Hur kan man jobba förebyggande?

Hej på er!

Dagarna går i rasande fart. Det har varit fullt upp och jag har försökt trolla med tiden och alla måsten. Men nu tänkte jag kika in och säga hej innan jag ska hämta barnen på skolan.

Micke skrattade och frågade om vi skulle boka in en dejt snart så vi kunde prata lite. Jag anande en lite ironisk underton i hans uttryck haha. Just nu så har det ju  varit mycket, det blir ju så ibland. Men jag kan allt retas tillbaka och poängtera hans viktiga älgjakt som också tagit tid. Vi är sååå gulliga mot varandra när vi vill 😉

Något vi trots allt aldrig försummar är barnen. De går alltid först i alla lägen ♥ Vad det än må vara, tid att bara sitta i soffan och mysa. Gå en liten stund till lekparken, skjutsa till och från träningar eller kompisar. Läsa läxor eller en saga. Vi försöker alltid finnas där. Men avsett hur mycket tid man än ger så känner man nog aldrig att man är tillräcklig. Jag kommer alltid vilja kunna ge mer, är det inte en typisk känsla som alla föräldrar bär på ändå? Oavsett antal barn så känna man nog så.

Det där dåliga samvetet kommer man aldrig undan, men jag tycker vi borde vara snällare mot oss själva för vi gör ju troligtvis det bästa vi kan.

fall1

Jag får meddelande från många av er som undrar hur det går med skolan och William. Och jag uppskattar det så otroligt mycket ♥ Att veta att det finns människor där ute som genuint bryr sig är så fantastiskt så att det finns inte ord nog. Tack snälla!

William har börjat skolan igen, efter nästan en hel månad ifrån skolbänken. Det är med blandade känslor. Bättre blir det ju inte heller när dessa misshandlare om och om igen påminner om vad som hänt genom att besöka skolgården. Det hände senast igår. William ringer mig och ber mig skynda mig på för att den ena killen som misshandlade William sitter på skolgården och tittar på honom. De vet att de inte får komma i närheten av skolan men ändå så gör de det.

Just på måndagar så har Engla-Freja lektion på högstadiet och är precis bredvid William så de möts alltid upp efter att skolan är slut. Nu stod hon också där och ja tusen tankar passerar från det att man får samtalet tills man är framme.

Jag litar inte en sekund på att dessa bråkstakar inte skulle göra något igen. Det har ju gjort det både innan och efter att William blivit misshandlad. Och senast häromdagen så fick jag en kopia av en ny polisanmälan som är gjord. Övergrepp i rättsak.

Jag försöker hålla humöret uppe, hitta på saker som får oss att glömma det här som skaver. Men fasen alltså, det är jobbigt. Och om jag tycker det är jobbigt, vad tycker då William och de andra barnen. Jag kan ju aldrig få det som hänt ogjort, jag kan inte rädda William från det han fått uppleva, och det gör så ont i mig 🙁 Men när det inte tar slut, när det aldrig blir lugnt så tar det andan ur en på något sätt.

Jag hoppas aldrig något annat barn ska behöva få uppleva det här. Aldrig.

Många tankar som snurrar, vad skulle man kunna göra för att förhindra sånt här i framtiden? Hur kan man jobba förebyggande?

I helgen som varit så var vi ute mycket. Köpte ett par tossor till Livia-Leonore, det gick åt nu när det börjar bli kallt. Visst är de söta ♥

tofflor1

Tossorna kommer från HM

Hundarna fick springa av sig i skogen, det gjorde dom gott. Och jag testade den nya bärselen från Babybjörn. Sååå smidig!

däck1

Inte så ofta det händer nuförtiden men jag lyckades fånga två busiga tvillingar på kort. De börjar bli i den åldern när allt är pinsamt. Amen morsan sluta då, guuud vad pinsam du är! Älskade ungar, jag kommer föralltid att vara pinsam. Det är liksom bara att vänja sig 🙂

grabbarna2

grabbar1

Nu måste jag skynda mig på, men vi hörs snart igen!

Kram Madeleine ♥

 

  1. Linda skriver:

    Vet inte om du läser kommentarer till äldre inlägg men jag undrar var den här jackan kommer ifrån? Jättefin! Hoppas det ordnar upp sig för er ang skolsituationen!

  2. Marie skriver:

    Har Ni kollat upp kontaktförbud? Kolla om de är möjligt då kan man tex ha som krav att du dyker ej upp vid skolan el dess närområde och om personen ändå gör det så är de ett nytt brott som begås. Kan även gälla tex området runt hemmet. Hoppas ni anmäler varje gång dom dyker upp

  3. M skriver:

    Det är nog att börja med föräldrar om man ska vara förebyggande.
    Ärligt talat så sitter det en massa mammor i lägenheter / hus runt om i landet som kanske aldrig kommer till skola på föräldramöten osv. De kanske inte kan språket ens och vet kanske inte vad deras ungar gör.
    Tyvärr är ju det så i många kulturer att det är ”a mans world”.
    Kommer ungen hem och har gjort nåt fel så kanske det blir en örfil och sen är det bra.
    Dessa unga ligor som snart finns i varje stad är ett ont tecken.
    Ett utanförskap som samhället inte kommer åt.
    Därför är det viktigt med integration och att kvinnorna på nåt sätt görs delaktiga i barnens liv.
    Hur? Ja, det har inte jag svaret på.
    Sen är jag övertygad om att många barn har inte såna föräldrar som Micke och Madde, som bryr sig.
    Oavsett var de kommer ifrån eller vilken kultur de tillhör
    Det ÄR inte skolans sak, det är samhället som måste ändras.

  4. Det var länge sen jag flyttade till det här landet, men vill ändå berätta detta: Första dagen på den stora fabriken kom det fram en svensk flicka och började prata med mig, och därmed bjöd in mig, en väldigt blyg, inte särskilt svenskkunnig flicka i gemenskapen. Hon hade födelsedagskalas nyligen, och jag höll ett litet tal där jag tackade henne för att hon så fördomsfritt tog hand om mig. Vad jag menar är förstås att jag är säker att mycket av dagens problem med bl.a känslan av utanförskap skulle minska, om fler vore som hon. Kanske någon sorts fadderskapssystem?

    1. Emilia skriver:

      Menar du att barnen som misshandlade William gjorde det för att dom känner sig utanför? Självklart ska man vara snäll och trevlig och se till så att ingen känner sig utanför, men utanförskap är inte en ursäkt att misshandla någon. Det är dom barnen som har gjort fel, och det kan man inte lägga på någon annan. Jag var utanför och ensam större delen av min skolgång, men inte var jag elak mot någon för det.
      Ja, det är viktigt att alla barn känner sig sedda och inkluderade, men det är lika viktigt att dom vet vad som är fel att göra. Man kan inte bete sig hur som helst, det finns inget som gör en misshandel okej. Om dessa barn tidigare har slagits och bråkat så är det väl inte konstigt om dom blir utanför? Man vill ju inte gärna gå fram och prata med någon som man vet slår folk.

      Jag kanske missuppfattade din kommentar, isåfall ber jag om ursäkt och du kan strunta i mitt svar.

    1. Ida skriver:

      Men snälla…..
      Som du själv skriver,, det va längesen du kom till Sverige..
      Det ser LITE annorlunda ut idag än gör 20 år sedan..
      Saft och Bull systemet funkar inte längre..

      1. Karin skriver:

        Men sura kommentarer funkar visst!

        1. Tack Karin! För några månader sen placerade kommunen tre fina, ordentliga flyktingpojkar i en stuga på mitt bostadsområde. Den närmaste grannen, en lärare, berättade att hon förbjudit sina barn att prata med dem! Vad är det för en värdegrund en sådan lärare har? Det är ju precis vad dessa killar mest av allt hade önskat, att man välkomnat och inkluderat dem. (Obs! Vi hälsade dem välkomna, men de fick inte stanna kvar.)

  5. Emilia skriver:

    Usch vad jobbigt att barnen inte får känna sig trygga i skolan! Kan inte någon lärare finnas ute på skolgården vid dagens början och slut? Så kanske dom känner sig lite tryggare iallafall. Tycker att gärningspersonernas föräldrar borde hålla koll på vart barnen är. Får dom inte vara vid skolan så ska dom inte vara det heller.
    Hoppas att det löser sig snart!

    Tror inte att datum och tid stämmer på dina inlägg.. står att detta inlägg publicerades 20/10 21:55, men när jag tittade in tidigare idag så fanns det inte. Vet du om det krånglar eller om det är min telefon?

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

LOADING..