”En skola för alla” glapp mellan ideologi och praktik!

Jag sitter och dricker mitt kaffe, det har svalnat och nästan blivit lite kallt. Men det är så jag gillar det. Vi har haft några tuffa dagar, med mycket känslor och tankar kring allt som rör skolan. Vi pratar mycket här hemma om värderingar och hur man får bete sig och inte.

Mina personliga tankar får jag ibland hålla för mig själv. Det handlar inte om att ”hänga” någon eller hitta en syndabock. Men visst blir man arg på situationen. När det handlar om våra barn och våra barns bästa så måste det vara totalt prestigelöst. En del vill hävda att ett beteende hos ett barn ligger i förälderns ansvar. Skolan ska inte uppfostra våra barn, de ska undervisa våra barn. Och ja okej jag fattar det, självklart ligger huvudansvaret hos en förälder. Men faktum är att många barn spenderar mer vaken tid i skolan än i hemmet. Så om inte skolan uppfostrar våra barn under denna tid så skulle det kännas lustigt och orimligt. Det ligger en stor del av uppfostran och social kompetens i skolan. I grundskolan och redan på förskolan så lägger vi grunden för den sociala kompetensen.

Sen finns det alltid undantag, det finns kanske barn som mår dåligt av någon anledning eller barn med diagnoser. Och pga detta så kanske de inte heller kan anpassa sig till samhället och i de stora grupperna. Här i Motala har man pratat om att inga barn ska uteslutas ur en grupp. För några år sedan så valde man att stänga de alternativa skolorna som gav dessa barn extra stöd och anpassad skolgång. Nu skulle det så fint heta ”En skola för alla” just för att ingen skulle uteslutas. Tanken är fin, och givetvis är det nog det som alla vill i slutändan – att alla barn oavsett ska kunna gå ihop i en och samma skola. Men faktum är att sedan detta besluts togs av bildningsnämndens ordförande Nicklas Rudberg i Motala så har flera barn blivit mer uteslutna. För nu kan inte ”Skolan för alla” hantera situationen som blir i skolan. Man kan inte tillgodose allas behov där det finns undantag. I stället för att kunna gå i en alternativ skolan där man har personal som är utbildad och specialiserad för just dessa barn, så får nu många föräldrar ha sina barn hemma och vara sjukskrivna. Och det kan ni ju tänka er inte är det enklaste att få igenom. Varför är du hemma? Är ditt barn sjukt? Nej men skolan kan inte hantera mitt barn och har inga resurser för det så jag måste vara hemma. Motivera att få den sjukskrivningen godkänd.

Inte bara tycker jag synd om dessa barn som tvingas vara hemma, de missar otroligt mycket av sin skolgång vilket inte känns rättvist. Jag tycker också synd om föräldrarna som måste känna en enorm frustration. Skolpersonalen får dessutom också kämpa med utmaningar som nog också kanske överstiger deras förmåga.

Och vad rör det oss andra? Ja det påverkar såklart mina barn och andras barn! Skolpersonalen räcker inte till, och jag tänker inte acceptera att ”En skola för alla” ska få förstöra mina barns skolgång för det gynnar verkligen ingen. Jag vill också understryka att barn inte gör någon skillnad, ja om inte vi vuxna berättar det för våra barn. Så att klyftorna skulle bli större för att vissa barn behöver en alternativ skola är ju bara skitsnack! Mina barn har kompisar som de leker med på fritiden som inte kan gå i skolan, och i deras värld är alla lika värda. I den leken blir ingen utesluten, det är barn som leker oskyldigt.

Jag har pratat med några av dessa föräldrar, och den största önskan är just att denna alternativa skola ska öppnas igen. Det skulle vara intressant att se om bildningsnämnden gjort någon slags risk- och konsekvensanalys efter att de tog det här beslutet kontra alla nya utgifter, sveda, värk och skadegörelse som både elever personal och föräldrar fått utså. Är detta rimligt för någon undrar jag Nicklas Rudberg? Är det rimligt att skolan/kommunen ska behöva betala ut en lön till föräldrar som tvingas vara hemma med sina barn för att ni inte kan hantera situationen ”En skola för alla”? Är det rimligt att min dotter ska behöva bli kallad för hora och diverse andra otrevliga ord, hårda slag i magen och annat fysiskt våld för att ni tycker att det ska vara ”En skola för alla”? Det här är inte barnens fel utan ert som tog beslutet!

Uppenbart finns det stora problem i skolan idag trots att det är år 2018! Det finns uppenbart ett glapp mellan ideologi och praktik ”En skola för alla” passar inte alla trots individuella förutsättningar. Det har i många fall blivit motsatsen till inkludering och avskärmat elever från att ha en fungerande vardag.

Jag tycker att begreppet ”En skola för alla” är lite av en lögn. Visionen är för bra för att vara sann. Man ljuger ju egentligen för elever i behov av särskilt stöd. Oftast är det elevassistenter som jobbar med dessa barn, och när det är elevassistenterna som får ansvaret att undervisa barnen så har man ju kommit bort från uppdraget att erbjuda en likvärdig utbildning till alla. Det finns många kompetenta elevassistenter men de är fortfarande inte utbildade lärare. Och ”En skola för alla” blir då alltså inte lärarledd och inte heller har eleven/barnet rätten till en likvärdig utbildning.

Jag kanske ”överanalyserar” vårt egna skolproblem som i sammanhanget kanske egentligen är litet men vi tänker aldrig förminska mobbning. I det stora hela så tror jag man måste se över hela skolväsendet. Det ena ger det andra och jag tror man måste dra i alla trådar för att se en förändring. Inget barn ska behöva ha det såhär. Alla barn oavsett ska kunna ha en trygg skolgång och det kan vi väl åtminstone vara överens om?!

Det slår mig när jag fyller på kaffekoppen. Här skriver jag om problemen i våran skolor, men fortfarande så har vi ingen regering! Små barn små problem, stora barn stora problem…

tröja2

  • Kram / Madeleine
  1. Nu har jag inga skolbarn ännu men jag håller med dig i detta. Har flera kompisar som har skolbarn. Funkar ”En skola för alla”? Nej verkligen inte.

  2. En skola för alla det finns inte och kommer aldrig att finnas. Dessa barn hamnar utanför. När Niklas Rudberg la ner Ekenäs så va det för att han ansåg att dessa barn som gick där exkluderades, men min son var inkluderad i den lilla grupp han klara av. När min son börja 6 års gick det bra varför? Jo det va kravlöst, sen börja helvetet han börja 1:an fick sitta i korridoren med en iPad fick bestämma det mesta för att hålla honom lugn. 1,2 och årskurs 3 va det likadant vi som föräldrar fick hämta var och varann dag för han fick utbrott som personalen inte kunde hantera. Sen i åk 4 och 100 möten senare kom han till Ekenäs och vi blev lättade som föräldrar då vår sons syskon gått där och det funkat så bra. Nej Motala kommun kunde inte hantera dem heller. Efter ett år väljer Rudberg att lägga ner Svarta Gatan där hans egna son gick samt Ekenäs enligt min åsikt va det personlig hämd som fick honom att ta detta beslut då han inte våga möta oss föräldrar öga mot öga förrens Ekenäs va nedlagt. Sen hade kom min son till Lyckorna som skulle ha hand om dem svåraste eleverna efter ett år sa Rektorn Fredrik Lööv ifrån sig ansvaret om min son då personal inte våga jobba med honom. Även där flera dagar i veckan fick jag hämta honom. Sen kom han till En vanlig skola en skola för alla och fick sitta ensam i ett hus snacka om exkludering. Funka inte sen fick dem tag i en toppenlärare med kunskap och erfarenhet och vi föräldrar fick 6 månader av lugn sen skulle läraren vara föräldraledig och det anställdes 6 personal på min son då dem ansåg han krävde dubbelbemanning funkar inte och han får hemundervisning 1 timme om dagen två dagar i veckan. Vid varje skoluppstart har inte skolan haft någon planering utan fått komma i oktober och å haft hemundervisning med promenader och fika.
    Nu har vi sökt specialskola i annan kommun bildning har sagt ja till att betala och nu väntar vi på socialtjänstens ja. Under tiden är han hemma då skolan inte kan möta hans behov.
    Det jobbiga i detta är alla samtal med myndigheter och att man måste bråka om allt inte min son.
    Så jag hoppas och tror att nya styret i Motala rättar till Niklas Rudbergs fel och öppnar upp Villa Ekenäs igen.

  3. Så bra skrivet Madeleine, du har så rätt! Det finns ingen skola som passar alla. Det bästa som hänt oss var när sonen hamnade i en specialiserad skola där personalen förstod sig på hans problem och kunde möta honom på rätt sätt. Bra för sonen och bra för resten av familjen.
    Inkludering till varje pris stjälper mer än den hjälper, när ska politikerna inse det….

  4. Du har så rätt i att en alla för alla inte rimligen kan innebära att man ska kunna bete sig hur illa som helst. Det är helt orimligt.
    Däremot har jag en lite annan syn på var grunduppfostran sker. Grunduppfostran sker alltid i hemmet. Skolan kan sen jobba vidare med denna grunduppfostran och försöka laga det som hemmet inte klarat av. Men de barn som inte uppför sig i skolan har alltid samma grundproblem – att de har brister i sin grunduppfostran (om det inte handlar om diagnoser förstås). Detta har jag noterat under alla mina år som lärare. Det är mycket svårt för skolan att uppfostra de elever som knappt fått lära sig rätt och fel och empati hemma. Tyvärr. Det ultimata är ju när föräldrar och skola hjälps åt med dessa elever och inte låter dem bete sig hur de vill mot elever som faktiskt bara vill vara vän med alla.
    Kram på dig! Hoppas allt löser sig för din dotter!

  5. Du skriver alltid bra, men detta var det bästa på länge, kunde inte hålla med dig mer!!
    Och till ”Veronica” – stort lycka till, förstår att ni får kämpa med alla energireserver som kan uppbådas!

  6. Håller med. ’ En skola för alla ’ har blivit ’ En skola för ingen’.
    Små anpassade undervisningsgrupper MÅSTE återinföras och fler speciallärare och kuratorer behövs i dagens skolor.

  7. En skola där alla ska inkluderas är det dummaste som nån kommit på. Har tre barn som är hemmasittare nu. För att dom skulle inkluderas i vanliga skolan. Men det funkade ju inte. Efter massor av bråk om att få hjälp med diagnoser så har vi fått till en del anpassningar. Äldsta sonen var knappt i skolan alls sjuan och åttan. I sexan klarade han max halva dagarna. I nian fick han plats i resursgrupp och började komma mer till skolan. Lyckades få ihop 8 betyg på den tiden. Nu har han börjat på ett speciellt gymnasium och får börja med att läsa in det som saknas från grundskolan. 12åringen och 14åringen har oxå fått lite anpassningar och slipper gå med stora klassen. Men mår så pass dåligt så dom klarar typ bara nån timme i veckan. Det är en lååååång väg tillbaka för dom. Hemundervisning hade varit det bästa för dom men det är inte ett alternativ enligt skolan. Så jag plockar hem böcker och pluggar med dom så gott det går. Jag är sjukskriven för jag inte orkar mer. Men försäkringskassan godkänner så klart inte

  8. En skola för alla är inskrivet i skollaget så tyvärr går det inte att skylla på en kommunpolitiker utan det är de där i den stora sandlådan som är ansvariga för det också. En väldigt fin vision men inte bra för barnet som behöver något annat eller klasskamraterna som får stå ut med elevens frustration över att inte få rätt förutsättningar att klara skolan.

  9. Håller helt med! Vi har också tufft i skolan där alla ska inkluderas. Våld och kränkningar är vardag. Elever som agerar ut och slänger bänkar, ett slag i magen om de säger emot eller fula ord i kapprummet.
    Våra barn frågar ofta om det inte finns en specialskola där det är lugnt och tryggt på lektionerna, dit vill de söka. Vad svarar man dem?

  10. Enastående bra skrivet och det behövs någon precis som Du som vågar och kan ge uttryck åt det på ett sätt som jag hoppas biter!

    Det där tjafset om ” en skola för alla” det tror jag inte alls på! Kräver oerhört mycket personal för att det skall fungera med barn som har olika behov och det kan rent av behövas vakthållning!

    Mormor som jag är så är jag inte obekant med problematiken! Känner igen orden, tillmälen!
    Intressen ställs mot varandra.

    I bland måste det bli ”fia med knuff” och man får flytta bort störningen!

    Jag har sett problem lösas men då krävs att någon vågar ta ett icke bekvämt beslut! Vågar klargöra normer!

    Önskar Lycka till och hoppas lösningen kommer snart! Tant Kram!

  11. Tja Madde!
    Som du vet har jag varit väldigt aktiv i detta och suttit i möte med de ansvariga högst upp bl.a. N.R .
    Hade våra politiker tagit sitt ansvar att ta reda på vad Ekenäs resurs skola var för skola skulle den aldrig stängts. En del av politikerna visste inte ens vad den skola var utan lyssnade bara på N.R, som för övrigt hade en personlig vendetta mot skolan och skulle bara stänga den.
    Motala skulle istället varit stolt över denna skola!!! / linda ( thuja😉)

  12. Hej Madeleine!

    Jag löser din blogg dagligen men kommenterar aldrig. Detta inlägg visar precis som så många du skriver hur mycket du älskar och gör allt för dina barn men också hur mycket du bryr dig om andras. Du är verkligen en förebild för många.
    Anledningen att jag kommenterar är att jag jobbat som lärare i mer än 15 år och tyvärr träffar varje rad du skriver så hårt i mitt hjärta. Det är tyvärr inte bara i Motala man tagit beslutet om en skola för alla. Det gäller i hela Sverige och jag kan tyvärr bara intyga att det beslutet slagit så hårt mot så många barn,ungdomar, föräldrar, rektorer och lärare.
    Jag tycker inte att din familjs problem är mindre än någon annans. Mobbing är aldrig ok. Att bli kallad hora är fruktansvärt. Du gör helt rätt som strider för din dotter. Jag.önskar att alla föräldrar skulle göra detsamma. Anmäl till skolisnpektionen. Tyvärr är det enda vägen att gå. Anmäl anmäl anmäl. Jag som lärare har tagit detta så långt som till regeringsnivå. Vi startade vår ”kamp”hos rektor sen vidare till högsta chef för skolan. Vi har pratat med kommunens kommunalråd för utbildning. Skrivit mail till bla Fridolin. kontaktat flera fackförbund. Tyvärr får vi samma svar alla skyller på andra och att pengar saknas. Vi är så många lärare som kämpar och stångas mot detta system dagligen och tyvärr är vi många som inte orkar mer. Detta trots att man brinner för barn och ungdomars utveckling. Det är så svårt att” blunda” för alla barn som far illa. Det är därför vi måste anmäla allt och ni föräldrar också. Tillsammans hoppas jag att vi ska få politikerna att förstå.
    Jag uppmanar dig att använda ditt inlägg i ev debattartikel maila till kommunens politiker eller ta det längre och maila regeringen. Ingen kan göra allt men tillsammans hoppas jag att vi kan vända detta. Önskar dig och familjen all lycka och hoppas ni får hjälp med er dotters situation.

  13. Hej Madeleine
    Så bra skrivet, håller med om allt. Har själv haft barn i skolan som inte fick det stöd som behövdes, betygen rasade och skolket ökade. Efter massor med möten där lärarna och rektorn sa att ”han måste skärpa sig” de förstod inte att han gjorde sitt bästa varje dag men sent i 9 an då äntiligen fick hen den hjälp hen skulle haft från början och läste upp betygen så hen kom in på gymnasiet. Nu trodde vi föräldrar att allt skulle lösa sig….men ack så fel. Grundskolan som lovat att de skulle rapportera över till gymnasiet hur de fått det att fungera, höll inte sitt löfte…..och inget blev överrapporterat och gymnasiet var inte villiga att förbättra något för vårt barn. De hävdade att gymnasiet var frivilligt och då förväntar man sig eget ansvar. Efter massor med möten och betyg som åter igen störtdök så hoppade vårt barn av gymnasiet, hen orkade inte längre med känslan av att vara sämst och alltid få höra att ”du kan om du vill”.
    Önskar dej lycka till och ge dej aldrig!

  14. Hej
    En skola för alla betyder bu inte EN skola där alla gör men en skola dör alla barn hittar sin plats och blir bemötta så som de har behov. Dvs flera olika skolor för olika barn? Min åsikt…

  15. Tack för att du tar upp detta superviktiga ämne! Är själv en flerbarnsmamma som dagligen får kämpa för min 2 äldsta barn som ”inte följer mallen” och behöver extra stöd i skolan vilket de i dagsläget inte får. Har många gånger med sorg i hjärtat tänkt på att om de hade haft synliga handikapp och suttit i rullstol tex så skulle skolan inte ställa krav på dem att delta i ”längdhopp” varje idrottslektion..men NPF syns inte utifrån så trots deras svårigheter har de samma krav på sig som de barn som inte lider av NPFoch jag som förälder blir ständigt granskad och bedömd. Kommentarer som ”Varför har hon så många barn hon klarar ju inte av dom se hur X beter dig” gör ont. Särskilt när man kämpar och ”slåss” för sina barn varje dag.

  16. Kan förstå om du har mycket omkring dig men om bloggen är viktig och du vill behålla dina läsare här ( inte alla som har insta) så får du nog uppdatera lite.

  17. Hade en släkting som det inte funkade för i skolan. Tillslut gjordes en utredning visade sig barnet hade en lätt utvecklingsstörning. Föräldrarna lättade och trodde nu för vi hjälp och resurser så de blir en bra skolgång. Svaret de fick var: finns inga pengar han får vänta med hjälp tills nästa hösttermin, då kanske vi har råd med resurser. Han skulle alltså tillbringa 1 1/2 termin med att fortsätta störa klasskamrater, inte få ordentlig utbildning mm. sen kanske resurser skulle komma.

    De byte skola vid jullovet till privat. Fick massor av hjälp på nya skolan och de tog inte lång tid innan positiva resultat märktes. Han klarade av vara med på lektionerna utan störa sina klasskamrater, han klarade av proven med väl godkänt mm.

    Men man tycker ju att man inte ska behöva byta skola för få den hjälp man har rätt till. Och hur gör de som kanske bor på liten ort där privata alternativ inte finns, kanske bara finns en skola så man inte ens kan byta inom kommunen.

    Sen finns de dom som tycker privata skolor inte ska finnas men så länge den kommunala skolan inte fungerar så måste de finnas andra alternativ. Känner ibland man diskuterar fel, man diskuterar huruvida de ska finnas privatskolor el inte. Men diskussionen borde handla om varför är de så många som väljer privatskola. Jo för den kommunala skolan fungerar inte alltid. Samma med sjukvården så länge den inte funkar så kommer jag fortsätta gå till min privata vårdcentral.

    Har en kompis vars son har svår adhd, han går i klass 1 och hatar redan skolan. Mamman kämpar som ett djur för att sonen ska få en bra skolgång men finns i vanlig ordning inga resurser och de barn de inte kan hantera får härja runt hur de vill på lektionerna vilket stör hennes son jätte mycket så han inte klarar av koncentrera sig och så går han upp i varv, blir arg och får utbrott och blir den som får skulden för stöket i klassrummet.

    Tur man inte har några barn så som skolan och världen ser ut i dag.

    1. Alla barn med utvecklingsstörning har rätt till särskola. Där är undervisningen anpassade efter individen och de har möjlighet att få känna sig bäst ibland. Klasserna betydligt mindre och mer personal.

  18. Tyvärr kommer det bara bli sämre. Vill först säga att det för det mesta INTE är föräldrarnas fel. Det är bara en liten del. Sen att ha 30 barn i en klass med 1 lärare och på det barn med särskilda behov. Det funkar inte. Det kommer bli sämre. Tyvärr. Våra pengar räcker inte längre. Det är den bittra sanningen. Man ska inte klanka på en viss sak men tyvärr så kostar en del saker minst 40 miljarder per år och då finns inte pengar för barn, åldringsvård, sjukvård och försäkringskassa. Vänta, det är bara en tid innan flerbarnstilläggen minskas och mycket mer. Jag jobbar och ser vad som betalas ut dagligen. Ni tror mig inte. Vänta och se. Nu går vissa före i bostadsköerna också. Före i arbetskön och pengarna bara rinner iväg. Skolan är snart ett minne blott. Bara för a-barn. Tro mig eller inte men vänta och se.

  19. Nu skriver jag igen. Hoppas verkligen allt är bra med dig/familjen.
    Har ju gått ett tag sen du uppdaterade här. Man förstår ju, om livet, så att säga kommer emellan, men fördenskull så väntar man på inlägg.

    1. Hej M, allt är okej med oss. Eller ja, vi har haft jobbiga dagar som tagit all våran energi. Det är både ledsamt och jobbigt.
      Har uppdaterat bloggen med ett nytt inlägg nu.

      Tack för att du tänker på oss 🙏🏻❤️

    1. Hej Anette, jag har inte slutat med bloggen. Men vi har haft oerhört jobbiga dagar 😔 Hoppas komma tillbaka med mera kraft nu ❤️

      Du kan följa mig på Instagram utan att ha ett instagramkonto, om du bara googlar på madeleine ilmrud Instagram så kan du se vad jag uppdaterar med där 🙏🏻

  20. Som förälder till barn som inte är stöpt i samma form som ”alla andra” så avskyr jag begreppet ”En skola för alla” då allt i den här kommunen handlar om ekonomi mer än om eleverna. Begreppet skulle funka, om de fanns personal till det, vilket de inte gör. Har själv haft barn hemma pga personalbrist, har även varit med i skolan för jag själv vill att mitt/mina barn ska få samma utbildning som alla andra.
    De vi behöver för att Lika skola för alla ska fungera är mer personal och mindre klasser.
    / Förälder med npf barn

  21. Bra skrivet! Har en son med autism nivå 1, han är förvisso inget problembarn i skolan MEN som jag ÖNSKADE att det fanns en autismskola här i Västmanland… han skulle ha det sååå mycket bättre där! Skolarbetet går bra för honom men allt annat tar så otroligt Mycket energi från honom… Vi har alltid en väldigt Arg pojke när vi hämtar på fritids på eftermiddagen.. (ja arg blir han ju först i bilen på vägen hem.. då kan han slappna av och släppa ut allt…) /mvh Malin

  22. En skola för alla, eller inkludering som det så fint heter, är bara ett annat ord för besparing. Det finns inga pengar, kommun efter kommun går på knäna och värre kommer det bli. Tyvärr är det våra barn som drabbas och kommunpolitikerna och staten för den delen, tror att vi lärare är robotar (jag är själv lärare) som utan problem kan hantera/ska hantera en stor klass med bland annat diverse diagnoser, svagbegåvade, nyanlända som inte kan ett ord svenska, invandrarelever som kan lite, men inte tillräckligt med svenska, högpresterande, utåtagerande elever etc etc.. ja spannet är stort som du förstår. Till vår hjälp har vi i bästa fall en nyexaminerad gymnasieelev som är anställt som resurs, som i sin tur knappt är ”torr bakom öronen”. Skolan idag är inte som den skola du och jag gick i och jag förstår att lärare efter lärare kastar in handduken och byter jobb. Att platserna på lärarhögskolan gapar tomma är även det fullt förståligt. Jag och mina kollegor pratar ofta om detta, att hur övriga i klassen får klä skott för detta vansinne med inkludering och hur våra ”normalbegåvade barn” hamnar mellan stolarna. Inga mer än vi önskar att små undervisningsgrupper ska återinföras. För allas skull! Alla barn platsar inte i ”vanliga klasser” och skulle må så mycket bättre i små grupper med speciallärare/specialpedagoger. En sån är inte jag och inte heller någon av mina kollegor. Våra kommunpolitiker och staten verkar tro någonting annat och att denna ”utmaning” är både spännande och utvecklande. Kämpa på Madde och precis som tidigare skrev: anmäl, anmäl, anmäl! Vi lärare gör så gott vi kan och det hoppas jag att alla gör, men inför detta vanstyre så är vi hjälplösa.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..