ANNONS

Att gå in i väggen…

/

FEDFE8BE-2CCC-4E31-87A7-46131C73BA37

Heej! Länge sedan nu. Jag har som ni märkt inte varit aktiv här överhuvudtaget på ett par veckor. Det har gjort många upprörda, och jag kan förstå det. Men jag har varit tvungen att ta en paus härifrån av personliga anledningar.

Bloggen har alltid varit som en dagbok för mig, jag har alltid och ofta delat med mig av personliga tankar och saker som rör mitt liv. På gott och på ont. Och därför har det varit svårt för mig att skriva här med ”bakbundna” armar. Jag kan hålla masken om mycket, men när det är något som påverkar mig mycket så har jag svårt att bara ignorera det. Och tro mig, även fast jag vet att ni gillar en ärlig blogg med upp och nedgångar så har ni inte velat läsa mina mörka inlägg.

Jag tänker inte i nuläget inte gå in närmare på det. Jag har haft det väldigt jobbigt en tid bara, och har behövt bearbeta det själv. Jag hoppas ni kan acceptera det som mitt svar på varför jag inte hängt här så mycket. Sen får man tycka och tänka precis som man vill, huruvida jag borde skrivit något här eller inte, och att jag tom skulle bli sparkad som bloggare för att jag inte varit här på några veckor. Ja må så vara då,  men i det här läget så har jag varit tvungen att vara egoistisk och enbart tänka på mig själv och mina närmsta, och kopplat bort.

Jag har själv inte loggat in här, utan har haft någon som gjort det åt mig då och då, mest för att ta bort mindre trevliga kommentarer. Det ger mig nämligen bara mera stress och det behöver jag inte just nu.

Tidningarna har även dom hört av sig flertalet gånger och undrat hur det är och varför jag inte bloggat på ett tag. Och jag har inte orkat svara dom heller. Inte för att jag inte velat, eller för att jag är oförskämd, nej men orken har bara inte funnits. Jag orkar inte ge en förklaring. Energin tog slut, lite som att andan går ur en på något sätt.

En svacka kommer vi alla i någon gång i livet. Nu kom väl min då antar jag!? Idag så känner jag mig starkare. Efter regn kommer alltid  sol. Tror jag varit väldigt deppig efter att vi tog bort Devil. Min älskade vän 😔 Det gör fortfarande så himla ont, och jag har nog aldrig gråtit så mycket som jag gjort senaste tiden. Känslig för allt. Arg på orättvisor och ledsen för att människor kan vara så elaka.

Tänk om alla bara kunde uppskatta det lilla, se hur bra de har det egentligen och leva för det de älskar. I slutändan så är det bara det som betyder något, och då kan det vara försent.

Jag tappar aldrig fotfästet, jag vet vem jag är och vad jag står för. Är trygg i mig själv och vet vad jag vill med livet. När livet då börja gunga lite grann och man helt plötsligt börjar tvivla på sig själv så kan det ta ett tag innan man landar. Det vet jag nu.

Hur som, jag kanske skriver i gåtor för någon som inte förstår känslan. Mitt svammel kanske inte gör dig klokare, eller så kanske det gör det, någon kanske känner igen sig  💗

Men nu släpper vi mig! Nog om kärringen, hon repar sig det gör hon alltid ☺️ Jag en massa andra roligare saker att skriver om. Och mindre roliga.

Som idag tex, Engla-Freja skadad sig i skolan och har idag varit på akuten för att utesluta allvarliga skador. Jag ska skriva mera om det imorgon efter att jag lämnat Mathilde på förskolan. Ja du läste rätt -hon har börjar på förskolan!

Ta hand om er sålänge!

/Madeleine

Ber er att tänka er för innan ni skriver en kommentar, har man inget snällt att säga så kan man strunta i att skriva. Tack.  

84
382

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

© Bonnier Magazines & Brands AB, 105 44 StockholmTelefon: 08-736 53 00