”En skola för alla” glapp mellan ideologi och praktik!

Jag sitter och dricker mitt kaffe, det har svalnat och nästan blivit lite kallt. Men det är så jag gillar det. Vi har haft några tuffa dagar, med mycket känslor och tankar kring allt som rör skolan. Vi pratar mycket här hemma om värderingar och hur man får bete sig och inte.

Mina personliga tankar får jag ibland hålla för mig själv. Det handlar inte om att ”hänga” någon eller hitta en syndabock. Men visst blir man arg på situationen. När det handlar om våra barn och våra barns bästa så måste det vara totalt prestigelöst. En del vill hävda att ett beteende hos ett barn ligger i förälderns ansvar. Skolan ska inte uppfostra våra barn, de ska undervisa våra barn. Och ja okej jag fattar det, självklart ligger huvudansvaret hos en förälder. Men faktum är att många barn spenderar mer vaken tid i skolan än i hemmet. Så om inte skolan uppfostrar våra barn under denna tid så skulle det kännas lustigt och orimligt. Det ligger en stor del av uppfostran och social kompetens i skolan. I grundskolan och redan på förskolan så lägger vi grunden för den sociala kompetensen.

Sen finns det alltid undantag, det finns kanske barn som mår dåligt av någon anledning eller barn med diagnoser. Och pga detta så kanske de inte heller kan anpassa sig till samhället och i de stora grupperna. Här i Motala har man pratat om att inga barn ska uteslutas ur en grupp. För några år sedan så valde man att stänga de alternativa skolorna som gav dessa barn extra stöd och anpassad skolgång. Nu skulle det så fint heta ”En skola för alla” just för att ingen skulle uteslutas. Tanken är fin, och givetvis är det nog det som alla vill i slutändan – att alla barn oavsett ska kunna gå ihop i en och samma skola. Men faktum är att sedan detta besluts togs av bildningsnämndens ordförande Nicklas Rudberg i Motala så har flera barn blivit mer uteslutna. För nu kan inte ”Skolan för alla” hantera situationen som blir i skolan. Man kan inte tillgodose allas behov där det finns undantag. I stället för att kunna gå i en alternativ skolan där man har personal som är utbildad och specialiserad för just dessa barn, så får nu många föräldrar ha sina barn hemma och vara sjukskrivna. Och det kan ni ju tänka er inte är det enklaste att få igenom. Varför är du hemma? Är ditt barn sjukt? Nej men skolan kan inte hantera mitt barn och har inga resurser för det så jag måste vara hemma. Motivera att få den sjukskrivningen godkänd.

Inte bara tycker jag synd om dessa barn som tvingas vara hemma, de missar otroligt mycket av sin skolgång vilket inte känns rättvist. Jag tycker också synd om föräldrarna som måste känna en enorm frustration. Skolpersonalen får dessutom också kämpa med utmaningar som nog också kanske överstiger deras förmåga.

Och vad rör det oss andra? Ja det påverkar såklart mina barn och andras barn! Skolpersonalen räcker inte till, och jag tänker inte acceptera att ”En skola för alla” ska få förstöra mina barns skolgång för det gynnar verkligen ingen. Jag vill också understryka att barn inte gör någon skillnad, ja om inte vi vuxna berättar det för våra barn. Så att klyftorna skulle bli större för att vissa barn behöver en alternativ skola är ju bara skitsnack! Mina barn har kompisar som de leker med på fritiden som inte kan gå i skolan, och i deras värld är alla lika värda. I den leken blir ingen utesluten, det är barn som leker oskyldigt.

Jag har pratat med några av dessa föräldrar, och den största önskan är just att denna alternativa skola ska öppnas igen. Det skulle vara intressant att se om bildningsnämnden gjort någon slags risk- och konsekvensanalys efter att de tog det här beslutet kontra alla nya utgifter, sveda, värk och skadegörelse som både elever personal och föräldrar fått utså. Är detta rimligt för någon undrar jag Nicklas Rudberg? Är det rimligt att skolan/kommunen ska behöva betala ut en lön till föräldrar som tvingas vara hemma med sina barn för att ni inte kan hantera situationen ”En skola för alla”? Är det rimligt att min dotter ska behöva bli kallad för hora och diverse andra otrevliga ord, hårda slag i magen och annat fysiskt våld för att ni tycker att det ska vara ”En skola för alla”? Det här är inte barnens fel utan ert som tog beslutet!

Uppenbart finns det stora problem i skolan idag trots att det är år 2018! Det finns uppenbart ett glapp mellan ideologi och praktik ”En skola för alla” passar inte alla trots individuella förutsättningar. Det har i många fall blivit motsatsen till inkludering och avskärmat elever från att ha en fungerande vardag.

Jag tycker att begreppet ”En skola för alla” är lite av en lögn. Visionen är för bra för att vara sann. Man ljuger ju egentligen för elever i behov av särskilt stöd. Oftast är det elevassistenter som jobbar med dessa barn, och när det är elevassistenterna som får ansvaret att undervisa barnen så har man ju kommit bort från uppdraget att erbjuda en likvärdig utbildning till alla. Det finns många kompetenta elevassistenter men de är fortfarande inte utbildade lärare. Och ”En skola för alla” blir då alltså inte lärarledd och inte heller har eleven/barnet rätten till en likvärdig utbildning.

Jag kanske ”överanalyserar” vårt egna skolproblem som i sammanhanget kanske egentligen är litet men vi tänker aldrig förminska mobbning. I det stora hela så tror jag man måste se över hela skolväsendet. Det ena ger det andra och jag tror man måste dra i alla trådar för att se en förändring. Inget barn ska behöva ha det såhär. Alla barn oavsett ska kunna ha en trygg skolgång och det kan vi väl åtminstone vara överens om?!

Det slår mig när jag fyller på kaffekoppen. Här skriver jag om problemen i våran skolor, men fortfarande så har vi ingen regering! Små barn små problem, stora barn stora problem…

tröja2

  • Kram / Madeleine
  1. Linda skriver:

    Regering har vi, men ingen styrande 😉

  2. Jessica skriver:

    En skola för alla, eller inkludering som det så fint heter, är bara ett annat ord för besparing. Det finns inga pengar, kommun efter kommun går på knäna och värre kommer det bli. Tyvärr är det våra barn som drabbas och kommunpolitikerna och staten för den delen, tror att vi lärare är robotar (jag är själv lärare) som utan problem kan hantera/ska hantera en stor klass med bland annat diverse diagnoser, svagbegåvade, nyanlända som inte kan ett ord svenska, invandrarelever som kan lite, men inte tillräckligt med svenska, högpresterande, utåtagerande elever etc etc.. ja spannet är stort som du förstår. Till vår hjälp har vi i bästa fall en nyexaminerad gymnasieelev som är anställt som resurs, som i sin tur knappt är ”torr bakom öronen”. Skolan idag är inte som den skola du och jag gick i och jag förstår att lärare efter lärare kastar in handduken och byter jobb. Att platserna på lärarhögskolan gapar tomma är även det fullt förståligt. Jag och mina kollegor pratar ofta om detta, att hur övriga i klassen får klä skott för detta vansinne med inkludering och hur våra ”normalbegåvade barn” hamnar mellan stolarna. Inga mer än vi önskar att små undervisningsgrupper ska återinföras. För allas skull! Alla barn platsar inte i ”vanliga klasser” och skulle må så mycket bättre i små grupper med speciallärare/specialpedagoger. En sån är inte jag och inte heller någon av mina kollegor. Våra kommunpolitiker och staten verkar tro någonting annat och att denna ”utmaning” är både spännande och utvecklande. Kämpa på Madde och precis som tidigare skrev: anmäl, anmäl, anmäl! Vi lärare gör så gott vi kan och det hoppas jag att alla gör, men inför detta vanstyre så är vi hjälplösa.

    1. Karina skriver:

      Exakt så 👍

  3. Malin skriver:

    Bra skrivet! Har en son med autism nivå 1, han är förvisso inget problembarn i skolan MEN som jag ÖNSKADE att det fanns en autismskola här i Västmanland… han skulle ha det sååå mycket bättre där! Skolarbetet går bra för honom men allt annat tar så otroligt Mycket energi från honom… Vi har alltid en väldigt Arg pojke när vi hämtar på fritids på eftermiddagen.. (ja arg blir han ju först i bilen på vägen hem.. då kan han slappna av och släppa ut allt…) /mvh Malin

  4. Annso skriver:

    Som förälder till barn som inte är stöpt i samma form som ”alla andra” så avskyr jag begreppet ”En skola för alla” då allt i den här kommunen handlar om ekonomi mer än om eleverna. Begreppet skulle funka, om de fanns personal till det, vilket de inte gör. Har själv haft barn hemma pga personalbrist, har även varit med i skolan för jag själv vill att mitt/mina barn ska få samma utbildning som alla andra.
    De vi behöver för att Lika skola för alla ska fungera är mer personal och mindre klasser.
    / Förälder med npf barn

  5. Anette skriver:

    Du verkar ha slutat med bloggen! Tråkigt! Har inte instagram så då får jag sluta att följa dig och din familj. 😢

    1. Hej Anette, jag har inte slutat med bloggen. Men vi har haft oerhört jobbiga dagar 😔 Hoppas komma tillbaka med mera kraft nu ❤️

      Du kan följa mig på Instagram utan att ha ett instagramkonto, om du bara googlar på madeleine ilmrud Instagram så kan du se vad jag uppdaterar med där 🙏🏻

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..