Pasta Carbonara och en jobbig vecka!

Ibland kommer livet emellan. En del saker kräver mer uppmärksamhet och fokus blir på det som är viktigt i livet. Jag har alltid älskat att skriva och bloggen har ju blivit en del av mig efter alla dessa år. Visst har jag haft mina ”kriser” och känt att bloggtorkan besökt mig. Men det har alltid ändå på något sätt gett mig så himla mycket att skriva några rader.

Ibland kommer saker över en, som nu på sista tiden. Jag har verkligen ställt mig frågan själv varför bloggar man? Jag tror de flesta vet eller kan tänka sig hur en familj har det. Upp och nedgångar. Den vardagliga bergochdalbanan med alla dess olika utmaningar som följer familjelivet. Inspiration och glädje blir man alltid glad av och få ta del av det är på sitt sätt en lycka också. Att dela med sig utav de tunga stunderna i livet ger en känsla av igenkänning. Den mänskliga empatin som jag tror och hoppas de flesta känner. Alla har vi någon gått igenom något tufft. Och visst ger det någonting att följa just allt detta vardagliga oavsett om det är positivt eller negativt i bloggen.

Att blanda alla dessa ingredienser till ett perfekt recept är inte alltid helt lätt. Att hitta balansen mellan sött och salt så det ska passa alla kan vara den största utmaningen ever! Sen ställer jag mig frågan varför ska jag skriva och leva mitt liv så det passar alla andra? Man kan ju inte bli älskad och omtyckt av alla, så varför ska jag vara på ett visst sätt för att passa in i en norm? Jag har i och för sig aldrig gjort något enligt normen. Oftast har jag gått min egna väg. Men samtidigt skulle jag ljuga om jag sa att jag inte påverkats av andras mening eller tycke. Det är klart man gör det, på ett eller annat sätt. Även om man är en krigare för sina egna åsikter och tankar. Allt runtomkring oss påverkar oss. Just nu kan jag inte uppdatera med så glada inlägg men jag hoppas ni förstår mig.

Jag vill ändå utöver mitt vardagliga bloggande försöka göra skillnad. Använda bloggen som en kanal, utnyttja den på ett bra och viktigt sätt mellan alla vanliga inlägg. Få en röst hörd, stötta de som behöver få stöd. Nå ut med betydelsefulla inlägg mellan varven. Jag har en stor blogg med väldigt många läsare och jag känner på något sätt att det är mitt ansvar att belysa viktiga ämnen. Mitt senaste inlägg har fått ligga länge utan att jag uppdaterat, just för att jag tycker det är ett otroligt viktigt ämne. Och det kan faktiskt vara ett av de viktigaste inläggen jag någonsin skrivit.

Mobbning på skolor är inget nytt. Jargongen och det hårda klimatet är inte heller någon nyhet. Det finns där hela tiden, och en del elever får leva med det i flera år. Många lever också i det i total tystnad. De vågar inte säga något, lärare och pedagoger märker ingenting. Eller så är det precis tvärtom och klimatet är övermäktigt. En del skolpersonal orkar till slut inte och situationen blir för tuff för att redas ut. Av alla kommentarer, mejl och meddelande jag fått efter mitt senaste inlägg så förstår jag det ännu mera – det är tufft. Man kan inte nå fram helt själv, men tillsammans så kan man göra skillnad. Och för mig är det en självklarhet! Det är för alla våra barns skull, inte bara mina och dina utan för allas barn.

Anledning till att inte bloggen uppdaterats på ett tag är för att jag lagt all min tid på barnen och det jobbiga som faktiskt pågår hela tiden. Vi pratar om allt som händer, hur man beter sig mot andra och vad man kan göra för att försöka göra skillnad. Man blir uppgiven, varje dag har det hänt något nytt i skolan. Hela tiden små tjafs och bråk, är det inte konstigt att det inte kan gå knappt en dag utan att det är något? Jag försöker minnas om det var såhär på min tid, när jag var liten. Kan inte minnas att det var såhär tufft. Hur har det blivit såhär? Senast idag IGEN blev Engla-Freja ledsen och upprörd över att andra barn retat henne. Hon grät i skolan, och ingen i skolan hörde av sig till oss föräldrar och berättade detta. INGEN 😕 Dessutom så har det även varit bråk i Colins klass, läraren ringde tidigare i veckan och berättade att pojkarna bråkat på fotbollsplanen. Hon berättade inte specifikt vad som hänt, utan att de allihop hade varit lika bråkiga. Men efter att vi pratat närmare med Colin så var det inte alls så han hade upplevt det. En pojke hade sparkat Colins bästa vän i huvudet och även slagit en annan pojke. Varpå Colin reagerat och blivit arg, han hade sagt till sin lärare som hade pratat med pojkarna. Men efter bara den liten stund så fick Colin ta emot både slag och sparkar eftersom han var den som hade skvallrat till läraren. Och allt detta var ”bara” ett bråk där alla pojkarna  hade varit precis lika delaktiga. Jag fick inte alls den här informationen av läraren. Idag blev det bråk igen och Colin ville inte gå in i klassrummet pga detta. Han fick kvarsittning UTAN att vi föräldrar blivit informerade. Micke stod som vanligt och väntade på att barnen skulle komma ut till bilen, men Colin saknades. 20 minuter senare ramlar ut på skolgården, och på kvällen fick Micke sen ett mejl där läraren berättar att flera av barnen fått kvarsittning. Det är inget konstigt, jag tycker absolut att kvarsittning kan vara ett alternativ för att jobba ikapp det man missat under en lektion. Men man ringer väl för bövelen och berättar det för föräldrarna innan? Eller har jag fel? man kan ju bli orolig att något hänt annars. Vi svarade med ett vändande mejl att vi tyckte det var dåligt att ingen hört av sig, vi krävde också att skolan skulle göra en kräkningsanmälan på det som hänt på fotbollsplanen. Vi skrev att vi antog att även de andra barnens föräldrar blivit informerade om det som hänt på skolan.

Jag pratade med en av de andra mammorna på telefon ikväll, hon hade ingen aning om det inträffade överhuvudtaget. Det gör mig både  arg och frågande. Skolan berättar inget och vill inte barnen själva berätta så får ju ingen veta. Engla-Freja visade att några barn skrivit om att Colin fått ta emot slag på social media. Alltså jag blir galen! Stackars barn, vad ska vi göra? Så nu vet ni varför jag varit frånvarande, jag hoppas sååå in i sjutton att det här vänder snart. Det är jobbigt för alla.

Nu är det helg och vi kan släppa det ett tag. Andrum och tid för roligare saker. Man måste försöka släppa allt jobbigt så gott det går annars blir man knäpp i huvudet. Vi har tjuvstartat med adventspyntet här hemma. Jag kunde inte hålla mig 🤷🏼‍♀️🙈 Mathilde och EmmyLou tyckte det var mysigt. Kommer tomten snart mamma? Det lös i ögonen av förväntan på EmmyLou, ja tänk att tomten kommer snart.

jul4

Liten busig Mathilde 💗

jul3

Jag köpte en söt vas från Ernst, det finns att köpa billigare på Ikea. Men jag är ju lite förtjust i Ernst så jag föll för den. Tomtarna köpte jag på blomsterglädje, en blomsterbutik här i Motala.

jul1

jul2

Det är något visst med att pynta, visst blir glad av det? 😍 Jag har satt upp adventsstakarna i köket också, lite tidigt kanske men det blev sååå mysigt.

Blev bortskämd med Pasta Carbonara idag. Alltid en supergod klassiker. Vet man inte vad man ska laga för mat så funkar det alltid med en carbonara. Jag har tidigare bloggat om den här rätten och är ni nyfikna så hittar ni receptet HÄR!

126E6B6D-49A0-4F7B-8E28-8C26A9BB979A

Hoppas ni haft en en alldeles underbar fredag och att ni får en härlig lördag. Stor kram till er alla 💗

/Madeleine

 

  1. Så bedrövligt dåligt av skolan alltså!!
    För man ens ge kvarsittning utan att meddela föräldrarna?

    Tycker så jäkla synd om Engla- Freja och Colin 😢
    Bamsekram till er ❤️

    1. Jag tycker också att det är sjukt dåligt av skolan! Vi blev rent av förbannade. Och det är inte första gången skolan håller elever kvar utan att meddela hos föräldrar.

      Det är väldigt jobbigt för barnen, och de är inte ensamma om att må såhär. Man blir så ledsen.

      Tack ❤️ Kram

  2. Jag blir så arg när jag hör sånt här för alla barn ska kunna gå till skolan utan att bli utsatta för fysisk och psykisk mobbning. Stå på er! Styrkekramar🤗

    1. Visst är det hemsk Josefin 😔 Man känner sig så maktlös och ledsen. Det är inte okej för något barn att ha det såhär. Det måste vara otroligt jobbigt även för de barnen som utsätter andra för detta. Usch alltså!

      Tack för omtanke 💕🙏🏼

  3. Läser din blogg jämt o har saknat den på en vecka. Förstår nu varför. Vad är det för lärare egentligen dina barn har? Så dåligt att inte ta tag i det här.Bra att du gör det Stå på dig !

    1. Vad glad jag blir att du vill läsa här ❤️

      Det är så fruktansvärt jobbigt, man vill vara stark för barnen. Men ja, den här gångna veckan har blivit lite pricken över i:et för allt som har hänt. Vi orkar inte mer!

      När Engla-Freja äntligen fått byta klass och trivs där med alla kompisar så kan väl för fasen den andra klassen bara ge f*n i henne! Frustrerande. Vi kämpar på 🙏🏼

      Tack ❤️

  4. Blir så ledsen 🙁 Så här var det absolut inte bara för ett antal år sedan..Jag känner det som att så många vuxna inte bryr sig….All heder till er fina föräldrar <3

    Själv är jag en 50 plussare med små barnbarn som jag önskar få växa upp utan bråk :/ varm kram

  5. Vi har bytt skola till 2/4 barn, pga mobbning. Skolorna de gick i kunde inte/ville hantera det som våra barn upplevt. För båda barnen har det varit en stor lättnad att få byta miljö och skola helt och hållet.

  6. Hej Madde har saknat dig här på bloggen Jag hoppas o tror att ni tagit kontakt med Rektorn för skolan Kram o hoppas dina små barn ska slippa detta elände

  7. Rent bedrövligt det som händer i skolan.
    Men du gör rätt som tar tag i det.
    Viktigt är i alla fall att tala med andra inblandades föräldrar.
    De kanske inte har en aning om vad som händer.
    OM skolan ska ha kvarsittning som ett ”straff” så bör föräldrarna upplysas om det, eller att de har en bestämd dag och tid ( självklart ska föräldrarna få veta även då)
    Föräldrar kanske tar ledigt från jobb eller andra åtagande för att hämta vid skolan. Då ska man inte behöva stå och vänta! Å inte veta nåt! Det är dåligt av skolan.
    Verkar vara mycket tjafs överlag på den skolan.
    Det förekom mycket mobbning och bråk även när en annan gick i skola. Å det ska du veta var för väldigt länge sen.
    Men jag tror tyvärr att det uppmärksammades inte på samma sätt. Idag finns ju sociala medier som ju tyvärr bidrar till mycket elände.
    Kanske ( jag säger , kanske ) ska man hålla barnen undan från sociala medier, i alla fall tills de nått en viss ålder/mognad.
    Att det är så lätt att hänga ut andra och vara elak på nätet ÄR av ondo. Enligt min mening i alla fall.
    Jag undrar om det bara finns en skola där ni bor. Du skrev att tjejen bytt klass. Men att störningarna fortsätter.
    Jag är egentligen HELT emot att den utsatte ska byta skola, men om detta fortsätter kanske ( säger kanske även här) vore det en lösning.
    Inget enda barn ska behöva utsättas. Men tyvärr är det ett väldigt hårt klimat idag. Det är en kamp om att man ska se bra ut, märkeskläder, prylar, prylar. Alla kan inte hänga med och undrar i allmänhet om inte såna orsaker kan ligga bakom vissa former av elakhet.
    Det krävs mycket av skolans personal idag och DE måste ha utbildning i hur de ska hantera mobbning osv.
    Samt att de borde informera mer om vad som är ok eller inte ok på nätet.
    Jag önskar er lycka till av hela mitt hjärta.
    Koppla av och njut under helgen nu.
    Kramar till er alla.

  8. Fy lider med er men som någon skrev Ta kontakt med Rektorn även kommunens Skolchef bör kontaktas känns som deras handlingsplan inte följs på rätt sätt. Något som också kanske kan vara bra att ni om någon av er har möjlighet att vara med på skolan en eller ett par dagar. Jag har varit med mina barn flera gånger per termin både korta och långa stunder. (jobbet har gjort det möjligt dock) . Bra för era barn och även för bråkstakarna att se att här finns det föräldrar som ser och hör. Dom kommer inte undan med det dom gör då. Lycka till sluta aldrig kämpa vi som vill läsa om din vardag finns kvar även när ditt liv kommer i mellan <3 Kram och njut av helgen !

  9. Min yngsta började bli mobbad i femman. I sexan var det som värst. Jag satte ner foten och vi hade ett par möten. Hennes mentor sa ”men hitta andra vänner än de du inte går ihop med”. Hennes rektor sa ”man är i skolan för att lära sig saker – inte hitta vänner”. Tigerhonan i mig röt ifrån och det slutade med att min dotter bytte skola. I samband med det har hon blivit deprimerad och haft tankar på att inte leva längre vilket jag inte bara skyller på skolan men som började i samma veva som mobbning. Nu går hon i världsklass den bästa skolan. Mentorer och all personal gör allt för att skolmiljön ska vara bra. Alla hennes klasskompisar är fina och snälla mot min dotter. Depressioner och ångest är något vi jobbar med varje dag tillsammans med skolan och min dotter har anpassad skolgång för att orka. Det kan vara många anledningar till hennes dåliga mående, en frånvarande far, annat osv. Men jag tror skolvärlden är den bidragande orsaken tyvärr. Jag ångrar så att jag inte bytte skola tidigare. Kramar till alla föräldrar i allmänhet och dig o Micke i synnerhet Madde för att vi kämpar för våra /era /andras barns bästa! ❤️

  10. Finns det inga vuxna ute på rasterna? Som nu under en tid kan ha ett extra öga och öra på vad som händer runt engla-freja? Umgås hon i ett kompisgäng? Vad säger de kompisarna om hur de andra behandlar henne? Vågar de säga ifrån? Ibland tror jag det kan bita bättre att andra barn säger ifrån o visar att det inte är ok. Självklart ska inte ansvar läggas på barn att lösa det hela. Men tillsägelser från vuxna/rastvakter kan nog lätt bli bara just korta tillsägelser, och sen måste de gå iväg och lösa nån annan konflikt. Medans kompisar finns vid ens sida hela tiden och kan visa att de stöttar henne och att de inte tycker att det de andra gör är ok. Långt o rörigt, hoppas ni förstår hur jag menar.

  11. Ja varför bloggar man…jag förstår inte varför man lämnar ut sig och sitt liv till hela universum. Speciellt när man har läskunniga barn. Bättre vore det väl att skriva egen dagbok, som man gjorde förr

    Och varför läser jag ? Vet faktiskt inte men ibland är det ”skönt ” att läsa om andras ve och väl. Man har det inte värst själv..
    Jag är änka med två barn och försöker ta mig fram här i livet när vi mist vår make/pappa alldeles för tidigt i livet. Fuck cancer !!

  12. Tråkigt och jobbigt för alla. Jag är lärare i ett relativt lugnt område men även hos oss förekommer barn som beter sig illa. Vi har en som vi lärare och skolledning rekommenderat annan skolform då övriga elever är rädda, hen hotar andra, är elak och säger ’ hora’ och ’ fitta’ även till lärare. Tyvärr nekade föräldrarna till plats i annan skolform så eleven går kvar. Resultatet är att de andra inte får den undervisning och arbetsro samt trygghet som de har rätt till och inte vi lärare heller. Det borde inte gå att tacka Nej utan vara upp till skolan att bestämma att en elev som beter sig så ska flyttas.
    Lärare tar studielån och läser på högskola i 5 år för att man vill undervisa och lära ut huvudsakligen, inte agera kurator och lösa konflikter. Till viss del ingår det i vårt arbete men undervisningen är nummer ett.
    Vi har rätt att ha kvarsittning upp till en timme med elever men jag meddelar föräldrar. Det är en konsekvens av dåligt uppförande som självklart måste finnas.
    Som jag skrev förut så behövs fler kuratorer och speciallärare i dagens skola. De studiemotiverade eleverna har också rätt att få sitt i skolan och ska inte behöva ’ stå tillbaka ’ då stökiga elever tar för mycket tid och energi av oss lärare.

    1. Vad för skolform? Finns väl bara ”vanlig” skola och särskola som skolformer. Uppfyllde alltså denna elev kraven för särskola (som är ett erbjudande, inte ett krav) men föräldrarna tackade nej? Inga andra åtgärder som resurs? Eller finns det fler skolformer?

  13. Vi valde friskola till våra barn för att undkomma kommunala ”storskolor”. På rasterna är det många vuxna ute och cirkulerar samt umgås & aktiverar barnen med olika lekar/spel mm Detta har resulterat i färre bråk. Och visst, vissa barn är stökiga/bråkiga ändå, de punktmarkeras för att kunna se och undvika konflikter tidigt. Lärare är engagerade, framåt, jobbar mot mål, tar till sig kritik och försöker finna nya, bättre sätt om något inte fungerar. Så tråkigt att höra/läsa när det inte fungerar och man inte gör mer för förändring på skolan…

  14. Hej! Brukar inte kommentera här men tänkte att jag gör det nu ändå! Jag har följt din blogg väldigt länge. Tycker det är så tråkigt att du lägger ut så himla få inlägg nuförtiden. Och dessutom väldigt tråkiga. Känns som du bloggar bara för att du måste, inte för att du tycker att det är kul längre! Tror du hade mått bättre av att sluta. Ta hand om dig och din familj, beundrar hur du orkar allt!

    1. Ja så får su givetvis tycka Frida. Om du läst mina senaste inlägg så förstår du kanske också varför. Jag vet inte om su har egna barn, troligtvis inte skulle jag tippa på.

      Mina barn kommer alltid vara prio ett! Ibland måste man helt enkelt välja det som är viktigast i livet.

      Tycker din kommentar enbart visar på oförstående och empatilösa känslor.

      Tycker du min blogg är tråkig så år du välkommen att sluta läsa den 🙏🏼

  15. Styrkekramar till er ❤️

    Har ni eller någon annan vuxen möjlighet att vara med Engla-Freja i skolan? Så ni själva se hur den här personen/personerna är mot henne. Då är det svårare för rektorn att ”prata bort det”. Dokumentera ALLT. Spela in på mobilen, så få dom själva höra.
    Vad säger föräldrarna själva till dessa barn? Är dom medvetna om problemet? Ställ krav och ha ett möte med skolan när de här föräldrarna måste närvara.

  16. Hej!

    Har aldrig skrivit till dig förrut men följt dig länge. Jag tycker ni gör ett fantastiskt jobb med alla barnen, arbeten, hundar och hemmet. Helt fantastiskt!
    Blev berörd av det du skrev om det hårda klimatet i skolan. En igenkänning för många. Och jag tror att det är det som är grejen med bloggande. Vi som läser vill känna igen oss och veta att det finns fler där ute som kämpar, myser och älskar. Och allt däremellan ❤️

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..