Allt kan bara bli bättre!

Syrener, jag har alltid kopplat ihop syrener med skolavslutning och glädje. För när syrenerna börjar blomma då vet man att det inte är lång tid kvar tills det är sommarlov.

FF24327D-C207-4D29-8D52-B476E7A41A92

För Engla-Freja betyder sommarlov andrum, en paus från allt det jobbiga i skolan och en tid som inte kräver all ens energi. Men det har också betytt att hon fått ladda om för ett nytt läsår och det med en stor klump i magen.

Skolan har i många år varit tuff för Engla-Freja, och hur vi än har vänt ut och vridit så har det aldrig blivit riktigt bra. Så många gånger som läxorna varit så tunga att de slutat i tårar, prov som orsakat illamående och uppgifter som hållit henne vaken om nätterna.

Nu vet vi varför, äntligen har vi fått svar! Ganska tidigt så märkte vi att avkodningen skiljde sig från de andra barnen i familjen. Ingen är den andra lik och man ska kanske inte jämföra barnen, men till förhållande till vad man förväntas kunna i åldern så halkade Engla-Freja efter trots att vi gjort allt vi kunnat. Det här flaggade jag för redan i årskurs tre, och jag ville att man skulle utreda varför. Inte förens nu när hon är 13 år har hon fått sin utredning och det efter att jag satte ner foten och faktiskt krävde det.

Engla-Freja har dyslexi och dyskalkyli, dvs både problem med att läsa och skriva, men också med att räkna och se siffror. Äntligen vet vi varför! Det är en otrolig lättnad! Känns som vi har vunnit högsta vinsten på lotto. Det låter kanske överdrivet när jag skriver så, men för Engla-Freja så betyder det att hon kan vända blad och börja om! Få redskap som hjälper henne att nå sina mål. Förra veckan hade Engla-Freja ett engelskaprov och för första gången hade hon A L L A rätt! Det har aldrig hänt innan, men tack vare de hjälpmedel som vi hittills kunna jobba med så har det redan blivit såå stor skillnad.

Att ha dyslexi och dyskalkyli har inte med intelligens att göra, Engla-Freja är en utav de smartaste människorna jag känner. Selma Lagerlöf och Albert Einstein hade också dyslexi.

Nu dröjer det ett par månader innan vi får se syrenerna blomma, men snart är vi där och det här sommarlovet kan Engla-Freja få vara hemma och verkligen känna samma glädje som alla andra barn ♥

Den här texten lade jag ut på Instagram för några dagar sedan. En stor sten lossnade. Som ni förstår så har det här påverkat Engla-Freja väldigt mycket under en lång tid, men även oss som föräldrar. När ens barn inte mår bra så mår man inte bra själv. Man letar febrilt efter anledningar, svar och lösningar. Otroligt jobbigt. Och som om vi inte haft nog med saker runtomkring oss, ni som följer mig vet ju att vi haft det kämpigt med mycket en längre tid. Sen vill man inte, eller kanske inte orkar heller för den delen att dela med sig av allt i det offentliga rummet. Min blogg har alltid varit det stället där jag kunnat ventilera och dela med mig av tankar och sådan som händer i vårt liv. Oftast har det alltid varit positivt, men eftersom det här handlar om mina barn så är jag väldigt försiktigt med vad jag väljer att skriva. Aldrig utan att de själva vill, eller att vi tycker att det är okej.

Så när mina blogginlägg uteblivit så har inte det varit för att jag bara struntat i det. Vi har haft det jobbigt, och vissa dagar och veckor väldigt jobbigt. Energin liksom går ur kroppen. När man då också får kommentarer som inte alla gånger är så snälla och helt utan respekt för att vi kanske har annat som händer i vårt liv så går andan ur en på något sätt. Jag försöker alltid att blunda för det och har blivit lite av ett proffs på att inte ta åt mig av sådant. Men när man redan är nere på botten av saker och ting så är man inte lika stark mot omvärldens krav.

När jag skrev om det här på instagram så överöstes vi med kärlek och förståelse. Så tacksam över hur fina människor det finns där ute. Och det var skönt även för Engla-Freja att se att hon inte är ensam om det här problemet. Det är nog att ha det tufft pga diagnoserna, men ja det händer ju även saker med självförtroendet.

Nu tittar vi framåt och allt kan bara bli bättre ♥

Ta hand om er!

Kram / Madeleine

 

  1. Lisa skriver:

    Vad det skolan som hjälpte er med utredning för dyslexi? Ha en 9-åring som har det jobbigt i skolan.

  2. T skriver:

    Så skönt att hon äntligen får hjälp!

    Min man har också båda diagnoserna och fick det utrett först på gymnasiet!!? Lärare på hans högstadieskola kallade honom lat och oengagerad.. Vilken motivation han måste haft efter de orden. Läraren som krävde utredning på gymnasiet kontaktade även högstadieskolan och ifrågasatte ordentligt hur de tänkte!

    På sin arbetsplats får han bra stöd och hjälpmedel om han vill och behöver.
    PS. Ingen adhd, aldrig hört talas om att de diagnoserna ”hör ihop”, att det är vanligt att ha dem alla 3?

  3. Marie skriver:

    Hej, kolla även upp om att utreda henne mer då de flesta med hennes 2 diagnoser även har adhd. Jobbigt att fortsätta men kan vara bra

    1. Hej hej,

      Engla-Freja har inte adhd. Tror det kan vara lite farligt att anta att man har andra diagnoser bara för att det är ”vanligt”. Det finns såklart undantag i alla situationer.

  4. Carina skriver:

    Min dotter har också båda diagnoserna och då fick vi rådet att fortsätta utreda vilket visade sig att hon även har adhd. Vilket är jättevanligt vid de diagnoserna. Vår dotter har med haft det jätte jobbigt genom hela skolan. När vi fick diagnoserna så öppnade sig en helt ny värld för oss. Med massa hjälp i skolan .m.m . Nu läser hon 2a året som usk och hon kämpar på så man blir så stolt när hon får c på något prov m.m. vi har aldrig haft krav på henne. Bara att hon ska göra sitt bästa.

    1. Vi rådet att fortsätta att utreda? Vem gav er det rådet?

      Jag tror som jag skrev i en annan kommentar att det kan vara lite ”farligt” att anta att man har andra diagnoser bara för att det skulle vara vanligare. Ser man däremot att det kanske kan finnas tecken på andra diagnoser så är det ju jättebra. Alla barn ska kunna få hjälp <3

      Så härligt att läsa att ni fått hjälp, helt underbart! Vilken tjej ni har <3 heja heja!

  5. Har med båda diagnoserna. Fick det dock så sent som i 20 års åldern 🙄. Men skönt hon nu kan få hjälp så kanske det känns mindre som ett konstant maratonlopp bara hänga med. Själv kunde jag släppa känslan av att ha misslyckats då jag hade dåliga betyg trotts jag satt timmar varje dag med skolböckerna & pluggade säkert 10 gånger mer än syskonen som fick bättre betyg utan anstränga sig

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

LOADING..