En bild säger mer än tusen ord ♥ 

En bild säger mer än tusen ord ♥

Finns så mycket jag skulle kunna skriva. Jag älskar dom så mycket att det gör ont i hjärtat. Barnen kan ibland bli osams, men oftast rår de om varandra. Kramar varandra, pratar med varandra och bryr sig om varandra.

Den här bilden säger så mycket om oss, när jag tittar på den känner jag bara lycka och kärlek.

limpan91

När klockan ringde imorse hade jag gärna velat ligga kvar. Micke var på väg ut genom dörren han skulle till jobbet, så jag lade ner huvudet på kudden och tänkte att jag kunde blunda bara en liten stund till. Men precis då så ramlade det ner en spindel i sängen, bredvid kudden. Jag hoppade upp ur sängen, inte för att jag är rädd för spindlar för det är jag inte. Men jag fattade inte vad det var för något först. Hahaha det var den sovmorgonen. Har ni förresten hört det där   med att det sägs att man sväljer 4 spindlar i sömnen per år? Jag tror inte att det är sant, men tänk om det skulle vara det. Fasen vad äckligt  i så fall.

Engla-Freja har dansläger den här veckan, så efter en kopp kaffe så skjutsade jag iväg henne. William kom ner och lade sig bredvid Livia-Leonore och Mathilde medans jag åkte. De tittade på Lasse-Maja och myste. När jag kom hem så serverade jag frukost och sen snörade jag löpskorna. Det är verkligen så himla smidigt att kunna träna hemma. Hade jag inte haft löpbandet så hade jag aldrig kunnat få till träningen på det här sättet. Bästa investeringen!

Efter träningen så var det dags att hämta hem Engla-Freja från lägret. Snabba ryck hem igen för att börja med lunch, hade lovat Micke att ha maten redo när han kom hem. Det blev köttfärsås och bönpasta, väldigt god pasta faktiskt. Jag som är lite kinkig när det kommer till sånt där gillade den. Lite otippat kanske men jag blev glatt överraskad. Ska försöka komma ihåg att fota pastan så ni får se vilken vi köper.

Det är ju det där med substitut till allt som man brukade äta innan. Man hittar sina favoriter, men så måste man ha lite alternativ också. Annars tröttnar man.

Efter en god lunch med familjen så städade jag undan lite snabbt. William hjälpte mig. Tar du disken idag? frågade jag lite förvånat. Ja jag ska baka till matchen ikväll. Är sugen på något gott till fotbollen.   Jaha ja, när Manchester United ska spela så går det minsann bra att både diska och baka 😉

Wille min Wille, han hade en jobbig vecka förra veckan. Ont i magen. Han har fått problem med magen, magkatarr efter misshandeln. Har säkert med hans PTSD att göra. Han mår inte bra av stress, och det syns så tydligt. Jag känner mig så fruktansvärt maktlös, jag blir så ledsen för hans skull. Sen blir jag förbannad utav helvete, arg på att andra människor kan förstöra en annan människas liv på det här sättet. Allt det som har hänt har påverkat Wille så otroligt mycket. Det påverkar oss också. Jag som mamma gör allt för mitt barn, och nu kan jag liksom inte göra mer än vad jag gör. Svårt att förstår om man inte varit i situationen kanske, men det är såååå frustrerande. Det verkligen suger energin ur mig, ur oss.

I torsdags blev smärtan så jobbig att vi fick söka vård. Han blev inskriven på akuten och vid det här laget så kunde han inte gå upprätt. Efter flera undersökningar så blev han ordinerad en större dos omeprazol. Läkaren trodde att magkatarren kunde vara ett tecken på magsår i tidigt skede.

Inte nog med all smärta som han fått efter slag, hot och våld. De ska ge honom sår i magen också!

Det är orättvist. Han var en vanlig kille, aldrig osams med någon. Har många fina vänner och hade aldrig några bekymmer med något. Och så från ingenstans så blev han helt oprovocerat påhoppad och misshandlad. Och nu har det lett till att han fått andra problem och sår inom sig som är svåra att läka.

Vi har fortfarande inte hört något från åklagaren, ingeting har alltså hänt på den fronten. Jag hör orden eka inom mig Eftersom det handlar om barn och ungdomar så påskyndas processen. Det brukar ta 9 -12 veckor. Det har gått över 20 veckor, det har gått mer än ett halvår nu. Mitt barn mår dåligt gör något för fan! Ledsen om jag svär, jag gör inte det annars. Pratar inte så överhuvudtaget, men ja ni fattar jag är så arg inom mig att de kokar. Jag skriver det jag tänker.

Vi får fortsätta att vänta och ta en dag i taget. William känner sig lite bättre nu efter några dagar med starkare mediciner. När det här är över, när vi är lite starkare så skulle jag vilja ta med honom till Manchester och titta på Manchester United. Det är hans högsta dröm.

Nu ska krypa ner bredvid Livia-Leonore, älskar att ha henne nära. Upp tidigt imorgon igen och skjutsa till dansen.

Tack för att ni vill kika in här ♥

Kram / Madeleine

  1. Ida skriver:

    Vad har du för heltidsarbete?

  2. L skriver:

    Bara en fråga. Varför bryr sig folk inte förrän sina egna nära och kära drabbas. Det händer dagligen, och jag menar bokstavligen dagligen att barn blir rånade, misshandlade, mobbade och oj, så illa behandlade men varför bryr man sig först när sitt eget barn drabbas? Jag far illa av varje barn som drabbbas och jag sliter hund på varenda skola att det får vara nog nu MEN dom enda man kan klandra i detta är alla som politiker som vill ta in varenda människa i detta land. Kom inte med rasistsnacket nu för vi vet alla som har ögon och något sunt förnuft och lite intelligens vilka som slåss och skriker skit till allt och alla. Sätt er och titta på tv så får ni se. Tror ni det kommer bli bättre med Annie Lööf i spetsen och en diktator till statsminister. Klaga inte. Ni har valt detta.

  3. Ulrika skriver:

    När åker ni till fjällen?? Är det gott om snö? Ska bli kul att följa er när alla ska lära sig åka skidor =) Har ni med extra barnvakt?

  4. Andrea skriver:

    Hej. Jag undrar vad du använder för kamera? Du tar så himla fina bilder till bloggen, önskar att jag kunde ta liknande bilder på mina barn och familj. Kram

  5. Fredrik skriver:

    Ville mår nog inte bra av att du också visar att du mår dåligt av det som hänt och är så bitter. Han känner kanske dubbel skuld. Det är lätt att känna så när jobbiga saker hänt.

    1. Wille känner att vi stöttar honom till 100% och han känner ingen skuld överhuvudtaget! Det är inte hans fel och det vet han om.

      Att visa känslor och uttrycka sig är inget man ska må dåligt över, tvärtom det är helt naturligt! Hur skulle det bli om alla gick och höll allt inom sig tror du?

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

LOADING..