En dag kan det vara för sent…

Sitter på skolan i Linköping, vi har rast just nu så då passar jag på att kika in här. Som ni märkt så har det varit lite tyst här i bloggen ett litet tag. Ofrivilligt ska jag säga, men det har varit mycket nu och jag har varit helt slut. Varje tillfälle där jag kunnat andas ut så har jag somnat helt utmattad i soffan eller bredvid Mathilde i sängen.

Det är mycket som suger energi just nu helt enkelt. Jag är tom i huvudet, samtidigt så snurrar det en massa tankar. Jag försöker att undvika att skriva om mina tunga stunder i livet, det sprider ju ingen glädje precis. Jag vill hellre dela med mig av glada, roliga och inspirerande stunder. Ni vet allt som ger en feelgood-känsla. När jag själv är nere så blir jag glad av att se glada människor. Tänker att det är precis det jag vill ge utav mig själv också. Glädje till alla som tar sig tid att läsa mina rader.

Men jag är inte mer än människa, och jag har mina dagar som inte är så bra heller. Står med båda fötterna på jorden, tar oftast saker med lugn och ro. Känner mig trygg i mig själv och har bara senaste året lärt mig väldigt mycket om mig själv. Detta pga riktig otrevliga människor som enbart sugit min energi! På ytan så otroligt ”moderliga” och trevliga. Man tror att systraskap och vänskap ändå är något starkt. Men så är det inte alltid, jag visste det ju redan innan egentligen. Inte första gången som jag tvivlat på vänskap. Sett varningstecken och hamnat i situationer där det uppstått konstiga och otrevliga saker. Jag har stärkt mig själv inifrån och ut efter detta. Och jag skulle kunna skriva en avhandling på temat ”kvinnor som föraktar”.

Mitt upp i skit som detta så händer det hemska saker. Hemska saker händer på riktigt i världen. Inget litet skitsnack hit och dit, vem orkar på riktigt bry sig om det. Folk blir sjuka, folk dör! Små barn dör, små oskyldiga barn dör! Vet ni hur det känns att se en av sina närmsta vänner förlora sitt barn? Det är tamejfan bland det värsta jag varit med om. Hela livet får en annan mening. Har tänkt så mycket på just det här, det känns så nära på något sätt. Inte konstigt att tankarna snurrar kanske.

Igår ringer min barndomsvän Madde, hon hade precis hittat sitt ex död. De var bästa vänner, efter ett väldigt långt förhållande på säkert tio år så hade de en fin vänskap. Jag är nog fortfarande i chock själv, kan inte förstå att han är borta. Imorgon är det en vecka sedan jag själv träffade honom. Vi kramade om varandra, pratade och skojade om vardagliga saker. Och igår dog han. Madde och jag har pratat flera gånger på telefon, det var ju inte längesedan hon fick begrava sin pappa efter att hon hittat honom. Usch livet är så orättvist 💔😔 Hur tar man sig vidare efter en sådan här sak?

Jag hann inte skriva klart, nu är jag hemma igen. Sista timman på skolan i Linköping var lite dimmig. Jag hade svårt att koncentrera mig och ska jag vara ärlig så har jag ingen aning om vad läraren sa de sista minuterna. Känner mig utmattad och trött! Jag skulle vilja dela en väldigt rolig sak med er, men jag har svårt att tillåta mig själv att känna den glädjen nu. Det är inte rätt just nu bara.

jag3

Jag har haft några hemska dagar, försöker vara positiv men jag kan inte ljuga om hur jag mår just nu.

Imorgon är en ny dag. Och den hoppas jag blir ljusare. Men ni lova mig en sak, älska mera. Kramas mera. Och tänk inte så mycket på vad andra gör, bara gör det som känns bäst för dig! Du har bara ett liv, ta hand om det ♥ Man ska aldrig vänta med att göra saker, en dag kan det vara för sent… 

Kram / Madeleine

 

  1. Beklagar sorgen för alla 💔🙏🏼

    Livet är som du skriver ibland väldigt orättvist.

    Fruntimmer och allt skitsnack. Sträck på dig för Nu slipper du dom. Jag har själv erfarenhet av precis samma. De snackar forfarande sin skit och det kan dom göra utan mig.

    Hoppas du får en fin tid framöver kram 💘

  2. Du får ha dina dåliga dagar precis när du vill. Älskar det ofiltrerade vardagslivet mellan alla dina vackra foton.

    Tänker på er!

    KRAM

  3. Det är riktigt tung och motigt ibland, alla kämpar vi med nånting i våra liv.
    Vi måste tillåta oss att vara ledsna och bryta ihop ibland för att sedan kunna resa oss och klara av allt vad livet för med sig.
    Jag vet också hur hemskt det är när ens käraste rycks ifrån en och livet förändras på 1 sekund.
    Barnen har varit min räddning..

    Fint att du visar alla dina sidor och tillåter oss få komma din lite närmare..Jag önskar dig en trevlig helg.
    Styrkekramar till dig fantastiska Madde.

  4. Fina du ❤️ Alla har dagar som är mindre bra. Ta hand om dig!

    Jag inspireras så av att följa din vardag, du ger så mycket av dig själv. Tack för att vi får följa dig!

  5. Så trist för dig.hoppas du snart känner dig gladare. Jag har gått igenom en hel del själv, föräldrar som dog och sen dog min man och året efter dog hans mamma,min svärmor och till råge på detta behövde jag operera min rygg och sen bröt jag foten. Ville bara ge upp men naturligtvis gör man inte det. Då känns det bra med vänner som ställer upp.
    Nu börjar jag se ljuset i tunneln men det har varit några djävulska år.
    Det är sååå skönt att ha goda vänner runt sig, nu är det min tur att ställa upp för andra. Livet går vidare och det är viktigt att se ljuset !
    Stor kram till dig, du är en kämpe men du måste också tänka på dig själv ibland.

  6. Hemskt och ofattbart är det att han är borta 💔. En fin och omtänksam kille med stort hjärta. Må han vila i frid❤
    Varm kram och styrka till dig ❤

  7. När något händer som sätter allt annat i livet på sparlåga, då önskar man att alla dagar kunde vara grå vardagar. Då allt är som vanligt.

    Vi har för några månader sen fått tillbaka en älskad, ung nära som enligt läkaren inte borde klarat sig. Tacksamheten som fyller mig varje dag är enorm. Nu ber jag om bara grå vardagar, då alla är friska.

    Livet är en smärtsam resa, vackra rosor blandade med törne. Önskar att du snart får en lugnare vardag, med solstrålar som lyser upp tillvaron.

    Kram 💛

  8. Jag beklagar verkligen sorgen dina vänner drabbats av. Men du, man tar sig vidare, De tar sig vidare, och du gör det, det var ju ändå inte dina närmaste som avlidit.
    Jag förstår om du tycker det känns konstigt att jag skriver så, men jag tycker det känns som att du ibland har nog av ditt eget, men så ska du ta på dig smärta för andra.
    Det hedrar dig, men tänk på att det även kan sänka dig. Du ska finnas som stöd och hjälp om det behövs, du får känna smärta, men ta inte på dig mer än vad som behövs.
    Det är mycket som gör ont i livet, men man ska inte försöka känna hur andra känner, man behöver inte försöka känna hur det skulle vara att t ex mista ett barn. Man går under i så fall.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..