ANNONS

Ett bättre slut på veckan! Och välkommen hit på loppis…

/

Trots att den här veckan inte startade så bra så måste jag ändå säga att den slutar bättre, och det är så skönt.

Allt som man annars kanske tar för givet blir verkligen så viktigt och betydelsefullt – som en lugn och mysig helg med familjen. Ja med lite kaos med såklart, för det blir det med barn ibland. Men ni vet, bara att ha en helg tillsammans och att alla få må bra. Det är en självklarhet, men efter våra tuffa dagar och med allt som varit sista tiden så är en helg som denna det enda jag någonsin kunnat önska mig.

Mina tuffa och modiga tjejer! Jag är så glad att de mår bra 💗

84823462-E353-4F8C-8804-B4D2D7DF9910

8CB6AB7C-7E1C-4D19-987F-A4FFCB31927B

Tuva-Li var i skolan i fredags, första gången sedan hon blev dålig. Jag ska erkänna att jag tyckte det var jobbigt att lämna henne. Orolig för att hon ska bli dålig igen och att jag inte är på plats, det är hemskt jobbigt att känna oro. Den har en förmåga att äta upp en lite grann. Samtidigt så kan jag ju inte hålla henne hemma.

Tuva-Li var glad att få gå tillbaka till skolan, och jag var glad för att hon var glad.

Men så ringde telefonen, det var skolan som ringde för att berätta att Tuva-Li inte varit sig själv riktigt. Jag höll mig lugn och frågade om de hade hunnit äta lunch i skolan? Men det hade de inte gjort, så jag bad personalen att ge henne ett glas saft. Tänker så hon fick i sig något sött om det kanske hade med det att göra? Hon hade blivit bättre då tackochlov, och sedan hade hon fått äta lunch lite tidigare än sina klasskompisar. Efter det var allt bra igen och hon blev sig själv. Jag vet inte om det bara var en tillfällighet, men det hjälpte i alla fall. När vi var på akuten så bad jag specifikt om att de skulle kokta hennes blodsocker och de var okej sa de.

Jag greppar efter varje ledtråd som kan förklara varför det blir såhär.

Efter det här så har det varit lugnt och Tuva-Li har mått bra (peppar peppar). Knappt så jag vågar skriva det. Men jag är så tacksam, och jag hoppas det får vara lugnt nu.

E6FB0751-7662-4AFD-B396-06DB36A7E198

DD46BF58-3E08-41D7-A8DA-69BE9AD6702C

I fredags var det också dags för Mathildes behepaninjektion med B12 vitaminer. Det är ju tur att vi har världens gladaste barn, för Mathilde sken upp som en sol när jag berättade att vi skulle till doktorn och ta sprutor.

BB29EE67-895F-44FF-B11A-E06637E6E209

Vi satte lite lokalbedövning en timma innan som förhoppningsvis tog bort lite av smärtan.

78EF6530-DFFA-4765-A3B8-B37AEEBA5D30

Väl på plats när det var dags för injektionen så vet i sjutton om det hjälpte något med lokalbedövningen, men det gick snabbt. Det gör såklart ont att ta intramuskulär injektion, och det kan bli lite svullet efteråt. Men Mathilde glömde sprutan snabbt och det verkar inte påverkat henne någon nämnvärt.

Sjuksköterskan Timmy undrade om Mathilde kunde tänka sig att jobba med honom resten av dagen, och den iden nappade hon på med en gång. Hon följde efter honom i korridoren och vinkade hejdå till oss. Snopet minsann, Mathilde som annars aldrig lämnar mammas sida 😅 Så himla roligt!

Nu har vi nästa tid i början på december. Då ska vi utvärdera lite hur den här injektionen påverkat Mathilde och om det är positivt.

Jag tror dock inte att behepaninjektionerna kommer att få Mathilde att vilja testa annan mat, alltså jag är väldigt skeptisk till att det påverkar hennes matrepertoar något speciellt. Hon har ju snarare en brist för att hon äter så ensidig kost och därför behöver hon fylla på med det hon har brist på. Men, man har också sett att om man har en B12 brist så är det gynnsamt att fylla på eftersom det ofta kan hjälpa till att få en bättre aptit. Oavsett så måste hon ju få hjälp med att fylla på med sådant hon har brist på annars kan man på sikt få följdsjukdomar. Som en bonus så skulle vi bli väldigt glada om hon helt plötsligt började äta andra saker. Det skulle vara en dröm!

Ni som vet, ni vet. Det är en oerhörd jobbig och frustrerande  situation när ens barn inte vill äta. I perioder kan barn ha den inställningen till mat och det är inget konstigt. Men när ens barn har det så för jämnan så blir det en kamp för överlevnad. Det låter kanske dramatiskt, men det är precis så det är! Innan man på något sätt har hittat sin egna ”rutin” och vad som funkar för sitt egna barn så är det fruktansvärt jobbigt.

När Mathilde åt pasta för första gången så började jag storgråta. Världens mest vanliga sak som pasta liksom, jag tappade det totalt! Micke började också gråta. Vi var tvungna att gå därifrån för att inte visa henne våra glädjetårar. Så mycket påverkar hennes val av mat oss (och henne) för att hon i princip inte äter någonting.

Idag äter hon pasta ibland, och det är vi glada för. Det är balansgång med maten, vi är livrädda för att hon ska tröttna på saker hon gillar, för vad har hon kvar då? Det här är tankar som ofta kommer och går, likaså om hon skulle bli sjuk. Vad gör vi då? Att få i Mathilde penicillin är omöjligt och att tvinga henne är helt uteslutet – det gör vi inte! Det kan påverka henne negativ och förstärka hennes selektiva ätstörning ännu mera. Den enda lösningen är då att ge henne medicin via dropp. Och ni anar inte hur glad jag är att vi Ä N T L I G E N blir tagna på allvar. Har träffat allt för många läkare som tagit det här med en klackspark, sist var för ett år sedan när Mathilde fick öroninflammation och fick penicillin utskrivet. En äldre läkare skrattade och sa ”jag har träffat så många barn genom åren och ingen är förtjust i att ta sin medicin. Det är bara att försöka lirka i barnet och bara ge dom” Jag försökte upprepade gånger att förklara våran situation men det var lönlöst. Det slutade med att det värkte hål i örat på Mathilde och sedan fick det läka av sig självt. Bara tur att det inte blev värre.

Hujedamej. Men nu ser vi framåt, det kommer bli bra. På något sätt så blir det bara det, jag intalar mig det.

Jag har fått så många meddelanden och mejl från föräldrar som skriver till mig om selektiv ätstörning och att de känner igen sig i våran situation. Jag hoppas våran historia kommer att kunna ge något stöd i allt det tuffa. Ni är inte ensamma! Det finns tyvärr inte så mycket stöd att få idag, jag läste senast idag på socialstyrelsen om aktuellt kunskapsläge och behov av kunskapsstöd hos hälso- sjukvården. Socialstyrelsen fick i uppdrag att se över kunskapsläget när det gäller vård av ätstörningar och bedöma om det finns behov av mera stöd till hälso- sjukvården. Rapporten vänder sig till socialdepartementet, men mycket av det som står skrivet känner jag igen mig i sååå otroligt mycket. För er som vill läsa så hittar ni det HÄR! 

Jag har också fått till mig att det finns grupper på Facebook som skriver om selektiv ätstörning. Annars så håller just nu på att undersöka om det finns någon annan bra hjälp förutom hälso- sjukvården. Jag vet ju själv hur frustrerande det är att inte bli tagen på allvar. Hade det inte varit för min breda läsarskara här på bloggen och på Instagram så hade jag kanske aldrig kommit i kontakt med Therese som varit och är ett otroligt fint stöd för mig. Jag vill att den här hjälpen ska vara tillgänglig för ALLA 💗

Jag lovar att återkomma när jag kommit fram till något bra.

Det var en liten uppdatering efter allt som hänt.

Nu till lite roligare saker kanske – vi har påbörjat renovering av Willes rum. Det var ju bara några år sedan vi gjorde iordning där. Men eftersom han pluggar så mycket så vill han ha ett skrivbord och med det så har vi varit tvungna att göra om lite grann.

Vi ska ta bort hans garderob som sitter fast i golvet, vilket betyder alltså att vi måste ta bort det ”nya” golvet och lägga ett nytt 🙈 Att vi inte tänkte på det redan från början. Vi gjorde samma misstag i Victors rum, eller ja det rummet som är Engla-Frejas numera. När Victor flyttade så gjorde vi om det rummet också. Härligt att ha lite projekt eller vad säger ni? 😅

Världens bästa morfar Håkan tog med sig Wille och köpte nytt golv och han fick välja precis det han ville ha. Det blev ett liknande som syrran har, exakt samma fanns tyvärr inte kvar. Just nu så river vi gamla tapeter och ska spackla väggen där garderoben suttit fast. Ska bli roligt att visa er resultatet, men just nu är det kaos.

700AFBFB-CA58-4288-AAC7-8E7C7C09176E

Ja ni ser ju, vi har att göra. Men jag måste ändå säga att tapeten som kommer fram är väldigt gullig. Håller ni med?

F5767E8A-35CF-445B-9213-835465AAF6EB

Skulle kunna tänka mig att ha en sådan i tjejernas rum. Vi har precis köpt en tapet in dit med, för när Willes rum är klart så ska även tjejernas rum få sig ett lyft. Och jag velade lite om vi skulle ta en småblommig tapet, men till slut blev det en annan tapet med mönster.

F1C295A7-E753-4409-8AE7-3FA8C1031354

Men när jag ser den här så ångrar jag mig lite 🙈 Men nu får vi ta en sak i taget. Jag har en förmåga att vilja börja både här och där bara för att jag är så ivrig. Williams rum ska bli klart först.

I veckan så var jag på återvinningen och letade efter ett passade skåp eller byrå till rummen. Jag delade lite klipp på min story och fick flera hundra frågor om vart vi hade varit. Roligt att se att så många gillar återvinning och loppis. Jag svarade så många som jag kunde, men insåg snabbt att jag inte skulle kunna svara alla så därför skriver jag det här i bloggen för de som är intresserade. Vi var på återvinningen här i Motala, Södra Allén 23. Och sen var vi på en loppis som ligger alldeles bredvid, Sjöbergs loppis på Smedjegatan 2. Det ligger gångavstånd från vårt hus så vi brukar ta en promenad ner dit. Mysigt att gå omkring och titta.

Blev så himla förälskad i ett hörnskåp som jag såg, men dessvärre så har jag ingen plats för ett sådant i mitt kök. Skulle kunna köpa det ändå för det kostade bara några hundra, och spara det till en framtida sommarstuga kanske? Eller om vi köper ett annat hus i framtiden. Sååå fint var det. Kanske ska åka ner och se om det finns kvar imorgon 🙈 Vad tycker ni? Ska jag släppa det eller köpa det?

Nu ska jag gå upp på övervåningen och hjälpa min flitiga familj att fortsätta fixa i Willes rum.

Kram / Madeleine 💗

8
102

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

© Bonnier Magazines & Brands AB, 105 44 StockholmTelefon: 08-736 53 00