Ska vi göra en ”Greta” kanske?

Galet att det redan är onsdag snart torsdag, och bara två dagar kvar innan det är helg igen. Det borde rimligt kännas ganska skönt men för oss just nu så är det lite av en oro.

Vi väntar fortfarande på att kallas till Polis för vidare förhör efter misshandeln som våran son blev utsatt för på skolan. Och efter det ska även förövarna kallas till förhör. Skolan är begränsad enligt skollagen och skolplikten när det kommer till hur länge man får stänga av en elev. På måndag har det gått 2 veckor och dessa elever ska då enligt skolans planering komma tillbaka till skolan. Man kan ytterligare stänga av eller tillfälligt flytta eleverna som man gjort i detta fall i 2 veckor till. Men fyra veckor är tydligen max vad man kan stänga av en elev. Våran son kommer absolut inte gå till skolan på måndag om dessa elever kommer att komma tillbaka och det har han tydligt uttryckt. Som mamma så stöttar jag honom till 100 procent! Ändå har man på skolan försökt medla mellan våran son och de som misshandlade honom. Vi har sagt nej upprepade gånger, men ändå så frågar de honom. Senast igår igen tog de honom åt sidan och frågade om han kunde tänka sig att träffa dessa elever ihop med deras föräldrar. Strax därefter så fick jag ett sms från en orolig son. ”Mamma jag vill inte!” Sen fick även jag frågan från personal på skolan om jag kunde tänka mig att sätta mig i möte med dessa personer fast utan min son, men föra hans talan. Tro mig, om jag skulle kunna! Och om jag skulle vilja! Men nej. Vi vill inte och behöver inte under polisiär utredning. Allt ska gå via våran advokat Ulrika som varit och är en stor trygghet i allt det jobbiga.

Inte svårt att se vilka brister vi har i dagens samhälle. Det är en tungrodd situation för skolan som inte vet hur de ska agera efter skollagen. Och det är otroligt jobbigt för oss föräldrar som vill skydda våra barn. Hur våran son mår är svårt att förklara med ord. Sen måste också polisen få göra sitt jobb i det här vilket tar sin tid. Vi är långt ifrån de första som är med om något sånt här, och inte de sista heller tyvärr.

Apropå gängvåldet och kriminalitet som det just nu pratas om i regeringen. Det vore kanske ändå en bra idé att börja i rätt ände och se över det här begreppet ”en skola för alla”! Det passar nämligen inte alla, och kan snarare utesluta människor i en grupp åt båda hållen. Man borde istället acceptera varandras olikheter och koncentrera sig på att bygga på det utifrån varje enskild individs behov. En trygg skola och en trygg uppväxt är väl ändå det som är grunden för en stabil framtid och ja troligtvis ett mindre brottsligt samhälle. 

Det är väl lätt för mig att sitta här och skriva hur det borde vara, men om ingen tycker något så kan man väl inte få någon förändring. Hela min tankeverksamhet har kretsat kring hur vi kan göra skillnad. Inte bara för våra barns skull utan för alla, eller åtminstone för någon eller några. Och ärligt talat, det här borde ligga i alla föräldrars intresse. Alla som har barn oavsett ålder borde engagera sig i skolan. Ditt barn kanske har många år kvar tills det börjar skolan men tro mig vips så är de där. Och har du redan vuxna barn så kanske det inte dröjer förens du får barnbarn.

Jag har alltid brytt mig om barnen, inte bara mina egna utan alla barn i samhället. Våran dörr är alltid öppen för alla. Jag skulle aldrig kunna blunda för något som jag kände var fel, eller få för mig att vända ryggen till om jag kände att jag kan ingripa på ett eller annat sätt. Och trots att vi är trångbodda så har vi ju haft barn boende här i flera månader för att samhället svikit. Men det här som William varit med om och alla de historier som jag fått till mig av er läsare har verkligen fått mig att öppna ögonen om inte ännu mera.

Vad kan man aktivt göra då för att få en förändring i skolan och bland ungdomarna? Vad kan man göra för att ändra klimatet i skolan? Det ser ju helt klart olika ut i våra kommuner. Förut att jobba lokalt med problemen i skolorna så hade man ju velat se en helt annan uppföljningen av alla åtgärder som sägs ska sättas in på skolorna runtom i Sverige. Ska vi göra en ”Greta” kanske? Strejka för att uppmärksamma att vi vill ha en trygg skola!? Det är inte alls en dum ide eller hur? Hjälp mig att hjälpa andra, tillsammans så kan vi göra skillnad 🙏🏻

Jag är ledsen att det här upptar bloggen just nu, men det här är vad vi lever i just nu och det upptar mycket av våran energi. Jag kan inte skriva som om inget har hänt när det faktiskt har gjort det. Men vi försöker ju såklart leva på som vanligt mellan allt det här som är också. Vi är fortfarande i våran lilla bebisbubbla, Livia-Leonore är världens mest underbara bebis. Jag pussar ihjäl mig på henne, kan inte se mig mätt på henne.

livia20

livia21

vardis1

Hon har många som vill ge henne uppmärksamhet. Charlie, Colin och Adam gosar med henne så fort chansen ges. Annars är det storasyster Engla-Freja som gärna roffar åt sig 😂😍

Men har du väckt henne Engla-Freja? Nääääää hon vaknade av sig själv när jag pussade på henne🤷🏼‍♀️ Nähe så konstigt hörru du! 😅

sovrum1

sovrum2

I måndags hade vi kalas för Micke som fyllde 41 år. Jajamän, nu har han trillat över det där strecket. Hehe. Själv har jag ju långt dit så än så länge så kan jag vara lugn, inga åldersnojor här inte.

Det blev en sen kväll ikväll, Tuvis var i Linköping på kalas hos sin kusin Olivia. De hade fått klappa på ormar och titta på läskiga djur. De blev en riktigt hit att gå på kalas på fenomenmagasinet.

Själv har jag precis hängt upp en maskin tvätt och druckit en kopp te. Hoppas att jag kan sova lite bättre inatt mot vad jag gjort de tidigare nätterna. Blir väl lite knas i knoppen på mig när de är så mycket som snurrar just nu.

Hoppas ni hittills haft en fin vecka 💗

Kram / Madeleine

 

  1. ❤️ Det är himla skönt att läsa att er son har fantastiska föräldrar som lyssnar på honom och står bakom honom i alla lägen (rätta lägen såklart). Tänker mycket på er och påminns om hur hemskt det varit för vår pojke – som nu mår toppen!
    Stor kram!

  2. Maria skriver:

    Starta en # typ me too. Skolstrejk är oxå en idé! Fy farao att vi föräldrar och barn inte kan få känna oss trygga i skolan och runt den. Läste senast idag om en bekantsbarn som råkat ut för liknande händelse igår😭🤬
    Förstår naturligtvis att bloggen inte är en prio ❤️

  3. Kerstin skriver:

    Skolan borde göra en oros anmälan till soc
    Barn som beter sig som dessa kan omöjligt ha en bra hemmiljö. Det kan även ni göra anonymt om ni vill. Att de skriker kränkande ord till dig ska polisanmälas, att de vistas på skolgården ska anmälas. Sen självklart ska ni inte ha någon form av möte i skolan. Som man säger sådan far sådan son…behöver inte vara så men man vet inte. I en rättsal eller hos polisen enbart ni föräldrar. Din son ska inte behöva utsättas för att möta dessa elever som betett sig som de gjort. De borde bli avstängda helt från skolan tills dom faller. Sättas på besöksförbud på er familj totalt. Prata med er advokat om detta. De får då inte ens tilltala er eller skrika efter er. Ej komma närmare er eller ert boende än 200 m. Hoppas de får sluten ungdomsvård och inte får komma tillbaka till skolan o h även dömmas till skadestånd. Om de inga pengar har kan de få arbeta ihop dessa eller så för föräldrarna betala.

    1. Tyvärr lär det inte hända mycket. Om ni såg Uppdrag Granskning i går så ser ni vilka märkliga prioriteringar detta landet har. Alltid gärningsperson före offret. Alltid. Och så lär det fortsätta i detta absurda land som Sverige utvecklats till. Lider med er och sonen💕

    1. Marie skriver:

      I samband med polisanmälan blir de per automatik en anmälan till socialtjänsten då de är under 18 år. Sonen måste va med på rättegången de är ju han som är offret. Både de åtalade och offret är skyldiga enligt svensk lag att infinna sig den dag rättegången sker annars blir det böter och i värsta fall faktiskt till och med fängelse ( om man är vuxen) infinner man sig inte kan man även riskera bli hämtad av polis. Advokaterna har rätt att förhöra både de åtalade men även offret för utreda ev straff mm, går inte genomföra rättegång där offrets föräldrar för barnets talan.

  4. MH skriver:

    Usch va oroligt för er son och för er, att inte känna sig trygg i skolan och ja överallt är verkligen jättejobbigt. Skolan som ska värna om våra barn se till att de får en fin start på framtiden. Ogillar faktiskt hur det blivit i vår värld, jag som växte upp på sextiotalet kan nog faktiskt säga att det var lättare, kunde väl va någon som busade till det men icke som idag. Inte utan jag kan känna en viss oro för mina barnbarn när de nu är i skolans värld med grupptryck och annat som triggar.
    Lycka till och hoppas att er son får känna sig trygg och ni också.
    Må väl/MH

    1. Ja det är en fruktansvärd och oroande utveckling hur det har blivit i skolan. Jag håller också med om att det var bättre förr, nu gick inte jag i skolan på sextiotalet men ändå.
      På min tid var det inte heller såhär.

      Vi får hoppas att vi ser en förändring snart 💗

    1. Sus skriver:

      Jag skulle säga att det var rätt så stökigt och obehagligt i skolorna i början av 90-talet med mycket organiserade gäng, både skinnskallar och invandrargrupper.

      Särskilt skinnskallarna hotade och misshandlade mycket kommer jag ihåg. Jag gick på gymnasiet då och det var väldigt orolig stämning i skolan.

  5. Lisen skriver:

    Förstår att ni är i en svår situation och att det upptar all er tid men ibland kan ju tankarna låsa sig när man är så upprörd över något. . Man är så säker på sin åsikt och blir så känslostyrd. Efter att ha läst dina inlägg tycker jag det låter som ett jättebra förslag att din son får träffa förövarna tillsammans med andra vuxna och kanske t.o.m kan få en förklaring på varför och en ursäkt. Dessa killar är säkert inte så kaxiga i en sådan miljö. Det måste väl vara bättre än att stöta på varandra i korridoren eller ute på stan för det gör man ju förr eller senare. Konflikter vad det än må vara måste väl lösas av att man pratar med varandra. Syskonbråk, parrelationsproblem, krig etz. Livet måste ju gå framåt och vidare framförallt för William men även för er andra. Ta den hjälp ni kan få av skolan polis o advokat. Lycka till.

    1. Självklart är tankarna låsta. När ens barn blir misshandlat så är det svårt att bara ”se igenom det”…

      Som jag skrev så träffar jag gärna dessa gossar ihop med deras föräldrar MEN under rätt förhållanden. I en rättssal ihop med rätt människor. Du förstår ibland måste man genom de rättigheter man har rätt till visa övertydligt vad som är rätt och fel. Inte genom ett samtal på skolan med enbart lärare, det sopas under mattan då. Har man upprepade gånger varit inblandad i våldsbrott så tycker jag man ska sätta ner foten och aktivt visa att det inte är okej.

      Och nej troligtvis skulle de inte vara så kaxiga under ett sådan möte… Men när dörren stängs och mötet är över så kommer den kaxiga attityden tillbaka och då funkar inte den sorts medling.

      Till och med jag blev kallad för hora efter att vi varit på möte. Så ja… din tanke är god men tyvärr så funkar det inte så.

      Vi får väldigt mycket hjälp av både polisen och våran advokat, så erhört tacksam för det. Och även de råder oss till att INTE medla på det sättet som skolan vill.

      Tack.

      1. Lisen skriver:

        Ja jag har ju inte alla fakta såklart och har aldrig personligen varit utsatt för nåt liknande. Hoppas det löser sig på bästa sätt. P.s det var inte menat som nån kritik. Ni är en fantastisk familj som klarar av att få ihop vardagen så bra. Hatten av för det.

      1. M skriver:

        Jag är ju också av den åsikten att ni skulle ta ett möte, inte för att media utan för att prata igenom det som hänt.
        Dessa barn är så unga så jag undrar vad en rättegång skulle få för konsekvenser.
        De kommer ju inte att dömas till vare sig fängelse eller samhällstjänst.
        Kanske står dessa förövare redan så långt ut på samhällets ytterkant att det inte går komna längre ut.
        Kanske skulle ett samtal kunna ge lite orsaker innan en rättegång om nu åklagare väljer att väcka åtal.
        Tyvärr kommer detta bli en lång och utdragen process för er alla och främst för din son, som jag verkligen tycker inte ska behöva byta skola.
        Men nånstans måste ju även förövarna gå i skola, antar de är svenska medborgare och då omfattas ju även de av skolplikten.
        Det kommer nog tyvärr bli oundvikligt för din son att stöta på dessa killar, i skolan eller på andra ställen.
        Skolan gör tydligen inget
        utan försöker mest rädda sitt eget skinn.
        Hade jag varit rektor på den skolan hade jag skött saken på ett annat sätt.
        Att ni ska gå fullt ut tycker jag till 100%.

    1. Marie skriver:

      Min enna släkting var på sådant samtal de ända de ledde till var att den som blivit mobbad blev det även under samtalet, plus de mobbade barnets mamma blev kränkt av pojken. Pojkens föräldrar, läraren och rektorn sa inte till pojken överhuvudtaget utan förklarade för mina släktingar att de va synd om pojken och han ska snart hamna på hem så ni får leva med att han är så här tills han flyttat. De är så lamt i skolan idag så Madde gör helt rätt i att inte gå på möte på skolan. Förövaren och offret bör inte samtala inan ev rättegång. Och om nu grabbarna ångrar de dom gjort så borde de vid de här laget bett om ursäkt redan utan möte.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

LOADING..