I fredags så firade vi Micke som fyllde 44 år 🤎🎂 Ni som följt oss länge vet att vi har som tradition att sjunga för födelsedagsbarnet på morgonen och det är inget undantag när vi vuxna fyller år.

Micke är barnsligt förtjust i att fylla år, han tycker det är såå roligt. Även fast han alltid säger ni behöver inte fira mig något speciellt och köp nu inte en massa presenter för det är onödigt. Så vet vi att han egentligen vill det 😂

Jag som alltid vaknar först på morgonen tog med mig bebis och smög ut i köket och förberedde Mickes favoritsmörgås. Det ska vara räksmörgås med extra allt! Sen väckte jag barnen och tillsammans så gick vi sen in i sovrummet och sjöng för Micke.

Bilderna får tala sig för självt. Världens gladaste pappa! Han skrattade gott åt födelsedagskortet som Engla-Freja köpte.

Flera av er som känner igen sig på dessa punkter? 😂 För mig personligen så är punkt 2 spot on just nu. Konstant känsla av att vara bakis och jag dricker inte ens en droppe alkohol. Och inte har jag varit ute på galej heller. Den där härliga bebisbubblan kan ibland ge en känsla av att man känner sig bakfull 😅

När jag och Micke blev tillsamman så fyllde Micke 27 år, och första gången jag sov över hemma hos honom så fyllde han faktiskt år dagen efter. Vi hade varit ute den kvällen i Linköping, det var en fredag och eftersom Micke är ifrån Linköping så bodde han också där. Vi skulle upp jobba dagen efter (vi jobbade ihop) så när Micke sa att vi borde sova ganska skapligt så trodde jag att det var för att vi skulle åka till jobbet dagen efter. Men så sa han också ja för mamma och pappa kommer säkert och sjunger för mig imorgonbitti. Jag trodde såklart inte på honom, han skrattade ju när han sa det så jag tänkte att han måste skojat med mig.

Men så vaknade jag dagen efter (ganska tidigt vill jag minnas) av ljudet av en bildörr som stängs igen. Micke bodde i en marklägenhet med sin parkering precis utanför sovrumsfönstret.

Med ett ryck satte jag mig upp i sängen och frågade Micke vad det var som lät? Det visste jag ju eftersom jag tydligt hörde att det var en bildörr. Men jag ville liksom ha bekräftelse på att det var just det. Eller snarare att det helst inte var det. Och då vände sig Micke om i sängen och sa det är ju mamma och pappa som kommer och sjunger för mig. Jag sa ju det innan vi somnade igår!? 😄 Och herregud! Jag flög upp ur sängen och plockade ihop alla mina grejer och sprang in på toaletten. Och där stannade jag lääääänge! 🙈

Jag hörde Mickes föräldrar säga vad länge hon duschar den där tjejen. Och jag vet att jag pratade med mig själv, som jag alltid gör när jag är riktigt nervös. Jag minns också att jag ville strypa Micke. Redan då ville jag det hahaha. Till slut vågade jag i alla fall komma ut från toaletten och i vardagsrummet satt mina blivande svärföräldrar. De hälsade så glatt och frågade om jag ville ha frukost, de hade nämligen tagit med sig frukostmackor. Man vill ju inte säga nej då, för man vill ju absolut inte verka vara oartig på något sätt. Men det var smörgåsar med makrill på. Kunde situation bli ännu värre så blev den det i just det ögonblicket. Jag äter ju inget från havet och har lite fobi för just fisk. Och Micke han bara satt och log i ett hörn i soffan.

Jag tackade så mycket för frågan men sa nejtack till frukosten. Jag äter ju vanligtvis inte frukost så det var ju inte helt och hållet en lögn att jag inte ville ha något. Men gud så himla hungrig jag var just den här morgonen. För en gång skull bakishungrig 😂

Ja och så gick det till när jag träffade Mickes föräldrar för första gången.

Och eftersom jag nu hade träffat föräldrarna på morgonen så tyckte Micke att jag lika gärna kunde vara med på kalaset på kvällen och träffa hans syskon med.

Man kan skratta åt det så här efteråt, men gud vilken ångest jag hade efter. Man kan ju göra intryck på olika sätt och vis, och mina svärföräldrar kommer nog alltid minnas vårt första möte. Tjejen som låste in sig på toaletten.

Nog om det, det var längesedan. Mickes födelsedag blev precis så som han önskat, han fick många fina presenter som han önskat sig.

På lördagen så var det dags för fotboll igen. Bebis andra fotbollsmatch faktiskt, det ska börjas i tid.

Jag har varit så trött sedan lillebror föddes. Det är ju inte så konstigt, man får vara trött efter 9 eller 10 månaders graviditet och så en förlossning. Man blir ju dessutom så påverkad av att inte få sova så mycket. Men det absolut tuffaste för mig personligen är smärtan i magen som jag haft sedan förlossningen. Mina muskler värker, och vid varje ansträngning så gör det så ont.

Som en galen träningsvärk efter ett riktigt tufft pass. Tror det beror på att magen kanske får kämpa extra hårt för att dra ihop sig och läka den här gången. Dessutom så fick jag en mjölkstockning efter ett par dagar och så feber som ofta följer med det. Då barnen även var ordentligt förkylda när vi kom hem från förlossningen så fick vi en släng av det också såklart. En tuff start blev det både för mig och lillebror kan man säga.

Jag tar en dag i taget, låter saker och ting få ta sin tid. Försöker vila så mycket jag bara kan. Lever i mina mysbyxor och gosar med våran lilla kille! För varje dag som går så känner jag mig lite piggare 🤎

Pappa Mickes barnvagn fick rulla på helgernas fotbollsmatcher. ”Bilvagnen” som jag säger. Vi har alltid den här vagnen i bilen, perfekt när man ska någonstans för då vet man att man alltid har en vagn redo. Sen tycker Micke Joolz Geo 3 är superbra. Den är högre, har belysning osv. Jag får visa mera av vagnen i ett eget inlägg. Ja vi har alltså två vagnar.

Honeycomben har fått göra premiär nu, åkpåsen som jag visat tidigare. Den är perfekt den här årstiden, och passar både i vagnen och i babyskyddet med bälte. Ni hittar den HÄR!

Superfin och gosig 🤎

När man är på fotbollsmatch så får man äta bullar, det är sen gammalt. Mathilde tycker det är kalas då ☺️ Hon gillar att följa med på syskonens matcher.

Och här är några bilder från bebis allra första fotbollsmatch. Grabbarna var så stolta när lillebror kom. Charlie och Colin ropade på sina kompisar att komma och titta 🤎

Och här ser ni också hur ”bilvagnen” ser ut med babyskyddet på. 

Idag är det söndag och även den här dagen har handlat om fotboll. Både Adam och Colin har spelat fotbollsmatch och det blev seger för båda grabbarna. Nu är det bara två matcher kvar i serien så då kanske det blir lite lugnare för oss. Vet att tvillingarna har en fotbollscup i oktober. Och så skulle jag vilja se Olivers sista hemmamatch i Norrköping innan hans säsong är slut med.

Kommer sakna sommaren och alla matcher, för det är så himla roligt att få följa barnen. Samtidigt ska jag erkänna att det ska bli lite skönt att få lite ledigt från det också.

Jag längtar efter hösten, långa promenader, alla vackra färger, tända ljus och få krypa upp i soffan med en filt och varm choklad 🍂☕️🕯

Kram / Madeleine

Nu ligger förlossningsberättelsen i tre olika delar tillbaka i tiden. Så vill man läsa om hur allt började kan man scrolla tillbaka några inlägg 🤎

Tolv dagar över tiden med tolvte barnet. Det var inte alls vad jag trodde eller hade räknat med.

Det var otroligt påfrestade både psykiskt och fysiskt. Men jag tror tankarna och väntan var allra värst. Både för mig och för Micke, men kanske på olika sätt. Ibland sa jag till Micke att det kanske inte kommer någon bebis. Men samtidigt så har jag varit världens lyckligaste och tänkt att jag ska njuta av varenda dag jag fått känna honom i magen. Tänk att vi fått uppleva det här ännu en gång.

Till slut kom han och visst var det värt väntan hundra gånger om 🤎 Det har tagit ett tag för mig att landa, och förstå att jag fått barn. Jag tvivlade ju till och med på om det verkligen var på riktigt när jag fick värkar. Så glad att Micke stod på sig att vi skulle åka mot förlossningen så fort som möjligt. Även om jag i stunden blev lite arg på honom och ville känna efter både en och två gånger innan vi till slut satte oss i bilen. Låter ju kanske smått otroligt att någon som precis fått sitt tolfte barn kan bli chockad över det, men vet ni varje barn, varje graviditet och varje förlossning är unik! Känslorna blir varken färre eller försvinner. För mig personligen så handlar det här säkert mycket om att jag fick missfall för ett år sedan. Och att jag också faktiskt fått må så himla himla bra just den här graviditeten (med undantag). Första tiden hade jag inga gravidsymtom som jag tydligt haft när jag väntat mina tjejer. Moderkakan låg dessutom i framvägg vilket gjorde att det tog väldigt lång tid innan jag kände ordentliga sparkar.

Det är ju en väldigt fin och mysig bekräftelse på att någon växer där inne i magen. Så visst har jag tvivlat, undrat och tänkt mycket. Jag har till och med önskat mig illamående bara för att få känna att jag är gravid. Visst låter det tokigt!? Men nej, det är nog inte så konstigt egentligen när man tänker efter.

Ögonblicket när han kom ut och landade på min mage var den lyckligaste i mitt liv. Från en evighets väntan till en supersnabb och otroligt fin förlossning på bara några timmar. 39 minuter från att vi blev inskrivna på förlossningen tills att han var ute. Det var precis så som jag önskade att det skulle bli och det är jag så glad för.

Hade inte förlossningen startat spontant så hade vi en tid för igångsättning på tisdagen 6 september. Det hade jag bara berättat för min mamma. Tyckte det kändes så otroligt jobbigt för jag ville verkligen att det skulle komma igång av sig självt. Så jag förnekade det datumet lite och ville inte alls prata om det. Micke däremot tyckte det kändes fantastiskt att vi fått en tid för igångsättning. Då hade han helt plötsligt ett bäst före datum och kunde sätta punk för den jobbiga väntan. 

Tänk så olika man kan känna. Många sa till mig innan är det inte dags att ta ut honom nu? Det är väl inte så bra att gå så här länge över tiden? Och det var lite tufft för mig att höra för visst ville jag hellre ha honom i min famn, men vägen dit ville jag skulle ske naturligt. Och jag ville lita på att kroppen visste vad den gjorde. Och så blev det som tur var 🤎 Och återigen, är så glad över att vi fick världens bästa barnmorska och undersköterska på förlossningen. Det betyder så mycket för mig. Sen är en igångsättning inte alls fel, men jag ville verkligen att det skulle komma igång av sig självt.

Här klipper Micke navelsträngen 🤎 Foto: Katharina

Finaste tavlan jag sett.

Där låg han på min mage, bara några minuter gammal. Micke skrev till alla syskonen som spänt väntade hemma. Alla blev så glada när de fick se sin lillebror. Engla-Freja skrev på en gång att han var så lik Adam, och det tyckte både jag och Micke med.

Tack kroppen för att du är stark, för att du orkat bära det finaste i livet. För att du gjort mig till mamma hela tolv gånger.

En helt vanlig kropp, en mammamage och en massa bristningar. Helt naturligt och det vackraste som finns. Nej magen försvinner kanske inte på en gång och det tar tid för kroppen att återhämta sig och det är helt okej. Jag känner inte alls någon stress över att komma i form och jag delar gärna med mig av verkligheten.

Eftersom jag har fått väldigt många barn så finns det en risk för större blödningar. Många tror att det blir lättare och lättre att föda ju fler barn man fått. Och det kanske är en utav de vanligaste förutfattade meningarna när det kommer just till mångföderskor. Det där har du gjort förut så det blir väl en lätt match! Men så behöver det inte alls vara, livmodern är en muskel och varje graviditet och förlossning får den jobba. Och det är säkert ingen hemlighet att kvinnans kropp får genomgå en ganska så tuff match när den ska föda barn så då kan man ju tänka sig att livmodern får jobba väldigt hårt också.

Inte nog med att livmodern ska hjälpa till att få ut bebisen, när bebisen sen är ute ska livmodern också orka dra ihop sig igen. Då kan man få något som heter eftervärkar. Det är väldigt individuellt hur man upplever dem. Men en sak är säker, för mig har dessa blivit värre för varje barn jag fått. De första barnen kände jag inte av några eftervärkar men efter barn fem så har det blivit värre.

Jag har också sedan barn fem fått mediciner efter förlossningen för att hjälpa livmodern att dra ihop sig och för att jag inte heller ska blöda så mycket. I förebyggande syfte. För det är ju det som är risken om livmodern inte drar ihop sig som den ska. Medicinen jag fått är cytotec, den hjälper livmodern att dra ihop sig. Den här medicinen kan även användas för att sätta igång en förlossning eller vid missfall/abort. Jag har även fått oxytocin och även den hjälper till så att livmodern att dra ihop sig. Ett viktigt hormon efter förlossning är oxytocin, när barnet suger på bröstet utsöndras hormonet oxytocin hos mamman som gör att livmodern drar ihop sig ännu mer intensivt.

 Och ja det kan göra rejält ont, speciellt om man är omföderska.

Efter den här förlossningen så ville min barnmorska att jag skulle ta ännu en medicin för livmodern. Methergin, så här står det i fass: den har en starkt sammandragande effekt på livmoderns muskulatur. Jag behöver nog inte förklara något närmare. Så alla de där förutfattade meningarna om att mångföderskor lätt som en plätt föder barn kan vi väl bara ta hål på nu en gång för alla.

Och hur jag mått nu efteråt? Förutom att jag såklart är världens lyckligaste, jo jag har haft ont i magen. Väldigt ont i magen. Säkert på grund av alla mediciner. De tre första dygnen var fruktansvärda om jag ska vara helt ärlig. Så tacksam att det finns läkemedel som hjälper kroppen, men har nog aldrig varit med om den här smärtan efteråt.

Jag biter ihop, har hög smärttröskel och tar i stort sett aldrig smärtlindring men den här gången så var jag tvungen att be om värktabletter när vi var på återbesöket på bb-mottagningen. Barnmorskan jag fick träffa då var väldigt restriktiv med att be någon läkare skriva ut något starkare mot min värk. Hon kunde på sin höjd gå och hämta några citodon på förlossningen. Det ska räcka med panodil i några dagar. Jag orkade inte ta fajten, men sa att hon väldigt gärna fick hämta citodon. Jag är ju dessutom överkänslig för nästan allt och därför lite rädd för att prova andra alternativ. Citodon vet jag att jag tål. Barnmorskan gav mig i alla fall tabletter innan vi skulle åka, tyvärr så såg jag när jag kom hem att hon gett mig något helt annat så därför vågade jag inte ta det. Jag fick stå ut med smärtan helt enkelt.

Jösses hur svårt är det att ge en mamma lite smärtlindring första dygnen?

Det är barn tolv, inte så konstigt att man har lite ont då kanske? Hur som, nu är jag över på ”andra sidan ” och det känns inte riktigt lika jobbigt i magen längre 🤎

Godaste smörgåsen man någonsin ätit är den efter att bebis kommit!

Jag ville åka hem så fort som möjligt, så länge bebis mådde bra. En gullig barnläkare kom strax efter lunch och undersökte vår lilla pojke. Han fick en ”okejstämpel” i rumpan och det var helt okej för oss med tidig hemgång.

Vikt 3430 gram och längd 50 cm 🤎

Strax efter att vi fick godkänd att åka hem blev det bråttom för förlossningen behövde ha rummet till en annan mamma som var på väg in.

Micke valde första outfiten, jag började nästan gråta när jag såg den där lilla mössan och koftan. Alla känslorna kommer över en på en och samma gång.

Jag längtade så mycket efter att få krama om barnen hemma. Oliver och hans flickvän var hemma hos oss och busade med syskonen. EmmyLou fyllde ju dessutom år och jag ville absolut fira henne, för det var ju hennes dag med.

Vi stannade till på sibylla på vägen hem och jag åt en grillad korv med mos. Det var sååå gott!

Väl hemma så stod alla barn och väntade. Glada och spända på att få träffa lillebror.

Livia började gråta av glädje. Är det verkligen våran bebis? Är det min lillebror? Sa hon flera gånger. Älskade barn!

Glädjetårar 🥺🤎

Den här lilla gossen har många som älskar honom. Charlie och Colin började prata om vilket fotbollslag han skulle heja på. Och Adam sa att han skulle bli vårt nya fotbollsproffs. Tuvis och EmmyLou sa att han minsann skulle bli intresserad av blommor precis som mamma. Många planer 🤎

De stora grabbarna är minst lika kära i sin lillebror.

Och jag tror jag älskar ihjäl mig. Mina fina ungar! Tänk att dom är mina. Jag är så oerhört stolt över dem.

Äldst och minst 🤎

Alla syskonen har kramat på lillebror. Vilket välkomnande han har fått.

Idag har bebis hunnit bli en hel vecka gammal. Vi har under de här dagarna bara tagit det lugnt och lärt känna den här lilla killen. Jag har behövt landa, och inte haft energi för göra annat än att amma och lukta på den här underbaringen.

Jag vill passa på att skriva TACK för alla fina gratulationer. Ni är så himla rara och det betyder så mycket att ni vill skriva en rad eller två till oss 🤎 Så tack från oss alla!

Kram / Madeleine

Men åh hej! Vad glad jag blir av att se ett ansikte jag känner igen. Det var mina första ord när jag såg undersköterskan Katharina som mötte upp oss på förlossningen, och precis efter så kom en värk till så jag var tvungen att stanna upp i dörren och ta den innan vi gick in. Ta din tid, ingen brådska nu är du på rätt plats. Och i detta ögonblick så var jag verkligen så otroligt glad över att vi faktiskt var framme. Jag längtade så mycket efter lustgasen. Och när jag längtar efter den så betyder det att bebisen snart är här. Jag samlade mig fort och ville bara snabbt komma in på förlossningsrummet. Det tar ändå en stund att åka från Motala till Linköping och under den tiden kan det hända mycket, men nu kände jag mig trygg trots att jag visste att det var lite bråttom. Klockan hade hunnit bli 05.20 och vi blev inskrivna på förlossningen.

Vi gick in på rum 6 och Micke ställde ifrån sig våran väska. Jag frågade Katharina om jag skulle ta på mig den blåa tjusiga skjortan och kanske ”kassler”trosorna om det ens var någon ide? Jag visst ju ändå att det snart var dags att krysta, det däremot tror jag inte att hon förstod 😅 Jag har ganska hög smärttröskel och är otroligt samlad tills det väl är dags, och det i sin tur kan nog vara lite svårt att läsa av. Du gör som du vill, det som känns rätt för dig. Jag ville bara få av mig kläderna så jag började klä av mig, och hann precis bara få på mig den blå skjortan så kom det en jättestark värk och då sa jag nu måste jag verkligen få lustgasen! Och hämta en barnmorska för nu måste ni nog sätta dit en infart om ni vill hinna göra det innan bebisen kommer! 

Eftersom jag har fått så många barn så är det extra viktigt att kanylen sitter i armen, mest på grund av blödningsrisken.

Lustgasen kom fram snabbt och gud vilken lättnad! Eller ja i början får jag alltid kväljningar men det går ju snabbt över. Halleluja nu kör vi! Ännu en gång sa jag att det nog var dags att sätta den där nålen, jag gjorde allt för att endast andas igenom värkarna. Men egentligen ville jag börja krysta. Barnmorskan Susanne kom in i rummet och ville sätta dit en ctg för att se bebisens hjärtljud. Hon lyssnade lite snabbt, han mådde bra och efter nästa värk så skulle jag snabbt lägga mig på sängen så hon kunde sätta dit infarten i armen. Den värken hängde jag mig runt Mickes nacke och andades så mycket jag bara kunde i masken. Micke sa till mig att skynda mig på för han hörde att jag var på väg att krysta. Hans tonläge avslöjad att han blev lite stressad.

Klockan var 05.50 och nu var kanylen på plats, barnmorskan var snabb. Hon knappade lite på datorn som stod precis bredvid sängen. Då bad jag henne att kolla hur mycket jag var öppen. Okej sa hon och undersökte mig, heja du är ju öppen 10 cm! Jag visste det för jag ville som sagt inget annat än att börja krysta. Glöm inte att ge mig varma handdukar! Minns jag att jag sa, sen svamlade jag mig igenom den sista biten. Barnmorskan pratade med mig hela tiden, samtidigt som hon läste på lite på datorn. De pratade i bakgrunden och på något sätt så lät allt väldigt roligt och jag minns att jag skrattade högt. Det gjorde även barnmorskan och Katharina 😂 Hörde någon av dom fråga Micke om jag brukade vara så här fuller. Herregud låt en mamma få festa lite tänkte jag och skrattade ännu mera.

Allt blev väldigt komiskt som det kan bli, och hellre det än något annat eller hur?! Jag hade visst sagt lite roliga saker under dessa minuter. Gud förbannat Billy Öhman! Vart kom det helt plötsligen ifrån?

Jag fick väldigt ont i ryggen, och då sa barnmorskan att jag var tvungen att lyssna på henne. Nu får du inte krysta Madde, försök andas hela tiden. Vänta lite tills nästa värk kommer för då kommer din bebis. Lyssna på din kropp. Just i det ögonblicket, när smärtan är som värst så får man krafter som inte går att beskriva. Man blir världens starkaste människa. Och hennes ord gav mig så mycket pepp!

Vill du känna huvudet och ta emot din bebis själv nu Madde? Det hade varit häftigt, men jag kände mig alldeles för snurrig. Och helt ärligt just där och då ville jag bara andas i masken så jag skakade på huvudet.

05.59 föds våran älskade pojke 🤎