Pasta Carbonara och en jobbig vecka!

Ibland kommer livet emellan. En del saker kräver mer uppmärksamhet och fokus blir på det som är viktigt i livet. Jag har alltid älskat att skriva och bloggen har ju blivit en del av mig efter alla dessa år. Visst har jag haft mina ”kriser” och känt att bloggtorkan besökt mig. Men det har alltid ändå på något sätt gett mig så himla mycket att skriva några rader.

Ibland kommer saker över en, som nu på sista tiden. Jag har verkligen ställt mig frågan själv varför bloggar man? Jag tror de flesta vet eller kan tänka sig hur en familj har det. Upp och nedgångar. Den vardagliga bergochdalbanan med alla dess olika utmaningar som följer familjelivet. Inspiration och glädje blir man alltid glad av och få ta del av det är på sitt sätt en lycka också. Att dela med sig utav de tunga stunderna i livet ger en känsla av igenkänning. Den mänskliga empatin som jag tror och hoppas de flesta känner. Alla har vi någon gått igenom något tufft. Och visst ger det någonting att följa just allt detta vardagliga oavsett om det är positivt eller negativt i bloggen.

Att blanda alla dessa ingredienser till ett perfekt recept är inte alltid helt lätt. Att hitta balansen mellan sött och salt så det ska passa alla kan vara den största utmaningen ever! Sen ställer jag mig frågan varför ska jag skriva och leva mitt liv så det passar alla andra? Man kan ju inte bli älskad och omtyckt av alla, så varför ska jag vara på ett visst sätt för att passa in i en norm? Jag har i och för sig aldrig gjort något enligt normen. Oftast har jag gått min egna väg. Men samtidigt skulle jag ljuga om jag sa att jag inte påverkats av andras mening eller tycke. Det är klart man gör det, på ett eller annat sätt. Även om man är en krigare för sina egna åsikter och tankar. Allt runtomkring oss påverkar oss. Just nu kan jag inte uppdatera med så glada inlägg men jag hoppas ni förstår mig.

Jag vill ändå utöver mitt vardagliga bloggande försöka göra skillnad. Använda bloggen som en kanal, utnyttja den på ett bra och viktigt sätt mellan alla vanliga inlägg. Få en röst hörd, stötta de som behöver få stöd. Nå ut med betydelsefulla inlägg mellan varven. Jag har en stor blogg med väldigt många läsare och jag känner på något sätt att det är mitt ansvar att belysa viktiga ämnen. Mitt senaste inlägg har fått ligga länge utan att jag uppdaterat, just för att jag tycker det är ett otroligt viktigt ämne. Och det kan faktiskt vara ett av de viktigaste inläggen jag någonsin skrivit.

Mobbning på skolor är inget nytt. Jargongen och det hårda klimatet är inte heller någon nyhet. Det finns där hela tiden, och en del elever får leva med det i flera år. Många lever också i det i total tystnad. De vågar inte säga något, lärare och pedagoger märker ingenting. Eller så är det precis tvärtom och klimatet är övermäktigt. En del skolpersonal orkar till slut inte och situationen blir för tuff för att redas ut. Av alla kommentarer, mejl och meddelande jag fått efter mitt senaste inlägg så förstår jag det ännu mera – det är tufft. Man kan inte nå fram helt själv, men tillsammans så kan man göra skillnad. Och för mig är det en självklarhet! Det är för alla våra barns skull, inte bara mina och dina utan för allas barn.

Anledning till att inte bloggen uppdaterats på ett tag är för att jag lagt all min tid på barnen och det jobbiga som faktiskt pågår hela tiden. Vi pratar om allt som händer, hur man beter sig mot andra och vad man kan göra för att försöka göra skillnad. Man blir uppgiven, varje dag har det hänt något nytt i skolan. Hela tiden små tjafs och bråk, är det inte konstigt att det inte kan gå knappt en dag utan att det är något? Jag försöker minnas om det var såhär på min tid, när jag var liten. Kan inte minnas att det var såhär tufft. Hur har det blivit såhär? Senast idag IGEN blev Engla-Freja ledsen och upprörd över att andra barn retat henne. Hon grät i skolan, och ingen i skolan hörde av sig till oss föräldrar och berättade detta. INGEN 😕 Dessutom så har det även varit bråk i Colins klass, läraren ringde tidigare i veckan och berättade att pojkarna bråkat på fotbollsplanen. Hon berättade inte specifikt vad som hänt, utan att de allihop hade varit lika bråkiga. Men efter att vi pratat närmare med Colin så var det inte alls så han hade upplevt det. En pojke hade sparkat Colins bästa vän i huvudet och även slagit en annan pojke. Varpå Colin reagerat och blivit arg, han hade sagt till sin lärare som hade pratat med pojkarna. Men efter bara den liten stund så fick Colin ta emot både slag och sparkar eftersom han var den som hade skvallrat till läraren. Och allt detta var ”bara” ett bråk där alla pojkarna  hade varit precis lika delaktiga. Jag fick inte alls den här informationen av läraren. Idag blev det bråk igen och Colin ville inte gå in i klassrummet pga detta. Han fick kvarsittning UTAN att vi föräldrar blivit informerade. Micke stod som vanligt och väntade på att barnen skulle komma ut till bilen, men Colin saknades. 20 minuter senare ramlar ut på skolgården, och på kvällen fick Micke sen ett mejl där läraren berättar att flera av barnen fått kvarsittning. Det är inget konstigt, jag tycker absolut att kvarsittning kan vara ett alternativ för att jobba ikapp det man missat under en lektion. Men man ringer väl för bövelen och berättar det för föräldrarna innan? Eller har jag fel? man kan ju bli orolig att något hänt annars. Vi svarade med ett vändande mejl att vi tyckte det var dåligt att ingen hört av sig, vi krävde också att skolan skulle göra en kräkningsanmälan på det som hänt på fotbollsplanen. Vi skrev att vi antog att även de andra barnens föräldrar blivit informerade om det som hänt på skolan.

Jag pratade med en av de andra mammorna på telefon ikväll, hon hade ingen aning om det inträffade överhuvudtaget. Det gör mig både  arg och frågande. Skolan berättar inget och vill inte barnen själva berätta så får ju ingen veta. Engla-Freja visade att några barn skrivit om att Colin fått ta emot slag på social media. Alltså jag blir galen! Stackars barn, vad ska vi göra? Så nu vet ni varför jag varit frånvarande, jag hoppas sååå in i sjutton att det här vänder snart. Det är jobbigt för alla.

Nu är det helg och vi kan släppa det ett tag. Andrum och tid för roligare saker. Man måste försöka släppa allt jobbigt så gott det går annars blir man knäpp i huvudet. Vi har tjuvstartat med adventspyntet här hemma. Jag kunde inte hålla mig 🤷🏼‍♀️🙈 Mathilde och EmmyLou tyckte det var mysigt. Kommer tomten snart mamma? Det lös i ögonen av förväntan på EmmyLou, ja tänk att tomten kommer snart.

jul4

Liten busig Mathilde 💗

jul3

Jag köpte en söt vas från Ernst, det finns att köpa billigare på Ikea. Men jag är ju lite förtjust i Ernst så jag föll för den. Tomtarna köpte jag på blomsterglädje, en blomsterbutik här i Motala.

jul1

jul2

Det är något visst med att pynta, visst blir glad av det? 😍 Jag har satt upp adventsstakarna i köket också, lite tidigt kanske men det blev sååå mysigt.

Blev bortskämd med Pasta Carbonara idag. Alltid en supergod klassiker. Vet man inte vad man ska laga för mat så funkar det alltid med en carbonara. Jag har tidigare bloggat om den här rätten och är ni nyfikna så hittar ni receptet HÄR!

126E6B6D-49A0-4F7B-8E28-8C26A9BB979A

Hoppas ni haft en en alldeles underbar fredag och att ni får en härlig lördag. Stor kram till er alla 💗

/Madeleine

 

  1. Anna skriver:

    Hej!

    Har aldrig skrivit till dig förrut men följt dig länge. Jag tycker ni gör ett fantastiskt jobb med alla barnen, arbeten, hundar och hemmet. Helt fantastiskt!
    Blev berörd av det du skrev om det hårda klimatet i skolan. En igenkänning för många. Och jag tror att det är det som är grejen med bloggande. Vi som läser vill känna igen oss och veta att det finns fler där ute som kämpar, myser och älskar. Och allt däremellan ❤️

  2. Pillan skriver:

    Styrkekramar till er ❤️

    Har ni eller någon annan vuxen möjlighet att vara med Engla-Freja i skolan? Så ni själva se hur den här personen/personerna är mot henne. Då är det svårare för rektorn att ”prata bort det”. Dokumentera ALLT. Spela in på mobilen, så få dom själva höra.
    Vad säger föräldrarna själva till dessa barn? Är dom medvetna om problemet? Ställ krav och ha ett möte med skolan när de här föräldrarna måste närvara.

  3. Frida skriver:

    Hej! Brukar inte kommentera här men tänkte att jag gör det nu ändå! Jag har följt din blogg väldigt länge. Tycker det är så tråkigt att du lägger ut så himla få inlägg nuförtiden. Och dessutom väldigt tråkiga. Känns som du bloggar bara för att du måste, inte för att du tycker att det är kul längre! Tror du hade mått bättre av att sluta. Ta hand om dig och din familj, beundrar hur du orkar allt!

    1. Ja så får su givetvis tycka Frida. Om du läst mina senaste inlägg så förstår du kanske också varför. Jag vet inte om su har egna barn, troligtvis inte skulle jag tippa på.

      Mina barn kommer alltid vara prio ett! Ibland måste man helt enkelt välja det som är viktigast i livet.

      Tycker din kommentar enbart visar på oförstående och empatilösa känslor.

      Tycker du min blogg är tråkig så år du välkommen att sluta läsa den 🙏🏼

  4. Marie skriver:

    Vi valde friskola till våra barn för att undkomma kommunala ”storskolor”. På rasterna är det många vuxna ute och cirkulerar samt umgås & aktiverar barnen med olika lekar/spel mm Detta har resulterat i färre bråk. Och visst, vissa barn är stökiga/bråkiga ändå, de punktmarkeras för att kunna se och undvika konflikter tidigt. Lärare är engagerade, framåt, jobbar mot mål, tar till sig kritik och försöker finna nya, bättre sätt om något inte fungerar. Så tråkigt att höra/läsa när det inte fungerar och man inte gör mer för förändring på skolan…

  5. Ullis skriver:

    Jag skulle gärna vilja veta hur du gjort adventsljusen i flaskorna?

    Hoppas det löser sig med skolan❤️

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..