Kikhosta!

Min bebis har fått kikhosta! En vidrig ihållande hosta som är fruktansvärt obehaglig. Livia-Leonore hostar så hon blir blå i ansiktet och inte får någon luft. De få minuterna som de här hostattackerna håller i sig känns extremt långa och när de kommer tätt så är det fruktansvärt. Man får liksom panik över att inte kunna hjälpa sitt barn att andas.

Jag har flera barn som haft just problem med andning pga av falsk krupp och astma, så jag känner mig ändå van med problemet hur man nu kan säga sig vara det. Men jag har i alla fall varit med om det flera gånger förut. Men när det här kom så var det något helt annat. Jag fick flashbacks från när Adam satte i halsen när han bara var knappt 1,5 år. Man får panik! Tänk dig att ditt barn slutar andas och blir blå för att sedan bli helt livlös i kroppen. Det är hemskt!

Jag är väldigt glad över att jag ändå i sådana situationer håller mig ganska kontrollerad. Trots paniken jag hade då så räddade jag Adams liv. Men jag minns än i dag hur jag satt där höggravid med tvillingarna på golvet helt paralyserad när ambulanspersonalen sprang iväg med min Adam i armarna och åkte. Det var faktiskt inte förens när läkaren ringde mig efteråt och berättade att jag räddat mitt barns liv som jag förstod vad som hade hänt och då började jag gråta. Jag var i chocktillstånd.

Samma känsla fick jag när Livia-Leonore fick sin första kikhosta-attack. Även om jag visste att hon absolut inte kunde ha satt något i halsen så kom samma känslor tillbaka. Och det enda jag tänkte var du måste börja andas!!! 

Kikhosta kan utvecklas på olika sätt, och kan te sig olika från person till person också. Riktigt små barn är de som drabbas värst, deras små kroppar orkar inte kriga lika bra emot bacillerna som hos en vuxen annars frisk människa. Undantag är för de som kanske är nedsatta i immunförsvaret. Kvinnor som är gravida ska inte heller utsättas för bacillerna, det är mycket viktigt att ringa vårdcentralen och boka tid för provtagning om man misstänker att man fått kikhosta som gravid eller om man vet med sig att man träffat någon som har kikhosta. Speciellt viktigt för kvinnor som är gravida efter vecka 27.

Vaccination mot kikhosta ingår i svenska barnvaccinationsprogrammet och ges vid 3, 5 och 12 månader och vid 5 års ålder. Numera ger man även barn i årskurs 8-9 vaccin. Först cirka en månad efter andra dosen utvecklas ett skydd mot kikhosta. Men skyddet mot sjukdomen avtar med tiden. Det gäller också om du har haft kikhosta. Det är nästan alltid vuxna som inte vet om att de har kikhosta som smittar små barn så tänk på att uppdatera era vaccinationer för kikhosta är inget att leka med 😟 Troligtvis har pappa Micke också kikhosta, hans hostattacker som slutat med att han svimmat var inte någon vanlig bronkit som läkaren på jouren trodde utan faktiskt kikhosta! Han lyssnade på Mickes lungor och konstaterade att det var lunginflammation, men när sänkan kom tillbaka och förhållandevis var ganska låg så hävdade han att det ”bara” var en akut bronkit. Vi som tjatade om att det måste vara något annat och att han måste få någon slags behandling. Jag menar, de hostattacker som Micke hade som gjorde att han svimmade var inte normala. Vi fick i alla fall inget gehör för vad vi kände då och Micke skickades hem med en veckas sjukskrivning och hostmedicin.

Lite samma var det med Livia-Leonore. Vi skulle till bvc just för att vaccineras, hon har sedan hon var 3 månader haft problem med upprepade förkylningar, feber och misstänkt astma. Även denna gång tyckte både jag och sköterskan att Livia-Leonore inte var frisk nog för att få sin vaccination 🙁 Sköterskan gick ner till läkaren som snabbt kom upp och lyssnade på Livia. Han tyckte inte heller att vi kunde vaccinera, istället fick hon inhalera adrenalin och kortison på plats och efter några behandlingar så lät hon ”ren” i lungorna. Vi fick åka hem men läkaren skickade en remiss till barnmottagningen så att vi kunde utreda astman mera grundligt. Det sista läkaren sa var att blir hon värre eller om hon får feber så hör du av dig igen!

Jag fortsatte att behandla hemma med luftrörsvidgande i ett par dagar hemma men Livia-Leonore fick feber och blev allt sämre. Och just när hon började att få sina hostattacker så tyckte jag att dom hade ändrat karaktär. Därför ringde jag tillbaka till vårdcentralen och bad om att få träffa läkaren igen eftersom hon fortfarande hade problem som inte kunde hjälpas med de mediciner vi hade hemma. Jag fick en tid samma dag till en annan läkare. Han tittade på Livia-Leonore som just vid tillfället då var ganska lugn. Efter att han lyssnat på ryggen en gång så tyckte han att vi lugnt kunde gå hem igen. Det är bara virus! Jag uttryckte vid flera gånger att jag ändå ville att man skulle ta lite prover på henne för att hennes hosta var väldigt obehaglig. Jag uttryckte min oro som förälder, som vilken annan förälder också skulle gjort. Jag berättade om Micke och att han svimmar hemma vid sina hostattacker. Men svaret jag fick var nej, han tyckte inte att det fanns något att oroa sig för.

Jag förstår att det måste vara väldigt svårt för läkaren att bedöma 0lika situationer, men när man som mamma uttrycker sin oro så borde man överväga att lyssna på det. Jag känner trots allt mitt barn bäst. Men vi åkte hem…

På kvällen så utvecklades hostan till en ännu mera obehagligt hosta, och Livia-Leonore hostade så pass att hon blev blå och föll ihop. Hon var på riktigt livlös i mina armar en kort stund innan hon fick luft igen och började skrika. Då fick jag nog och åkte upp till jouren. Ni måste hjälpa mig nu! 

Läkaren där var ganska övertygad om att det var kikhosta och skickade oss in till barnakuten i Linköping (tack snälla du för att du förstod och tog oss på allvar!). I Linköping fick vi till slut efter många många många MÅNGA timmar inhalera igen efter mycket tjat och tills slut så tog man prover och satte in profylaktisk behandling tills provsvaret kommit. De hade väldigt mycket att göra i Linköping, så man ville skicka oss till Norrköping för observation. Den tanken var ju väldigt fin, men jag blev lite frågade eftersom vi suttit såååå länge i ett rum själva utan tillsyn. När vi larmade vid några tillfällen så tog det 1 h och 20 minuter för personalen att komma. Helt sjukt att vårdpersonalen ska behöva jobba under sådana omständigheter. Det är inte bara fruktansvärt oetiskt det är för fan helt jävla sjukt! Och för oss som patienter är det inte bara frustrerande, det kan rent av vara livsfarligt och livshotande.

Generös provtagning samt snabb diagnostik och behandling kan förhindra svår sjukdom eller dödsfall!

Läs HÄR!

När provsvaren sen kom och man kunde konstatera att det var kikhosta så ville de trots allt lägga in oss på observation i kanske Västervik eller Jönköping eftersom det fortfarande var fullt i Linköping och då även Norrköping. Men ingen hade ”observerat” oss innan och ingen hade ringt enligt överenskommelse när vi åkte hem på permission heller (Jag fick ringa dom!!! Så dåligt, och de har missat att ringa oss idag med!!! Men det ska dom få veta när jag ringer upp dom snart!)

Kikhosta är inget att leka med det är därför man väljer att bla  vaccinera barn för det. Idag har vi varit uppe på sjukhuset (jouren) och tagit prover på flera i familjen (vi fick gå in i ett speciellt rum och gå en annan väg för att inte träffa på någon). Ett läkarteam från barnakuten i Linköping har försökt kartlägga vart denna smitta kommer ifrån och vi fick för några dagar sedan uppge alla vi träffat så långt vi kan minnas. Den jag först kom att tänka på var min vän Angelica. Fasen hon är ju faktiskt höggravid 🙁 Så jag slängde mig på telefonen och ringde upp henne på en gång och som tur var så hann jag få tag på henne innan läkaren. Hon hade väl blivit chockad om någon hade ringt och sagt att hon kan vara smittad av en massa konstiga baciller. Nu visste hon ju redan att vi var inlagda på barnakuten men ja, varken hon eller jag trodde väl att vi skulle ha drabbats av kikhosta. Nu ska hon upp imorgon och lämna prover så hon kan få antibiotika ifall det skulle vara så. Det viktiga är att hon blir behandlad innan bebis kommer. Och är hon smittad så kan ju även hennes man vara smittad och barnen, och då kanske man överväger att behandla dom också innan bebisen kommer. Vi håller tummarna för att det inte är så ♥

Nu ska hela våran familj behandlas och förhoppningsvis så blir vi snabbt bra igen. Har vi otur så kan hostan hålla i sig upp till 12 veckor. Men efter behandling med antibiotika så smittar vi inte i alla fall. Kikhosta är vanligare än vad man tror, och trots vaccin så kan man bli smittad. När Micke var på apoteket idag så berättad apotekaren att vi tyvärr inte var de första som hämtat ut medicin mot kikhosta idag. Det verkar vara många som har det just nu 🙁

Vilken himla otur vi har.

limpan65

En bild tagen dagen innan Livia-Leonore blev sjuk ♥

Jag hade sååå önskat att jag kunde uppdatera med roligare inlägg här på bloggen, har ju massor jag vill dela med mig av. Goda recept och annat smått och gott. Men just nu är detta våran verklighet, som om vi inte redan har annat att tänka på.

Men det blir bättre, och snart kommer glada inlägg igen!

Ta hand om er och glöm inte att vaccinera er ♥

Kram / Madeleine ♥

  1. Cecilia skriver:

    Krya på!!! Fick hon inte 3 mån vaccinet? Jag trodde det isåfall skulle hjälpa mot kikhostan? 💗💞💗

    1. Tyvärr så är små bebisar inte helt skyddade förens de har fått alla sina vaccin. Lite skydd mot kikhostan har man en månad efter vaccination nr 2.

      💗

  2. Tina skriver:

    Jag och min bästa kompis fick kikhosta en sommar när vi var i 12 års åldern, hostade hela sommaren, det var hemskt, vi låg ute i skuggan på en filt och hostade medan resten av våra familjer semestrade

  3. M skriver:

    Kryapåkramar

  4. Marie skriver:

    Blir berörd av ditt inlägg. Min man fick kikhosta när jag väntade vårt andra barn. Togs inte på allvar av sjukvården och jag blir så förvånad att det fortfarande verkar finnas okunskap om detta. Krya på er och ta hand om dig och din familj. Kram

  5. Millie skriver:

    Är ni vaccinerade?

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

LOADING..