Kanske är dags att byta ut…

Vet inte vilken natt i ordning det är som jag inte kunnat sova. Inte pga vakna barn, men jag hade nog hellre önskat att det var anledningen. Usch vad egoistiskt tänkt, jag vill ju såklart inte att barnen ska vara vakna och ledsna. Men jag önskar ändå att jag inte behövt vara vaken med värk.

Kanske är dags att byta ut den här skruttiga kröppen nu 😬😅 Fasen är det inte det ena så är det något annat.

Vi kan ju spola tillbaka bandet till i tisdags. Jag har inte orkat blogga sedan mitt lilla ”ingrepp” hos gyn (hoppas ni förstår!). Det var sååå jobbigt! Mycket psykiskt jobbigt. Kände mig utelämnad och rädd. Bara ordet cellförändringar får mig att vilja kräkas. Jag var livrädd under hela undersökningen. Jag vet att cellförändringar INTE behöver vara cancer, jag vet det. Och jag vet också att man inte ska tänka det värsta. MEN det är ju inte konstigt om man gör det.

Många har sagt till mig att det inte är cancer, även fast jag har svåra cellförändringar. Utan det är ett första stadie till cancer, det kan alltså utvecklas till cancer om man inte gör något åt det. Tar bort cellförändringarna. Det brukar ta flera år innan cellförändringar blir cancer. Brukar… MEN det kan också gå fort. Läkaren sa att det kunde ta ett år. Och då tänker jag på en gång, shit jag har missat att lämna cytologprov och tänk om jag gått med detta länge och det faktiskt redan utvecklats till en cancer!? (Oundvikligt att inte tänk så eller?)

Allt man känner i kroppen kopplar jag till detta. Tänk om mina smärtor i magen och i ryggen är pga att mina cellförändringar utvecklat en cancer? Nu skulle det vara en ganska naturlig förklaring att jag väntat barn, genomgått ännu en förlossning och faktiskt fött fram elva barn. MEN katastroftankarna ligger och pyr. Det är många MEN.

Kändes som om läkaren inte riktigt kunde förstå varför jag inte ville operera mig på en gång. Och dels är det för att jag är rädd (och det är ju en dum anledning jag vet, men så är det) och mycket för att jag ville att man skulle ta nya cellprov då jag läst att resultaten kan var missvisade när man är nyförlöst. Och det här förklarade jag för honom. Men han menade att visar cellprover på en förändring så är det en förändring punkt. Jag brättade att flera hade skrivit till mig att de varit med om just det här. Men han sa att det var väldigt konstigt och han köpte det inte alls det.  Har man lättare cellförändringar efter en förlossning så kan de läka ut, men då ska det vara väldigt lite tydligen.

Tänk vad olika information man kan få. Jag försöker att tänka att det är ju bättre att vara extra noga än att inte vara det förstås. Men vi började alltså med att göra en kolposkopi. Han baddade livmodertappen med olika vätskor och sedan tittade han med typ ett förstoringsglas. Jag skakade som ett asplöv och tyckte att det var väldigt obehagligt. Sen sa han att han såg mina cellförändringar, och det var ännu mera jobbigt att höra. Han ville bedöva livmodertappen och ta biopsi men eftersom jag inte tål sådant bedövningsmedel så fick han använda sig av en bedövningsspray istället. Sen tog han små delar av livmodertappen, jag kände det och det gjorde faktiskt ont. Det ska inte göra ont, eftersom man vanligtvis så får en annan bedövning så det är ju ingen stor grej egentligen. Men för mig så blev det de.

Efteråt så fick jag som sammandragningar. Sjukt konstigt att få det när man har sin fyra månader gamla bebis i famnen. Det går liksom inte ihop. Jag frågade läkaren om jag kunde få några problem efteråt, men han sa att jag kunde leva på som vanligt och att det inte skulle var några problem. Jag frågade om infektionsrisk, och till svar fick jag att det alltid finns en infektionsrisk. Men att man kunde få sammandragningar sa han inget om.

Dagarna efter detta så har jag mått skit! Haft ont och oroat mig inför provsvaren. Det skulle ta ca tre veckor innan man får svar och då ringer han eller skickar brev. Mest troligt så kommer det ett brev. Det kommer bli strax innan jul. Så nu tänker jag att antingen så blir det en bra jul eller en mindre bra jul. Fan alltså!

För att inte bli dum i huvudet så får man sysselsätta sig med annat, försöka styra om tankarna. Fylla dagarna med annat än tankar, det är inte lätt alla gånger. Att acceptera något som man inte kan påverka oavsett hur mycket man vill. Ta kontroll över sin inställning på något sätt. Även om jag är en väldigt positiv människa så har jag svårt att bara släppa saker i all fall den här grejen. Man kan ju förneka ett stund men oftast så kommer det ikapp en.

Jag tänker på alla sjuka människor där ute, de som får ett hemskt sjukdomsbesked. Usch jag känner så mycket med er, det måste vara fruktansvärt. Jag går ju sönder av allt som det är nu, och då kan jag bara tänka mig hur andra kan ha det och känna. Nästan så man skäms över sina egna problem.

Innan jag skulle upp på undersökningen så åkte jag ner till stan och unnade mig en ny tröja. Och mitt upp i allt så väntade jag på att få ett samtal från Victor som ni vet också gjorde sin undersökning just den här dagen.

Köpte den med gott samvete! Och nu är det bara att vänta…

Senare i veckan så fick jag också problem med ”fulbenet” (ben fullt med åderbråck) som jag kallar det. Det svullnade mer än vanligt och så gjorde det ont också. I flera nätter har jag alltså vaknat på natten av att jag har ont i benet. Värkt som tandvärk fast i benet, eller som ordentlig växtvärk.

Jag bad Micke titta på benet igårkväll och han sa att benet var väldigt svullet, mer än annars och blått så jag bokade en tid på jouren. Alltså jag som ALDRIG söker vård, har nu varit på sjukhuset två gånger på en vecka.

Livia-Leonore fick följa med, hon är så snäll när man är iväg. Skillnad var det på Mathilde när hon var mindre. Hon kunde vända uppochner på tillvaron med sitt humör vart man än var 😂

Dålig bild men ni ser ju vristen/ankeln på vänster ben. Stor skillnad. Och det är ju inte bara att det gör ont och ser förfärligt ut, jag har ju olika storlekar på benen och det påverkar vilka kläder jag kan ha och inte. Köper jag byxor tex så måste det vara stretch i dom annars är det kört.

Kjell på röntgen, vilken härlig man! Han visade och förklarade väldigt pedagogiskt och lugnt hur det inte ska se ut och hur det ska se ut i benet.

Bättre att undersöka en gång för mycket än en gång för lite. Inga djupa ventromboser, alltså inga proppar som orsakar smärtan. Tackochlov 🙏🏼💗 Det hade ju varit höjden av otur just nu. Men däremot så har jag ju problem med benet och det tyckte han definitivt att jag skulle ta tag i. Klaffarna i benet funkar inte som de ska och det orsakar smärtan, svullnad och de mindre tjusiga färgerna. Dock så trodde han inte att landstinget skulle stå för några operationer 😩 Är inte det ganska konstigt egentligen? Jag menar om det påverkar så mycket att man inte kan sova ordentligt om nätterna, att det stör det vardagliga livet. Då borde man få hjälp eller tänker jag fel?

Jag har bestämt mig för att jag oavsett ska fixa mitt ben, jag måste verkligen. Inte pga det estetiska, utan för att jag inte vill ha ont. Just nu känns det som jag drar omkring på en tung värkande stock som inte hör ihop med min kropp. Att jag sen också känner mig sjukt obekväm över mitt utseende är en annan sak som jag kanske egentligen skulle kunna lära mig själv att leva med. Men om en behandling kan hjälpa mig med det också så är det ju bara en fantastisk bonus.

Där har ni min inte så roliga vecka, och förklaringen på varför jag inte varit så aktiv här inne. Jag ska försöka samla mig och bara fokusera på allt bra och hoppas nästa vecka blir bättre.

Nu ska jag sätta mig och plugga ihop med Engla-Freja en stund och sen väntas pepparkaksbak innan det är dags att gå och lägg sig 

Hoppas ni har haft en fin helg 💗

Kram / Madeleine

 

  1. Eva skriver:

    Hadde samma problem som du har,. fick en läkare till att skriva en remiss till ett större sjukhus Ingen sa något utan de bara opererade när jag hadde fått remiss .Stå på dig för det skall inte vara något problem när det inte gäller skönhet.
    Lycka till

  2. Maja skriver:

    Hej Madde! Hittade din blogg först nu och läste om dina problem med åderbråck. Kanske för sent att svara dig men jag känner så igen mig i din berättelse. Jag hade väldiga problem med åderbråck men lät operera benet på Venous Center för två år sedan. Mycket nöjd med resultatet. Titta på deras hemsida. Jag fick också betala själv vilket jag såklart tyckte var fel. Men så är det med sjukvården i Sverige idag. Lycka till med allt! Du verkar ha så fina barn. Så välklädda och välkammade. Har sett bilder på Insta.

  3. M skriver:

    Har väldigt svårt förstå hur landstinget INTE skulle bekosta operation.
    Vore väl skillnad om det bara är utseendemässigt men har man ont bör de väl hjälpa till. ❓❓

  4. Ann skriver:

    Hej!
    Förstår att du har det väldigt jobbigt nu.
    Undrar bara om läkaren såg dina cellförändringar med ögonen…varför ska du då vänta flera veckor på svar?
    Allt kommer gå bra..var rädda om er.

  5. Felicia skriver:

    Ska göra en kolposkopi i Motala i december, är så nervös för att det ska visa nått. Har gjort om cytolog provet 2 gånger och båda visade lätta förändringar.

    1. Gunilla skriver:

      Samma här! Tagit 3 cellprover som visat lätta cellförändringar gjort 1 koloscopi med biopsi och ska nu tillbaka för ny koloscopi. Om ca 6 veckor! Då ska de även göra en skrapning. Jobbigt med flera veckors väntan men det är bara att hoppas det går bra. Detta är tydligen vanligt vad jag förstår!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

LOADING..