Första bilderna på ”mini” och ingen är perfekt!

Tack snälla för alla grattishälsningar som redan trillat in här på bloggen och på Instagram 💗 Det värmer gott i hjärtat ska ni veta.

Vi hade egentligen inte planerat att säga något ännu, det bara blev så. Många har reagerat positivt och det gör oss glada. Givetvis finns det vissa som inte kan glädjas med oss, men det får stå för dom. Tur att de inte lever vårt liv tänker jag. De kommer alltid finnas de som hatar pga andras val i livet. Jag är en miljöförstörare, egoistisk, vill enbart leva på bidrag, har upplevt traumatiska händelser som gör att jag envisas med att skaffa barn hela tiden, har ingen teve osv osv osv. Det finns så många olika teorier om varför vissa människor väljer att skaffa en väldigt stor familj. I vissa fall så kanske det stämmer, men för mig och för oss så har det absolut inte alls med något av detta att göra.

Det känns ju nästan helt overkligt att vi 2019 måste förklara oss för något som vi själva väljer. Så otroligt kontroversiellt är det ju inte att ha en stor familj. Åtminstone inte i andra delar i världen. Men vi i Sverige tycks ofta och alltid ha åsikter om allt och alla. Och tycker man inte och lever inte som en ”medelsvensson” i lagomlandet så är man alltid ifrågasatt. Det är fortfarande en osynlig regel som alla måste leva efter – var lagom och våga inte dra åt något annat håll för det anses som galet!

Men tro mig jag är rikare än någonsin och jag skulle inte kunna  önska mig något annat i livet än det jag valt och välsignats med. Det låter nästan religiöst, vilket det kanske är? Det är ju nämligen inte en självklar att få ett barn och jag har tio, snart elva friska barn. Otroligt tacksam.

Många säger att det är omöjligt att ge så många barn den närhet, kärlek och omsorg som de behöver. Jag vågar påstå att det är rent och skärt skitsnack och vi är levande bevis för det. Skulle kanske säga att vi om något ger våra barn det de behöver, mer än någon annan. Och med det menar jag inte att vi är bättre än någon annan förälder men faktum är att vi valt en stor familj och lever för det.

Jag kan nästan bli lite provocerad av att någon vågar påstå att vi inte kan tillfredsställa våra barn med allt vad de behöver. Jag menar vanligtvis så lämnar man kanske sina barn på förskola/dagis från tidig morgon till sen eftermiddag, en del barn måste bara vara borta från sina föräldrar på heltid för att de måste jobba. Det är ju inget konstigt i och för sig, men i vårt fall så är jag mer tillgänglig och närvarande med både omsorg och kärlek än vad kanske många andra föräldrar är. Jag har ett sådant jobb som gör att jag kan anpassa mina jobbtider efter vad barnen behöver. Hade jag däremot forfarande jobbat kvar 100% i vården så hade jag antagligen kanske inte valt att skaffa sååå många barn. Jag får inte mera bidrag än någon annan för att jag har mera barn, jag menar barnen kostar ju inte mindre för att de är fler. Tvärtom många barn kostar mera och alla barnbidrag täcker inte ens en månads matkostnad i våran familj. Och det är ingen hemlighet att barn behöver mer än mat på bordet. Der ska vara kläder och en hel del annat.

Men ingen är perfekt, vi precis som vilken annan familj som helst har också våra brister i föräldraskapet. Ingen väg är precis spikrak, men jag tror att så länge det finns kärlek och så länge man gör sitt bästa så kan det inte annat än bli precis så som man vill ha det. Man ska aldrig jämföra sig med andra, alla gör så gott de kan. När någon säger ”jag fattar inte hur ni får ihop det?! Vi har bara två eller tre barn och vi kämpar för att få ihop alla pusselbitar…” så svarar jag att jag förstår dom. Jag har ju själv varit där och jag tyckte vissa dagar var pest och pina. En del dagar har jag önskat att det ska bli kväll innan dagen ens börjat så jag äntligen kan gå och lägga mig. Och fortfarande än idag så kan jag ju känna så ibland. Det är väl mänskligt att ha sådana dagar antar jag. Men jag ska nog säga att jag idag kanske fått en helt annan rutin och våran stora familj hände ju inte över en natt om man säger så. Vi har vuxit in i våran stora familj och vi har med tiden anpassat oss till våran storlek. Skulle man kasta in vem som helst i våran vardag så skulle de antagligen inte fixa det, men så är det med allt. Det tar ett tag innan man ”lär sig cykla”. Men vill man så kan man. Jag skulle kunna skriva en bok om allt, för perfekt har det aldrig varit och igenkänningen skulle nog fylla andras förutfattade meningar och oförståelse med både värme och skratt.

Även om jag alltid står får mina åsikter och kanske anses ha skinn på näsan för det jag verkligen tror på, så har jag nog har aldrig sett mig som en stark och modig kvinna. Snarare tvärtom, jag har alltid brottats med min feghet i situationer. Alltid varit lite rädd för förändringar och alltid känt mig kanske lite underlägsen. Kanske för att jag ofta tror så gott om alla andra och för att jag så tidigt i mitt föräldraskap blev ifrågasatt. Men med allt jag gått igenom i livet, och det är ganska mycket, så har jag blivit väldigt trygg i mig själv. Och jag vet att det här barnet kommer att bli precis lika älskat och efterlängtat som alla de andra barnen 💗

bebis1

Första bilderna på ”mini” 💗 vad ska vi kalla henne eller honom? 

bebis13

bebis14

Lilla Gösta kanske? Klingar inte alls med de andra barnens namn och är inget direkt unisexnamn heller. Men visst är det förbaskat gulligt hahaha. Min farfar hette Gösta, får vi en pojke så ska jag övertala Micke att han måste få heta det i andranamn i alla fall ☺️

Grabbarna körde en liten fortnitedans igår när vi var ute och gick med hundarna. Alltså detta magiska vinterlandskap 😍 Även om jag längtar till våren väldigt mycket nu så är det något speciellt när snön ligger så fint på träden.

snö2

Alla barnen är glada över att de ska få ett syskon. Än så länge i alla fall, vi får väl se sen när den lilla/e har kommit och gör kaos med oss på nätterna 😂

snö3

snö4

snö1

Om Charlie, Colin och Adam får bestämma så ska det ju givetvis bli en liten pojke. Och visste skulle det vara roligt att få avsluta med en lite grabb!

Kram / Madeleine 💗

  1. Åhh vad fint skrivet ❤ det är verkligen livets gåva med barn. Du ska vara stolt över din fina familj ❤. Vissa människor måste påpeka dåliga synpunkter. Jag fick mitt tredje barn i september 2018 ❤ jag har alltid drömt om fyra små underverk. Men dom flesta i min omgivning har såna negativa synpunkter på det 😢. Stor eloge till dig ❤

  2. Annica skriver:

    Grattis! Önskar er all lycka! Lite namntips till en kille.

    Elvis, Eskil ,Walter, Gösta är ju också jättegulligt.

    1. Men såå tjusiga namn 👶🏼👶🏼 vad har du för tjejnamn? Tar gärna emot alla namntips jag kan få 😍🙏🏻

  3. Katja skriver:

    Jag tycker att det är underbart att ni ska få en till familjemedlem! En stor familj är inte normen nuförtiden men än sen då! Jag kan tänka mig att ni har massor med kärlek och stöd av varandra i er familj.
    En stor familj är min dröm men tyvärr har plånboken mer kvitton än kontant
    😀

  4. Carro skriver:

    Stort grattis till er!! Så mysigt för dig och din fina familj. Ni verkar vara så himla härliga. 💕

    Stor kram 🥰

  5. Jessica skriver:

    Tycker det är lustigt att föräldrar till många barn envisas med att säga att barnen får all närhet, omsorg m.m de behöver. Fråga barnen när de är vuxna, då kan man få det riktiga svaret, det är barnens upplevelse av sin uppväxt som är det viktiga inte föräldrarnas.

    1. Lotta skriver:

      Är det bara lustigt när föräldrar till många barn säger det, eller gäller det också föräldrar med färre barn?

      Det jag tycker är lustigt är hur människor tycker att de behöver ha åsikter om andra människors liv och beslut. Ännu lustigare när dessa människor även tycker att de behöver få vädra sina åsikter om hur andra väljer att leva sina liv..

      Nu menar jag inte specifikt dej, utan alla lustiga människor där ute i världen ☺️

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..