Magiska höstdagar och lata föräldrar!

Herregud vilken dag. Jag har haft en tuff vecka, och lördagen började med bråk på övervåningen. Den slutade på samma sätt igårkväll också. Usch man blir så trött i huvudet. Våra grabbar är inne in någon slags fas just nu, ja det måste vara så? Bråken avlöser varandra och det ena är mera energikrävande än det andra. Micke har varit iväg hela veckan med sin jakt, och jag har fått rodda med det mesta själv. Med alla fritidsintressen, barnens läxor, mina egna läxor och allt annat runtomkring så har det varit lite kämpigare.

Men så är ju livet ibland, det blir tufft. Men det är bara att rida ut stormen och kämpa på. Jag försöker vara konsekvent, har jag sagt nej så är det nej. Ska erkänna att jag ibland av samhetskval kanske ger med mig ibland. Misstänker att jag inte är själv om det? Hahaha. Men hörni tänk om föräldraskapet alltid skulle vara enkelt. Idag har mina älskade söner utegångsförbud, och jag har upprepade gånger förklarat varför. När pappa kommer hem så kommer vi få gå ut ändå så det så! Nej det kommer de ju inte, tror absolut på att man tjänar på att vara konsekvent ihop som föräldrar och stötta varandras beslut.

Anledningen till utegångsförbudet är hårda ord och knytnävar. Är det något jag INTE accepterar så är det fula ord och definitivt inte fysiskt våld. Ja jag vet att det kanske hör till grabbar, men det spelar ingen roll! Där förståndet tar slut tar nävarna vid. Just nu är jag en elak mamma, världens elakaste mamma. Men det tar jag, jag tror faktiskt utegångsförbudet känns ordentligt idag när vädret är så fint ute och kompisarna på gatan spelar landhockey. Men de kommer definitivt lära sig något utav detta.

Jag har sett att andra föräldrar som följer mig på Instagram inte alls köper min uppfostran. De tror minsann inte på ”bestraffning” (dumt ord överhuvudtaget i sammanhanget tycker jag). Deras ide om ett bra föräldraskap handlar om att pedagogiskt sitta ner och lugnt och stilla prata med barnen. Förlåt men, jag vet inte vad jag ska säga, i vilken värld lever ni i? Självklart pratar man med sina barn! Det är ju en självklarhet. Men det sättet funkar inte på alla barn, och vet ni barn är smarta. Om de lär sig att mamma och pappa lugnt bara förklarar vad som är rätt och fel så kommer de med all säkerhet att göra om det! De vet ju ändå att det inte kommer att komma några större konsekvenser mer än så. Sen är barn olika, och gränserna testas på olika sätt. Men är det något jag sett för mycket av så är det ”lata” föräldrar. För det är just precis vad jag tycker att dom är! De föräldrar som inte aktivt engagerar sig i sina barn, som inte har en aning om vad de håller på med. Som inte tar en runda på stan på kvällarna för att se vad som händer. De som inte skjutsar, och lär känna barnens kompisar. De föräldrar som aldrig finns där!

Har man en schysst dialog med barnen och tydligt visar att man bryr sig och finns där så blir allt så mycket lättare. När barnen blir större så behöver inte ”hyssen” nödvändigtvis handla om att de vill göra det där som de egentligen vet är fel, utan faktiskt att de bara vill bli sedda! Sedda av sina föräldrar.

Därför tror jag på att man tydligt ska visa vad som är rätt och fel och att försöka att alltid vara konsekvent. Det gäller i alla situationer.

Jag är inte den föräldern som alltid tar mitt egna barn i försvar, tvärtom! Ett exempel var härom veckan på barnens skola. Jag ser att Colin bråkar med ett gäng barn på skolgården. Jag väntar ett par minuter för att invänta att personal på skolgården ska ta tag i situationen. När ingen kommer så blir jag fruktansvärt irriterad och känner att jag själv får ta saker i egna händer. Så jag går fram till barnen med bestämda steg och frågar vad som har hänt? Den ena hade sagt det, och den andra hade sagt det och sen kom en knuff och en till knuff. De allesammans hade varit dumma. Efter hundra ursäkter åt höger och vänster så blir jag arg eftersom tjafset inte leder någonstans. Det kommer fram någon fritidspersonal och säger till barnen att gå därifrån. Det köper jag inte! Så jag står kvar och pratar med barnen och de får allihopa be varandra om ursäkt innan vi säger hejdå. Personalen på skolan hade gått därifrån då (inte okej!!!) Jag tog ingens sida, möjligen att jag kanske var lite hårdare mot Colin, men jag tyckte att de varit dumma allihop.

Jag vet att det svårt, man vill ju alltid sina egna barns bästa. Men att vara naiv och inte tro att ens egna barn gör fel är bara att göra dom en björntjänst. Mina åsikter är helt prestigelösa, men jag har faktiskt varit med ett tag. Jag har gått igenom många jobbiga år med tonårsbarn. Och trots detta så kommer jag aldrig vara ett proffs på föräldraskapet, man vet bäst själv som mamma och pappa. Däremot så tror jag absolut på att vi kan lära oss av varandra. Och stötta varandra som föräldrar.

Sen är det alltid svårt det där med andras barn och ens egna. Jag själv skulle absolut uppskatta om någon annan sade åt mina barn om de hade gjort något fel. Och med det menar jag inte Nu får du sätta dig ordentligt vid bordet och äta fint! Man uppfostrar såklart sina egna barn, men hade det varit en sådan situation där mitt barn var hemma hos någon annan och inte kunnat bete sig vid middagsbordet så är det självklart för mig att man säger till. Förstår ni hur jag menar?

Jag tror det viktiga är att man är lyhörd, finns där och är trygg! Även om jag är världens dummaste mamma idag så förstår de innerst inne ♥

Nog om det. Höstvädret är magiskt och värmen är underbar! Jag passar på att föreviga varenda tillfälle jag får. Drömmen just nu är en ordentlig skrivare, det kommer ta mina planer ännu längre fram. Jag har så mycket jag vill göra, och med små steg fram så kommer jag komma dit. Tänk bara att kunna skriva ut bilder som dessa 🙂

mina1

mina3

Tuva-Li tyckte hon såg en älva ♥

mina2

Den kanske flög iväg bakom oss?

Nu hoppas jag kvällen blir bättre än dagen. Jag ska fortsätta måla stolar, och sen kanske det blir ett dopp i bubbelpoolen 😀

Kram /Madeleine

  1. Tänk att vi har den där vackra platsen så nära oss 😉

    Ett dopp i poolen tänker jag ta här, det var alldeles för längesen o ett glas vin, gört ni mä!! <3 puss

  2. Åh vad bra skrivet! Det är ju självklart att säga till sin egen OCH andras barn! I dagens samhälle är alla så lättkränkta och uppfostran ska ligga på skolan vilket är helt befängt! Vi vill ju att våra barn ska ha våra värderingar och det är ju upp till oss ( inte skolan ) att ge dem det! Det vi kan ta till idag är utegångsförbud eller dator/telefon förbud vilket är en konsekvens som känns och märks! Så jag hejar på dej!💕

  3. Håller med dig i allt,ibland blir jag bara så tokig på att allt ska vara så jäkla pedagogiskt.
    Jösses 😅
    Jag säger till både mina och andras barn sen får dom andra föräldrarna tycka va dom vill.
    Jag hoppas andra säger till våra när dom gör nått.

  4. Älskar din blogg, dig och din familj men är lite kluven i just det du skrev med konsekvens /utegångsförbud. En konsekvens är väl en naturlig handling? Du går uti strumpor, hoppar i en vattenpöl-konsekvensen är att du blir blöt och kall om fötterna och där med ej vill göra om det igen! För mig är ett utegångsförbud ett straff. Och det sägs att barn INTE lär sig av att straffas, de lär sig av uppmuntran. Jag är absolut ingen supermamma själv, men efter att läst mycket av Bo hejlskov har jag iallafall börjat tänka om lite. Barn lär sig av att lyckas inte misslyckas vi vuxna kan däremot lära av våra misstag men barn under en viss ålder har inte utvecklat de tänket ännu sägs de enligt forskning iaf. Men de e svårt de där!

  5. Lade ut en fråga tidigare i ngt inlägg om poolen räknas klara vintern..?
    Förövrigt så med två pojkar och en tjej , så kan jag säga att tjejen är bra mycket tuffare att ha att göra med än sina bröder. Så att säga att hårda ord och smällar tillhör pojkar är fel :-). Ha en bra lördag!

  6. Go kväll, vilket bra inlägg jag läser. Håller absolut med dig i allt du skriver. Jag har bars 2 barn . två bestämda döttrar på 6 och 8år och jag lär mig allt mer hur svårt der är nu när skolsn kommit igång på riktigt. Om jag träffar en ny förälder som jag märker att mitt barn kommer ha att göra med, så meddelar jag alltid direkt att de får säga till mitt barn om hon intr sköter sig. Barn ska ha respekt för vuxna eller för alla så klart men du förstår hur jag menar. När jsg säger det, så testar jag även föräldern genom se vad de verkar ha flr syn kring detta med att sägs till andras barn. Ofta hör man ju då om de säger samma om sitt barn och hur de säger det.
    För nåt man märker idag är att det är föräldrarna som är problemet. Varför tror alla samhället går ut för?? Jo för ingen är rädd för konsekvenser. Se bara på sverigrs lagar som är rena skämtet. Mörda 3 betala gör 1 och få lite rabatt sen också. Många släpps fria för alla drss olika brott. Och var börjar allt gå fel? Jo att barn inte får konsekvenser hemma. De får låta hur de vill mot vuxna. Se hur det är i skolorna? Lärarna vågar knsppt sägs till för barnen har makten. För idag ska allt vara så pedagogiskt att du knappt för röra eller titta på ett barn för då blir allt.

    När vi flyttade så märkte jag att ett grannbarn mobbade min dotter. Vi hörde hur han stod och sa att hon förstörde hela byn (hon 6 och han typ 10) och massa annat. Jag tog upp detta med föräldrarns. De skratta bort det med att han var avundsjuk för hon va ny och så omtyckt. Hab såg henne som syskon. Ööh. Men msn sks inte göra så mot ett syskon heller. Men en dag hör jag honom sitta med min 4åring en annan 6åring å sin lillebror och försöker manipulera in i samma mobbning. Hur han gillade alla där utom min dotter osv osv.. Oj då vaknade lejon mamman i mig. Tur det var många steg frsm dit så jsg hsnn lugna ner mig. Men när jag kom fram förklarade jag vad han gjorde. Det kalladrs mobbning. Hur alla har rätr att vara där. Alla behöver inte gilla varann. Han gillar inte sin bror varje dag heller. Jag gillar intr min kompis varje dsg heller. Men man måstr visa respekt och bete sig.. Kortdattat nog flera exempel och påoekade även att gör min dotter fel kommer hsn till mig så pratar jsg med henne om det iställer för att det ska bli så här. För hon får absolut onte vara elak eller något. Efter detta blev allt bra. Han hörde mig. Kändes så skönt.
    Men en bekant till mig sa förvånat hur vågade du göra så. Tänk om föräldrarna blivit arga.
    Varpå jag svarade att jag var självklart nervös efter, då vi var nyinflyttade, men man måstr stå upp mot mobbning tidigt. Hur ska barn annars lära sig.

  7. Hade du inte haft så många barn hade du lyckats hantera konflikterna utan att ta till straff som utegångsförbud…
    Vem använder sig ens av den föråldrade metoden numera?

    1. Om du tycker ett utegångsförbud är ett föråldrat straff. Vad tycker du då kvarsittning på skolan är?

      Och herregud det har väl inte med antal barn att göra! Det hade inte spelat någon roll om jag hade haft ett barn eller tjugo barn!

      1. Kvarsittning finns väl inte ens kvar i dagens skolor ?! Iallafall inte på mina barns skola, då man inte får använda straff. Konsekvens är en naturlig handling av något man gör.barn lär av att lyckas inte misslyckas 😊

        1. Kvarsittning finns på flera skolor!!!! Hade varit toppen om alla skolor i hela Sveriges införde det igen.. kanske hade den svenska skolan blivit som den en gång varit! Man kan se klart o tydligt att daltandet med barn i detta vackra land bara lett till en massa lata barn o ungdomar som inte bryr sig om något!!!!!!

  8. Du skriver att föräldrar bör stötta varandra efter att du i princip ”dömt ut” de som är emot bestraffningar.
    Jag är inte emot bestraffningar och har använt mig både av det och av pedagogiskt prat. Båda delar fungerar lika bra ( eller dåligt ibland)
    Att dina barn tar till knytnävarna är k a n s k e en sån sak som man mer bör prata om än bestraffa. Eller åtminstone börja med att prata om. Det är ALDRIG tillåtet att använda nävarna, eller att slåss överhuvudtaget.
    Det viktigaste i barnuppfostran är att vara konsekvent och om man ska ”bestraffa” att man gör likadant mot hela unghögen.
    Det är ingen som kan säga vad som är rätt eller fel hos andra.
    Finns ingen som kan säga att min metod är bättre än din.
    Vi gör och är alla olika och alla barn är olika.
    Det tycks mig som du tror att de som ”bara” pratar inte bryr sig så mycket. De kan vara precis lika engagerade i att ta del från skolan, att nattvandra och att skjutsa som de som bestraffar på annat sätt.
    Visst finns det föräldrar som inte bryr sig alls, men de når vi inte vare sig här eller i skolan eller var de nu ska vara för att ställa upp för sina barn.
    Som sagt, vi gör alla olika, kanske från gång till gång, kanske från barn till barn.
    Men vi bör respektera varje förälders försök till fostran och ingen ska ( eller kan) tro att ens eget sätt alltid är det bästa.

  9. Mkt bra inlägg Madeleine. Oj oj oj va mycket smidigare om alla föräldrar iallafall försökte lära sina barn rätt och fel och inte vara så naiv och blåögd och tro att deras egna barn aldrig gör fel eller är dumma mot någon.
    De kanske är svårt att säga till andras barn, men i vårat hem har de varit våra regler och de har gällt även kompisar till barnen. Jag har säkerligen precis som du Madde varit hårdare mot mina egna barn än andras .
    Jag har alltid resonerat såhär kring mina barn att jag vill veta om dom har varit taskiga mot andra barn- mobbning har jag noll tolerans för och givetvis vill jag oxå få veta om någon annan har varit dum mot.mina barn.
    Inga barn är.felfria. Jag har oxå gripit in i bråk på skolan när personalen inte reagerat,precis som du har jag då resonerat med barnen och rett ut de hela – inget konstigt med de.
    Mina barn har oxå fått ta konsekvenser utav dåligt uppförande med typ utegångsförbud, inga kompisar inne, indragen/ minskat veckopeng mm.
    Vi måste ju fortsä

  10. Ett mkt bra och viktigt inlägg Madeleine. Vi måste kunna fostra våra barn med respekt för andra. Lära dom vanligt folkvett och respekt för andra runt omkring dom.
    Jag har sagt till andras barn när de har varit befogat- hur skulle de annars fungera om mina barn blir tillsagda och sen säger jag inte till vännerna som är på besök?? Jag vill veta om mina barn beter sig illa eller taskigt mot någon likväl som jag oxå vill veta om mina råkar illa ut av någon annan. De finns inga ”änglabarn/felfria” barn som vissa föräldrar tycks tänka. Våga vara förälder . Kramis finaste du 😍

  11. Kan lova att det går alldeles utmärkt att uppfostra sina barn utan bestraffning.
    Min pojke skulle nog bli jätteledsen om han fick utegångsförbud
    Prata har hjälpt varje gång,men så har jag ju inte mer än 2 barn heller..
    Är helt övertygad om att mängden barn har stor betydelse.
    Lättare att dela ut bestraffni går än att sätta sej och prata?

    1. Helt sjukt att du tror att antal barn gör skillnad i hur man väljer att uppfostra sina barn!

      Men för att vara övertydlig – självklart pratar vi med våra barn! Och vi med många barn har ju också valt en livstil med just många barn så vi tar oss noh ännu mera tid med just barnen!

    2. Jag har också ”bara” 2 barn. De får kompisförbud/utegångsförbud & de vet mycket väl varför de får det för det pratar vi om. Men mitt jobb är att vara förälder, inte deras kompis. I verkligheten får handlingar & ord konsekvenser. & de de kommer bli ledsna & besvikna. Säkert en massa gånger. Att lära sig stå för misstag,be om ursäkt & ta konsekvenserna/laga till det. Ja det är som en förutsättning för att klara sig i sociala sammanhang/jobb. & jag har typ 30 års erfarenhet av barn,de som aldrig fått konsekvenser har haft det rätt tufft när de hamnat i situationer där det blivit konsekvenser av deras uppförande. Just för att de inte fått lära sig hantera det

    3. Ovanligt dumt resonemang, det är inte antalet barn som styr. Naturligtvis ska man prata med barnen, men det behöver även finnas konsekvenser om de trots att man pratat igenom något gör tvärtom.
      Barn behöver lära sig att deras handlingar har konsekvenser, det är inte bestraffningar utan konsekvenser, om man inte visar sina barn det så gör man dem en otjänst, ens jobb som förälder är att göra sina barn redo för livet som vuxna. I livet finns alltid olika konsekvenser av ens handlingar, ibland positiva o ibland negativa

    4. Det här var väl ändå en av de lustigare kommentarerna jag har hört. Att dela ut konsekvenser / bestraffningar åt sina barn är ju bland det tyngsta en förälder kan göra. Det gäller verkligen att kunna stå emot när barnet blir argt och besviket. Det är helt klart lättare att sätta sig och diskutera en stund och hoppas att det hjälper. Jag har försökt båda sätten otaliga gånger och jag kan garantera att om det skulle vara barnantalet som avgör uppfostringsmetoder så skulle det inte finnas några straff/ konsekvenser i storfamiljer. Men eftersom alla barn är olika så kan man i samma familj behöva använda sig av många olika sätt att uppfostra sina barn. Och om det här funkade för att pojkarna riktigt skulle fatta att gränden var nådd, ja då var det en bra metod för dem.

  12. Förstår inte varför man inte ska lära barn att ord & handlingar får konsekvenser. Bra & dåliga. Inte undra på ungarna blir förvånad när de senare i livet åker dit på konsekvenser . Så hejja dig.

  13. Bra inlägg! Sen såklart alla gör som dom vill, det behöver ju inte upprepas, det fattar väl alla. Måste bara säga en sak som jag hörde när mina barn var små; man bör inte säga du är dum till barn utan att det barnet gjorde var dumt.

  14. Har använt utegångsförbud, stanna i rummet och inget internet.
    Ibland för att visa att det blir konsekvenser, ibland för att få andrum själv.
    Jag har tom haft med mig routern till jobbet för att det inte ska finnas internet.
    Men det gäller att hålla sig till sånt som är genomfört bart.
    En sak som varit viktig är att inga vänner om man varit hemma från skolan. Sen får man höra det tillbaka om man hämtar in posten och pratar med grannen när man själv är sjuk och hemma🙄

  15. Enligt forskning så lär sig inte barn upp till 15 år genom att misslyckas, utan när dom lyckas. Deras hjärna är helt enkelt inte utvecklad för att förstå konsekvenstänket innan den åldern. Läs tex Bo Heijlskov Elvens böcker, så finns det många riktigt bra förklaringar kring detta, och hur man kan ge barnen redskap att lyckas.

    1. Ja forskning i all ära absolut! Men jag lever på riktgt!

      Jag har läst mycket av vad han skrivit och jag håller med i mycket, men ur mitt egna perspektiv och genom andras problematik så stämmer det inte alltid.
      Barn är smarta och de kan visst förstå konsekvenstänket. Det är just där vi föräldrar kommer in i bilden, det är ju vi som lär våra barn vad som är rätt och fel!

      1. Håller inte riktigt med dig. Jag anser att barn som slåss behöver ett annat alternativ, då slipper dom använda nävarna. Det andra alternativet får man inte genom utegångsförbud.
        Tur att det är ok att tycka olika 🙂

        1. Kan förstå tanken många lyfter med att yngre barn lät sig genom att lyckas, men köper den inte helt.
          Handlingsr får konsekvenser- livet igenom… men jag har ändå tvekat med det.
          Vår yngre son har i flera år ofta ”glömt” att tacka för maten vilket är en grundstomme i uppfostran enligt mig o min man. Vi har påmint, uppmuntrat o talat av vikten att tacka för ansträngningar andra gör för en. Ändå ofta glömt att tacka för maten.
          Tills min man en dag fick nog:” nu har du 3 chanser på dig. Varje gång du glömmer att tacka så går en chans, sedan är det tv förbud i x antal dagar.” Jag tyckte det var befängt och okopplat, en regelrätt bestraffning.
          Min son har ALLTID sedan den dagen tackat för maten 😳
          Uppe varningen hade han förmågan men inte motivationen 🤨

          Hur tolkar man det?

  16. När man straffar ett barn för att den gjort något galet bör straffet höra ihop med handlingen.

    Tex

    Komma hem för sent till middagen flera gånger= inte gå ut och leka mellan skolan och middagen.

    Att bråka och slåss och säga fula saker till varandra som dina pojkar gjort… där bör straffet också höra ihop med handlingen. Tex inte leka med varandra några dagar. Eller något som hör ihop med det tokiga de gjort.
    Barnen måste kunna relatera till sitt agerande och straffet. Bara ett tips.

  17. Det är därför många barn går till skolan med en klump i magen för föräldrarna fostrar inte sina barn..På barnen skola är det slagsmål,fula ord ett mycket hårt klimat ..
    men lärarna blundar för dom orkar inte o barnen blir frustrerade o arga .Ingen vuxna skulle vilja ha den arbetsmiljön..Sånt sätter sina spår..Alla blir drabbade..Min pojk vart utsatt av en som alltid gjorde som han ville ,inte ett samtal till oss .Men vi tröttna o sa ge igen en gång o då ringde skolan ,jag krävde till och med möte med.rektorn om detta..Detta barn hade ingen diagnos utan var van att göra som han ville.Många barn var rädda för honom..Hans mamma jobba på förskolan så hon borde haft kunskap om barn..

Lämna ett svar till Eva Karlsson Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..