ANNONS

The DAY!

/

The DAY is here! Dagen för Victors totalkoloskopi och för mig att åka till gyn och reda ut allt det här med mina cellförändringar. Som om vi inte redan hade göra… Ibland så kör livet ihop sig lite kan man säga.

Men som Thorsten Flinck sjöng – jag reser mig upp igen. Det är ju bara att ”görat!” Jag tycker sånt här är skitjobbigt, mår inte alls bra. Tusen tankar snurrar och jag tänker om och men typ hela tiden. Sen försöker jag rannsaka mig själv och tänka bort alla dumma tankar. Men visst fasen finns dom där bak i huvudet och gnager.

Victor är en riktig tuffing till skillnad från sin larviga mamma. Äsch, det är bara att få det gjort. Man kommer ju må ännu sämre om man inte gör det. Jag vet ju också att det är så, och att han har rätt.

Imorse skjutsade jag upp Victor, det enda han klagade på var att han var hungrig och att han aldrig mera skulle dricka det där laxermedlet laxabon (tror jag det heter). Han har varit fastande sedan igår morse och laxerade hela dagen igår och tydligen så kom det utan förvarning sedan. Too much information kanske, men det var tydligen ett jäkla skit (hehe). Tycker såååå synd om honom.

När vi kom upp avdelningen så fick Victor byta om och förbereda sig inför narkosen. Undersökningen skulle ta ett par timmar sa dom. Jag pussade hejdå och lämnade honom med gråten i halsen. Efter ett par timmar så ringde telefonen och en groggy Victor svarade att han var vaken nu. Det hade gått bra och personalen hade varit otroligt prrrrrrofessionella, med betoning på r. Han lät för rolig. Han bubblade på om allt möjligt och vi bestämde att jag skulle åka upp och hämta honom.

På uppvaket så träffade jag en piggare och ännu mera lättad Victor – nu är det gjort! En underbar känsla. Som han har bävat för den här undersökningen.

Nu hoppas vi få svar på varför Victor har så otroligt ont i magen och får gå på toa typ hundra gånger om dagen och efter varje måltid. Sedan han opererade bort sin blindtarm 2011 har han haft besvär, men eftersom han inte velat göra just den här undersökningen så har han inte kunnat få hjälp.

Det kunde ta 4-6 veckor innan han får svar eftersom den här filmen inifrån tarmarna ska skickas vidare till en specialistläkare i Linköping. Vi håller tummarna för att det går snabbt så han kan få hjälp. De misstänker IBD, och troligtvis så är det väl det. Jag vet inte hur behandlingen ser ut för det men allt annat än det han lever med nu är bra om det hjälper.

I skrivande stund så sitter vi i bilen på väg upp till sjukhuset. Nu är det min tur, håll tummarna för mig ♥

Processed with VSCO with dog1 preset

Kram / Madeleine

35
178

Genom att klicka på "Skicka" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

© Bonnier Magazines & Brands AB, 105 44 StockholmTelefon: 08-736 53 00