ANNONS

Det var lättare att andas fast stegen var tunga…

/

Idag har jag varit i skogen. Jag hade inte lust alls egentligen men Micke tyckte att det kanske skulle vara bra för mig att komma ut, och dessutom hade han lovat barnen att vi skulle leta efter svamp. Jag var helt slut i kroppen efter lördagens fotbollsmatch. För den skulle jag ju inte missa för allt här i världen. Det kanske var lite dumt av mig och envisas med att åka och titta på den men det var det enda som höll mig uppe när allt var som värst. Jag tänkte hela tiden på lördag mår jag bättre då ska vi titta på Oliver när han spelar fotboll. Nästan som ett mantra upprepade jag den meningen i mitt huvud.

Jag sov dåligt natten till idag. Känner mig obotligt trött, utmattad och nästan apatisk. Jag fastnar liksom med blicken hela tiden, som man gör ibland när man dagdrömmer. Mitt blodvärde bidrar säkert till tröttheten och att jag inte orkar något just nu. Eller ja, hela den här mardrömmen har väl gjort mig trött. Inte så konstigt.

Känner att mitt inre gör uppror, det är kaos inom mig. Så mycket tankar och frågor. Jag vet att jag kanske aldrig kommer att få några svar, och det gör mig frustrerad. Samtidigt så är det bara att acceptera, jag kan ju inte göra något annat.

En del saker är mer jobbiga, och jag försöker att inte tänka på det men samtidigt kanske jag måste göra det för att kunna gå vidare? En del saker har etsat sig fast på näthinnan. Usch det är så hemskt.

DE7A6F14-0B7E-4294-83C0-B802B86E4D15

Det var trots allt skönt att komma hemifrån en stund. Skogen är läkande på något sätt. Det var lättare att andas fast stegen var tunga.

En timma klarade jag av att vara i skogen, sen orkade jag inte mera. Jag är inte alls mig själv, ogillar känslan av att känna mig så här svag och ha så fruktansvärt ont. För varje dag som går så blir det väl bättre, det måste det bli.

B3FDE21E-65C4-4902-AD2C-E4D455C82DE8
86894523-A6B6-4423-96B8-D02B98DE746E

Livia höll mig i handen när hon inte sprang omkring bland grenar, stenar, mossa och spännande växter i skogen. Allt är en upptäcksfärd i Livias liv. Hon hoppade upp på en stubbe och började nynna på Tundra folkets visa från filmen Frost. Även fast hon är så liten så kan hon sätta olika miljöer i sitt samband, hon vet minsann att Tundra folket bor i skogen enligt filmen. Min älskade unge ♥

1D950D14-FE05-4FA3-A498-B5CC025B50C9
0EA936CF-51CD-47B0-8F60-709BBFDB3A6E

Trots den lilla tiden i skogen så visade sig guldet. Micke och barnen älskar kantareller, vilken tur att det blev lite.

Vi ska åka till ett annat ställe i veckan om jag blir piggare. Det ligger ungefär en timma bort, men om det finns så mycket svamp som det sägs där så är det ju helt klart värt att åka en liten bit.

D0CAFA74-FC5C-4A4D-8448-009702DDD99D

Lite bilder från lördagens match. Min fina Oliver. Jag är så stolt över alla mina barn. Ibland när jag tittar på dem så får jag tårar i ögonen.

760A3D44-0F51-4A8A-9B83-817AB4F79733
17DA6FD9-A602-4E57-A0F2-CE2F14881CBD
8A78D871-6F2B-4923-86C7-DBCDCC657338

Och syskonen har ett speciellt band till varandra. Vi står alla så nära varandra ♥ min familj betyder allt för mig.

Nu har klockan hunnit bli mycket. Och jag ska väl försöka sova en stund, om jag kan.

Så glad för er som läser här och lämnar era avtryck. Och tacksam för att många av er delar med er av era erfarenheter och upplevelser.

Man känner sig mindre ensam i sin sorg på något sätt. Tyvärr är det allt för många som vet hur det känns att förlora sin bebis.

Kram / Madeleine

22

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

Följ mig på Instagram!

@madeleineilmrud
© Bonnier Magazines & Brands AB, 105 44 StockholmTelefon: 08-736 53 00