En dag i taget och håll tummarna för oss!

Som om vi inte redan hade mycket runtomkring oss så har jag gått och blivit sjuk också. Närmare halvdöd skulle jag säga, kanske med en liten uns av överdrift men jäklar vad jobbigt det här är. Men jag ska inte klaga, hösten och vintern har faktiskt varit ganska förskonad från sjukdomar om jag ska jämföra med förra året som var fruktansvärt.

Allt började natten till onsdagen. Kom från ingenstans, hade sådan frossa på natten. Det kanske var för att jag för en gång skull slappnade av. På tisdagen besökte vi nämligen skolan och pratade med både lärare, fritidspedagoger och rektor. Det fanns ingen annan utväg än att besöka skolan och förklara eller ska jag säga förtydliga den pågående situationen. Det går till en viss gräns sen rinner det över och nu hade det verkligen gjort det.

Jag fick tillåtelse att fota vissa sidor i Engla-Frejas dagbok som hon visade mig. Ingen rolig läsning. När Micke läste så blev han så upprörd så han var tvungen att gå hemifrån en stund. Man går sönder inombords, vår dotter ska inte behöva känna som hon gör och hon ska absolut inte behöva bli behandlad så illa. Det är så kränkande och avskyvärt.

Skolan hade inte förstått hur allvarlig situationen var trots att vi upprepade gånger försökt förklara. Jag är väldigt tacksam över att rektorn tog sig tid för oss och ville lyssna på vad vi hade att säga. Det kändes verkligen som han tog problemet på största allvar och han lovande att han skulle ge oss återkoppling och koppla in alla resurser han kunde. Vi gick därifrån med ett lugn i kroppen som vi inte känt på länge. Äntligen skulle det bli skillnad!

Senare den kvällen så kom frossan, kanske för att jag vågade att släppa på spänningen som jag haft. Så nu har jag varit helt sänkt en vecka, men jag börjar piggna till lite och nu går det åt rätt håll. Men veckan har varit tuff!

Dagen efter mötet på skolan blev inte så positiv dock. Den här personen som varit på Engla-Freja i så många år fick ett utbrott och slet sönder både ledningar och kastade möbler omkring sig. Detta var inte personligen riktat mot Engla-Freja men hela situationen påverkade henne så mycket så hon började gråta och skaka i hela kroppen av rädsla. Känslan av att ta ett steg framåt och helt plötsligt två steg bakåt. Jag tycker inte någon som blivit utsatt eller känner sig ”hotat” av någon ska tvingas vara i samma rum som denna person. Fattar inte helt hur man tänker i sådan här situation faktiskt. Följande dagar blev lugna men Engla-Freja känner sig inte trygg i skolan och det är ett problem.

Igår, alltså i fredags så tog en pedagog Engla-Freja åt sidan för att höra hur det gick. Hon berättade också att man pratat med den här personen som mobbar. Planen enligt den här pedagogen var att Engla-Freja skulle få sitta ner i ett rum med den här personen som mobbar ihop med en annan person på skolan som Engla-Freja känner sig trygg med. Sen avslutar pedagogen med att säga ”då behöver du inte säga det här till mamma och pappa för att då behöver jag inte ringa hem och berätta om det här” Alltså behöver jag säga hur jävla förbannad jag blev! 😱😡🤬 Det fullständigt brann i huvudet på mig. Flera gånger frågade jag Engla-Freja om hon kunde återberätta samtalet hon hade med den här pedagogen. Jag tänkte att hon måste missförstått för en personal på skolan kan väl ändå inte uttryckt sig så fruktansvärt dumt. Men jo, det var precis så som Engla-Freja berättat.

I förgäves försökte jag få tag på personal. Jag provade också att ringa till socialpedagogen på skolan, men det var kört att få tag på någon en fredageftermiddag.

I det hela så känns allt det här väldigt jobbigt, hela familjen blir påverkad. Det känns ändå skönt att ha samtalat med rektor och att det verkliga problemet kommit upp till ytan. Men när ”små” saker som dessa kryper fram som att Engla-Freja inte ska berätta om saker som sker i skolan hemma då blir man både ledsen och upprörd.

Det finns eldsjälar i skolan och vi alla känner enorm tacksamhet för en speciell person ❤️ I samråd med Rektorn så har vi bestämt att Engla-Freja ska få lite extra tid med just den här personen i skolan. Så nu tar vi en dag i taget, och hoppas på att allt detta ska försvinna för gott! Annars är nästa steg att byta skolan och det känns egentligen inte aktuellt, Engla-Freja är inte den som ska behöva flytta på sig i en. sådan här situation. Det är hon som är utsatt och då tycker vi att mobbaren kan flytta på sig istället!

Jag vill också understryka att Engla-Freja tycker det är helt okej att jag skriver om det här. Hon ville synliggöra problemen i skolan och hon vill kämpa emot det! Man ska aldrig känna skam för något som någon annan gör. Det är inte den som är utsatt som ska skämmas – tvärtom! Det är de som mobbar som ska skämmas.

Jag har velat uppdatera bloggen hela veckan men som ni förstår så har inte orken funnits. Om någon har lite energi till överst så får ni gärna skicka över lite till mig 🙏🏻

Vi har i alla fall julpyntat lite. Granen fick jag absolut inte ta fram ännu men en ”liten” rumsgran blev godkänt. Hahaha ingen som sa hur stor en rumsgran är 😅🙈 Micke suckade högt och sa men Madde det är ju en julgran bara att den är lite mindre! Ja precis en rumsgran typ. EmmyLou blev överlycklig, man kan riktigt se i hennes ögon hur glad hon blev. Vi är busiga mamma!✨🌲

jultåg2

jultåg1

Hur gulligt är det inte med ett litet tåg runt granen ❤️ Så charmigt! Jag köpte det på rusta, man kan sätta fast tåget uppe i granen också om man vill, men det tyckte jag inte var lika fint.

jultåg6

jultåg3

Här kan man sitta länge och bara titta. Jag blir som ett barn på nytt.

jultåg5

Nu ska vi åka iväg på en liten grej som är ganska stor för oss, kan inte säga något ännu om det men håll alla tummar och tår för oss ✊🏼

Berättar allt om det senare!

Kram / Madeleine ❤️

  1. Anne skriver:

    Jag bli riktigt arg när jag läser detta har själv haft ett rent helvete i 4 års tid med mina barn och det pågår fortfarande trots att vi bytt skola på alla barna. Va är de för föräldrar dessa ”mobbarna” har som inte kan sätta sina barn på plats? Usch va jag hatar rent ut sagt sånna som mobbar de e hemska människor och ja det låter elakt men jag hoppas att det verkligen får ett rent helvete nån gång själva! Och ge man igen då få man helvete för det mobbarna kommer alltid undan så dåligt och alla skolor värka blunda för det. Det är bara stå på sig men ens mamma hjärta går sönder av att veta att barna vantrivs och aldrig vill gå till skolan, jag känner mig aldrig trygg när man lämnar dom där. Vi letar ny skola igen men vet ej bli de bättre eller sämre där?? Mobbare finns tydligen överallt…..

  2. Irene skriver:

    Byt skola nog det enda som fungerar!

  3. Ia skriver:

    Självklart är det Mobbaren ,som ska byta skola !, ! Absolut ingen annan 👍underbart att du står på dig ,, lycka till 👍😘

  4. Maja S skriver:

    Fy vilken kamp ❤️
    Kraaaaam till er alla o främst Engla-Freja.
    Så här ska ingen ha det i skolan. 🙁
    Och pedagogens kommentar 😱👿👿
    Klart som fan att E-F ska kunna prata om det med er. ❤️

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..