Idag har vi firat Williams 19 årsdag 🥂🤎

Min fina älskade pojke, jag minns det som igår. Efter en lång förlossning så föddes han 19.30 på kvällen och med mig hade jag mina två bästa vänner Madde och Cilla. Strax efter han kom ut så rusade en sköterska in på rummet med en telefon i högsta hugg – jag har någon på luren som hemskt gärna vill prata med dig, ja han har ringt flera gånger nu så det kanske är bäst att du pratar med honom? 

Det var min pappa som oroligt ringt och nu krävde han att få prata med sin dotter. Lilla pappa. Han fick höra Williams första skrik genom telefonen. Det var väldigt speciellt, för bara en månad senare gick han bort. Men tiden från det att William föddes tills dess så var han med oss så mycket han bara kunde och orkade.

Året man fyller 19 är också året man tar studenten, det är stort. Förberedelserna är redan igång, studentmössan är klar och ligger och väntar. Outfiten är bestämd och festen ska planeras. Det är mitt 3:e barn som tar studenten och jag börjar få lite rutin på allt som ska fixas. Tårarna däremot har jag inte rutin på, eller om jag har det? Jag blir så galet blödig när det kommer till studenten. Jag vet inte varför, men det är så mycket känslor på en och samma gång. Kanske är det för att det på något sätt känns som ett avslut på barndomen? Man sätter punkt för grundskolan och ska bli vuxen på riktigt. Det ska pluggas vidare och kanske måste de flytta långt bort? Eller så ska de  börja jobba och flytta hemifrån. Barnen blir otroligt stora. Samtidigt är jag så lycklig över vad de har blivit och för att de alltid gjort sitt bästa.

Stolt och rörd till tårar.

William har alltid varit väldigt bestämd och målmedveten. Han vill vidareutbilda sig och få en bra utbildning. Sliter så med studierna och har lärt sig genom sin envishet hur han bäst pluggar. För det är minsann inte ens självklarhet för alla att kunna plugga. En del har lätt  för sig och andra får kämpa. Men vill man så kan man, alla sätt är bra förutom de dåliga. När jag var ung så hade jag inte alls den karaktären, inte motivationen heller. När man blir äldre ångrar man det, därför tjatar jag extra mycket på barnen att skolan är viktig.

Frukost för en kung! 

Williams största last i livet kan vara bröd 😂 Han älskar bröd. Fixa en sådan här frukost till honom och jag lovar att ni blir bästa kompisar på en gång hahaha. Pluspoäng är juice och ännu bättre är melon och björnbärskräm. Gillar ni också frukost? Själv så är jag mera en brunch-människa. Måste varit vaken länge innan jag kan äta något, och helst så vill jag ha något matigare.

I födelsedagspresent så fick William en ny jaktväska för han är ju jägare. Och sen fick han biljetter till en fotbollsmatch, och det är inte vilken fotbollsmatch som helst. Han ska nämligen få se sitt favoritlag Manchester United!

Ta hand om er så hörs vi snart igen 🤎

Kram / Madeleine

Ordning och reda! Nu finns det 17(!) nya inlägg, eller förresten det finns ju 18 med detta inlägg 🙂 De hade fastnat kan man säga men nu ska allt vara som vanligt. Jag har inte haft varken ork eller tid att ta itu med detta förens nu, men jag tog hela helgen som var för att fixa problemet.

Så himla tråkigt att inget sett inläggen, ja mer än jag då förstås för jag har sett dom. Men nu finns det en massa för er som läser här att ta igen ♥ Alla inlägg ligger i ordnat efter datum, det sista ligger alltid först så det är bara att scrolla ner så får man upp inläggen i rätt ordning.

Hurra för att allt är i sin ordning! 

Mina fina personliga skrivböcker, snart dags att göra nya igen. Arbetar mycket vid datorn såklart men älskar att skriva, har alltid gjort det. Sedan jag var riktigt liten så skrev jag dagbok, klippte ihop egna berättelser och klistrade in bokmärken som beskrivande bilder. Annars skissade jag bilder till mina texter.

Roligt att kunna gå tillbaka i dem och titta. Vilken fantasi man hade när man var liten, man hade ett helt annat sinne och var mera öppen. Jag tänker att de som skriver böcker och är författare har det kvar i sig. Ibland undrar jag hur sjutton de kommer på allt? Och ibland tänker jag att en del nog måste vara lite galna. Tänker främst de som skriver skräck.

Nej jag håller mig till det här forumet, det är nog på bloggen jag hör hemma. Men jag ska erkänna att jag hemskt gärna vill skriva en bok, eller flera böcker. Kanske är en dröm faktiskt, har ju sagt det i flera år. Någon gång i framtiden kanske?

Visst är det fint att ha personliga skrivböcker? ♥ 

Jag gjorde dom i samband med en kampanj tillsammans med smartphoto. Har under flera år jobbat ihop med dom och har skapat flera fina personliga produkter. Men skrivböckerna är nog favoriten.

Har så många bollar i luften just nu, och så mycket roligt på gång. Känner mig pepp och positiv när jag skriver det här. Det kan ju vända fort som ni vet med saker som kommer emellan, men nu känns det ändå som om jag har mycket roligt att se framemot efter mycket deppigt. Sjuka barn, jobbig pms och en väldigt nära vän som är sjuk. Har varit så nedbruten, med tusen olika känslor. Det har varit skittufft om jag ska vara ärlig. En dag i taget. Försöker ändå tänka att jag har så mycket att vara glad för i livet och att det ska få vara mitt mantra även när dagarna kan kännas lite motiga.

Vi kan bocka av provtagningar för Mathilde, och det känns bra. Med hennes selektiva ätovilja så har hon en del brister i kroppen.

Och som jag skrivit tidigare så har hon fått behepan injektioner intramuskulärt i låret, B12. Det har hjälp lite mot tröttheten, inte påverkat hennes hunger något speciellt dock. Har man tappat matlusten och äter dåligt så vet man enligt forskning att det ofta beror på en B12 brist och har man denna brist så hjälper injektioner. Men visst blev hon piggare. Efter den här provomgången så fick vi reda på att Mathilde dessutom har D-vitamin brist, inte en så liten brist heller. På lång sikt kan dessa brister få jobbiga konsekvenser som följdsjukdomar och det vill vi absolut inte.

Mathilde min Mathilde, hon är världens gladaste trots allt ♥ 

Inget mera har hänt kring hennes matrepertoar. Hon äter fortsatt det hon äter. Sina nudlar, korven, bullarna och ja sin pizza. Det tråkiga är att hon numera inte kan äta pizza så som den är utan nu tar hon bort pålägget, osten och skinka. Det kanske inte låter som världens grej men för Mathilde är det verkligen inte bra. Det ytterligare två saker som hon behöver få i sig.

Vi kämpar på och försöker variera hennes kostintag, men det är svårt. Allt beror ju också på hennes dagsform och vad hon kan äta för dagen. Jag har ju en förhoppning om att det ska bli bättre ju äldre hon blir, att hon på något sätt kanske kan prova att äta andra saker. Just nu känns det långt borta eftersom hon är ännu mera selektiv.

Vet att det finns en del hjälpmedel som ska uppmuntra barnen att äta mera. Till exempel spel, vi har testat lite grann men nja. Jag vet inte vad jag säga om det? Det hela måste vara kravlöst och inte framkalla jobbiga situationer. Hon vill ju spela spelet men när hon inte kan äta det ena eller andra så är det viktigt att hon inte blir ledsen över att hon inte klarar spelet. Därför är jag skeptisk till att ”belöna” vid matsituationer. Det kan bli ännu ett moment som blir jobbigt där barnet till och med känner sig misslyckad. Eller rent av tvingar sig själv till något som reda förknippas med trauma.

För en del barn som inte har selektiv ätovilja utan mera kanske bara är ”kräsna” med maten så kanske det skulle funka att leka fram maten. Sen ogillar jag ordet ”kräsna” men ni förstår vad jag menar.

En vacker dag hoppas jag att man kommit längre i forskningen kring selektiv ätovilja. Och att man på något sätt kan ta fram hjälpmedel som funkar.

Vi har påbörjat en dunderkur med D-vitamin nu som vi fått utskrivet på recept. Mathilde ska ta en 4 gånger så stor dos jämfört med vad som rekommenderas i hennes ålder. Apotekaren var tvungen att dubbelkolla om det verkligen stämde, och det gjorde det. Det blir många droppar morgon och kväll. Som tur är så smakar dessa droppar ingenting.

Mathilde tyller det är roligt att hon får samma droppar som lillebror Amadeus 🙂

DIY – tavlor är så roliga att göra. Och det finns så många olika slags abstrakta tavlor man kan skapa, med olika slags textur. Spackeltavlor har det senaste året blivit otroligt populära. Och det kan vara väldigt dyra också om man vill köpa dem i butik.

Då är det både roligare och billigare att tillverka dem själv tycker jag. Så här kan tavlorna se ut. Bilderna är tagna med mobilen, så de kommer inte riktigt till sin rätt. Tavlorna är mycket snyggare i verkligheten. Och helt klart en tjusig inredningsdetalj ♥

Jag och Livia gjorde en film för att visa er hur man gör. Visst är hon duktig!?

Kram / Madeleine