenom denna sjukdomsperiod.

Läkaren som Engla-Freja fick jobbar nämligen på vårdcentralen Brinken som vi numera tillhör. Läkarna som vi haft med Mathilde har också varit helt outstanding.

Så här har Engla-Freja legat de senaste dagarna, i de ställningarna som varit mest bekväma för hennes nacke. EmmyLou och Tuvis och varit väldigt omtänksamma och placerat ut gosedjur omkring henne för att pigga upp.

Jag är helt veckovill, känner mig helt snurrig efter alla turer. Men efter att vi varit på akuten med Engla-Freja så tyckte jag Mathilde blev värre i sin vad jag tyckte var en vanlig förkylning. Så  den natten blev tuff. Indragningar och tufft att andas, efter fem dagar med väldigt hög feber så kände jag att det var dags att söka vård även för henne. Morgonen efter så var hon blå om händerna och fötterna, orkade varken äta eller hålla sig vaken. Hon hade ju inte varit så sugen på mat på hela veckan men nu var hon helt sänkt.

Jag ringde och fick en tid på vårdcentralen på en gång trots att de var fullbokade. Och denna underbara personal på våran nya vårdcentral alltså, vilka änglar! Jag förklarade läget, han undersökte och tyckte ändå att det lät ganska rent i lungorna. Jag bad honom kolla saturationen eftersom jag upplevde henne blåaktig. Sagt och gjort, det visade inte alls bra för det var riktigt dåligt! Och det stämde väldigt bra ihop med den kliniska bilden eftersom hon var så hängig. Läkaren ville skicka oss med ambulans till US Linköping, men innan så lät vi henne inhalera adrenalin ett par gånger för att få hennes syresättning att bli bättre. Vi fick upp det så bra så vi själva kunde ta våran egna bil istället.

Jag åkte hem och packade, ringde skolan som hjälpte mig att skicka ut barnen på skolgården så jag snabbt kunde hämta upp dom. styrde upp allt här hemma och sen fick Victor tar över ansvaret på hemmaplan. Wille hjälpte till att rå om syrran som då också låg hemma och var sjuk. De gick ingen nöd på dom, de käkade pizza och åt glass. Morfar och mormor fanns ju också ett samtal bort om det hade varit något, de bor inte så långt ifrån oss. Dessutom så har jag så underbara vänner som slängde sig på telefonen direkt och erbjöd sig att hjälpa till. Jag blir så varm i hjärtat av att veta att ni finns ♥

Väl framme i Linköping så vaknade Mathilde till och var vaken en liten stund, och jag tragglade med att försöka få in henne välling och dryck. Men det enda som funkade var att amma henne, då protesterade hon inte. Det kanske finns en mening med att jag inte kunnat sluta amma ändå?

När vi kom in på barnakuten så var Mathilde väldigt påverkad av sina andningssvårigheter, det här gjorde ju också att hon inte kunnat få i sig tillräckligt med näring eftersom hon hade fullt upp med att bara andas. Sköterskan ville sätta sond, jag ville hellre att de skulle koncentrera sig på att få henne att kunna andas bättre och på så vis låta henne kunna få chans att äta själv utan sond. Tänk er själva att få en sond genom näsan när man ändå har svårt att andas.

Jag vet ju också att hon blev piggare efter de inhalationer hon gjort innan så därför sa jag till att jag hellre ville ta de vägen först innan vi började bråka med en sond. Vi höll hela tiden koll på den kapillära återfyllnaden, den låg på 3,5 – 4 sekunder. Man trycker med hjälp av ett finger på t.ex. bröstet och räknar hur många sekunder det tar innan huden återfår sin naturliga färg. mellan inhalationerna så kämpade jag med att få i henne dryck, välling och ammade. För om hon inte skulle kissa eller inte få i sig någon näring så var ju en sond den enda lösningen. Att sätta en PVK med dropp var inte något de ville utan sond var det enda i så fall.

Maja skrev till mig, Roys fina mamma. Så glad över att få lite proffshjälp undertiden när vi väntade på att se framsteg. Maja har ju ganska mycket erfarenhet när det kommer till saturation eftersom de jobbar med detta hela tiden med lilla Roy. Hon gav mig så himla bra tips på hur jag skulle göra för att höja den och få bort slemmet som störde Mathilde.

Och det hjälpte till, hurra vad glada vi blev! Vi fick upp den till 90 och jag fick Mathilde att dricka saft. Det låter säkert jättefånigt men efter att hon druckit 50 ml så började jag dansa segerdans inne på rummet och då skrattade Mathilde för första gången på förra dagar. Alltså DEN KÄNSLAN! Det lilla framsteget gjorde sååå mycket liksom ♥ Hon måste få inhalera natriumklorid (koksalt)! Det gör att det sega slemmet blir tunnare och kan komma ut. Jamen såklart, varför tänkte jag inte på det!? När det kommer till ens egna barn så kan man inte alltid tänka klart. det här vet jag ju om sedan jag själv jobbade inom vården. Är det något jag känner mig väldigt trygg med så är det inom vården, jag har sett mycket och fått varit med i mångt och mycket men nu stod det helt stilla!

Akuta obstruktiva episoder kan hos barn leda till dehydrering. Vätska förloras genom den ansträngda andningen samtidigt som de har svårt att få i sig tillräckligt mycket vätska. Vid måttliga besvär bör man ge barnet rikligt med vätska att dricka. Vid svåra besvär kan man överväga att ge vätska intravenöst, med initial rehydrering. Riklig vätsketillförsel bidrar till att sänka viskositeten hos det sega slem som bildas vid obstruktivitet. 

Inhalation av Natriumklorid i nebulisator minskar viscositeten på det sega slemmet som bildas i andningsvägarna. Kan med fördel användas till de yngre barnen och framförallt till de barn med RS virus infektion då de har mycket segt slem.

Jag sa till sköterskan att jag ville att Mathilde skulle få inhalera natriumklorid! Jag sa till flera gånger och till slut fick hon det, men bara en gång. Jag har för mig att man gynnsamt kan göra det nästan hur många gånger som helst, Maja sa också det. Men jag är ingen läkare så jag ska inte uttala mig egentligen. Men enligt sköterskan så fick man bara göra det en gång.

Man började prata om att Mathilde kunde fått en virus pneumoni, astmatiska problem (det har flera av de andra barnen haft). De enda man gör åt detta är att behandla med kortison, adrenalin och andra luftrörsvidgande medel. Specialistläkaren Malin kände sig trygg med att vi skulle fortsätta behandlingen som vi gjorde och eftersom Mathilde fick i sig lite näring så höll hon med mig om att sond inte skulle vara aktuellt nu, men givetvis med krav på att det fortsatte positivt. Vi fick till slut åka hem och kämpa vidare. Det enda som jag stör mig på är att INGEN av dessa läkare undersökt Mathildes hals!? Jag har bett om det flera gånger men icke sa nicke. Jag tänker att hon kan ha ont i halsen, med tanke på Engla-Frejas ”halsfluss i nacken”!? Vi fick åka hem och hemma så har vi haft många kämpiga timmar, men med små framsteg.

För att vi skulle slippa åka tillbaka hela vägen till Linköping dagen efter så fick åka till vårdcentralen istället för att kolla upp alla värden igen. Barnmottagningen i Motala hade nämligen fullt upp. Återigen så jäkla glad jag är över att vi fått träffa så himla bra läkare på våran vårdcentral!

Allt gick bra tills vi skulle kolla saturationen igen, vi fick ett utslag på 84!!! Pulsen stämde inte heller sådär jättebra. Vi testade igen och igen och igen. Bästa resultaten som vi fick låg på 89-90 sen sjönk det igen. Och enkelt förklarat så kan det vara livshotande att ligga för lågt, alltså riktigt lågt. Att ligga kring 84 är INTE bra, vävnader i kroppen kan ta skada, framförallt i hjärnan och det kan också orsaka hjärtstillestånd om det blir ännu lägre. När Mathilde låg som lägst så var hon knappt kontaktbar, det syntes att hon var förvirrad. Men nu var hon ju inte alls så dålig längre och därför fick vi inte ihop det.

Men hon fick inhalera adrenalin igen och sedan testade vi att få bättre värden. Men vi fick det inte att funka trots att vi försökte säkert 20 gånger. Jag smsade Micke att jag tyckte han skulle komma, även om jag inte upplevde henne så dålig så påvisade värdet dåligt och då var det ju bara att ta ambulansen in till Linköping igen.  Det måste vara fel på den här appraten!? Hon är inte såhär dålig nu! Flera läkare kom in i akutrummet och efter en stund så fick vi till ett värde som visade på 95. Lite mera troligt med tanke på vilket skick hon var i. De ville ta det säkra före det osäkra så vi fick stanna ganska länge så att läkarna kunde undersöka henne upprepade gånger och lyssna på hennes hjärta och lungor. Det kändes tryggt!

Micke stannade hos Mathilde och jag ringde skolan igen. Hämtade barnen och åkte tillbaka. När jag kom tillbaka så upplevde jag att Mathilde såg väldigt blek ut, alltså helt vit. Det kan  tydligen vara en effekt/biverkan på att man inhalerat adrenalin. Det såg väldigt obehagligt ut. Vi fick stanna en stund till och sen blev vi hemskickade igen.

Nu använder vi en OptiChamber med mediciner, det går sådär men vi gör så gott vi kan. Mathilde har legat nära mig inatt, vi har suttit upp och sovit och jag har ammat så mycket jag kunnat. Imorse när hon vaknade var hon piggare så nu hoppas vi att det går åt rätt håll ♥

Det blev ett långt inlägg, men jag nu är ni uppdaterade. Och ni ska veta att jag är så himla glad över att ni hör av er, skickar meddelande och finns här för oss med ert stöd. Det betyder så jäkla mycket! Så tack snälla ni!

Kram / Familjen Ilmrud

  1. Sofie skriver:

    Hoppas hon friskat på sig är så fruktansvärt när sitt barn mår så dåligt ! Blir riktigt upprörd ang natrium kloriden , vi har både natrium klorid o adrenlin hemma o inhalerar vår son med . Natriumklorid kan man i princip inhalera hur många gånger som helst. Och mycket dåligt att de aldrig kollade halsen. Min son blir otroligt blek efter såna dagar o nätter som eran prinssesa haft och blir även otroligt blek efter adrenlin . Massa krya o styrke kramar till er

  2. Annika skriver:

    Vilken pärs. ❤❤ Styrkekramar.
    När ens egna barn är riktigt sjuka så är det inte kul. Jag är en sån som tack o lov lägger känslorna åt sidan och går på autopilot. Tex som när yngsta dottern fick sitt finger klämt i ett fönster på dagis och de tyckte att jag skulle komma och köra dottern till VC. Sa att jag kommer så fort jag druckit upp kaffet.. (Ja ett klämt finger har man ju sett förr ). När jag kom och såg fingertoppen som bara satt fast i en liten hudflik. Blev jag ställd/chockad i 10 sek. Sen kom autopiloten. In med barnet i bilen och till AVC gick det i 100km/h Inte VC. Slutade med sövning och operation av fingret. Fingret är kvar och enda beviset är en nagel som är böjd som ett tak. /ssk:an med 3 barn med diverse krämpor som små. Nu som snart tonåringar mestadels friska.

  3. Sofie skriver:

    Många styrkerkramar till er❤ min bror inhalera natriumklorid 6 ggr per dygn och ännu mer om det skulle behövas ❤ hopöas alla blir friska snart ❤

  4. Skickar en stor kram till er alla❤️

  5. Sandra skriver:

    Så imponerad över hur ni klarar av dessa motgångar. Ni är så starka. Krya på er och hoppas alla sjukdomar försvinner snart ❤️

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

LOADING..