ANNONS

Tack för alla år…

/

Vilka dagar vi har haft. Den här veckan som började så bra, slutade inte alls som vi hade tänkt.

Jag har svårt att formulera mig för ögonen svider och huvudet dunkar. Jag har gråtit hela dagen och tårarna vill inte ta slut.

Idag torsdag, klockan 17.06 fick våran bästa vän och familjemedlem Devil somna in. Det absolut tuffaste beslut vi någonsin behövt ta. Men det var för hans skull, och med stor kärlek som vi lät honom få gå över till andra sidan.

Jag har många gånger tänkt att nu är stunden kommen, men han har alltid på något sätt blivit pigg igen och haft livslusten kvar. Bara för några dagar sedan så hoppade han över staketet på baksidan och lekte med sin älskade gris och bollen som han alltid ville leka med. Men så i tisdags så hände något? Han kunde helt plötsligen inte gå ordentligt, hans ben höll honom inte uppe. Han vinglade fram och lade sig ner mellan försöken att ta sig fram.

Han slutade äta och dricka, inget vi serverade honom smakade. Vi fick mata honom för att han överhuvudtaget skulle få i sig något.

Han viftade på svansen när vi kramade honom, men mer än så var det inte. När vi pratade med honom så tittade han på oss med sina stora bruna ögon på ett sätt som han inte gjort tidigare. Då förstod vi att det var dags.

Jag visste att den här dagen skulle komma, men att det skulle gå så fort. Från den ena dagen till den andra, och nu finns han inte mera  💔😞 Jag har så svårt att acceptera att han inte finns mera.

6FF9996E-AB9F-4314-B41A-D63D840DE563

Barnen låg och kramade Devil hela dagen. Han låg helt stilla och följde dom med blicken.

Rätt som det var så frågade Mathilde varför Devil grät, och jag förstod inte riktigt vad hon menade för han låg ju stilla och sa inte ett ljud.

Men hon hade rätt för det rann tårar från hans ögon 😥 Jag har aldrig sett en hund gråta, jag visste inte ens att de kunde gråta. Men han gjorde faktiskt det. Det gjorde så ont att se, det kändes som jag gick sönder inombords.

Jag pratade med honom och torkade hans tårar, pussade på hans nos och klappade på hans varma öron. Jag berättade att han snart skulle få leka med grisen, och då började svansen slå mot golvet.

Micke ringde till veterinären och undertiden så kom morfar hem till oss. Både han och mormor har ett speciellt band till Devil. Vi hade bokat en tid till fredag eftermiddag, men eftersom Devil blivit så himla dålig fort så ville vi inte vänta och låta honom lida, om han nu gjorde det. Han verkade så fridfull, men så vet man ju aldrig. En hund är väldigt lojal och visar kanske inte alla gånger hur den känner. Vi fick en tid direkt. Micke var tvungen att samla sig innan han till slut bar ut honom till bilen.

Jag pussade på honom en sista gång. Och sen stängde jag dörren och ville bara att de skulle åka, så jag inte kunde ångra mig. Jag visste ju att jag inte kunde göra det ändå. Men jag ville ha honom kvar.

Jag stannade hemma med barnen, men William följde med in till veterinären. Devil låg i Williams knä hela resan, men så helt plötsligen så försökte han sätta sig upp i sätet och titta ut. Det bästa Devil visste var nämligen att åka bil. Han har ju sedan han var riktigt liten blivit van med att följa med oss överallt. Och att åka bil blev därför det bästa han visste. William filmade honom och den glädjen han hade i ansiktet när han satt där i bilen och tittade ut var så fin. Man kunde liksom se på hela hans ansiktsuttryck hur lycklig han var.

Det blev på något sätt det finaste avslutet vi någonsin kunde få 💗 Han fick känna lycka och frid in i det sista.

C6BCE8EE-3400-4D4A-ABCB-108BDA316EED

Jag tror i alla fall att Devil levde det bästa livet man kan leva som hund, med en stor familj och många famnar att somna i. Han var älskad av alla och han gav sin kärlek tillbaka till oss. Villkorslöst.

Han hade väldigt roligt ihop med både sina människovalpar och sina hundsyskon. Både Toffie och Cosmo hade många fina år ihop med Devil. Och även dom sörjer sin familjemedlem.

Vi är ledsna, sörjer och saknar våran bästa vän. Och vi kommer nog vara ledsna länge, men det är okej. Man måste få vara ledsen så länge man vill.

Micke satt länge på trappan ikväll, han satt där Devil alltid satt och tittade ut mot trädgården och alla som passerade på gatan utanför. Har aldrig sett honom så ledsen.

Just nu är det tungt och vi är trasiga. Men vi vet att våran vän har det bra nu och att han inte lider och det är det viktigaste 💗

A198685E-2DE3-4276-BED9-E828F9CB2866

Tack Devil för alla fina år. Du är en pusselbit som fattas oss och vi saknar dig otroligt mycket.

/ Madeleine

34
308

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

© Bonnier Magazines & Brands AB, 105 44 StockholmTelefon: 08-736 53 00