Kalas, och nu börjar jag bli nervös!

Klockan är massor och jag borde sovit för länge sedan. Jag sover så otroligt dåligt på nätterna nu, det liksom finns ingen bekväm sovställning. Det värker i svanken, det gör ont i höfterna, det trycker upp mot bröstkorgen och när jag ska försöka vända mig så får jag nästan ta sats för att slänga över magen från den ena sidan till den andra 😅 Dessa sista veckor innan bebis ska komma är utan tvekan de allra charmigaste. Eller? Ibland hugger det till av smärta så jag tror att ah har hon bestämt sig för att komma nu!? Men nej inte ännu minsann, vi väntar otåligt och är spända av förväntan.

Jag har inte känt så mycket oro inför förlossning faktiskt, nästa ingenting om jag ska vara ärlig. Men vet ni, nu börjar jag bli lite ”nervös” eller ja inte nervös i den meningen att jag är rädd eller så. Mera att jag är nervös över att vi kanske inte hinner in till förlossningen. Jag har lovat mig själv att inte vara så tjurskallig och vänta allt för länge hemma. Men eftersom det blev som det blev sist, när allt drog igång med racerfart för att sen avta i FLERA timmar så har jag hela tiden sagt att jag inte ska ha så bråttom in till förlossningen. Med Mathilde var jag öppen 7 cm när jag kom in, då trodde vi att det snart var klart. Men det kunde vi allt tro eftersom allt avtog i flera timmar. Dock så vågar man ju inte åka hem 5 mil därifrån för att sen ge sig in igen när det väl var dags, för när det väl sätter fart då brukar det tanejtusan gå undan. Då går det från noll till hundra på bara några minuter.

Så ja, det är svårt att veta hur man ska göra i alla lägen. Men hellre vara på plats än att hon ska komma i bilen på vägen in. Det medför ju sina risker det med. Jag är mångföderska och behöver medicin för att inte riskera att förblöda vid en förlossning. Livmodern behöver hjälp att dra ihop sig. Nu kanske det inte skulle bli en katastrof om hon bestämde sig för att komma ut i bilen men jag ser hellre att vi är i trygga händer på förlossningen. Så i god tid kommer vi att åka.

Dagarna har gått i ett här hemma. Det har varit mycket trädgårdsgöra och hemmafix sen har det varit avslutningar både här och där, och en massa jobb. Vi blev dessutom i dagarna överraskade med en babyshower (ska göra ett egen inlägg om det). Jag har känt mig krasslig från och till också. Jag måste verkligen ha världens sämsta immunförsvar 😫🙄 Det räcker med att jag vistas i närheten utav någon som är sjuk eller förkyld så blir jag smittad och dålig. Såååå jobbigt. Har fått skjuta på så mycket planer för att jag är så nojig över att träffa människor som är det minsta snorig 🙈

I lördags hade vi kalas för våran Tuva-Li 💗 Tänka sig att hon redan är sju år våran fina tjej. Älskade lilla ”Lotta på Bråkmakargatan”. En bestämd och snabbtänkt liten fröken med mycket skinn på näsan. Men väldigt omtänksam och alltid väldigt mån om alla andra.

tuvis2

Paketöppning på morgonen i soffan 💕

tuvis5

tuvis3

EmmyLoy skrev ett så fint grattiskort till sin storasyster. Tuva-Li blev överlycklig och slängde sig  runt halsen på henne.

På eftermiddagen kom mormor och morfar, vi bjöd på mat och tårta.

tuvis6

tuvis7

Ledsamt nog så fick Tuva-Li den där jobbiga huvudvärken som har spökat ett tag nu😔 Så himla typiskt, den kunde väl hållit sig borta på hennes födelsedag i alla fall. Jag är övertygad om att även Tuva -Li har Hortons huvudvärk. Den beter sig nästa exakt likadant som Engls-Frejas. Vi väntar på remiss så vi får undersöka det närmre.

Hoppas ni har haft en fin helg 💕🥰

Kram /Madeleine

  1. Hej kära Madde Jag kan inte förstå att du ska ha ett barn till räcker det inte nu ??? Inget illa menat men hur kan du kunna orka är mest det jag menar Dina barn verkar helt underbara men kan du få någon egentid undrar en tant som har 3 barn o det räckte bra för mig Kram

    1. Vi är väl olika helt enkelt, en del orkar inte, vill inte, eller har kanske inte kapacitet till att ha fler än 3 barn.

      Alla familjer ser olika ut, har olika förutsättningar och funkar på olika sätt. Det är inte alltid en dans på rosor att ha barn, man går igenom olika sorts situationer i föräldraskapet. Jag tyckte tex att det var otroligt tufft att bli tvåbarnsmamma, att gå från ett barn till två barn. Men sen när barn tre, fyra och fem kom så var det inte alls tufft på samma sätt. När vi sen fick reda på att vi väntade tvillingar så blev det en helt ny erfarenhet, otroligt tacksam för att vi fått uppleva det. Men det var såklart något som påverkade ”orken” mellan varven.

      Jag förstår absolut att andra människor tycker vi är helt galna som väljer att skaffa såååå många barn, jag tycker själv att det låter overkligt att ha 11 barn 😅😂 MEN, man ska inte glömma att vi skapat denna underbara familj under många år. Vi har vuxit in i rollerna som mamma och pappa till väldigt många barn. För dig som har ”bara” har 3 barn så skulle det utan tvekan bli ett stort kaos att bli ”inkastad” i en storfamilj med 11 barn.

      Det kräver både rutin och logisk och himla massa erfarenhet.

      Jag hade aldrig kunnat tro att jag skulle få 11 barn, inte i min vildaste fantasi. Men idag skulle jag inte kunna tänka mig ett annat liv, det är så självklart 💗

      Hoppas detta kanske ger dig lite mera förståelse för hur vi tänker. Ha en trevlig kväll! 🌸

      1. Maria skriver:

        Hej Madde!Så fint svar du gav med tanke på hur många gånger du säkert har fått svara på frågan plus med massa hormoner i kroppen😉
        Ja vi är alla olika och själv har jag tyckt det varit tufft med bara två barn (fast tvillingar då)😅
        Så synd om Tuva-Li som oxå verkar fått samma huvudvärk som storasyster. Har någon av er föräldrar samma sak?
        Hoppas det gick över snabbt och att det blev en bra dag iaf.
        Lycka till med din kommande förlossning och önskar er en fantastisk sommar☀️

      1. Så fint skrivet och så sant💕Jag har två barn första gången jag blev mamma var jag 16 år idag är sonen 16💕Andra gången var jag 22.Skulle så önskat mig en stor familj men livet ville annat familjen kämpar mot sjukdomar först fick jag diabetes sedan sonen när vi lärt oss leva med det då blev barnens pappa sjuk och nu just på transplantation lista dessutom föddes yngsta med hjärtfel men är helt frisk idag.Nu tänker vi att en dag när allt blir bra vill vi öppna vårt hem för andra barn som stödfamilj vi känner att vi har så mycket mer att ge.Både jag och maken har inte behov av egentid vi gillar att vara med barnen men nu har våra egna inte alltid tid för oss.Lycka och njut av alla dina barn💕

  2. F skriver:

    Tuva-Li är väldigt lik Adam på bild nr 2! 🙂

  3. Lovisa skriver:

    Lilla skruttan då, så tråkigt med huvudvärken just på hennes dag 😟💙

  4. Millie skriver:

    Tänkte på tjejen som bodde hos er ett tag, Victors flickvän om jag minns rätt? Som det var trassligt för, hur har det gått för henne? Träffas ni något nu?

  5. Malin skriver:

    Ja det är verkligen olika hur lång tid förlossningar tar. När jag skulle föda mitt första barn fick jag lite känningar på kvällen, men verkligen inte så att det var glasklart på gång. Hade nog lika gärna kunna kallats förvärkar tänkte jag, vad vet man första gången liksom. Men kunde sen inte somna och kl 23 drog värkar igång. Vi ringer o de bara: ta Alvedon o värmekudde, nu ska du ha det så här några timmar. Jo tjena, den värmekudden slängde jag i väggen, vi klockade, 3 minuter emellan direkt. Ringde igen och fick komma. Vi har en dryg timmes bilresa till bb. Men den gick på 45 minuter denna gång. Jag skrek oavbrutet och slog nävarna i dörren o instrumentbrädan. Sambon fick springa in o hämta rullstol när vi kom fram. Vi åker hemifrån 01.00. Skrivs in 01.45. 02.46 är ungen ute.
    Med andra barnet åkte vi in vid första tecknet. Då hann vi vara hela tre timmar på förlossningen innan han kom ut. Nu vågar vi oss inte på det fler gånger. Vet ganska många bebisar som är födda längs den där vägen.

Lämna ett svar till Maria Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..