Ska vi börja göra parodi på cancer kanske? Eller diabetes?

I måndags hade det gått lite mer än vecka sedan jag var uppe på sjukhuset och opererade bort cellförändringar. Jag mår bra och har inte haft några komplikationer efter ingreppet. Peppar peppar ska jag väl skriva, lite vidskeplig då 🙈 Man ska väl aldrig ropa hej förens dessa 14 dagar har gått. De var just de första 14 dagarna som det var viktigt att man var observant på blödningar osv. Nu hade jag sådan otur eller jag kanske ska skriva tur att lingonveckan inte började förens nu. Har känt i några dagar att min endometrios spökat med smärta, så jag visste ju att det var på gång. Annars är det ju ganska svårt att urskilja vad som är vad liksom. Men jag känner min kropp ganska bra vid det här laget. Men den här gången var första gången sedan innan jag blev gravid med Livia-Leonore som jag mått riktigt dåligt av min endo. Fasen alltså, precis när man vant sig vid att inte ha sådana smärtor så kommer de tillbaka som en käftsmäll.

Ni som vet ni vet. För er andra som inte vet så kan jag förklara det bäst som att det känns som riktig kraftig mensvärk, nästan ibland som värkar som kommer och går. Ska väl också tillägga att det är olika hur man upplever det och hur man har det. Men jag får ont i ryggen, magen och ner i benen. Det värkar något fruktansvärt vissa gånger. Kanske låter skumt att man ska få ont i benen när man ska ha mens, men så är det. Så den hela förra veckan och den här veckan har varit lite som i en dimma för mig. Jag har tagit en dag i taget, och nu mår jag bättre.

Vad mycket ”skit” man kan drabbas av alltså. Man får vara tacksam över att man är så pigg ändå tänker jag.

Tycker man kan läsa om allt möjligt både här och där som människor tvingas gå igenom. Läste i början av veckan om ”Svenska Hollywoodfru”-profilen Elena Belle, som förlorade sin man väldigt hastigt. Så fruktansvärt tragiskt för hela familjen 🙁 Stackars dom. Man kan ju inte ens föreställa sig något sådant hemskt. All kärlek till Elena och hennes dotter ♥

Det här coronaviruset som sprids är inte heller att leka med. Jag skrev om det på Instagram häromdagen…

”Idag frågade barnen mig om Coronaviruset. De var oroliga för om vi kan få det. Alltid svårt att svara på barnens frågor helt ärligt utan att kanske oroa en smula. Men såklart dumt att oroa dom i onödan också, man får välja sina ord. De stora barnen kan ju följa nyhetsuppdateringarna själv. Jag tittade på dokument utifrån igår, det handlade om Corona. Har ni inte tittat så tycker jag ni ska göra det (starka bilder). Jag fick faktiskt dåligt samvete på något sätt, och mådde dåligt över att det bagatelliseras på så många olika ställen. Så osolidariskt och vårdslöst. Det man fick se i klippen var overkligt, som taget ur en skräckfilm. Människor låg livlösa, kinesiska myndigheter svetsade igen ytterdörrar så att människor inte skulle kunna ta sig ut och smitta andra. I takt med att viruset sprids så använder sig myndigheterna av olika slags brutala (kan man tycka) sätt för att stoppa spridningen. En del jämför Corona med vanlig influensa vilket är ganska naivt och dumt, det här är ju ganska mycket mera aggressivt. Man jämför Corona med sars som blev en epidemi 2004, Corona har idag flera dödsfall än sars! Andra tycker att världen överreagerar eftersom fler dör av cancer än av Corona osv osv. Men faktum är att den här skiten är här och den är på riktigt! För människor i riskgrupper är Corona inget att leka med. Jag har själv en mamma med KLL och i vanliga fall så tar ju hon influensavaccin men för Corona finns det ju inget vaccin. Man ska inte sprida rädsla, men man ska inte heller vara nonchalant och oaktsam. Glöm för bövelen inte att tvätta händerna ofta! Och sprita! Och såklart ta kontakt med sjukvården om man misstänker att man blivit smittad! Och sluta skämta om det!”

Jag brukar inte vara så lättkränkt, och jag kan ha väldigt låg humor. Men kom igen, en del tror att de är odödliga. De skämtar om det, skriver att människor som är upprörda över det är hispiga och överdriver. De läggs ut den ena bilden efter den andra där folk gör narr av hela situationen. Man ser folk som upprepade gånger lägger ut Coronaflaskor och skrivit nått ”roligt”. Skämmes ta mej fan säger jag! Tänk er dom som faktiskt dött utav detta! Eller ska vi helt plötsligt börja skämta om andra sjukdomstillstånd? Ska vi börja göra parodi på cancer kanske? Eller diabetes? Eller nån annan allvarlig sjukdom? Då jäflar skulle det nog bli andra bullar av i social media, oj vad folk skulle ta åt sig och tycka det vore osmakligt. VILKET DET ÄR!

Ja, man kanske ska tänka sig för innan man skrattar åt en tragedi, och man ska nog inte gå runt och tro att man är helt safe. När det kryper närmare så är det antagligen inte så roligt trots allt.

Det är min uppfattning om det hela!

Ledsen för långt inlägg, känner att jag har så mycket att dela med mig utav nu när jag är tillbaka igen 🙂 ♥

Jag gjorde reklam för ett par favoritprodukter för inte så länge sedan. Spana in bältet och väskan! Alltså så himla fint!

saddlar2

Älskar detaljer och accessoarer som tex bälten, det blir liksom pricken över i:et. Och så sjukt härligt att jag börjar känna mig bekväm i kroppen igen, min träning och min kost börjar ge resultat. Jag känner mycket starkare. Nu har jag dock tagen en liten paus pga operationen och min endo, men jag längtar efter att kunna börja springa på löpbandet igen.

saddlar6

Jag har sedan en tid tillbaka börjat jobba med ihop med ett team som jag verkligen klickat med. På alla plan. Det känns som om vi är en liten familj, det är inte bara diskussionen och samtal professionellt om våra kampanjer och sådan som är jobbrelaterat. Det är på ett helt annat plan, vi frågar varandra hur vi mår och om allt är bra. Inte bara av artighet utan för att vi verkligen diggar varandra och bryr oss.

Jag måste ändå säga att jag haft turen att i mitt jobb som influencer träffa så många fina, inspirerande och schyssta människor. Man märker ganska snabbt i den här branschen vilka som är på riktigt och vilka som enbart är ute efter att tjäna pengar. OM ni bara visste vilka rötägg det finns, och vilka konstiga kampanjerbjudanden man ibland fått. Sen finns det företag som bara utnyttjar sina reklamkanaler utan att faktiskt bry sig om vilka följder det kan få. Yes jag har såklart fått lära mig den hårda vägen, men med det sagt så har jag också en enorm erfarenhet. Med något negativt kommer också något positivt.

Hur som, jag och det här teamet (en pr-byrå) jobbar för fullt med ett projekt som jag snart hoppas kunna presentera för er. Det har med skönhet/hudvårdsprodukter att göra, så mycket kan jag säga. En process som jag kommer dela med mig utav och jag hoppas ni kommer tycka det är roligt 😀

Om ni tänker efter, är det något ni saknar på marknaden? Och vilken skönhet/hudvårdsprodukt kan ni inte leva utan? Tvål? Deo? Mascara? Specifika hudkrämer? Locktång? Bindor? Det kan vara vad som helst, men vilken eller vad är eran favorit?  Vad kan ni inte leva utan? Vore så roligt om ni ville svara på det? Finns ju en hel del marknadsundersökningar att tillgå men jag litar mera på mina följare, ni är proffsen och ni brukar vara ärliga med era svar ♥

Nu ska vi alldeles strax åka till Linköping på informationsmöte på Adams nya skola.

Vi hörs snart igen!

Kram / Madeleine

  1. Jag bor också i Motala och misstänker att jag kan ha endometrios. Har aldrig vågat och orkat söka för det, eftersom jag har så dålig erfarenhet av vårdkontakter, men måste verkligen ta tag i det. Var sökte du vård? Vårdcentralen…? Någon särskild läkare här i trakten som du kan rekommendera?

  2. Marie skriver:

    Min familj kanske är cracy men vi skämtade rätt friskt om Corona ikväll fast vi har flera som har andra sjukdomar som gör de ej bör smitas inkl mig själv pga astm och högt blodtryck. Men jag orkar inte ta in detta med Corona och folks hysteri. De bunkras som om tredje världskriget ska bryta ut. Vi vet inte ens hur detta slutar, och folk är för hysterisk inan de ens blivit något. De är inte ens 20 insjuknade i Gbg och de som insjuknat har varit i Iran el Italien plus varit i närkontakt med någon som varit i Italien el Iran (närkontakt räknas som kysst/pussats/kramats.. Kan dö i morgon pga någon kör rattfull oddsen är större än dö av Corona just nu. De kan ändras. Sen är de vida känt att när folk inte klarar av hantera sina känslor så skämtar man. De är ett sätt att hantera de som är jobbigt. Vet flera tex som varit utsatta för incest/övergrepp som kan skämta,om incest=familjefest. De skämtades vid Estonia tex rätt friskt tex. De är ett sätt att hantera sånt man ej orkar ta in ett försök till normalisera en jobbig verklighet. Varför man sen inte skämtar om cancer de vet ej jag men troligtvis för de numer är så vanligt var tredje svensk har el kommer drabbas av cancer så de har väl blivit vanligt.

    1. Mie skriver:

      Bra skrivet!

      Man måste sätta antalet döda/ smittade i relation till hur stor befolkningen är.

      I San Marino,med otroligt liten befolkningsmängd, är siffran av förklarliga skäl högst: 3 dödsfall i covid-19 inträffat per 100 000 invånare.
      På andra plats hamnar Italien med 0,38 dödsfall per 100 000 invånare. Först på tredje plats kommer Kina, med 0,23 dödsfall per 100 000 invånare.

      När det gäller andel coronasmittade hamnar Vatikanstaten högst, med 100 smittade per 100 000 invånare. San Marino kommer på andra plats, med 78 coronasmittade per 100 000 invånare.
      Sverige kommer på 17:e plats, med 1,6 smittade per 100 000 invånare.

      1. Man måste väl ingenting Mie!? Du kan rabbla upp hur mycket statistik som helst, faktum är fortfarande att det är sjukt obehagligt. Och jag tycker inte man ska skämta om det eller förlöjliga effekten som kan bli av den.

    1. Ghita skriver:

      Om du Marie, känner människor som har varit utsatta för incest/övergrepp och sen själva skämtar om det som ”familjefest”, då mår nog dom stackars människorna riktigt bra. Dom kanske måste skämta om det för att hantera sina egna starka känslor, men det rättfärdigar inte att skoja friskt om sjukdomar eller annat elände som drabbar andra människor. Bara för att man själv inte är drabbad…än.

      1. Ghita skriver:

        Dom mår INTE riktigt bra, skulle det stå såklart.

  3. Maria skriver:

    Jag vet att jag kommenterade för något år sen då du också skrev om endometriosen. Jag vill bara säga att jag har fått ett nytt liv efter att jag opererade bort livmodern för ett år sedan vid 42-års ålder pga endometrios och myom. Jag säger som du skrev; den som vet den vet. Jag var så rädd för operation och led i flera år. Nu efteråt kan jag inte med ord beskriva hur glad jag är över att få vara värkfri. För mig blev det ett normaltillstånd att må dåligt. Nu när jag ser tilllbaka blir jag så ledsen över alla år jag mådde dåligt, men jag ville inte heller göra operationen förrän jag var helt säker på att vi inte skulle ha fler barn.
    Jag ville bara säga att jag vet hurudan värk du pratar om, jag kan ännu känna hur det kändes då det drog ända ner i benen och ibland kändes det som födslovärkar.
    Hur som helst är jag oändligt tacksam över mina barn. Jag önskar dig allt gott Madeleine!

  4. Det är fruktansvärt cyniskt att säga ”äsch det är ju bara gamla och sjuka som dör”. Är våra liv mindre värda då liksom?
    Fruktansvärt många som har den inställningen. Jag är i riskgrupp, har typ 1 diabetes. Jag tror att ni alla har någon i er närhet som tillhör riskgruppen.
    Snälla människor tänk på er omgivning.

  5. Håller med, ser folk som gör parodier på corona hela tiden nu och säger ”Vi klarar oss”. Ja men folk i riskgrupper kanske inte gör det. Jag har astma och räknas som riskgrupp och tar influensavaccinet varje år för att jag blivit rekommenderad det. Vill inte chansa när min då treåriga son ringde sin pappa i panik för jag haft fått ett astmaanfall på grund av influensa sa valde jag att ALDRIG mer utsätta mig för saken. På den tiden var det inte smartphones heller utan han visste bara hur han skulle ringa sin pappa och säger ”MAMMA kan inte andas” medan hans pappa får sköta resten tills jag är på akuten. Lämnade min rädda då treåring med sin pappa och kom hem dagen efter då jag inhalerat och började må bättre.

    Det är INGET att skämta om, visst är det lätt att i ”friska” familjer enbart tänka på hur fjantigt sådant här är. Men för kroniskt sjuka är sånt här inget skämt, det kan vara fråga om liv och död.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

LOADING..