Nej en ettåring har det inte bättre på förskolan! Och ny magbild 💗

 Reklam 

Ingen bebis ännu! Lika bra att skriva det på en gång 😂 Eftersom jag inte bloggat på ett par dagar så skriver många och frågar om det kan vara så att bebis kommit. Men nej nej, ingen bebis ännu och det är ett par veckor kvar.

Jag får väl kanske skylla mig lite själv eftersom vi valt att inte gå ut med exakt BF-datum. Men vi har pratat om det här hemma och vi bestämde att vi ville ha det för oss själva. Det kan av erfarenhet bli en stressfaktor om bebis inte skulle komma just på det utsatta datumet. När jag gick över 10 dagar med EmmyLou så gick mobilen varm av undrande meddelanden, och det var lite jobbigt. Men jag förstår ju samtidigt att det oftast är av omtanke man undrar, så jag tar inte illa upp 💗 Men just där och då var allt väldigt påfrestande, jag som annars fått mina barn i vecka trettiosju och trettioåtta och helt plötsligt får gå över tio dagar med då nionde barnet, ja ni fattar den chocken! Jag gick ju en hel månad över tiden mot vad jag är van vid hahaha. Så ”dant” som vi säger här i Östergötland.

När bebis är här så lovar jag att berätta, och sen om vi uppdaterar när det är på gång eller när vi landat lite får vi helt enkelt se 🙏🏻

Status nu är att vi gått in i en ny vecka, och jag mår väldigt bra ändå måste jag säga. Det känns underbart att kunna njuta av den här graviditeten på helt annat sätt. Klart det känns i höfter och svank, och jag får mina ligamentsmärtor ibland. Och just nu är jag också ganska trött, men det ska ni veta är inget mot dagliga kräkningar och konstant smärta i hela kroppen som jag haft nästan alla de andra gångerna. Otroligt hur olika det kan vara egentligen. Jag har verkligen fått uppleva hur det är att vänta barn kan man säga. Man ska aldrig ta något för givet har jag lärt mig, och jag har en enorm ödmjukhet inför allt jag fått uppleva.

Detsamma gäller med föräldraskapet. Det är ingen självklarhet, och allt är inte perfekt. Herregud vilka misstag och fel jag gjort genom åren, men det har blivit folk av mina barn med. Jag har lärt mig genom mina misstag. När man är ung är man ofta lite naiv och tror sig veta allt om världen. Jag kommer ihåg hur provocerad jag kunde bli när andra skulle lära mig att ta hand om mina barn. Efter ett och två barn så var jag minsann ett proffs och jag behövde inga råd what so ever! Nej kanske inte så uppkäftigt kanske, men eftersom jag var så otroligt ung när jag fick Victor och ofta fick min föräldraroll ifrågasatt redan från början så uppfattade jag nog ofta råd som kritik tyvärr. Idag vet jag bättre.

Jag har varit mamma i tjugoett år och har snart elva barn. Det skulle nog vara konstigt om jag inte under dessa år lärt mig väldigt mycket. Jag vill aldrig säga att jag är ett proffs eller att jag är bättre än någon annan, men av erfarenhet och med åldern så blir man klokare. Jag såg på nyhetsmorgon för ett tag sedan när de pratade om uttrycket äldst vet bäst, så behöver det ju absolut inte vara men det ligger faktiskt något i det. För enligt forskning så blir man klokare med åren. Jag skrattade för mig själv och tänkte att det kanske är ett tecken på att jag blivit äldre då 😂

Man är den bästa föräldern till sina egna barn (oftast). Och man hittar sig själv i föräldraskapet ganska naturligt till slut. Även fast det kan kännas tröstlöst och väldigt jobbigt i perioder. Så är det någon av er som läser här och som har det lite extra kämpigt just nu så vill jag bara säga, allt blir bra till slut 💗

Jag fick frågan häromdagen vad jag kände om förskola till barnen och vid vilken ålder jag personligen tycker att barn ska börja i förskolan. Egentligen hade jag inte tänkt att skriva om det här i detta inlägg, men nu gör jag det ändå.

Det här är en debatt som man kan vrida och vända på hur mycket som helst. Men jag ska försöka förklara hur jag tänker.

Jag har alltid tyckt det varit väldigt jobbigt att skola in barnen oavsett ålder, men det har helt klart varit tuffare att skola in de barn som varit yngre. Men man måste ju se till möjligheterna också, kan man vara hemma med sitt barn tills det är två år? Eller måste man av ekonomiska skäl börja jobba tidigt? Och om man måste börja jobba direkt när barnet fyllt ett år, vad är anledning? För väljer man att skaffa barn så kanske man helt enkelt får prioritera just barnen och då får man kanske också leva efter vad man har. Vara beredd på att kanske ha en helt annan ekonomi under dessa år? Välja att inte ta ut full föräldrapenning, spara på dagarna. Tänka på vad man handlar osv. Om man inte är ensamstående så kan man ju försöka att även pussla ihop jobb och föräldraledighet så att man jobbar lite om varandra för att kunna vara hemma med barnen.

För mig är det självklart att ha barnen hemma så länge som möjligt. De är små under en väldigt kort tid och när de är små så händer dessutom mycket i utvecklingen. Kan man inte, eller inte har möjlighet att vara hemma av ekonomisk skäl så är det väl så, men man kanske kan välja att jobba deltid? Att höra en förälder med en ettåring som går hemma, jobbar hemifrån eller har ett väldigt  flexibelt jobb som tex jag har uttrycka att barnet har det bättre och roligare på förskola/dagis än hemma får mig att undra!? Vad kommer detta sig? En ettåring har absolut inget behov av att vara på förskola/dagis. Det blir ju lite att man idiotförklarar sig själv när man säger något sådant. Varför kan inte du tillfredsställa ditt barn så det har det bättre eller roligare?

Jag har knappt tagit ut några föräldradagar med Mathilde för jag har kombinerat mitt jobb ihop med henne, och det har inte alltid varit lätt men det har gått. Jag har valt att jobba på kvällar, eller på helger när Micke varit hemma. Jag skulle aldrig kunnat lämna Mathilde på förskola/dagis vid ett års ålder när jag haft möjlighet att välja att vara med henne. Förstår inte heller hur man kan lämna ett litet barn på dagis och och inte jobba. Det finns ju de som hellre lämnar sin nyss fyllda ettåring på förskola/dagis och sen sitter och fikar med sina vänner på stan. Det är olika i olika kommuner huruvida mycket man får lämna sina barn när man är arbetslös men när barnet är så litet som nyss fyllda ett år så tycker jag det är olämpligt.

Ta till vara på tiden när barnen är små istället, den kommer ju aldrig mera tillbaka 💗

magen59

Lilla Tuvis ville föreviga magen, hon längtar efter lillasyster 💗

Precis som med Mathilde så kommer vi ha med våran YOYO+0+ vagn till förlossningen. Bästa bästa bästa, älskar YOYO! Men här ser ni en uppdaterad version för nu är den beige 😍 Precis som bebis andra vagn. Beige är det nya gråa! Hela jag har blivit lite beige tror jag 😂

mage52

mage57

För er som inte hört talas om YOYO så ska jag visa lite mera av den här vagnen i ett senare inlägg. Jag älskar den!

mage56

Liten, smidig och lätt! Man kan också sätta på babyskydd på den här lilla vagnen. Ni som vet ni vet, och ni som inte vet har missat något! Den funkar även som handbagage på flyg, ja så liten blir vagnen. Sen gör du om den till en sittvagn. För er som är nyfikna så hittar ni YOYO vagnarna HÄR!  

mage55

Efter en hel dag med fotbollsturnering från tidig morgon till kväll så ska nu familjen bada bubbelpool! Det blir premiärbadet 💦 Vi har ett gäng förväntansfulla ungar som står och hoppar av glädje!

Hörs sen!

Kram / Madeleine

 

  1. Linda skriver:

    Var hemma länge med mina pojkar det bästa jag gjort och som passade vår familj.Saknar den tiden nu när de går i skolan.Att vara hemma såg jag inte som något negativt och som att jag stod och diskade om dagarna inte alls vi gick till biblioteket,simmade,lekte inne och ute,pysslade,hälsade på vänner m.m. mina barn fick tillräckligt med aktiviteter utan förskola bara att jag gjorde det och inte en personal.När pappan kom hem från jobbet hjälptes vi åt med sådan där nödvändiga tråkigheter😊maten var oftast färdig för barnen tyckte om att vara med i köket.

  2. Sandra skriver:

    Jag håller med dig ang om att 1 åringar inte behöver gå på dagis. Alla mina har hoppat in på dagis i olika månads klasser o alla har trivits bra och funkat.

    Jag tror dock att dagis hetsen vid 1 år har lite med jämnställds hetsen. Att mammor inte ska vara hemma med sina barn för då är det inte jämnställt. Arbetshetsen kring kvinnor och att en kvinna inte kan få välja att vara hemma med barnen spelar nog stor roll idag. Trist nog.

    Jag själv har valt att vara hemma med barnen och har inte kunnat förstå hur man vill välja bort den tiden för jobb. Men det är ju en smaksak. Jag blir hellre utpekad som en ”kränkt” kvinna som är fast i hemmet med barnen än att missa tiden med barnen.

    Jobb finns ju alltid men småbarns åren försvinner fort och kommer aldrig igen.

    Ha ett fint slut på helgen och ta ett varmt glas mjölk för att få både muskler och leder att slappna av och lätta på evt gravid smärtor i kroppen!!!

    1. Millie skriver:

      Det är ju inte nödvändigtvis mamman som måste vara hemma, pappan missar ju också småbarnstiden om han jobbar. 😊

  3. Karin skriver:

    Men förskolan är inte heller sämre än att vara hemma. Vi har en fantastisk förskola med små grupper och engagerad personal, barnen stortrivs där. Och fast man inte är sjuk man som förälder kanske behöver stimulans utanför hemmet också för att inte bli sjuk?

  4. Barn behöver vara hemma med sina föräldrar så länge som möjligt. En 1 åring har inte behov att gå på dagis. (Enligt min åsikt)

  5. J skriver:

    Ang föräldraledighet. Min sambo har ett sådant jobb att han kan jobba hemifrån, flexa och tjänar 2,5 gånger mer än jag (när jag jobbar). Han kommer inte vara föräldraledig alls för då skulle vår ekonomi rasa ihop då hans inkomst är långt över taket och förlorar massa på föräldraledighet.

    Men jag vill inte vara hemmafru i 1,5 år (då vi tänkt få in vår 1 månaders på dagis). Jag vill inte vara den som ”ansvarar” för barn 250% med allt från kläder, leksaker, stimulering (har även en 4åring).vill inte vara hemmafru som ska städa, laga mat, diska och tvätta.

    Jag är en mamma som med en pappa är en familj. Jag och pappan har lika mycket ansvar för ovanstående barn och hem. Vill inte falla in i nån könsroller heller.

    Vill sätta barnet på dagis så jag får jobba, komma hemifrån, bli ”stimulerad” med att få prata och engagera mig med vuxna. Jag förstår att barnen är små en väldigt liten tid men jag kan inte tillåta mig själv att förfalla för det. Jag skulle inte må bra av det och jag skulle vara en sämre mamma. Dagarna får sparas till längre sommar och vinterledighet.

    Jag accepterar och inspireras av att kvinnor (och män) vill vara hemma så otroligt länge. Men jag kan inte det..

    1. K skriver:

      Fy så hemskt. Jag, mig själv och mina egna jag är viktigare. Du är en sån som skaffar barn för att man gör det inte för att du vill vara med dina barn. Köp en designervas istället. Om nu din man tjänar sååå mycket pengar så skulle han kunna lagt undan en massa pengar och sparat dom tills barnen kom och då varit hemma. Man behöver inte heller leva i lyx och flärd under ett tag. Ser dig framför mig. Fika med arbetskamraterna, gå och fixa naglar, ögonbryn, sitta på olika salonger och en 1 åring sitter och gråter i ett hörn där personalen inte hinner trösta men det viktiga i ditt liv är du dig själv och PENGAR. Äckligt

    1. Finns bara 2 orsaker i ditt inlägg J, antingen vill du provocera för att du behöver nån slags sjuk stimulans eller så är du helt enkelt dum i huvudet!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..