I ljust minne bevarad.

dad3

Så kom den där dagen igen. 1 augusti skulle min pappa fyllt 79 år 💗 Han fattas mig så otroligt mycket. Jag har lärt mig leva utan honom, men jag har så svårt att acceptera att han inte finns längre. Tiden läker inte alla sår, det är bara ett talesätt. Det är 15 år sedan jag förlorade en de mest betydelsefulla människorna i mitt liv. Den personen som betydde mest för mig. Ännu idag kommer det stunder då jag får svårt att andas bara utav tanken att han är borta och aldrig mera kommer att komma tillbaka.

Han hade inte levt klart. Det är så orättvist. Han var inte bara en fin familjefar, han var också en god människa som ville alla gott. Han ville verkligen alla väl oavsett om han kände dom eller inte. Det värsta han visste var när någon var ledsen, han gillade inte när någon grät.

De få gånger som jag hörde min mamma och pappa argumentera om något så handlade det oftast om att pappa alltid tänkte på alla andra först, istället för att faktiskt tänka på sig själv. Han borde kanske ha tänkt mera på sig själv ibland? Men jag antar att det var hans egna sätt att själv må bra, han fick ett tillfredställande lugn i kroppen av att värna om andra. En fin egenskap hos en människa. Men av erfarenhet så vet jag också att det kan göra väldigt ont när man inser att man blivit utnyttjad för att man varit alldeles för snäll och ställt upp för andra människor. Jag har nämligen ärvt den egenskapen av min far och jag också lärt mig den hårda vägen. Men så är det väl när man tror gott om alla människor. Det säger ofta min mamma till mig Madeleine du är alldeles för naiv, precis som din far var!  Önskar jag vore mera hårdhudad och tuff som min mamma är. Hon är utan tvekan den tuffaste kvinnan jag vet. Hon låter sig inte vikas ner minsann.

Jag är glad över att ha henne i mitt liv, hon är den bästa mamma man kan ha och utan tvekan min allra bästa vän. Jag är glad över att barnen får ha sin mormor i livet, och att min mamma får se mina barn växa upp. Bara en sådan sak att barnen kan ringa upp mormor och sjunga blinka lilla stjärna. En sådan liten sak, som ändå betyder allt. Man tar lätt små saker för givet tyvärr. Det är därför man ska tillåta sig själv att stanna upp i vardagen och verkligen andas in nuet. Det låter ju väldigt klyschigt och kanske lite ”Ernstigt” men fasen så förbaskat sant!

Livet är här och nu, och det kommer inte gå i repris. Lämna aldrig något osagt. Gå inte och ångra något som kan bli försent. Och lev nu.

dad14

Mathilde överraskar Morfar med en ängel 💗

dad10

dad9

dad7

Tuva-Li och EmmyLou hade målat teckningar. Det är till din pappa mamma, hoppas han gillar dom ☺️ 

dad11

Om barnen bara visste hur mycket han skulle gilla deras fina teckningar. Mina raringar, de är så omtänksamma.

dad1

dad4

Oliver var inte gammal när hans morfar gick bort, han var fyra år. Men ännu idag så kan han komma ihåg vissa saker. Victor var sex år och kommer ihåg mera. De två var oskiljaktiga, och morfar blev hans enda trygga manliga förebild. När morfar gick bort så var han fast besluten om att han ville se sin morfar. Min första reaktion på det var genast nej, mina barn ska minnas sin morfar som han var när han var frisk och levde. Men efter ett långt samtal med diakonissan som kom till Oskarshamns sjukhus så gick jag till slut med på det. Hon sa till mig att det var positivt att barn ville se döden, för att se att det inte var något farligt. Ofta så mötte hon familjer där barn kopplade ihop döden med hemska bilder. Allt barnen exponeras för genom teven, och från andra ställen gör att de ofta har en hemsk bild av döden. Och  så behöver det ju absolut inte vara, och är oftast inte även om det är väldigt ledsamt.

Det blev ett vackert avslut. Han pussade sin sovande morfar hejdå, klappade honom på kinden och lämna sin favoritbil bredvid honom. Vi satt kvar en stund och kramades, bara jag och Victor. Det var en ovanligt vacker dag i april, och våren kom tidigt det året. Solens strålar tog sig in i den lilla salen och reflekterade ett fint ljus, nästan som magiska kristaller. Jag minns pappas mörka hår, det är något som etsat sig fast i mig. Han var så fin när han låg där, håret låg perfekt och hans kinder, fulla av liv på något sätt. Han såg varm ut, precis som om han bara låg och sov.

dad6

Jag önskar så att han fortfarande varit med oss och fått uppleva sin stora familj. Alla barnbarnen, och nu också t.o.m. barnbarns barn. Men han är i ljust minne bevarad och ibland så kan jag nästan känna hans närvaro på något konstigt sätt.

Det är lätt att det uppfattas som enbart väldigt ledsamt när den här dagen inträffar varje år. Och även om det såklart drar upp väldigt många känslor så är det inte bara sorg över min pappas födelsedag. Jag blir ju också påmind om glädjen, hans skratt och den eviga kärleken.

Vi avrundade den här dagen med fika och glatt kortspel tillsammans med barnen på kvällen 😍

Kram Madeleine 💗

  1. Så fint skrivet, alla människor som dör så där tidigt är förtidigt för att lämna jorden. Min pappa dog när han var 39 i en bilolycka, jag var nyss fyllda 9 år och min bror skulle fylla 18. Mina yngre syskon var precis fyllda 4 och 5. Mamma var 32 år och blev helt ensamstående med tre små barn. Idag kan jag knappt förstå hur man står ut med att förlora någon på det sättet? Hur mycket klarar egentligen ens psyke av? Man är för ung för att förlora en förälder när man är så tidigt i livet som under 50 år (om man ens klarar det efter egentligen, men tror att som ung behöver man sina föräldrar extra mycket). Alla borde få se sina barn, barnbarn och barnbarnsbarn man ska inte behöva dö förtidigt.

    På tal om något annat, ser namnet Inez där på stenen, vet inte om bebis fått ett namn ännu men det var väldigt fint om inte annat :).

    1. Millie skriver:

      Ja Inez är vackert! 🤩

  2. Ann skriver:

    Åh, vad roligt att du ska bli farmor, grattis 🙂

  3. Sabina skriver:

    Min mamma dog i cancer när jag var 14år för 22 år sedan! Min pappa dog för 2 år sedan i cancer! Min dotter på 3 nästan 4 tog farväl av morfar och jag är så glad för detta! Det underlättar när man ske bearbeta och gå vidare!

  4. Jenny skriver:

    Åh så fint skrivet. Blev tvungen att torka några tårar.. Förstår att saknaden är enorm. Jag har en jättefin relation till min pappa och han är superviktig för min dotter också då hon inte har någon pappa. Kan inte tänka mig ett liv utan honom. Är så tacksam för varje dag jag får spendera med mina närmaste.
    Kram och tack för en bra blogg ❤️

  5. Sofia skriver:

    Min mamma gick bort för 3.5 år sen, 3 månader efter vår dotter gick bort i cancer. Dom finns alltid med mig och fattas mig alltid.

    Men barnbarn barn?! 😍

    1. Maija skriver:

      Barnbarns barn…….har du blivit farmor? När blev du det?

      1. Laila skriver:

        Det finns nog fler barnbarn än Maddes barn, så är nog säkert någon av dom som har barn 🙂

      1. Malin skriver:

        Kan ju vara madeleienes syskon som blivit farfar eller morfar också……

Lämna ett svar till Jenny Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

LOADING..