Selektiv ätstörning!

mamut3

Den här lilla skruttungen börjar bli sig själv igen efter flera dagar med feber. Det tycker vi är väldigt skönt. Vi tror, eller är ganska säkra på att Mathilde har en selektiv ätstörning. Jag har skrivit om de här ”matproblemen” sedan Mathilde skulle börja äta fast föda. Hon är väldigt begränsad i sin matrepertoar. Redan från början har hon ratat mat, vad vi än har gjort och hur mycket vi än har trixat så totalvägrar hon. Många menar att hon till slut äter när hon blir hungrig, och att vi inte ska servera det hon faktiskt äter. Men i Mathildes fall så svälter hon hellre annars leder annan kost till att hon kräks för att hon tycker det är så otroligt äckligt. Och det spelar ingen roll om vi är hemma hos någon annan eller att hon blir serverad mat på annat ställe, hon äter inte. Jag kan räkna upp allt hon gillar på tio fingrar och då är drycken inräknat. Det här är fruktansvärt frustrerande och jobbigt i perioder, framför allt när hon blir sjuk och får feber och är ännu mindre sugen på att äta. Det blir ju liksom lite värre för henne när hon blir sjuk än när de andra barnen blir sjuka.

Det kanske människor i ens omgivningen inte tänker på eller vet heller för den delen, men jag är extra försiktig med Mathilde och att hon inte ska träffa andra barn som är väldigt förkylda för det blir ett helsike för oss. För mig är det en självklarhet att hålla mina barn hemma, inte lämna på skola eller ta med till affären eller andra ställen och resor om jag har väldigt förkylda eller sjuka barn. Jag tänker rent generellt, inte bara för Mathildes skull, det finns ju faktiskt människor som bär på olika sjukdomar som vi inte har en aning om, och som kanske är väldigt nedsatta i immunförsvaret. Därför blir jag både väldigt ledsen och provocerad när andra är så egoistiska så de struntar i sådant. De lämnar sina barn på förskolan med gult snor och världens hosta, ta med dom in i butiker och sitter på fik. Eller så kanske de åker på en semester. Sen undrar dom varför barnen är sjuka hela tiden 🤷🏼‍♀️🤦🏼‍♀️ Om alla höll sina barn hemma när de är sjuka så skulle det bli mycket bättre. Och nej ett barn behöver inte ha feber för att vara sjuk, vid halsfluss tex så är det inte alls ovanligt med en lätt förhöjd temp som kanske inte ens märks av. Det kan vara lite hosta bara, men egentligen så är hela halsen full av baciller. Sunt förnuft existerar tydligen inte längre på samma sätt. Idag kan man inte stanna hemma från jobbet för att man har snoriga och hostiga barn. Det är inte anledning nog och dessutom så förlorar man så mycket pengar på att vara hemma. Ber om ursäkt redan innan om jag låter lite hård nu, men varför i jäflars väljer man då att skaffa barn?! För barnen kommer alltid först i alla lägen och det är konstigt att andra inte tänker likadant.

mamut1

Med många barn så har jag varit med om många turer med matstrejk och det har alltid varit i korta perioder och alltid ordnat upp sig. Det här som Mathilde har är något helt annat. Även vi tänkte att det var något övergående, och ja det hoppas vi väl på fortfarande. Men nu vet vi bättre och vi låter Mathilde äta precis det hon vill. Jag har fått kontakt med andra som lider av selektiv ätstörning och som har barn med samma problem och det har hjälpt oss att förstå och acceptera bättre sen försöker vi alltid hitta sätt att få i henne tillräckligt med näring. Häromdagen klappade vi händerna för att Mathilde drack saftsoppa till frukost. Innan hon blev sjuk så åt hon korv och makaroner, det har aldrig hänt innan!!! Syskonen klappade händerna och jag grät nästan av lycka. Jag skickade ett klipp till Micke och han trodde inte sina ögon. Det var så stort för oss. Mathilde blev jätteglad av alla hejarop och åt glatt. Det är en svår balansgång, och det måste helt vara på hennes villkor. Hejar man på för mycket så kan det få motsatt effekt också, så det gäller att man är känner av dagsformen.

mamut5

Det man kan stöta på är väldigt mycket åsikter, huruvida man kan välja att ge sitt barn en bulle till frukost tex. Usch så dåligt av mig som mamma att servera det. Men vet ni, jag skiter högaktningsfullt i andras kommentera och åsikter kring det jag väljer att ge mina barn. För oss handlar allt om att få i Mathilde något att äta överhuvudtaget. Mitt tuffa lilla hjärta 💗 Hon är som vilket annat barn som helst, hon har det bara lite svårt med maten.

mamut2

Efter att ha pratat mycket med min mamma om det här så insåg jag att jag troligtvis också har eller haft en selektiv ätstörning. Det var värre när jag var barn. Mamman hade fullt sjå med att få mig att vilja testa andra maträtter än just det jag kunde äta. Jag var också väldigt ”kräsen” och kunde bara äta vissa saker och vissa livsmedel från speciella märken. Levde på mina favoriter, inget annat dög. Jag minns inte att jag var lika liten i min matrepertoar som Mathilde, men tydligen inte långt ifrån. Jag vet ju med mig att jag är lite ”fjantig” med maten och jag har ju vant mig vid att få höra det från andra i hela mitt liv, men jag har aldrig reflekterat över att det kan vara en form av ätstörning.

Ju äldre jag blivit ju mera har jag vågat smaka och äta, stor skillnad från förr. Det är i allt detta en liten tröst i alla fall, det finns hopp om att Mathilde kommer att äta bättre.

Det som oroar mig är när hon ska börja på förskola, hur hon ska klara det. Just nu är det nästan så att jag överväger att ha henne hemma med mig och bebis istället. Eller bara ha henne några timmar då och då. Vi behöver inte bestämma oss just nu utan kommer att ta sommaren och se hur allt utvecklar sig.

Vill man läsa mera om Selektiv ätstörning så kan man läsa HÄR! Bra och nyttig information, tror absolut att man behöver prata mera om det här, så många flera får förståelse.

Idag var en bra dag, Mathilde åt ganska bra. Hoppas morgondagen blir ännu bättre. Sen hade vi finbesök 😍 Men det skriver jag mera om imorgon.

Kram / Madeleine

  1. Jag har ett barnbarn på 3 år som också har selektiv ätstörning. Dom har varit hos en dietist och kommer troligen få papper på att han har rätt att få speciell kost på förskolan. Han äter just nu nästan bara knäckebröd när han är där.
    Han har även någon form av autism och har ännu ett obefintligt tal. Detta gör det ännu jobbigare då det är svårt att kommentera vad han vill ha att äta.

  2. Ja har barn i min närhet med selektiv ätstörning. Den ena är 12 och den andra 5. 12 åringen har en lista på mat i skolan som hon får kryssa i varje vecka vad hon vill äta. Den andre går på förskolan och dom har anpassat maten efter honom. Han har även haft svårt med tugg motoriken och det va inga problem för förskolan att anpassa sig efter honom och hans mat vanor. Ju mer å längre han har gått på förskolan nu så har d bara blivit bättre. 😀

  3. Förstår problematiken då min son med autism har liknande problem med mat. Men får ni en diagnos på selektiv ätstörning är det (ska det) inte vara några problem på förskolan att få specialkost. Så sök så snart ni kan dels för att få diagnos på pränt och dels för att få professionell hjälp.

    1. I min region kan man få hjälp av logoped vet jag för detta, men även av bvc-psykolog. Hör med ditt bvc, tänker att ni troligtvis behöver intyg för kosten på förskolan och då borde ni kunna få det av antingen logoped eller bvc-psykolog.

  4. Många företag nu för tiden har så slimmade organisationer så det finns inte ens en halv person över vilket innebär att är folk hemma och vabbar så får deras arbetskamrater arbeta dubbelt, det tror jag är en stor anledning till att många inte är hemma tillräckligt länge med sjuka barn. Min kompis berättade att de hade fått jobba beordrad övertid p g a att de låg efter, de har flera småbarnsföräldrar som har vabbat mycket i februari. Det här skapar ju enorm stress att få tillbaka sina barn fort till förskolan.

  5. Jag jobbar på förskola och har under senaste året blivit sjuk otroligt ofta för att en del lämnar sina sjuka barn på förskolan . Inte då lätt heller få tag i kända vikarier så blir extra mycket jobb för dem friska kollegorna som kan få introducera en ny vikarie varje dag o rutiner etc ..

  6. Så jobbigt när maten strular!! Min dotter är 15 månader och har varit sjuk varje månad sen hon föddes. Och så fort hon blir sjuk så lägger hon ner ätandet totalt 😖 Man känner sig otroligt maktlös som förälder. Grymma ni är som kämpar på!
    Håller med dig, alldeles för många som skickar halvrisiga ungar till förskolan och virusen går bara runt runt. Däremot är det ju svårt att hålla de hemma vid minsta lilla förkylning. Då skulle ju vissa inte vara på förskolan från september till april.
    Kram

  7. Ändå märkligt att selektiv ätstörning bara existerar i delar av västvärlden. Hur kan det bli så?
    (obs, säger INTE att det är hittepå).

  8. Har aldrig hört talas om SÄ. Har ett barn på snart två år som är oerhört kräsen på mat. Började redan när han började äta, han åt en sorts burkmat från ett märke LÄNGE vägrade allt annat. Nu utreda han för multipel matallergi och läkarna tror att hans kräsenhet kan bero på det. Det är fruktansvärt jobbigt när de små inte äter, många tårar har passerat våra kinder under dessa snart två
    År. Trodde nog det skulle bli bättre när han börjat på förskola o h ser andra barn äta men inget har hänt tyvärr. Förstår er frustration brukar trösta mig med att det är väldigt få 20 åringar som enbart äter korv (som vår lilla i princip enbart äter)

  9. Jag har själv selektiv ätstörning och har haft hela livet. Idag äter jag mer än när jag var liten men än idag kan jag inte äta grönsaker. Ej eller bär el frukt el skaldjur.
    Men fisk, kyckling, kött och ris, potatis och pasta kommer man långt på!

    Har en dotter med autism och hon äter mer varierat än jag, hennes största problem är att hon äter för lite. Hon åt välling till hon var 8,5 år och efter det fick hon näringsdrycker.

    Eftersom jag själv är speciell när Dwt gäller mat har jag alltid låtit barnen äta det dem gillar och aldrig nånsin tvingat dem att äta nåt dem inte vill. Inte heller tvingat att smaka då jag minns vilken ångest det gav mig i barndomen.
    Min mamma försökte, jag kunde sitta kvar vid matbordet i timmar utan att smaka.

  10. Min sambo (40+) har selektiv ätstörning.
    Han äter bara vissa saker, mesta ljusa livsmedel. Det ställer till det en del socialt, då man blir ganska hämmad av att man aldrig vet om det finns något man kan äta.

    Det viktigaste är att vara öppen med det, det gör det så mycket lättare för andra oxå att kunna bjuda på saker som är ok att äta.
    (Ingen hade protesterat om man hade ”krävt” laktos, lr glutenfri kost)

    Vår son, 10 år äter inte heller vad som helst, men det är mest kopplat till olika saker på olika ställen.
    I skolan får han, efter samtal med skolsyster, önskekost 2 dar i v. För att han skall få i sej något och orka hela skoldagen.

    Det kanske kommer va såhär för er, men det finns många vägar att gå.
    Lycka till

  11. Hej Madeleine! Följt din blogg länge men detta är första gången jag kommenterar 🙂 Jag håller helt med om att sjuka barn stannar hemma! När jag skaffade barn bytte jag jobb till en så kallad ”modern arbetsplats” som tillåter VOBB, dvs jobba hemma med sjuka barn när det är möjligt och barnet tillåter det. Således mindre pengar från försäkringskassan och jobbet/lönen slipper bli lika lidande. Det är magiskt att ha den typen av arbetsplats!

    Ang att hålla hemma Mathilde från dagis när bebbe 11(!?) kommer väljer ni i familjen helt själv! Min erfarenhet från att lämna på dagis är dock bara positiv och npgra tinmar om dagen tror jag bara Mathilde hade tyckt var roligt och utvecklande.

    Min son är också rätt kinkig med mat, men jag har aldrig försökt göra en så stor grej av det. Äter han endast köttfärssås och spagetti i en vecka så får det vara så! Han äter han iallafall något! Om andra skulle ha någon åsikt kring det så bryr jag mig inte ett dugg. Det tycker inte jag heller att du ska göra, vips så är våra barn typ 6 år och äter allt utan problem! Det kommer bli människa av dessa kräsna barn också 🙂

    Ha en fin dag, stor kram 🙂

  12. Woho!!! Vilken tjej ni har som testade korv o makaroner. Härligt att hon vågade sig på det. Selektiv matstörning är något många fnyser åt. Skit i dem! Det viktiga är att hon äter ovs om det är en grej el tio. Det går inte att tvinga någon med s.m.s att äta det måste få komma stegvis. Fortsatt att erbjuda henne nya saker men låt det ta den tid det behöver. Mat ska vara kul, spännande och positivt. Blir det ett öns tjat så blir det bara jobbigt, tråkigt och negativt. Så fortsatt på erat vis och ignorera de som är negativa.

    Eran dotter är ett litet glädjepaket som mår kanon bra och har det fantastiskt bra och det är det viktiga.

    Har själv barn som inte äter så mycke men ibland slinker nya saker ned och även en till två portioner ned. De mår bra, växer, utvecklas och tar för sig av livet. Fast de äter näst intill ändast pasta och ris.

  13. Hej!

    Min man han har haft sen ca 3 års ålder problem med mat. Han äter väldigt få grejer,psykolog va inkopplad länge. Lider med alla människor som har denna ”sjukdom”.Går miste om så mycket.Men jag som lever med det dagligen har lärt mig,det är inte lätt när man är iväg på semester kalas mm.Dom livnära sig på det lilla dom får i sig förhoppningsvis. Söt liten tjej ni har och lycka till med er kommande bebis. / Nina

  14. Har en son som vi trodde hade selektiv ätovilja fram tills han fick sin diagnos autism förra året. Han har börjat ätat lite bättre men när han bad om en hamburgare på mc Donalds. Bara hamburgare o bröd så nästan grät jag för äntligen slipper vi leva så begränsat. Aldrig kunna åka spontant utan o alltid tänka finns där nåt han kan äta. Den lyckan man känner när barnet provar nåt nytt kan ingen förstå om man inte själv har ett barn med matproblematik.
    Folk vill gärna kommentera o försöka bestämma hur man ska göra med sitt barn men jag slår dövörat till numera. Han är mitt barn, jag känner honom bäst. O som sagt det går inte att försöka svälta ut barnen för att de ska äta för då svälter de sig..

    1. Jenny,det jag inte förstår hos (en del av) sjukvården. Jag som jobbat med barn med diagnos & själv har adhd brukar lägga till det där med matproblem i misstankar om ev diagnos. Jag är så gammal att när jag var barn bråkades det på skolan tills man kräktes om man inte åt. Vilket idag har resulterat i att min selektiva ätovilja har fått sällskap med en ätstörning. Så gissa om jag är noga med mina barns mat,Särskillt yngsta som har kämpigt med konsistensen & värmen på maten (misstanke om bla autism) . Om ungen vill ha 3 sorters dressing på samma maträtt blundar jag (tycker det ser jätteäckligt ut) & gläds åt att en under skolåldern glatt äter grönsaker,kyckling & tillbehör. Mat ska om inte något njutningsbart så iallafall inget ångestframkallande. Så hurra för hamburgare & förhoppningsvis hittar ni fler saker som funkar

  15. HEJ Mitt barnbarn är 7,5 år hon har selektiv ätstörning tror vi, hon äter i stort sett bara pommes frites, hon kan inte ta in annan mat i munnen. Nu har hon fått näringsdryck på recept, det funkar och hon fungerar mycket bättre och är gladare.

  16. Min mamma var så orolig för
    en av mina systrar när hon var liten.
    Hon åt knappt nåt. Tog henne till läkare,
    som sa; Inga barn i Sverige dör av av svält.

    Som du vet Madde, tycker jag namnet Vida
    är fint, en liten flicka föddes i Påskveckan,
    och fick namnet Astrid, åhh vad jag tycker
    det oxå är sött!!

  17. Hej Madde
    Synd om Mathilde som inte äter allt. De kommer lösa sig efterhand. Så klokt du tänker att ha henne hemma när du är hemma sedan med lilla syster. Slipper alla sjukdomar som man får på dagis. Ha en fin kväll och tack för du delar med dig.

  18. Önskekost kan man få i förskolan också! Stå på dig om det, de behövs ett intyg från sjuksköterska eller läkare i alla fall i vårmkommun

  19. Tack för att du delar med dig! Jag vet precis vad ni går igenom. När vår kille var liten var han precis likadan. Alla sa att han äter när han blir hungrig men han gjorde verkligen inte det. Man kände sig så otillräcklig som förälder. Men med åren har det blivit lite bättre hela tiden, så försök håll ut! Vi gav vår son också precis det han ville bara för att han skulle få i sig något. Lycka till, jag tror det blir bättre ju äldre hon blir! Kram

  20. Min styvdotter, född -84, vägrade äta när hon var liten. Hon levde på oboy i ca 1,5 år, och även om sä ”inte fanns” då så (i samråd med BVC) var det ingen mer än nån orolig, allvetande släkting på mammans sida som försökte tvinga i henne mat. Och idag äter hon i princip allt ☺️ Ett tag var hon vegetarian samt kunde inte äta smält ost. Men vi lät henne äta det hon ville, även om vi tyckte att pizza utan ost kan väl inte va gott 😉

  21. På mitt barns förskola hade ett barn mest troligt selektiv ätstörning och fick därför specialkost där de varvade de fem måltider som hon åt. Bara ett tips om ni vill att hon ska börja 😊

  22. Ja sjuka barn ska vara hemma! Annars går smittorna bara runt runt…
    Jobbigt att hon är så selektiv i vad hon äter, men hon ser verkligen inte ”liten” ut i kroppen. Följer hon sin kurva på bvc?

  23. Vårt ena barn har ätovilja/ARFID/selektiv ätstörning. Det finns ju många benämningar på samma diagnos. Vi fick tillslut sätta sond i näsan och även senare, knapp på magen.
    Till förskolan kan ni få intyg för behovskost. Var försiktiga med att använda ordet önskekost, för det är ett behov barnet har. Kan vara bra att betona det för folk omkring som kanske inte förstår eller har kunskap kring detta. Försök få kontakt med ett ätteam, med tex logoped, läkare, dietist som ingår. Då kan ni utesluta problem med mun, svalg mm. Eller gå via barnmottagning.
    Vi fick oerhört bra hjälp på Folke Bernadotte habilitering i Uppsala, där vi träffade matlaget som är experter på detta. På deras sida kan man läsa om deras remisskriterier, som kan vara bra att ta sig igenom för att ev hitta en annan orsak. Finns även en bra sida på fb, barn med selektiv ätovilja/ätstörning.
    Kram och lycka till!

  24. Tillägger att läsa om matlaget. Att berömma när barnet äter tycker jag är fel, för när barnet inte äter upplevs det som ett misslyckande. Förstår verkligen hur ni känner när hon äter, man blir överlycklig! Men att försöka vara neutral och istället pratan om hur maten ser ut, färg form, lukt och ev smakar kan vara bättre.

  25. Min dotter (5,5år) har selektiv ätstörning misstänker vi. Hon har alltid varit svår med mat, men senaste året har det bara blivit värre.. Hon lever på yoghurt, smörgås, bulgur och fiskpinnar.. (endast en storts fiskpinnar och en sorts bulgur, går inte att lura henne). Godis och glass gillar hon (men även här mkt selektiv). That’s it ungefär. Tidigare åt hon korv med bröd, men nu tycker hon inte om det längre säger hon. Dricker endast vatten eller björnbärsdryck. Men tillochmed vatten ratar hon ibland om det ”smakar annorlunda”. Även hennes ”säkra kort” kan slå bakut om det är fel temperatur, färg, konsistens..
    Det spelar ingen roll om vi mutar och lockar, är det något som hon inte vill ha/klarar av att äta så är det omöjligt.
    Det är otroligt svårt att få omgivningen att förstå.. till och med hennes mormor tycker att vi ”duttar för mycket”, ”hon äter när hon är hungrig”…
    Dottern är redan liten och tanig, hon har inga reserver att ta av.. man känner sig rätt lost som mamma.

  26. Min erfarenhet är att det oftare fungerar bättre på förskola än hemma. Barnen känner laddningen hemma. Om hon inte äter hemma så kan det väl inte hellre bli värre på förskola. Å andra sidan så gissar jag att hon ändå stannar hemma så länge du är föräldraledig. Tror tyvärr inte att det är bra att applådera ett barn som äter eller visa stora känsloyttringar. Gå till BVC och följ hennes viktkurva.

    1. Fast nu handlar detta inte om viktkurvan, om du läser på lite bättre om just SÄ så kanske du får en bättre bild av problematiken. Det kan vara så att de som lider utav detta tom får en övervikt pga att de just bara äter kolhydrater, typ endast mackor och pasta.

      Att det inte skulle spela någon roll om hon är hemma eller på förskolan för att hon ändå inte äter var ganska korkat resonerat 🤦🏼‍♀️ Ett barn som inte får i sig energin orkar inte på samma sätt!

      I Mathildes fall så äter hon nästan enbart just hemma för att hon är så noga med vad hon stoppar i munnen.

      Och om hon blir glad av applåder så blir vi glada 👏🏼👏🏼

      1. Just BVC är säkert kompetenta att göra en bedömning och då inte grundat enbart på vikt. Sedan tror jag inte att mat ska förknippas så med att vara duktig och få applåder när man äter. Hur kopplar barnet det då med att inte äta och effekten en sådan sak har på familjen. Det är min erfarenhet och du gör enligt din övertygelse.

        1. Min erfarenhet är inte att BVC har kunskap kring detta. Och ger därför inga råd alls. När vi var i samma situation som Madeleine så var det enda rådet ; han äter när han blir hungrig. Så BVC var verkligen inte till någon hjälp. Vi fick själva lirka oss igenom de cirka 5 åren det tog för vårt barn att börja äta någorlunda. Vi utgick bara ifrån vad vi ansåg vara bäst för vårt barn och det visade sig till slut vara det allra bästa. Håll ut Madeleine, det vänder med tiden! Kram

  27. Jag har vid 46 års ålder äntligen förstått att jag har Selektiv ätstörning och har haft det hela mitt liv. Det är sån befrielse att veta att jag inte bara varit kräsen och bortskämd. Önskar så att någon i min närhet tidigt förstått att det var SÄ jag hade och kunnat bemöta mig utifrån det. Hade besparat mig såååå mycket ångest över min matsituation. Blir därför så glad över att läsa att ni förstått att det kan vara SÄ som er Mathilde kan ha. Kämpigt absolut men kanske ändå en ”lättnad” och acceptans över situationen. Många kramar till er!

  28. Håller med dig helt om att man ska hålla sina sjuka barn hemma . Men när jag säger det får jag bara höra att jag är fjantig . Jag har bara ett barn och då säger alla att jag är fjantig och att när jag får fler barn kommer jag inte vara så ”barnslig” längre 🙄
    Skönt o höra att du med många barn har samma åsikt . Det ska jag säga nästa gång 😉

  29. Hej!
    Vet inte om detta är för personliga frågor, men hoppas att du kan/vill svara.

    Hur tidigt märkte ni att Mathilde inte ”bara var kräsen” med maten? Vad finns för hjälp att få? Har det varit samma hela tiden? Jag menar redan från när ni började med smakportioner?

    Enda sedan vår stora började med smakportioner så har det bara varit gapa och svälj. Äter verkligen allt. Men nu med den minsta så är det med komplicerat. Får kväljningar av typ allt och det kommer ut. Oavsett om det är bitar eller puréer. Det enda som verkligen går ner obehindrat hittills är turkisk yoghurt.

    Tack för en trevlig/mysig blogg.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..