ANNONS

Vara ute i god tid, fina sommarklänningar och kränkt på jobbet!?

/

Godmorgon kära ni ☕️ Hur har ni det? Här vaknade jag redan strax efter fem imorse av att Mathilde kröp tätt intill mig varm som en kamin. Lilla hjärtat har fortfarande feber. Vi är inte vana att exponeras för förskolebaciller, ett möte räcker sen är det kört 😅🙈 Jag hoppas verkligen inte att jag får det här nu för det skulle inte vara roligt. Hur som helst, sen kunde jag inte somna om igen, så då kunde jag ju likagärna kliva upp. Toffie tittade på mig med bekymrade ögon och tyckte inte alls att det var dags att gå ut, men  jag passade på att gå ut med hundarna innan det var dags att väcka familjen.

Många av er har frågat om de fina klänningarna som tjejerna hade på sig i Västervik. Och de kommer från Lindex. Sök på Rosa multimönstrad klänning så hittar ni den 🌸 Det var EmmyLou som var med pappa på stan och köpte dom. Så himla nöjd över sitt köp!

påskvv51

påskvv49

påskvv50

Igår packade jag en necessär med bra saker att ha med sig till förlossningen och BB. Det gäller att vara ute i god tid, väldigt god tid för att vara jag skulle jag säga. Vad har hänt med tidsoptimisten? Jag är förvånad själv 😅 Jag brukar greja med sånt här i sista sekund, men den här gången vill jag bara ha allt klart och njuta sista tiden utan att ha saker hängandes över mig. Men jag har ännu inte tvättat upp bebiskläderna och packat det andra. I vilken vecka har ni packat BB-väskan?

Om sju snart sex veckor är graviditeten fullgången, känns overkligt. Har det inte gått väldigt fort eller är det bara jag som tycker det? På måndag är det dags för ännu ett besök hos barnmorskan och TUL. Det ska bli så roligt att få se det lilla livet igen. Vi har fortfarande inte enats om namn till den lilla tösen men vi tänker att det kommer så fort vi får träffa henne 💗

Vi har så mycket att se framemot den här sommaren. Familjen växer, men inte bara det för Oliver tar nämligen studenten i juni. Fina fina Oliver, min älskade lilla stora pojke. Jag blir tårögd bara jag tänker på det. Den dagen Victor tog studenten så brast allt, det var så mycket lycka och kärlek på en gång. Jag trodde verkligen inte att det ögonblicket skulle bli så känslosamt. Men jo, när ens barn tar studenten så är det en av de största ögonblicken i livet. I alla fall så känns det så för mig. Vågar inte ens tänka på hur jag kommer reagera den dagen någon av barnen gifter sig eller skaffar barn. Hujedamej. Jag och Micke pratade faktiskt om det här i bilen häromdagen, hur man kommer känna och uppleva sådan stora stunder i livet när barnen växer upp och bildar egna liv och familjer. Tänk när du får följa Engla-Freja till altaret den dagen hon kanske väljer att gifta sig. Jag kunde inte ens säga så utan att Mickes tårar kom 😂 Där pratar vi ”blödig”!

Sen har vi ju också några födelsedagar att fira i sommar, Tuvis fyller 1:a juni och Oliver 25:e juni ☀️

Till något annat mindre roligt. Jag är så uppriktigt förbannad på hur vissa arbetsgivare behandlar sin personal! Usch jag skulle kunna rada upp hur många exempel som helst på hur illa det är på vissa ställen. Just nu har vi verkligen fått erfara hur det kan vara att jobba under de förhållandena. Det är inte roligt när ens barn ringer och berättar om den ena efter den andra händelsen. Hur han blir behandlad både fysiskt och psykiskt. Detta har pågått i flera månader och nu har det gått så långt att han har ont i magen varje dag. Han mer eller mindre bryter ihop av situationen, och när han pratade med sin chefs chef för att ta det längre så svarar hon med att ”jag har svårt att tro att en 21 åring kan gå in i väggen” ! Alltså det brinner i huvudet på mig! Jag både ser och hör att det här är allvarligt och det svar han flera gånger  får tillbaka från sin arbetsgivare är så fruktansvärt nonchalant och vidrigt! Ibland rent kränkande. Vi har pratat med facket, men inget mer har hänt. Och jag som mamma känner spontant att jag som närmsta familjemedlem vill ifrågasätta eftersom inget händer. Samtidigt så är han vuxen nu, och måste ta jobbiga situationer som dessa själv kanske. Men jag kan inte acceptera och bara se på! Och det hade inte spelat någon roll om det hade handlat om någon annan heller i ett sånt här läge. Det handlar om medmänsklighet. 2019 så borde vi ha kommit så långt i arbetslivet så man inte ska behöva bokstavligen gå på knäna för att göra sitt jobb! Och man ska inte heller behöva bli kränkt gång på gång!

Det här handlar om ett ganska stort företag och jag undrar om ledningen ens har någon aning om hur det funkar ute på fältet. Jag ska skriva till dom och fråga faktiskt! Man borde kanske också ta kontakt med kunden som anställt det här stora företaget, för att se hur de ställer sig till att personalen mår så fruktansvärt dålig!? Det här är ju inte heller unikt för oss ska jag tillägga, flera kollegor känner precis likadant och det måste ju ändå säga ganska mycket. Facket bekräftade också att de blivit nerringda av just samma anledning.

Usch det gör ont i mig, och jag blir både arg och orolig. Känns inte alls roligt. Men om man inte försöker göra något åt det så händer det inget!

Tack för att du finns, och för att du vill kika in här 💗

Kram / Madeleine

11
108

Genom att klicka på "Skicka" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

© Bonnier Magazines & Brands AB, 105 44 StockholmTelefon: 08-736 53 00