ANNONS

Rättegång!

/

Idag är det dags för rättegång gällande misshandeln på våran William. Jag har inte skrivit så mycket om det av olika anledningar, men för en tid sedan så fick vi beskedet genom våran advokat Ulrika Wangle att åklagaren äntligen beslutat att det blir en rättegång. Det var en stor sten som lossnade inom oss inte minst för William.

Sedan början av september så har hans liv varit ett rent helvetet. Det började med olaga hot i skolan till att senare bli en misshandel. Som sedan också följts av flera incidenter. William har mått och mår fortfarande väldigt dåligt psykiskt av allt som hänt. För varje dag så blir det bättre, men ibland som oftast i sådana här fall så tar man ett steg framåt och två steg bakåt.

Att hela tiden känna att man behöver se sig över axeln för att veta att ingen är bakom och ska skada en är en form av psykisk misshandel, kanske nästan värre än den fysiska. Att bli begränsad till enbart sitt hem och aldrig känna sig trygg på offentliga platser är knäckande.

De fysiska skadorna efter misshandeln sökte vi för flera gånger. Efter ett par veckor blev det nästan värre och läkaren sa att det var typiskt vid våld mot revben. Men trots det så läkte det bra. Känslorna, ångesten och flashbacks har det varit värre med.

Hade allt det här slutat vid den misshandeln så kanske det hade varit bättre, men det tog inte slut där. Flera av syskonen har blivit ”påhoppade” med skällsord, blivit spottade åt och så även blivit misshandlad. Helt öppet på torget i Motala när min äldsta son var ute och på väg till en servering så blev det oroligt när han stötte på en av dessa i ”gänget” ett par minuter senare kom det en bil, en bmw närmare bestämt och ut ur den hoppade flera killar och började slå honom. Det hotades även om att det skulle bli värre nästa gång. Kanske för att skrämmas och tysta ner allting?

Det har cirkulerat människor utanför vårt hus som annars aldrig varit här i området. Tragiskt nog så gav de sig också på en annan tonårspojke i närheten av där vi bor. Våran Adam lekte ihop med grannpojken nedanför oss på en skolgård, tror de letade Pokémon. Rätt som det var så kom det ett gäng som Adam kände igen, det var samma personer som misshandlade William. Precis när Adam och hans kompis skulle lämna platsen i rädsla så stoppar en av killarna Adam och börjar prata om William. ”Gå hem och säg att jag inte slagit William!” Adam blev väldigt orolig och rädd, han ville bara ta sig hem. Någonstans mitt i detta så blir en annan tonårspojke misshandlad. Adam skyndar sig på hem och berättar allting varpå vi slänger oss i bilen och åker ner till skolan. Väl på plats så har även polisen kommit dit.

Helt oprovocerat så blir människor misshandlade! Varken William eller den andra pojken hade gjort något för att hanna i dessa situationer. Det har också kommit till våran kännedom att flera blivit utsatta. Veckan innan William blev misshandlad så blev en annan pojke på skolan också misshandlad. Anhöriga hörde av sig via sociala media och berättade. Som om det vore det enda, flera personer oberoende av varandra har delat med sig av obehagliga upplevelser. När jag läser förhören utdraget från polisen så kan jag också notera att personal på skolan upplevt att det varit våld kring vissa personer tidigare.

Så, våldsbrott verkar onekligen vara en upprepad handling och oskyldiga får leva med sviterna av andras brutala kriminalitet.

Vi har gjort allt vi kan för att sätta stopp. Det är inte helt självklart att man orkar och vågar det, och jag förstår det. Efter allt vi har varit med om så fattar jag varför man kanske väljer att hålla distans och inte polisanmäler. Trots allt så har vi fått stöd av polisen med daglig kontakt, och våran advokat har varit och är helt fantastisk. Med skolan var det till en början en kamp. Jag kommer aldrig glömma den dagen när vi satt i mötet med personal på skolan och chefen på bildningsnämnden säger ”men de här  grabbarna är trevliga egentligen, det är bra pojkar! Jag har många gånger träffat dom själv.” Mitt huvud höll på att explodera!!! Hur i helvete kan en man sitta och säga att dessa grabbar egentligen är trevliga?! Min son har blivit misshandlad av dom och har sedan dess haft ett helvetet! Det kändes som ett hån. Just den meningen har borrat in sig i mitt huvud. Jag antar att viljan om att lösa ännu ett våldsbrott internt inom skolan låg i framkant för den fruktansvärt korkande meningen.

Strax efter det mötet så blev jag kallad för hora utanför rektorsexpeditionen på skolan. Helt öppet inför lärare och andra elever. Vad hade jag gjort för att förtjäna det? Den ena läraren sa att hon skulle prata med den eleven senare, men när han passerade oss ännu en gång så klev Micke fram och frågade varför han kallat mig för hora?! Han förnekade trots att alla hörde. Han försäkrade att han hade respekt för äldre och skulle aldrig säga så, han hade pratade om någon annan sa han. Kändes ju inte alls så troligt. Samma person som då kallade mig för hora sitter nu sedan ett par veckor i häktet, inlåst pga mordförsök! Ja du läste rätt… En annan pojke blev allvarligt knivhuggen ett flertal gånger av denna person.

Nu är vi framme i Linköping. William är den största hjälten idag, vi ska göra allt för att få rättvisa. Håll tummarna för oss ❤️

Kram / Madeleine

38
344

Genom att klicka på "Skicka" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

© Bonnier Magazines & Brands AB, 105 44 StockholmTelefon: 08-736 53 00