Selektiv ätstörning!

mamut3

Den här lilla skruttungen börjar bli sig själv igen efter flera dagar med feber. Det tycker vi är väldigt skönt. Vi tror, eller är ganska säkra på att Mathilde har en selektiv ätstörning. Jag har skrivit om de här ”matproblemen” sedan Mathilde skulle börja äta fast föda. Hon är väldigt begränsad i sin matrepertoar. Redan från början har hon ratat mat, vad vi än har gjort och hur mycket vi än har trixat så totalvägrar hon. Många menar att hon till slut äter när hon blir hungrig, och att vi inte ska servera det hon faktiskt äter. Men i Mathildes fall så svälter hon hellre annars leder annan kost till att hon kräks för att hon tycker det är så otroligt äckligt. Och det spelar ingen roll om vi är hemma hos någon annan eller att hon blir serverad mat på annat ställe, hon äter inte. Jag kan räkna upp allt hon gillar på tio fingrar och då är drycken inräknat. Det här är fruktansvärt frustrerande och jobbigt i perioder, framför allt när hon blir sjuk och får feber och är ännu mindre sugen på att äta. Det blir ju liksom lite värre för henne när hon blir sjuk än när de andra barnen blir sjuka.

Det kanske människor i ens omgivningen inte tänker på eller vet heller för den delen, men jag är extra försiktig med Mathilde och att hon inte ska träffa andra barn som är väldigt förkylda för det blir ett helsike för oss. För mig är det en självklarhet att hålla mina barn hemma, inte lämna på skola eller ta med till affären eller andra ställen och resor om jag har väldigt förkylda eller sjuka barn. Jag tänker rent generellt, inte bara för Mathildes skull, det finns ju faktiskt människor som bär på olika sjukdomar som vi inte har en aning om, och som kanske är väldigt nedsatta i immunförsvaret. Därför blir jag både väldigt ledsen och provocerad när andra är så egoistiska så de struntar i sådant. De lämnar sina barn på förskolan med gult snor och världens hosta, ta med dom in i butiker och sitter på fik. Eller så kanske de åker på en semester. Sen undrar dom varför barnen är sjuka hela tiden 🤷🏼‍♀️🤦🏼‍♀️ Om alla höll sina barn hemma när de är sjuka så skulle det bli mycket bättre. Och nej ett barn behöver inte ha feber för att vara sjuk, vid halsfluss tex så är det inte alls ovanligt med en lätt förhöjd temp som kanske inte ens märks av. Det kan vara lite hosta bara, men egentligen så är hela halsen full av baciller. Sunt förnuft existerar tydligen inte längre på samma sätt. Idag kan man inte stanna hemma från jobbet för att man har snoriga och hostiga barn. Det är inte anledning nog och dessutom så förlorar man så mycket pengar på att vara hemma. Ber om ursäkt redan innan om jag låter lite hård nu, men varför i jäflars väljer man då att skaffa barn?! För barnen kommer alltid först i alla lägen och det är konstigt att andra inte tänker likadant.

mamut1

Med många barn så har jag varit med om många turer med matstrejk och det har alltid varit i korta perioder och alltid ordnat upp sig. Det här som Mathilde har är något helt annat. Även vi tänkte att det var något övergående, och ja det hoppas vi väl på fortfarande. Men nu vet vi bättre och vi låter Mathilde äta precis det hon vill. Jag har fått kontakt med andra som lider av selektiv ätstörning och som har barn med samma problem och det har hjälpt oss att förstå och acceptera bättre sen försöker vi alltid hitta sätt att få i henne tillräckligt med näring. Häromdagen klappade vi händerna för att Mathilde drack saftsoppa till frukost. Innan hon blev sjuk så åt hon korv och makaroner, det har aldrig hänt innan!!! Syskonen klappade händerna och jag grät nästan av lycka. Jag skickade ett klipp till Micke och han trodde inte sina ögon. Det var så stort för oss. Mathilde blev jätteglad av alla hejarop och åt glatt. Det är en svår balansgång, och det måste helt vara på hennes villkor. Hejar man på för mycket så kan det få motsatt effekt också, så det gäller att man är känner av dagsformen.

mamut5

Det man kan stöta på är väldigt mycket åsikter, huruvida man kan välja att ge sitt barn en bulle till frukost tex. Usch så dåligt av mig som mamma att servera det. Men vet ni, jag skiter högaktningsfullt i andras kommentera och åsikter kring det jag väljer att ge mina barn. För oss handlar allt om att få i Mathilde något att äta överhuvudtaget. Mitt tuffa lilla hjärta 💗 Hon är som vilket annat barn som helst, hon har det bara lite svårt med maten.

mamut2

Efter att ha pratat mycket med min mamma om det här så insåg jag att jag troligtvis också har eller haft en selektiv ätstörning. Det var värre när jag var barn. Mamman hade fullt sjå med att få mig att vilja testa andra maträtter än just det jag kunde äta. Jag var också väldigt ”kräsen” och kunde bara äta vissa saker och vissa livsmedel från speciella märken. Levde på mina favoriter, inget annat dög. Jag minns inte att jag var lika liten i min matrepertoar som Mathilde, men tydligen inte långt ifrån. Jag vet ju med mig att jag är lite ”fjantig” med maten och jag har ju vant mig vid att få höra det från andra i hela mitt liv, men jag har aldrig reflekterat över att det kan vara en form av ätstörning.

Ju äldre jag blivit ju mera har jag vågat smaka och äta, stor skillnad från förr. Det är i allt detta en liten tröst i alla fall, det finns hopp om att Mathilde kommer att äta bättre.

Det som oroar mig är när hon ska börja på förskola, hur hon ska klara det. Just nu är det nästan så att jag överväger att ha henne hemma med mig och bebis istället. Eller bara ha henne några timmar då och då. Vi behöver inte bestämma oss just nu utan kommer att ta sommaren och se hur allt utvecklar sig.

Vill man läsa mera om Selektiv ätstörning så kan man läsa HÄR! Bra och nyttig information, tror absolut att man behöver prata mera om det här, så många flera får förståelse.

Idag var en bra dag, Mathilde åt ganska bra. Hoppas morgondagen blir ännu bättre. Sen hade vi finbesök 😍 Men det skriver jag mera om imorgon.

Kram / Madeleine

  1. Lo skriver:

    Hej!
    Vet inte om detta är för personliga frågor, men hoppas att du kan/vill svara.

    Hur tidigt märkte ni att Mathilde inte ”bara var kräsen” med maten? Vad finns för hjälp att få? Har det varit samma hela tiden? Jag menar redan från när ni började med smakportioner?

    Enda sedan vår stora började med smakportioner så har det bara varit gapa och svälj. Äter verkligen allt. Men nu med den minsta så är det med komplicerat. Får kväljningar av typ allt och det kommer ut. Oavsett om det är bitar eller puréer. Det enda som verkligen går ner obehindrat hittills är turkisk yoghurt.

    Tack för en trevlig/mysig blogg.

  2. Håller med dig helt om att man ska hålla sina sjuka barn hemma . Men när jag säger det får jag bara höra att jag är fjantig . Jag har bara ett barn och då säger alla att jag är fjantig och att när jag får fler barn kommer jag inte vara så ”barnslig” längre 🙄
    Skönt o höra att du med många barn har samma åsikt . Det ska jag säga nästa gång 😉

  3. Anna skriver:

    Jag har vid 46 års ålder äntligen förstått att jag har Selektiv ätstörning och har haft det hela mitt liv. Det är sån befrielse att veta att jag inte bara varit kräsen och bortskämd. Önskar så att någon i min närhet tidigt förstått att det var SÄ jag hade och kunnat bemöta mig utifrån det. Hade besparat mig såååå mycket ångest över min matsituation. Blir därför så glad över att läsa att ni förstått att det kan vara SÄ som er Mathilde kan ha. Kämpigt absolut men kanske ändå en ”lättnad” och acceptans över situationen. Många kramar till er!

  4. Karin skriver:

    Min erfarenhet är att det oftare fungerar bättre på förskola än hemma. Barnen känner laddningen hemma. Om hon inte äter hemma så kan det väl inte hellre bli värre på förskola. Å andra sidan så gissar jag att hon ändå stannar hemma så länge du är föräldraledig. Tror tyvärr inte att det är bra att applådera ett barn som äter eller visa stora känsloyttringar. Gå till BVC och följ hennes viktkurva.

    1. Fast nu handlar detta inte om viktkurvan, om du läser på lite bättre om just SÄ så kanske du får en bättre bild av problematiken. Det kan vara så att de som lider utav detta tom får en övervikt pga att de just bara äter kolhydrater, typ endast mackor och pasta.

      Att det inte skulle spela någon roll om hon är hemma eller på förskolan för att hon ändå inte äter var ganska korkat resonerat 🤦🏼‍♀️ Ett barn som inte får i sig energin orkar inte på samma sätt!

      I Mathildes fall så äter hon nästan enbart just hemma för att hon är så noga med vad hon stoppar i munnen.

      Och om hon blir glad av applåder så blir vi glada 👏🏼👏🏼

      1. Karin skriver:

        Just BVC är säkert kompetenta att göra en bedömning och då inte grundat enbart på vikt. Sedan tror jag inte att mat ska förknippas så med att vara duktig och få applåder när man äter. Hur kopplar barnet det då med att inte äta och effekten en sådan sak har på familjen. Det är min erfarenhet och du gör enligt din övertygelse.

        1. Min erfarenhet är inte att BVC har kunskap kring detta. Och ger därför inga råd alls. När vi var i samma situation som Madeleine så var det enda rådet ; han äter när han blir hungrig. Så BVC var verkligen inte till någon hjälp. Vi fick själva lirka oss igenom de cirka 5 åren det tog för vårt barn att börja äta någorlunda. Vi utgick bara ifrån vad vi ansåg vara bäst för vårt barn och det visade sig till slut vara det allra bästa. Håll ut Madeleine, det vänder med tiden! Kram

  5. Min dotter (5,5år) har selektiv ätstörning misstänker vi. Hon har alltid varit svår med mat, men senaste året har det bara blivit värre.. Hon lever på yoghurt, smörgås, bulgur och fiskpinnar.. (endast en storts fiskpinnar och en sorts bulgur, går inte att lura henne). Godis och glass gillar hon (men även här mkt selektiv). That’s it ungefär. Tidigare åt hon korv med bröd, men nu tycker hon inte om det längre säger hon. Dricker endast vatten eller björnbärsdryck. Men tillochmed vatten ratar hon ibland om det ”smakar annorlunda”. Även hennes ”säkra kort” kan slå bakut om det är fel temperatur, färg, konsistens..
    Det spelar ingen roll om vi mutar och lockar, är det något som hon inte vill ha/klarar av att äta så är det omöjligt.
    Det är otroligt svårt att få omgivningen att förstå.. till och med hennes mormor tycker att vi ”duttar för mycket”, ”hon äter när hon är hungrig”…
    Dottern är redan liten och tanig, hon har inga reserver att ta av.. man känner sig rätt lost som mamma.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..