Tillsammans kan vi bli starka 💛

Har jag inte sagt någon gång hur mycket jag älskar min instagram och bloggfamilj så gör jag det nu – jag älskar er så förbaskat mycket! Alla ni som följer oss, ni är så fina allihopa 💛 Jag vill tacka er för alla meddelanden, för all värme och omtanke som ni har gett oss under dessa tunga dagar. För blommor och den fina nallen. Jag kunde inte hålla tårarna borta. Överväldigad och tacksam ända in i själen 🙏🏼 William blev rörd, det syntes på honom.

Just nu är det mycket känslor och tankar som ska sorteras. Man är aldrig beredd på en sådan fruktansvärd handling som den misshandel min son fick uppleva i fredags. När allt sätts till det yttersta så inser man också på vägen att det skyddsnät som man trodde samhället skulle ha inte riktigt finns. Inte så som man trodde och hade hoppats på i alla fall. Tanken är säkert god bakom en handlingsplan i skolan men när den uppenbart INTE funkar så är det oacceptabelt. Och att det sen också leder till att barn blir misshandlade är ännu värre, och det borde få de ansvariga att vakna! Barnen i skolan ska ALLTID kunna känna sig trygga och det gör dom inte.

Det finns eldsjälar som sliter i skolan varje dag, de har ju förhoppningsvis valt sitt yrke av en anledning – barnen och lärandet. Men de påverkas av det hårda klimatet och faktum är att de inte räcker till. En del finner sig i det och rycker på axlarna för de vet att protesterna inte leder till någonting. Att stånga sig blodig för ingenting kan ju till slut sänka den starkaste.

Det som är ännu mera ledsamt är när flera föräldrar hör av sig och berättar att även deras barn blivit utsatta. Inte bara på min sons skola utan överallt i hela Sverige. Det här är inget lokalt problem för det pågår just nu – överallt! Jag kan inte rädda alla barn som mår dåligt, och jag vet inte exakt hur man ska gå tillväga för att lösa problemen men nog fasen ska jag göra mitt yttersta för att försöka göra skillnad. Och tillsammans så kan vi bli starka om vi kämpar ihop 💛

Vi har varit på möten, haft kontakt med polis och målsägandebiträde flera gånger. Pratat mycket om det som hänt, och tyvärr fortfarande händer omkring oss. Imorse blev JAG kallad för sharmota (hora) när vi hade haft möte på skolan. Det är tydligen vardag, så går snacket. Senare på eftermiddagen så fick jag slänga mig i bilen och åka tillbaka till skolan för att mitt barn inte kände sig trygg. Tankarna jag hann tänka innan ja kom fram var många. Gänget som misshandlade har blivit avstängda från skolan i 2 veckor (disciplinär åtgärd) och vet mycket väl att de inte får vara där, men ändå valde de att vänta på skolgården efter skolan. Känns helt klart som ett övergrepp i rättssak!

Ska det behöva vara såhär nu? Ska vi behöva följa med våran femtonåriga son till skolan varje morgon? Känna oro under hela dagen för att sen åka hämta honom igen efter skolan. Och vad händer efter dom här två veckorna? Det här sliter oss itu, speciellt eftersom dessa förövare fortsätter att bryta mot regler.

Jag frågade rektorn om de hade tänk att erbjuda något stöd? Extra samtal? Kuratorn? Varför ska ens jag behöva fråga om det egentligen? Det borde väl vara en självklarhet? Eller? Svaret blev att hon inte var där idag…

Just nu är det tungt, jag försöker hålla modet uppe och jag kommer aldrig ge mig. Men det är tungt och jag är ledsen. Vi alla är ledsna.

Kram /Madeleine

  1. A skriver:

    ❤ styrkekram till er alla❤

  2. Signe skriver:

    Så sorgligt att läsa det du skriver. Är själv lägre och stångas varje dag för barns rättigheter till en trygg skolgång. Skolan ska vara en trygg plats! Ta hand om dig och din familj och sluta inte kämpa, det behövs fler föräldrar likt er, det är ni och vi lärare som tillsammans kan göra skillnad 💕

  3. På ungdomshälsan i Motala finns bra hjälp och stöd att få för ungdomarna. Det är helt oacceptabelt och fruktansvärt att våra barn inte kan lämna sig trygga i skolan.

    1. Jessica skriver:

      I min förra skola där jag jobbade, hade vi sådana incidenter. Elever slogs, lärare hotades och fick smällar. Dessa barn var både svenska och utlandsfödda men området var ett ’ tungt socialt område’.
      Elever blev även där avstängda i två veckor och sedan skulle deras föräldrar vara med i skolan under en vecka.
      Vet inte hur det gick då jag bytte arbetsplats till ett lugnare område. Som lärare tycker jag att svensk skola inte är likvärdig. De oroliga områdena med mycket sociala problem syns direkt i skolan. I de mer ’ välbärgade områdena’ är eleverna överlag även mer studiemotiverade.

  4. Maria skriver:

    Kontakta Skolinspektionen om rektorn inte gör tillräckligt.

  5. Susanne skriver:

    Tycker det verkar som att rektorn inte ser till barnets bästa, utan till skolans bästa. Självklart skall skolan sätta in resurser via elevhälsan (eller vad det nu heter i er kommun), med tanke på det extrema trauma William varit utsatt för! Pojkstackarn kan ju ha blivit traumatiserad för livet, så viktigt med insatser o m g, så han får bearbeta händelsen.

    1. Precis min tanke, sen skolpengen infördes är skolorna så rädda om sitt rykte, och att därmed . mistä skolpengen och eleverna, så pengarna är nummer 1 och barnen nr 2. Läste om privata skolor som tagit ut miljoner i vinst, våra skattepengar går alltså till privata fickor i stället för mer resurser i skolan. Sorgligt.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..