Vara ute i god tid, fina sommarklänningar och kränkt på jobbet!?

Godmorgon kära ni ☕️ Hur har ni det? Här vaknade jag redan strax efter fem imorse av att Mathilde kröp tätt intill mig varm som en kamin. Lilla hjärtat har fortfarande feber. Vi är inte vana att exponeras för förskolebaciller, ett möte räcker sen är det kört 😅🙈 Jag hoppas verkligen inte att jag får det här nu för det skulle inte vara roligt. Hur som helst, sen kunde jag inte somna om igen, så då kunde jag ju likagärna kliva upp. Toffie tittade på mig med bekymrade ögon och tyckte inte alls att det var dags att gå ut, men  jag passade på att gå ut med hundarna innan det var dags att väcka familjen.

Många av er har frågat om de fina klänningarna som tjejerna hade på sig i Västervik. Och de kommer från Lindex. Sök på Rosa multimönstrad klänning så hittar ni den 🌸 Det var EmmyLou som var med pappa på stan och köpte dom. Så himla nöjd över sitt köp!

påskvv51

påskvv49

påskvv50

Igår packade jag en necessär med bra saker att ha med sig till förlossningen och BB. Det gäller att vara ute i god tid, väldigt god tid för att vara jag skulle jag säga. Vad har hänt med tidsoptimisten? Jag är förvånad själv 😅 Jag brukar greja med sånt här i sista sekund, men den här gången vill jag bara ha allt klart och njuta sista tiden utan att ha saker hängandes över mig. Men jag har ännu inte tvättat upp bebiskläderna och packat det andra. I vilken vecka har ni packat BB-väskan?

Om sju snart sex veckor är graviditeten fullgången, känns overkligt. Har det inte gått väldigt fort eller är det bara jag som tycker det? På måndag är det dags för ännu ett besök hos barnmorskan och TUL. Det ska bli så roligt att få se det lilla livet igen. Vi har fortfarande inte enats om namn till den lilla tösen men vi tänker att det kommer så fort vi får träffa henne 💗

Vi har så mycket att se framemot den här sommaren. Familjen växer, men inte bara det för Oliver tar nämligen studenten i juni. Fina fina Oliver, min älskade lilla stora pojke. Jag blir tårögd bara jag tänker på det. Den dagen Victor tog studenten så brast allt, det var så mycket lycka och kärlek på en gång. Jag trodde verkligen inte att det ögonblicket skulle bli så känslosamt. Men jo, när ens barn tar studenten så är det en av de största ögonblicken i livet. I alla fall så känns det så för mig. Vågar inte ens tänka på hur jag kommer reagera den dagen någon av barnen gifter sig eller skaffar barn. Hujedamej. Jag och Micke pratade faktiskt om det här i bilen häromdagen, hur man kommer känna och uppleva sådan stora stunder i livet när barnen växer upp och bildar egna liv och familjer. Tänk när du får följa Engla-Freja till altaret den dagen hon kanske väljer att gifta sig. Jag kunde inte ens säga så utan att Mickes tårar kom 😂 Där pratar vi ”blödig”!

Sen har vi ju också några födelsedagar att fira i sommar, Tuvis fyller 1:a juni och Oliver 25:e juni ☀️

Till något annat mindre roligt. Jag är så uppriktigt förbannad på hur vissa arbetsgivare behandlar sin personal! Usch jag skulle kunna rada upp hur många exempel som helst på hur illa det är på vissa ställen. Just nu har vi verkligen fått erfara hur det kan vara att jobba under de förhållandena. Det är inte roligt när ens barn ringer och berättar om den ena efter den andra händelsen. Hur han blir behandlad både fysiskt och psykiskt. Detta har pågått i flera månader och nu har det gått så långt att han har ont i magen varje dag. Han mer eller mindre bryter ihop av situationen, och när han pratade med sin chefs chef för att ta det längre så svarar hon med att ”jag har svårt att tro att en 21 åring kan gå in i väggen” ! Alltså det brinner i huvudet på mig! Jag både ser och hör att det här är allvarligt och det svar han flera gånger  får tillbaka från sin arbetsgivare är så fruktansvärt nonchalant och vidrigt! Ibland rent kränkande. Vi har pratat med facket, men inget mer har hänt. Och jag som mamma känner spontant att jag som närmsta familjemedlem vill ifrågasätta eftersom inget händer. Samtidigt så är han vuxen nu, och måste ta jobbiga situationer som dessa själv kanske. Men jag kan inte acceptera och bara se på! Och det hade inte spelat någon roll om det hade handlat om någon annan heller i ett sånt här läge. Det handlar om medmänsklighet. 2019 så borde vi ha kommit så långt i arbetslivet så man inte ska behöva bokstavligen gå på knäna för att göra sitt jobb! Och man ska inte heller behöva bli kränkt gång på gång!

Det här handlar om ett ganska stort företag och jag undrar om ledningen ens har någon aning om hur det funkar ute på fältet. Jag ska skriva till dom och fråga faktiskt! Man borde kanske också ta kontakt med kunden som anställt det här stora företaget, för att se hur de ställer sig till att personalen mår så fruktansvärt dålig!? Det här är ju inte heller unikt för oss ska jag tillägga, flera kollegor känner precis likadant och det måste ju ändå säga ganska mycket. Facket bekräftade också att de blivit nerringda av just samma anledning.

Usch det gör ont i mig, och jag blir både arg och orolig. Känns inte alls roligt. Men om man inte försöker göra något åt det så händer det inget!

Tack för att du finns, och för att du vill kika in här 💗

Kram / Madeleine

  1. Anna skriver:

    Hemskt att läsa! Kontakta arbetsmiljöverket! Det får inte vara så här. Lycka till!

    1. Anna skriver:

      Tillägg till min tidigare kommentar: Är själv chef med ca 60 anställda. Beteendet från din sons arbetsledare/chef är inte okej alls. Så, eftersom varken fack eller överordnad chef verkar bry sig så är det helt rätt att kontakta arbetsmiljöverket! Att bli kränkt, att bli illa behandlad psykiskt och fysiskt får inte förekomma på en arbetsplats!

  2. Carina skriver:

    Hej!
    Usch ont i magen jag får!
    Som sagt det ska var kul att gå till jobbet!
    Byt jobb! Jag skulle vilja lyfta ut denna chef i nackkragen, tycker ju det ör han som ska dra åt skogen så kanske det ör lättare att att byta.

    Hoppas så det löser sig! I gen ska gå till jobbet och ha ont i magen!!!!

    / Carina

    1. annika skriver:

      Madde det är tufft på arbetsmarknaden, det blir värre och värre, jag har själv varit med om det, har mått väldigt dåligt på mitt jobb, människor som har betet sig väldigt illa. Talat om det men ingen har brytt sig om det. Där är dem som kallas företagsambassadörer som skall se till att inte mobbing inte förekommer, men det är ett skämt. Det är tufft men tyvärr inget du kan höra något åt. Han måste tyvärr klara sig själv, absolut inget en mamma kan göra något åt. Men jag förstår om du inte tror mig. Företagen skiter i hur du mår, fast dem låssas att dem gör det. Spel för galleriet. Är glad att jag snart är pensionär. Jag hoppas att det reder ut sig för honom. Men med mina erfarenheter kan det bli ett långt helvete. För här finns människor som är så elaka så det är inte sant. Och ibland kan dem ta sig riktigt långt, men i bland så faller dem, men dem tar sig upp igen. Är man det minsta svag och inte riktigt passar In i gänget, då blir det tufft.

  3. Karin skriver:

    Hoppas det löser sig för din son. Så ska det inte behöva vara!!❤

  4. Konstigt att inte en 21 åring kan gå i väggen. Jag var sjukskriven för det som 20,21 23 & 24 årig 🙄. & t om försäkringskassan godkände det. Tonåringen min har gjort det med.Himla lustigt att hävda man inte kan det.
    Jag skulle prova via facket först,men alla är vi olika & är han med på en annan strategi så kör ni på den. Man vet inte förän i efterhand vilket som funkar bäst .
    & rövhattar finns det gott om,Särskillt i chefsställning. De verkar trivas där

  5. M skriver:

    Det är inte din sak att lösa Madde. Det kan faktiskt bli värre om mamma ”lägger sig i”.
    Hjälp honom framåt istället, vart han ska vända sig osv. Om nu fler klagar så ÄR det faktiskt facket som ska hjälpa till ( det ska de göra även om en bara mår dåligt)
    Arbetsgivaren ( vem det än är) borde och SKA vara mån om att deras anställda mår bra.
    Jag har haft barn i den situationen och mått hur dåligt som helst av att mina barn har mått dåligt. Men det är inte för oss mammor att agera mot arbetsgivaren. De måste ta det själva men med stöd och råd HUR de ska gå tillväga.
    Om han blir sjuk av jobbet så kan han be en facklig representant sitta med vid ett samtal med chef/chefer.
    Men hold your horses och låt honom ta sina egna val och ev.stötar ÄVEN om det gör ont i mammahjärtat.
    Han är vuxen.

    1. Tur att vi tänker helt olika då! Jag kan inte stå och se på när någon mår dåligt oavsett vem det är!

      När en arbetsgivaren uppenbart inte är schysst och inget hjälper så får man använda en helt annan taktik…

      1. Nina skriver:

        Snälla Madde hjälp honom!
        Visst jag är väl medveten om att numera ska inte föräldrar blanda sig i.
        Men mitt första arbete, för längesen i början av 80-talet, var i stort sett lika.
        Ingen hjälpte mig. Det pratades illa mm. Något som faktiskt satt sig djupt i mig.
        Då var jag ung idag är jag 56.
        Säger bara hjälp honom snälla du ❤️

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..