ANNONS

Riva upp såren…

/

Det blev en lång dag igår. Åtta timmar i en rättssal med kortare pauser. Åtta timmar med konstant påminnelse om vad som hände den där dagen i september förra året som vi bara försökt glömma. Såren rivs upp igen. Som om det skulle vara det enda, allt efter den dagen som följt våran vardag har ju varit ett helvete. Att i flera månader gå runt och inte känna sig trygg, att alltid behöva se sig över axeln hela tiden kan bryta ner den starkaste.

E73AA612-DA4C-4002-9AD9-7B8EA509DE62

Jag hade svårt att hålla tillbaka tårarna när jag lyssnade på William i rättssalen. Jag blev både ledsen och fruktansvärt arg, de har skadat mitt barn! Det går liksom inte att ta in i mammahjärtat, man vill skrika och fullkomligt göra allt för att skydda det man älskar mest i hela världen. En instinkt som varje förälder har.

wille4

Ungdomsbrotten ökar kraftigt hela tiden, jag läste att de har ökat med hela 35% sedan tidigare år. Det är tragiskt och oroväckande. Bakom de åtalade finns en förälder, jag mötte blicken med en mamma och en pappa. Jag såg smärtan i deras ögon och kunde trots allt vad min son fått genomlida inte sluta att tycka synd om dom. Även om de vidhåller att deras barn är oskyldigt. Jag får inte ihop den ekvationen, det blir obegripligt men ändå tycker jag synd om dom. Nästan så jag blir arg på mig själv för att jag känner så. Det slog mig flera gånger under dagen vilket fruktansvärt jobb det måste vara att arbeta som försvarsadvokat. När våldsbrottet är så uppenbart tydligt och allvarligt som åklagaren uttryckte det så kan det inte kännas bra i själen att försvara de som gjorde detta! Att höra försvarsadvokaternas fumliga och i sammanhanget nästan patetiska försvar kändes som ett dåligt skämt eller ett hån. Den ena försvarsadvokaten (vill inte nämna namn för att exponera) försökte pressa William hårt genom att märka ord. Dagarna innan misshandeln så hotade vederbörande nämligen William i skolan (olaga hot) Försvarsadvokaten upprepade sig för att göra William osäker och flera gånger frågade han ”Sa han du ska passa dig? Eller sa han du ska akta dig?” Han påpekade också tydligt att hans klient nämligen hade svårt med språket precis som att det skulle vara en ursäkt för hotet. Det försvaret höll inte.

Precis som åklagaren nämnde och som vi ALLA vi hörde i rättssalen så var hans klient fullkomligt vältalig när det kommer till språket. Han pratade förhållandevis mycket bra svenska måste jag säga. Det var så tydligt att de greppade efter alla halmstrån de kunde för att försvara detta vidriga våldsbrott. Det hela kan väl sammanfattas med att alla de åtalade skyllde på varandra. Rättegången fortsätter idag, dag 2 med ännu en pojke som tyvärr fått uppleva en misshandel. Det här är toppen av ett isberg, och allt som tas upp i rätten är bara en liten del av allt som har hänt och fortfarande händer. På så sätt är rättsväsendet ganska fyrkantigt. Samtidigt som våran rättegång pågick så hölls en rättegång under oss – mordförsök. En pojke blev allvarligt knivhuggen flertalet gånger av en gärningsman. Den gärningsmannen var även i närheten när William blev misshandlad. Den gärningsmannen kallade också mig senare för sharmota (hora) i skolan. Samhället måste tillsammans jobba mot våld och kriminalitet hos unga oavsett etnicitet, det spelar ingen roll vart du kommer ifrån. Kriminalitet har ingen ras, den finns överallt. INGET barns ska behöva må dåligt och behöva uppleva något sådant här.

wille2

Jag hoppas på att William får upprättelse, allt annat vore orimligt. Jag kommer aldrig sluta kämpa för min son och rättvisan. Jag beundrar Williams mod ❤️

Tack snälla för alla kommentarer, mejl och meddelande. Tack för omtanke och allt stöd vi får från er. Det betyder otroligt mycket ska ni  veta. Jag ska försöka ta mig tid och svara er personligt, just nu är jag bara väldigt matt och trött i hela kroppen.

Det tar så mycket på oss allihop. En jobbigt situation.

Jag hoppas ni förstår varför jag det senast halvåret varit lite frånvarande i bloggen. Det har varit för mycket helt enkelt. Jag har inte kunna koncentrera mig på att skriva som jag brukar. Dels pga av min operation och hur jag har mått av det, men mycket har handlat om hur William mår och vad han och vi gått igenom.

Men nu kan allt bara bli bättre. Det måste det bli eller hur!?

Kram / Madeleine

20
192

Genom att klicka på "Skicka" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

© Bonnier Magazines & Brands AB, 105 44 StockholmTelefon: 08-736 53 00